Konsumentpolitiken

Motion 2000/01:L721 av Christina Axelsson m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om nytt mål i konsumentpolitiken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en fullgod konsumentinformation till alla
konsumenter från såväl statliga och kommunala institutioner som från
producenter och ideella organisationer.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om möjligheter för ideella konsumentorganisationer att verka.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om den nya marknaden inom konsumentpolitiken.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om rättvis handel.

Motivering

Konsumentfrågor är mycket viktiga för alla i samhället. Nya mönster och
möjligheter för konsumtion med e-handel och m-handel kräver också nya
mönster och möjligheter för konsumenterna att få till sig adekvat
konsumentinformation.

Konsumentpolitikens mål

Konsumentpolitikens mål är

- att hushållen skall ha goda möjligheter att utnyttja sina ekonomiska och
andra resurser effektivt,

- att konsumenterna skall ha en stark ställning på marknaden,

- att konsumenternas hälsa och säkerhet skyddas,

- att sådana konsumtions- och produktionsmönster utvecklas som minskar
påfrestningarna på miljön och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling.

Dessa mål kommer i framtiden att påverka arbetet hos Konsumentverket,
kommunala konsumentvägledare och andra organisationer men också den
konsumentinriktade verksamhet som producenterna ger.

För att konsumentpolitiken skall kännas mer angelägen måste ytterligare
ett mål tilläggas, som tar sikte på att tillgodose konsumentens behov av bra
utbildning, information och vägledning. Detta mål finns väl beskrivet i SOU
200:29 angående: starka konsumenter i en gränslös värld, slutbetänkande från
Konsumentpolitiska kommittén.

För att genomföra detta mål full ut måste även frivilligorganisationernas
resurser till medverkan tas tillvara för det praktiska genomförandet för att öka
möjligheterna till att alla konsumenter kommer i åtnjutande av
konsumentpolitiken.

Konsumenten, EU och demokratin

I och med Sveriges medlemskap i EU och tidigare vårt EFTA-
medlemskap är vi starkt beroende av den konsumentpolitik som förs i EU.
Det är viktigt ur en demokratisk aspekt att den enskilde konsumenten,
genom sitt engagemang, ges möjlighet att påverka formandet av den
framtida EU-konsumentpolitiken och även den internationella
konsumentpolitiken. Engagerade konsumenter i olika NGO:er ges redan
idag möjligheter till att delta i detta viktiga arbete, men det behövs mer
resurser till frivilligorganisationerna så att de kan vara aktiva.

Arbetet med internationella frågor kan endast bedrivas genom att vara med
där frågorna behandlas. En resa till Bryssel tycks för många intressenter
väldigt enkel, men ideella organisationer som främst lever på
medlemsavgifter har mycket små möjligheter att göra en sådan resa. Det
handlar om flyg tur och retur, hotellkostnader men även förlorad
arbetsförtjänst och traktamente för den som ska åka.

Det är angeläget att det inrättas möjligheter för ideella organisationer till
bidrag för att delta i det allt viktigare konsumentpolitiska internationella
arbetet.

Viktiga frågor

Vi har många viktiga frågor att kämpa för såsom ärliga och hälsosamma
livsmedel. God djurhållning inbegriper skärpt kontroll vid uppfödning av
slaktdjur, minimal användning av antibiotika vid djuruppfödningen,
övervakning av genmodifiering samt att slakttransportsträckor minimeras.
Generellt bör strävan för all handel med livsmedel vara att göra avståndet
mellan produktionsstället och konsumenten så kort som möjligt både med
tanke på livsmedelskvalitet och av hänsyn till miljöaspekterna vid
transporter.

Förutom hälsoaspekten är den etiska sidan av livsmedelsproduktion viktig.
Dessa frågor oroar många konsumenter. Producenterna måste informera mer
och ärligt om produktion och distribution.

Säkra, icke hälsofarliga och ärliga produkter är angeläget för konsumenten.
Hon skall känna att ingen försöker att avsiktligt lura henne. Här måste alla
organisationer, statliga såväl som frivilliga, lägga ned ett stort arbete då vi
har
ett stort utbud av varor från hela världen. Konsumenten skall veta vad det är
man köper! En stark lagstiftning behövs men också möjligheter att påverka
internationellt och genom konsumentmakt.

