Konsumentinformation

Motion 2000/01:L715 av Ulla Wester (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att marknadsföra konsumentpolitiken och klargöra
dess betydelse för hela konsumentgruppen i syfte att pådriva tillkomsten
av en stark konsumentrörelse.
Motivering

I budgetpropositionen för år 2001 föreslås nya satsningar på att stärka
konsumenternas intressen. Huvuddelen av de 24 miljoner som avsatts
skall gå till Konsumentverket som bl.a. skall satsa på Internetbaserad
konsumentinformation.

Det är mycket glädjande att konsumentfrågorna åter lyfts fram, men som
traditionen bjuder sker det i en anda som uttrycker att bara resurssvaga
grupper är i behov av konsumentråd. Därmed vidmakthålls den fördom som
råder, nämligen att konsumentkunskap inte behövs för den välutbildade och
välavlönade konsumenten. En annan sak är att information riktas till olika
åldersgrupper och översätts till olika språk. Det är en självklarhet att alla
skall
kunna ta del av det konsumentfrämjande arbetet. Men låt inte
konsumentpolitiken blir diskriminerande!

Konsumentfrågorna berör oss alla och alla tillhör vi i någon mån den svaga
gruppen i varuflödets utbudskarusell. Reklam påverkar oss alla, ingen går fri,
men så länge konsumentpolitik reduceras till en form av "socialt bistånd" kan
genomslagskraften aldrig bli sådan frågorna förtjänar.

I Sverige råder det bristande konkurrens inom t.ex. dagligvaruhandeln.
Konsumentmakt är otvivelaktigt ett effektivt sätt att få fokus på de mest
prisvärda alternativen, de mest miljövänliga och snart kanske också de mest
jämställda. Lyfts konsumentfrågorna fram som den angelägenhet de faktiskt
är för alla och envar, påskyndas bildandet av en aktiv och kunnig folkrörelse.

Det är nödvändigt att även konsumentinformation kan nås via Internet. På
sikt kommer alltfler människor att välja att söka uppgifter via nätet. Men än är
vi inte där att alla har tillgång till den nya tekniken, och möjligen är det
också
så att alla frågor inte får sina svar på en datorskärm. Inom oöverskådlig tid är
ändå den personliga kontakten ovärderlig också när det gäller
konsumentinformation. För ett tiotal år sedan var konsumentupplysning en
prioriterad verksamhet för kommunerna. Vid en tidpunkt då köpkraften sjönk
samtidigt som varuutbudet ökade stängdes konsumentbyråerna och
verksamheten reducerades till att vara hyllvärmare på biblioteket.

Målet måste vara att det inte ska vara krångligare att skaffa sig objektiv
information om en vara än att läsa de glättiga reklambroschyrer som
tillhandahålls av producenterna. Och framför allt skall informationssökandet
inte likställas med resurssvaghet.

En tydligare statlig fokusering och marknadsföring av konsumentpolitiken
som ett område som berör alla, och inte bara några få, skulle givetvis öka
intresset för frågorna. Redan idag finns en opinion för att kommunerna åter
skall bistå med konsumentvägledning. Denna opinion behöver statligt stöd.

Stockholm den 2 oktober 2000

Ulla Wester (s)