Kontinuerlig motionstid

Motion 2010/11:K220 av Gustav Fridolin m.fl. (MP)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att riksdagsstyrelsen återkommer till riksdagen med förslag till en reformerad motionstid i enlighet med vad som anförs i motionen.

Motivering

Enligt regeringsformen skall all makt utgå från folket. Folkstyret förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick. Enligt regeringsformen är det regeringen som styr riket medan riksdagen är folkets främsta företrädare. Ledamöterna i Sveriges riksdag har möjligheten att under tre veckor – allmänna motionstiden – varje år (valår är tidsperioden marginellt utökad) väcka ”självständiga” motioner i olika frågor. Under resten av året kan ledamöterna motionera enkom i anledning av en proposition eller skrivelse. Motionen skall då vara relaterad till frågor som behandlas i propositionen eller skrivelsen. Våra folkvaldas egentliga initiativrätt att själva aktualisera frågor, problem och förslag är sålunda tidsmässigt begränsad. Allmänna motionstiden blir med nödvändighet hektisk och intensiv. Motionsidéer och textutkast skall tas upp mellan ledamöter, inom partierna och vid partiöverskridande motioner mellan partierna. Samtidigt pågår den gängse utskottsbehandlingen av propositioner och skrivelser m.m. Under resten av årets 49 veckor är ledamöterna förhindrade att direkt respondera och adressera problem och företeelser. Det gagnar ingen att goda förslag och idéer på detta vis placeras i byrålådor i avvaktan på allmänna motionstiden. Eftersträvansvärt är att de goda förslagen så fort som möjligt kan leda till positiva resultat. Icke att förglömma är att mediefokuseringen med sitt korta minne kan leda till att en fråga i slutändan inte blir föremål för motion med anledning av att det mediala intresset då har svalnat. Vidare medför den korta allmänna motionstiden att angelägna frågor och intressen kan komma att drunkna i den stora motionsfloden.

Vän av ordning kan tycka att riksdagsledamöterna borde förbereda sig under året och skriva sina motioner i god tid innan den allmänna motionstiden. Förvisso kan ett dylikt argument äga sin giltighet. Dock bör beaktas att verkligheten är föränderlig, varför nya frågor aktualiseras, gamla förändras, förslag och lösningar utvecklas över tid samt – inte att förglömma – allmänheten och olika intresseorganisationer har ett intresse av att framföra sina åsikter samt söka en dialog med de folkvalda. I och med att allmänna motioner kan väckas enkom under allmänna motionstiden kontaktas ledamöterna av olika intressegrupper innan och under allmänna motionstiden. Olika intressegruppers kontakter, problembeskrivningar, förslag och referensramar utgör i de flesta fall en oundgänglig tillgång i riksdagsarbetet. Allmänna motionstiden främjar dock föga möten och dialog, enär de senare kräver tillgänglig tid.

Den nuvarande ordningen med en mycket tidsbegränsad period för allmänna motioner gagnar inte riksdagsarbetet, samhällsutvecklingen, det demokratiska engagemanget och dialogen mellan folkvalda och ”folket”. Icke i sak nödvändiga ”deadlines” gagnar ingen och orsakar bara onödig stress på bekostnad av kvaliteten. Riksdagens, och enskilda ledamöters, främsta uppgift skall vara att på bästa sätt sköta det uppdrag de i enlighet med konstitutionen har givits. Enligt vår uppfattning försämrar allmänna motionstiden (i sin nuvarande utformning) riksdagens och riksdagsledamöternas möjlighet att fullfölja sitt förtroendeuppdrag.

Vi anser att en allmän motionsrätt skall föreligga under hela riksmötet. En kontinuerlig motionsrätt medför att motioner kan väckas när behov därav uppstår, vilket i sig kan föranleda åtgärder i rättan tid samt att en fråga ges den belysning och mediala uppmärksamhet (granskning) som den förtjänar. Allmänhetens och intressegruppers möjlighet att aktivt söka föra en dialog med partier och ledamöter ökar. Riksdagsarbetet är tillräckligt styrt av alltför korta tidsfrister i sin dagliga verksamhet. Utvecklingen inom de flesta politikområden är dynamisk. Omvärldsförändringarna är många och snabba. Inte minst det intensifierade EU-arbetet har stor påverkan på riksdagens arbete. Parlamentarismen kräver tid och eftertanke. Den förutsätter kunskapsinhämtning och möten.

Ytterligare fördel med en allmän motionsrätt under hela mandatperioden är att samtliga riksdagskanslier, såväl riksdagens egna som partikanslierna, ges möjlighet att planera sin verksamhet över tid på ett annat sätt. Skapade stressperioder och årligen återkommande övertidstoppar är något en arbetsgivare i normalfallen bör försöka åtgärda. Även riksdagen bör verka för en god arbetsmiljö för såväl anställda som förtroendevalda. I tillägg kan påpekas att allmänna motionstiden även påverkar andra intressenters tid och arbetsinsats. Inte minst våra mediers arbete och verksamhet påverkas. Såsom påpekats anser vi att motionsfloden som sådan inte gynnar den tredje statsmaktens granskande funktion. Detta gynnar inte heller det demokratiska engagemanget.

Stockholm den 19 oktober 2010
Gustav Fridolin (MP)
Bodil Ceballos (MP)	Gunvor G Ericson (MP)
Annika Lillemets (MP)	Stina Bergström (MP)
Jonas Eriksson (MP)	Magnus Ehrencrona (MP)
Mikaela Valtersson (MP)	Ulf Holm (MP)