Kostnader för utbildning och vård

Motion 2004/05:So428 av Yvonne Andersson och Sven Brus (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning av möjligheten att dela på kostnaderna för investeringar inom vården med människor i andra länder.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillåta landets lärosäten att sälja utbildning till människor från andra länder.1

1 Yrkande 2 hänvisat till UbU.

Kostnaderna i utbildning och sjukvård måste delas av fler!

Kännbara besparingar inom vårdsektorn är en påtaglig verklighet. Det budskapet sprids i landet. Den prioriteringslista som Landstinget i Östergötland tagit fram har väckt häftig debatt och starka folkliga reaktioner. Diskussionen har handlat om att lägga ned akutsjukvården på ett av de tre akutsjukhusen, Linköping, Norrköping eller Motala. En diskussion som ingen skulle kunnat ana för ett tiotal år sedan. Samtidigt som flera länder i Europa kan erbjuda sina medborgare kostnadsfri sjukvård och kostnadsfri medicin så ska Sverige sänka tillgängligheten trots att svenskarna får betala för både sjukvård och medicin. Vi har med andra ord en för stor kostym i relation till kostnadseffektivitetens krav. Men det kan inte vara den enda vägen att minska kostymen, utan en bättre väg vore att fylla ut kostymen så att vi kan utnyttja våra resurser fullt ut.

Sveriges skattebetalare har under årtionden byggt ut sina utbildnings- och sjukvårdssystem i landet. Under årtionden har dessa områden beforskats och kunskap utvecklats. Tekniken har blivit alltmer avancerad och människor behöver alltmer utbildning. För att ha ett så välutvecklat utbildningssystem och en så avancerad medicinsk verksamhet har landets skattebetalare investerat åtskilligt. Varje invånare har varit med om att bygga upp en verksamhet som är till för alla men som inte alla nyttjar. Varje utbildningsplats har blivit dyrare liksom varje vårdplats. Med en sådan utvecklingstrend tenderar vi att hamna i en återvändsgränd - vilken vi nu nått. Utbildningen blir så dyr att vi har inte råd att tillhandahålla den. Läkarutbildningen kan vara ett exempel. Behovet är stort, antalet sökande ungdomar med behörighet till läkarutbildningen är stort men vi kan inte erbjuda utbildningsplatser. I stället rekryterar vi läkare med utbildning från andra länder till våra sjukhus. Och vi är tacksamma för att detta är möjligt för annars hade vi svårligen kunnat sköta vården. Men det är bra om också vi kan erbjuda svenska ungdomar den utbildning de är behöriga till och efterfrågar.

I sjukvården finns utrustning och kunskap, likväl är det köer vid varje sjukhus till operationer. De flesta operationssalar nyttjas inte så som de skulle kunna. Detta är inte kostnadseffektivt och kan ses som dåligt förvaltarskap där enskilda människor får sitta i kläm för ett ineffektivt system.

Överallt i världen finns människor som vill och behöver ha utbildning och som vill ha och behöver vård för att bli friska. De har pengar för att betala sin utbildning eller sin operation, dvs. dela på de kostnader som vi gjort under åren. Detta säger den socialdemokratiska regeringen nej till. I stället får vi dra ned på kvalitet och tillgänglighet, vi skulle kunnat sälja tjänster så att vi får bibehålla nuvarande standard.

Att erbjuda människor från andra länder att vara med och dela våra investeringar kan enbart gynna alla parter. Det är socialt viktigt - varje människa har samma värde och bör ha möjlighet till utbildning och vård. Det är också viktigt av egoistiska skäl - vi kan inte i ett litet land som Sverige fortsätta och investera och ha en verksamhet med denna höga tekniska och vetenskapliga kvalitet utan att samverka med andra.

Vi har köer till vården och köer till universitetens utbildningar. Genom exempelvis ett femårsavtal med Indien kan vi expandera utbildningsplatser eller vårdplatser så att våra köer försvinner och vi får möjlighet att bygga ut. All utrustning och kompetens skulle kunna användas mer effektivt och kunskapen utvecklas. Därtill skulle vi få del av den kunskap och de nätverk som finns i andra delar av världen.

Vi lever i ett globalt sammanhang, det är tydligt i näringslivet och på finansmarknaden. Tyvärr tycks vi inom utbildning och sjukvård tro att vi kan leva ensamma med egna regler och förordningar i stället för att ta vara på den utveckling som sker internationellt. Det är inte fult att ta betalt för att erbjuda utbildning eller för att erbjuda vård så människor blir friska. I många andra länder, t.ex. i England, USA, Australien och Nya Zeeland, har man på detta sätt förenat egenintresset med att hjälpa dem som inte har. Inte någon representant från den professionella gruppen har vänt sig mot ett sådant förslag, snarare tvärtom. Idén att ge rätten till landets lärosäten att sälja utbildning förespråkas numera av Sveriges universitets- och högskoleförbund, vilket inte kan ses som annat än representativt för landets lärosäten. Ett land som är berett att leva i ett internationellt sammanhang får själv del av mycket lärdom, erfarenheter och kunskaper. Att vara en del av världen innebär att vi måste anpassa våra regler till det globala sammanhanget.

Regeringen borde i stället för att säja nej och tvinga fram ideliga besparingar med stolthet erbjuda svensk verksamhet på den globala marknaden och låta andra vara med och dela på de mångåriga investeringar som gjorts. Då skulle också människor i vårt land få del av den kunskap och medicinska vård som finns utan att köa i år. Det borde vara allas vår självklara rättighet. Dessutom skulle akutvård på våra sjukhus inte läggas ned och tillgängligheten för medborgarna inte försämras.

Läget har lättat vad gäller utbildning. Idag kan svenska universitet bedriva uppdragsutbildning åt andra länder eller företag. Vi vill gå ett steg längre; också enskilda studenter bör kunna köpa utbildning på svenska universitet.

Liknande utveckling vill vi se i vården. Fler människor ska genom betalning kunna få del av våra investeringar. Ett vinnarprojekt!

Stockholm den 30 september 2004
Yvonne Andersson (kd)	Sven Brus (kd)