Koscherslakt

Motion 1986/87:Jo534 Lars Leijonborg och Kerstin Ekman (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87: Jo534

Lars Leijonborg och Kerstin Ekman (fp)
Koscherslakt

Genom utformningen av den svenska slaktlagen från 1937 hindras några
tusen judar och sannolikt många fler muslimer att utöva sin religion på det
sätt de önskar. Nötkreatur får i Sverige inte slaktas på det sätt som dessa
religioner föreskriver. Resultatet blir att kött måste importeras, vilket
innebär att det blir 15-20 % dyrare än svenskt kött, trots att införselavgiften
restitueras. Ett annat resultat blir säkert att många människor väljer att av
praktiska och ekonomiska skäl inte leva i enlighet med de religiösa
föreskrifter de egentligen skulle vilja leva efter.

Frågan om s. k. koscherslakt har tidigare mest förknippats med ortodoxa
judar. Koscher är ett hebreiskt ord. Det har framkastats att förbudet mot
koscherslakt, som intogs i slaktlagen 1937, präglades av de antisemitiska
stämningar som fanns också i Sverige vid den tiden. De flesta judar i Sverige
har ingen ambition att upprätthålla judisk tradition på detta område, men
några tusen judiska trosbekännare tillämpar reglerna strikt. För dem skapar
lagen praktiska olägenheter och de betraktar den, med rätta, som uttryck för
diskriminering.

På senare år har det stått klart att slaktbestämmelserna i lagen från 1937,
efter den omfattande invandringen till Sverige från muslimska länder, utgör
ett bekymmer för avsevärt fler än de ortodoxa judarna. Också i muslimsk
religiös tradition finns nämligen liknande bestämmelser. I ett brev till
riksdagens ledamöter den 16 november förra året betecknar presidenten i
Islamiska konfederationen i Sverige, Omar Bukhari, riksdagens beslut några
dagar tidigare att inte upphäva förbudet mot ritualslakt (koscherslakt) som
att riksdagen ”frångått traditionen att värna om religionsfrihet”. Muslimerna
uppfattar, skriver han vidare, att beslutet ”strider mot regeringsformens
paragraf om religionsfrihet” och därför är ett ”förtryckarbeslut”. Vi delar
president Omar Bukharis bedömning.

Den svenska slaktlagen kräver att djur bedövas innan de slaktas. Vid
ritualslakt dödas djuret genom ett snabbt snitt med en mycket vass kniv i
strupen. Genom blodtryckssänkningen förlorar djuret medvetandet på några
sekunder. Huruvida ritualslakt skulle vara mindre barmhärtigt mot djuren än
andra slaktmetoder är en mycket omdiskuterad fråga. Att plåga djur är något
förkastligt också i andra kulturer än den svenska och många experter som
studerat frågan har kommit till slutsatsen att ritualslakt är minst lika
skonsamt för djuren som slakt med bedövning. Vid en konferens i London i
höstas, refererad i The Daily Telegraph den 19 september 1986, som
arrangerats av en brittisk djurskyddsorganisation, menade t. ex. en inkallad

expert, dr L M Gerlis, att ritualslakt var att föredra ur djurskyddssynpunkt
framför de moderna slaktmetoderna.

Också den svenske expert som studerat frågan, veterinärrådet Eric
Skoglund, ger visst stöd åt den uppfattningen då han i sammanfattningen av
sin reserapport från USA konstaterar att ”tillämpad snittläggningsteknik,
vilken är identisk för alla studerade metoder, inte medför några smärtreaktioner”.
Skoglund kommer emellertid till den samlade bedömningen att
koscherslakt är sämre och oacceptabel ur djurskyddssynpunkt.

Många länder har lagstiftning som påminner om den svenska, men i de
länderna görs vanligen undantag från bedövningstvånget då det föreligger
religiösa motiv. Det är enligt uppgift bara i Sverige, Norge och Schweiz som
koscherslakt inte kan förekomma.

Bakgrunden till den judiska inställningen kan spåras till Moseböckerna,
men finns framför allt i den muntliga traditionen (Talmud). Bakom en del av
bestämmelserna kan man finna ett medicinskt-hygieniskt motiv. Talmud
lägger två aspekter på slakten. Den första är en djurskyddssynpunkt: Djuret
skall åsamkas minsta möjliga lidande vid slakten. Den andra innebär att
människor som äter av köttet inte skall riskera att bli sjuka av det. Därför får
man endast slakta ett fullständigt friskt och oskadat djur. Om man upptäcker
minsta fel på djuret eller på själva slaktmetoden förklaras köttet som otjänlig
föda. Judarna menar att bedövningen kan skada djuret så att det inte kan
anses helt friskt.

Det finns anledning att ställa detta stora intresse för hygien och djurhälsa i
kontrast till rapporter i svenska massmedia om förhållanden vid svenska
slakterier. Det omvittnas t. ex. att det relativt ofta händer att det skott med
bultpistol som skall vara dödande inte tar. Vid den nyssnämnda konferensen
i London refererades en undersökning som visade att det i en tredjedel av
fallen inte räckte med ett skott. Bedövningen hade i många fall gjort djuren
paralyserade, men de var vid fullt medvetande. I Sverige har skildrats hur
grisar kastas i skållhett vatten efter avlivningen. I de fall skottet inte tagit blir
döden en utdragen och plågsam process. I Sverige har det ju nyligen också
kommit uppgifter om att självdöda djur används som djurföda.

Vi tillåter oss också i år att betvivla att det sätt på vilket våra slaktdjur
behandlas före och vid slakten är skonsammare än koscherslakt. Vi har med
stort intresse tagit del av veterinärrådet Skoglunds rapport, men finner den
trots allt vara ett för dåligt beslutsunderlag i en fråga av så stor principiell vikt
som denna.

Vi kan nämligen inte acceptera att detta i första hand är en djurskyddsfråga.
För oss berör detta en av människornas mest grundläggande rättigheter:
rätten att utöva sin religion i enlighet med samvetets bud. Det är visserligen
så att det i andra folks kulturer finns sedvänjor som ligger så långt från svensk
rättsuppfattning att de måste förbjudas i vårt land. Särskilt gäller detta
skyddet av minderåriga. Men de föreskrifter om livsmedel vi nu diskuterar
ligger enligt vår mening självklart inom det område som måste accepteras.
De tolereras ju också i praktiskt taget alla andra länder i världen.

Denna fråga behandlades senast av riksdagen hösten 1986 efter en motion
från vår sida. Jordbruksutskottet avstyrkte motionen och riksdagen biföll
utskottets förslag. Enligt vår mening visade betänkandet och kammardebat

Mot. 1986/87

Jo534

11

ten att denna fråga inte i första hand bör behandlas i jordbruksutskottet.
Denna fråga gäller respekten för den i vårt land grundlagsfästa religionsfriheten.
Motionen bör därför behandlas i konstitutionsutskottet.

Det är, som vi framhöll redan i fjolårets motion 1985/86:Jo523, rimligt att
tillåta koscherslakt också i Sverige. En sådan möjlighet bör öppnas genom en
dispensbestämmelse i lagen. Sådan dispens bör ges när religiösa skäl
åberopas.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till sådant
tillägg till lagen (1937:313) angående slakt av husdjur att det genom
dispens från lagen skall vara tillåtet med koscherslakt.

Stockholm den 26 januari 1987

Lars Leijonborg (fp) Kerstin Ekman (fp)

Mot. 1986/87

Jo534

12