Kommunmedlemskap för fritidsfastighetsägare

Motion 1993/94:K616 av Sören Norrby (fp)

En fritidsfastighetsägare som inte är bosatt i den
kommun där fastigheten är belägen är ändå medlem i
kommunen. Det står i kommunallagen (NKL 2 kap 2 §) som
ger en sådan kommunmedlem inte bara rätt att besvära sig
över kommunala beslut som rör fastigheten utan också t ex
rätt att delta i kommunal folkomröstning (5 kap 34 §).

Fritidsfastighetsägaren betalar sedan 1988 ingen skatt i
kommunen men får gratis viss service som kommunen inte
får ta betalt för, t ex brandförsvar och allmän rådgivning av
byggnadsnämnd och miljö- och hälsoskyddsnämnd.

Man kan till och med ifrågasätta om detta stämmer
överens med kommunallagens likställighetsprincip. Vissa
kommunmedlemmar får via kommunalskatten vara med
och betala för service som andra kommunmedlemmar får
gratis.

Detta märkliga förhållande uppmärksammades i
riksdagen 1991 när regeringens förslag till ny kommunallag
behandlades. Trots remissyttranden och en motion behölls
den förlegade ordningen. Konstitutionsutskottet ansåg det
i och för sig angeläget att en av regeringen aviserad översyn
av frågan om fastighetsinnehav som grund för medlemskap
kom till stånd så snart detta var möjligt men tyckte inte att
riksdagen särskilt behövde påpeka det.

Nu borde det snart vara möjligt.

Besvärsrätten i direkt fastighetsanknutna ärenden kan
lösas på annat sätt. Någon annan besvärsrätt framstår inte
som motiverad. Rätten för en fritidsfastighetsägare som
kommunmedlem att delta i kommunala folkomröstningar
tycks inte ha uppmärksammats särskilt och framstår som
mindre lyckad. Det måste råda en rimlig balans mellan
rättigheter och skyldigheter. Därför bör riksdagen påminna
om den 1991 aviserade översynen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att fastighetsinnehav inte längre
skall vara grund för medlemskap i en kommun.

Stockholm den 25 januari 1994

Sören Norrby (fp)