Ett viktigt mål bör också vara att producera fler varor giftfritt. Då kan de
bli billigare och fler konsumenter får ekonomiska möjligheter att välja och i
större utsträckning än nu efterfråga exempelvis Krav-märkta produkter.

Rättvisemärkning av produkter måste fortgå. Symbolen Rättvisemärkt
garanterar att producenterna får rimligt betalt för sitt arbete. För att ge de
arbetande större trygghet görs inköpen på långtidskontrakt direkt hos
producenten, barnarbete är förbjudet och fastställda minimilöner är ett krav. I
Sverige är kaffe och te de största rättvisemärkta produkterna, men det finns
fler varor såsom choklad, kakao, socker, honung och bananer. Fler produkter
kommer säkert om de efterfrågas mer.

Vikten av medverkan från frivilligorganisationer i det internationella
konsumentarbetet kan inte nog understrykas; information till konsumenterna
om Rättvisemärkt är ett gott exempel på detta.

Är morgondagens butiker en mobiltelefon?

Konsumentinformation och kommunal
konsumentverksamhet

E-handeln är ännu inte så omfattande i Sverige men kommer säkert att
öka liksom m-handeln, det vill säga handel via mobiltelefoni.

En fråga av vikt är att tillförlitliga säkerhetslösningar utvecklas för
betalningar vid handel via Internet samt att löpande tillsyn sker. Den oro som
konsumenterna upplever vid betalning och vad gäller varuinformation är en
bidragande orsak till att Internethandeln inte utvecklas så snabbt som många
trodde att den skulle göra. Men med införandet av digitala signaturer och med
en lag om konsumentskydd vid distansavtal och hemförsäljning kommer
denna handel säkert att öka.

En "Internetkonsument" är ju relativt oskyddad, främst p.g.a. att det för en
konsument är svårt att bedöma om ett företag som ligger bakom en hemsida
är seriöst. En hemsida kan ju som bekant se väldigt proffsig och
förtroendeingivande ut trots att den som ligger bakom hemsidan inte alls är så
seriös som man kan få intryck av. Konsumentorganisationer, och kanske
främst då ideella organisationer, kan fylla en viktig uppgift genom att
samverka för att nå ut till konsumenter med information om exempelvis
oseriösa handlare. Detta förutsätter att organisationerna har tillgång till
Internet, vilket tyvärr inte är en självklarhet hos varje ideell organisation
idag.

De problem som Internetkonsumenten har finns väl beskrivna i Sara
Björkmans 20-poängsuppsats i rättsinformatik "Konsumentskydd på Internet"
på Juridicum, Stockholms universitet. Hon slår fast att Internetkonsumenterna
i framtiden kommer att vara "vanliga" konsumenter och ha ett stort behov av
att få kunskap om vilket konsumentskydd som finns. Precis som man idag
efterfrågar detta vid traditionell handel.

Det är viktigt att uppmärksamma i samband med utbredningen av den nya
tekniken, och då speciellt Internet, att vissa grupper i vårt samhälle inte
kommer i åtnjutande av fördelarna med detta utan tvärt emot hamnar i
underläge gentemot andra grupper. Det är självklart viktigt att tillhandahålla
den nya tekniken kostnadsfritt på t ex bibliotek och medborgarkontor men det
är inte tillräckligt, det behövs också människor som kan hjälpa och ibland
förklara hur man ska göra.

Myndigheter och konsumentorganisationer har här en stor uppgift att göra
handel och konsumentinformation tillgängliga för fler på alla sätt.

Alla konsumenter behöver få den information inför ett köp som
efterfrågas. Det är därför ytterst viktigt att konsumentverksamheten görs till
en obligatorisk arbetsuppgift för kommunerna och att ideella
konsumentorganisationer ges möjligheter att verka.

Även frivilligorganisationernas insatser med att bilda opinion och påverka
måste ses som en tillgång och ges utökade möjligheter att fungera jämsides
med den kommunala och mer tjänstemannastyrda verksamheten. Möjligheter
bör finnas för dessa organisationer att söka ett grundbidrag för att åtminstone
ha en fast adress med telefon och Internetuppkopplingsmöjligheter.

