Könsdiskriminerande reklam

Motion 2002/03:L253 av Mats Einarsson m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag att se över möjligheten att lagstifta mot könsdiskriminerande reklam.

Vad är könsdiskriminerande reklam?

Reklam är ett medel för att påverka och dess grundidé är att sälja produkter. Den påverkar oss allra mest i situationer där vi är oförberedda och den appellerar till vår rädsla för fulhet, åldrande, övervikt, ensamhet och dylikt. Även om reklamens syfte är att öka efterfrågan på varor och tjänster, har den även förmågan att påverka mottagarens medvetande i frågor som inte har något direkt samband med de annonserade varorna och tjänsterna. Reklamen skapar och upprätthåller ideal. (Se Kvinnan som medel för marknadsföring – en kvinnorättslig studie av reklamens kvinnobild och jämställdheten mellan könen av Katarina Petrell, 1996:42). Det stötande med den könsdiskriminerande reklamen är den kränkande behandlingen som framför allt kvinnor utsätts för i kommersiella syften. Det finns dessutom mycket som tyder på att det smala kroppsidealet i reklamen påverkar tonårsflickor att svälta ihjäl sig själva.

Könsdiskriminerande reklam brukar delas in i två huvudtyper. Med kränkande reklam avses framställningar som diskriminerar det ena könet, dvs. reklam som förmedlar ett budskap som på ett eller annat sätt nedvärderar könet i fråga. Med schabloniserande reklam avses framställningar som återspeglar ett föråldrat könstänkande och som därigenom motverkar jämställdhetssträvandena mellan könen (Ds 1994:64. s. 15 f.). Sverige har genom olika internationella konventioner åtagit sig att motverka diskriminering av olika slag. Men, ansvaret för att motverka könsdiskriminering har överlämnats till reklambranschen själv. Vänsterpartiet är inte nöjt med dagens ordning och förelår därför i denna motion att regeringen låter utreda möjligheten av att införa lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam.

ERK

Näringslivets etiska råd mot könsdiskriminerande reklam (ERK) inrättades i slutet av 1980-talet. Den är sammansatt av näringslivet med syftet att förutom att motverka könsdiskriminerande reklam även undvika en lagstiftning mot sådan reklam för att bibehålla yttrandefrihet. ERK ser som sin uppgift att också vara med och skapa normer för hur reklamen ska utformas (ERK:s verksamhetsberättelse 1996). Hur defensivt eller offensivt ERK är, är inte möjligt att bedöma annat än genom att titta på den reklam som omger oss. Att könsdiskriminerande reklam i alltför stor omfattning förekommer, framhålls av många. En stor nackdel jämfört med rättslig reglering är att ERK:s avgöranden inte blir offentliga, vilket en domstols avgöranden alltid blir. Därmed försvagas ERK:s opinionsbildande funktion kraftigt.

Avvägning mellan olika intressen

Tryckfriheten har, som en del av yttrandefriheten, en särskilt stark ställning i Sverige. Att få tycka, tänka och förmedla tankar till andra är centralt i en demokrati. Yttrandefriheten innebär ett skydd för medborgarna mot ingripanden från statsmakternas sida. Men denna frihet kan, och får, inskränkas om den kränker andra värden eller friheter som också anses centrala i vårt samhälle. Enskilda eller allmänna intressen av olika slag kan väga tyngre.

I de olika utredningar som gjorts om könsdiskriminerande reklam kan två olika utgångspunkter sägas ha förekommit, två utgångspunkter som lett till olika sätt att avväga intresset av tryckfrihet mot andra intressen. Dels har innehållet i den tryckta skriften prövats mot syftet med tryckfriheten, vilket är att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. Om innehållet inte handlar om upplysning och meningsutbyte, har man inte ansett att den könsdiskriminerande reklamen skyddas av TF. Denna argumentation har använts beträffande kommersiell reklam i den del som reglerats i marknadsföringslagen (MFL), dvs. otillbörlig marknadsföring i förhållande till konsumenter och näringsidkare. Dels har all tryckt skrift betraktats som skyddad av TF. Här är det alltså mediet i sig som är skyddat. Utifrån denna utgångspunkt har det krävts ett uttryckligt stöd i grundlagen för att könsdiskriminerande reklam ska kunna undantas. Exempel på undantag är reklam för alkohol och tobak och produktion och spridning av barnpornografi (se Ds 1994:64, s. 82 f.).

Manlig norm

Under årens lopp av utredningar har meningarna varit delade i fråga om behovet och lämpligheten av lagstiftning. Dessutom finns det mycket som tyder på att en saklig argumentation för och emot hindrats genom det mest framhållna argumentet: att det är en inskränkning av tryckfriheten och därmed inte möjligt att genomföra. Att tryckfriheten inte är total och att den kan inskränkas i vissa situationer framkommer ovan. Vilka intressen som får väga tyngre än andra visar dock på att lagstiftningen ifråga om könsdiskriminerande reklam utgår från en manlig norm. Med en manlig norm avses att det i lagstiftningen finns en bristande förmåga att hantera könsdiskriminerande reklam utifrån dem som i huvudsak utnyttjas som objekt i reklamen. Om behovet av en lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam ska anses tillräckligt stort beror på de värderingar som ligger till grund för bedömningen.

TF tillåts således hindra ingripande mot något som kränker kvinnor som grupp. Detta faktum skulle dock enligt Vänsterpartiets mening vara en viktig utgångspunkt för ingripande genom en särskild lag. Vi yrkar därför att riksdagen ska begära att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag att se över möjligheten att lagstifta mot könsdiskriminerande reklam. Regeringen bör ges i uppdrag att återkomma med förslag.

Stockholm den 21 oktober 2002
Mats Einarsson (v)
Siv Holma (v)	Peter Pedersen (v)
Per Rosengren (v)	Tasso Stafilidis (v)
Rossana Valeria D (v)	Alice Åström (v)