Kontrollavgiften vid olovlig parkering

Motion 1985/86:t254 Sten Östlund och Inga-Britt Johansson (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86 :T254

Sten Östlund och Inga-Britt Johansson (s)
Kontrollavgiften vid olovlig parkering

Lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering trädde i kraft den 1
juli 1984. Med stöd av de erfarenheter som vunnits under den tid lagen
tillämpats vill vi motionärer hemställa om ändring av lagens 4 §.

Enligt nämnda lagrum får kontrollavgiften inte överstiga den felparkeringsavgift
som fastställts inom kommunen enligt lagen (1976:206) om
felparkeringsavgift. Om felparkeringsavgiften har fastställts till olika belopp
för skilda slag av överträdelser gäller att kontrollavgiften inte får överstiga
den felparkeringsavgift som fastställts för överträdelser av föreskrifter om
avgiftsbelagd parkering.

Av tomtparkeringsutredningens delbetänkande (Ds K 1980:14), som låg
till grund för den nya lagen, framgår att utredningen sett det som sin
huvuduppgift att så långt möjligt utjämna olikheterna mellan den offentligrättsliga
”gatumarksparkeringen” och den oreglerade privaträttsliga s. k.
”tomtparkeringen”.

I regeringens proposition (prop. 1983/84:104) framhålls samma grundtanke,
nämligen att lagen syftar bl. a. till att utjämna skillnaderna mellan de
båda parkeringssystemen. Lagstiftningen har i stort sett uppnått denna
målsättning. Vi finner dock att utformningen av bestämmelsen i lagens 4 §
innebär ett omotiverat avsteg från syftet med lagen. Tvärtemot lagstiftarens
intentioner har införts en tidigare inte existerande olikhet mellan de båda
sanktionssystemen, vilken bestämmelse enligt motionärernas uppfattning
saknar fog och är principiellt felaktig.

Den aktuella lagregeln innebär att kontrollavgiftens storlek - oavsett
överträdelsens art - maximerats till den felparkeringsavgift, som kommunen
fastställt för förseelser mot föreskrifter om tidsreglering och avgiftsbeläggning,
dvs. på markerade avgiftsbelagda bilplatser på gatumark.

Enligt det gamla och alltjämt gällande systemet med avtalsgrundade
kontrollavgifter, äger markägaren i princip ensidigt bestämma kontrollavgiftens
storlek, vilket kan medföra en liten men dock risk för att oskäligt höga
avgifter uttas.

I ca hälften av de kommuner som har egen trafikövervakning tillämpas
olika avgifter för felparkering på gatumark beroende på överträdelsens art.
Starka skäl talar för att i de fall en kommun har differentierade felparkeringsavgifter,
bör kontrollavgiftens storlek få bestämmas inom ramen för den
felparkeringsavgift som fastställts för motsvarande parkeringsförseelse på
gatumark. En sådan bestämmelse torde te sig rimlig för bilisten och skapar
dessutom tillräckliga garantier för att kontrollavgiften inte tas ut med för
höga belopp.

I sin motivering till den i lagen införda begränsningen av kontrollavgiftens Mot. 1985/86

storlek gör departementschefen följande utalande: ”Av betänkandet fram- T254

går att parkeringsöverträdelserna på tomtmark till övervägande delen avser
underlåtenhet att betala parkeringsavgifter. Överträdelser av samma allvarliga
natur som kan förekomma på gatumark förekommer knappast. Jag anser
det därför väl motiverat att i lag begränsa avgifternas storlek till den
felparkeringsavgift som gäller vid försummelse att betala parkeringsavgift
eller, om avgiftsbelagd parkering inte finns, den lägsta avgift som tillämpas i
kommunen.”

Som exempel på att detta uttalande tyvärr inte överensstämmer med det
verkliga förhållandet kan nämnas, att av Göteborgs Stads Parkerings AB
under 1984 debiterade kontrollavgifter för olovlig parkering, totalt 75 939
st., avsåg 19 479 eller nästan 26 % överträdelser mot parkeringsförbud eller
otillåten uppställning på bilplatser reserverade för handikappade. Flertalet
av dessa parkeringsöverträdelser har skett på gårdar, gångbanor och vägar
inom sjukhus- och bostadsområden och är ofta förhållandevis allvarliga sett
ur trafiksäkerhets- och framkomlighetssynpunkt.

Ifrågavarande begränsningsregel är alltså i hög grad otillfredsställande.

Om exempelvis en parkering sker inom ett civilrättsligt reglerat bostadsområde
i strid mot ett med vägmärke skyltat parkeringsförbud, får en bilist
betala 125 kr. i kontrollavgift medan han - om området i stället hade reglerats
genom lokala trafikföreskrifter - hade fått betala en felparkeringsavgift på
250 kr. för samma typ av förseelse.

Av anförda skäl har bl. a. flera kommunala parkeringsbolag och bl. a. de
tre allmännyttiga bostadsföretagen i Göteborg beslutat att - i avvaktan på
önskad lagändring - fortsättningsvis tillämpa det gamla kontrollavgiftssystemet,
som grundas på en kritiserad och ur juridisk synpunkt tvivelaktig
avtalskonstruktion.

Då här berörda skillnad mellan det offentligrättsliga och det privaträttsliga
sanktionssystemet framgår som helt omotiverad och irrationell, hemställer vi
om ändring av 4 § lagen om kontrollavgift vid olovlig parkering så att
kontrollavgiftens storlek helt anpassas till felparkeringsavgiftens. Om felparkeringsavgiften
inom kommunen uppgår till olika belopp beroende på
förseelsens art innebär alltså vårt förslag att kontrollavgiften vid motsvarande
parkeringsförseelse inte får överstiga den felparkeringsavgift som fastställts
för de skilda slagen av överträdelser. Vi förutsätter att vederbörande
utskott utarbetar erforderlig lagtext.

Hemställan

Med stöd av vad som ovan anförts får vi hemställa

att riksdagen beslutar att 4 § lagen om kontrollavgift vid olovlig
parkering ändras i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 22 januari 1986

Sten Östlund (s) Inga-Britt Johansson (s)

10