Dessa frivilligorganisationer har en viktig uppgift att fylla som
tankeverkstad för nya idéer och att bidra till att konsumenternas egna
frågeställningar och idéer kommer upp till diskussion. Detta är viktigt ur en
demokratisk
aspekt.

Information om dagligvaror är också mycket viktigt. Vi förutsätter att
varorna är ärligt märkta enligt fastslagna bestämmelser, men ibland behöver
vi också ha någon att fråga. I dagens slimmade organisationer i butikerna är
det svårt att få svar på de frågor som enskilda konsumenter har. Det är därför
ytterst angeläget att information finns tillgänglig på alla upptänkliga sätt.
Internet är bra, men inte det allena saliggörande medlet. Det är också viktigt,
inte minst för konsumenter med behov av särskilt stöd, att försäljarna i
butikerna har god utbildning, vet vad de säljer och vet var de lätt kan hämta
ytterligare information.

Näringslivet bör därför ges ett ansvar att utbilda sina försäljare om varorna
de säljer för att kunna ge korrekt konsumentinformation till kunden.

Finansiella tjänster

Förslag på utökad undervisning i privatekonomiska frågor i skolan känns
lika angeläget som att utöka hemkunskapen såväl praktiskt som teoretiskt.
Vi pratar i dag mycket om det livslånga lärandet: Denna undervisning får
inte stanna i den reguljära skolan 1-9 utan ämnet skall självklart finnas
med på gymnasiet, och också för de vuxna som på olika sätt kompletterar
sin utbildning.

Det är angeläget att kreditkostnader redovisas för eventuella låntagare i
kronor så att den som funderar på att finansiera ett inköp genom ett lån
verkligen vet vad det kostar totalt. Att marknadsföra lån med finstilta
påpekanden om kostsamma tillägg borde vara förbjudet, marknadsföringen av
krediter bör alltså ses över.

Kvalificerad information behövs också kring fördelar och risker vad gäller
det privata sparandet och andra placeringar. Som det är nu har många kunder
inte klart för sig att bankernas rådgivare inte är neutrala utan försäljare med
uppdrag att i första hand öka bankernas vinster. På flera områden inom den
finansiella sektorn bör medborgarna ta ställning. Många känner osäkerhet
beträffande val av fond för premiepensionen till exempel. Samhället har här
ett mycket stort ansvar för att lämna konsumentinformation.

Fler finansiella tjänster kommer att erbjudas konsumenterna från
företag/banker etc. med huvudkontor i andra länder. Det är angeläget att
Sverige internationellt arbetar för ett bättre konsumentskydd på finansiella
tjänster samt att Konsumentverket ges i uppdrag att bevaka marknadsföringen
så att erbjudanden från icke svenska aktörer följer de bestämmelser som vi
har i Sverige.

Nya marknader

Till nya marknader hör den privatisering av offentliga sektorn som idag
sker. Skolor, vårdinrättningar, sjukhus, tandläkare, elbolag med flera har
idag utförare som vi inte riktigt vet hur vi som konsumenter ska behandla.

Konsumenter är också medborgare och vi efterfrågar en skola som är bäst
för alla, sjukvård som är bäst när det gäller ... etc. Men i och med
konkurrensutsättningen i många kommuner kommer nya frågor upp, hur ska
jag veta vilken skola som är bäst för mitt barn, hur ska jag veta att den
vårdcentral jag går till är bäst vad gäller mig, hur ska jag kunna jämföra pris
och kvalitet på sjukhem? Vilket elbolag är billigast? Var ska jag klaga och få
hjälp om det alternativ jag har valt inte håller måttet?

Den offentliga sektorn måste finna möjligheter till jämförelsetal så att
medborgarna ges vägledning när de måste välja.

Stockholm den 4 oktober 2000

Christina Axelsson (s)

Ronny Olander (s)

Elisebeht Markström (s)

Ann-Kristine Johansson (s)

Kent Härstedt (s)

Mariann Ytterberg (s)

Göte Wahlström (s)

Krister Örnfjäder (s)