Konsumentfrågor i EU

Motion 2002/03:L238 av Tasso Stafilidis m.fl. (v)

1 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skall verka för att det juridiska systemet med minimiregler i EU inte skall överges till förmån för en harmonisering av konsumenträtten i EU.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen i arbetet med konsumentfrågor i EU inte skall överge effektlandsprincipen till förmån för ursprungslandsprincipen.

2 En gemensam marknad

En av huvudtankarna bakom den europeiska integrationsprocessen är att skapa en gemensam inre marknad där varor och tjänster flyter fritt, obesvärade av avgifter, kvoter eller andra hinder med liknande verkan. Detta gäller inte enbart handel mellan företag, utan i princip också på den europeiska konsumentmarknaden. Många EU-länder har numera en konsumenträtt, avsedd att skydda konsumenterna. Till betydande del bygger dessa konsumentskyddsregler på EG-rättslig grund bestående av ett antal direktiv. Dessa direktiv föreskriver normalt ett minimiskydd, vilket innebär att enskilda medlemsländer får avgöra om de vill ha ett högre konsumentskydd än andra medlemsländer.

Regeringen har uttryckt en optimism om vilka fördelar som en ökad harmonisering av konsumentskyddet i EU-länder får för konsumenterna (se skr. 2001/02:148). Det sägs att en harmonisering gynnar utvecklingen av en konkurrenskraftig marknad med bredare utbud, större valmöjligheter och ökad prispress. Vidare hävdar regeringen att gemensamma regler är angeläget då splittrade nationella regler hindrar utvecklingen av den inre marknaden. Vi tolkar detta uttalande som att regeringen är beredd att överge principen om att minimiregler på konsumentområdet ska gälla till förmån för en harmonisering av den inre marknaden.

Från konsumentsynpunkt finns det, enligt vår mening, nackdelar med den kursändring av konsumentpolitiken som aviseras i skrivelsen. Strävan efter gemensamma regler för att harmonisera den inre marknaden innebär att det kommer att bli omöjligt eller i vart fall mindre meningsfullt för Sverige att uppställa eller behålla ett konsumenträttsligt skydd som är högre än de andra medlemsländernas. Detta vill vi att riksdagen ger regeringen till känna.

3 Ursprungslandsprincipen

Enligt artikel 249 i EG-fördraget är Sverige skyldigt att genomföra e-handelsdirektivet i svensk rätt. Detta krav innebär att effektlandsprincipen måste överges till förmån för ursprungslandsprincipen på de områden som omfattas av direktivet (se 2001/02:LU28). Frågan om harmoniseringen av EU:s marknadsrätt har kommit i ett annat läge genom införandet av den s.k. ursprungslandsprincipen vid elektronisk handel och att kommissionen aviserat en grönbok om den framtida konsumentpolitiken. Vänsterpartiet befarar att även framtida direktiv kommer att vägledas av denna princip.

Det råder inte någon tvekan om att ursprungslandsprincipen är mera integrationsvänlig än effektlandsprincipen. Ursprungslandsprincipen innebär att näringsidkaren kan nöja sig med att följa konsumenträtten i det egna landet, detta även när han eller hon bedriver marknadsföring och försäljning till konsumenter i de övriga medlemsländerna. Vid en tillämpning av ursprungslandsprincipen kan näringsidkaren betrakta och behandla hela EU som en enda konsumentmarknad. Syftet med minimiregler, att enskilda medlemsländer ska kunna erbjuda konsumenterna en högre skyddsnivå, urholkas således.

Effektlandsprincipen tvingar näringsidkaren däremot att se varje medlemsstat som en separat marknad, med separata regler som måste följas. De olika ländernas olikartade nationella regler kan därvid framstå och fungera som handelshinder som berövar näringsidkaren en del av det som för henne eller honom framstår som fördelar som följer av fri rörlighet och fri konkurrens.

Vänsterpartiet anser att regeringen i det fortsatta arbetet i EU ska vägledas av effektlandsprincipen. Detta vill vi att riksdagen ger regeringen till känna.

Stockholm den 16 oktober 2002
Tasso Stafilidis (v)
Mats Einarsson (v)	Siv Holma (v)
Peter Pedersen (v)	Per Rosengren (v)
Rossana Valeria D (v)	Alice Åström (v)