Kommunalt inflytande vid ändring av upplåtelseform för bostäder 1985/86
Motion 1985/86:Bo419 Stig Gustafsson m. fl. (s)
Motion till riksdagen
1985/86:Bo419
Stig Gustafsson m. fl. (s)
Kommunalt inflytande vid ändring av upplåtelseform för
bostäder 1985/86
Bo419—427
Storstädernas bostadsmarknad skiljer sig på många sätt från den bostadsmarknad
som gäller i övriga delar av landet. I de stora städerna och
framför allt i Stockholm finns en bostadsmarknad med många symptom på
obalans. Lägenheterna i innerstaden är ofta små och halvmoderna eller
moderna med måttlig hyra. Här är andelen småhushåll hög och barnfamiljerna
få.
1 innerstaden är efterfrågetrycket på bostäder mycket starkt. På denna
bostadsmarknad får ungdomar och hushåll med låga inkomster konkurrera
med de köpstarka hushållen som exempelvis söker sig från småhusområden
till mera centrala lägen. Överefterfrågan på lägenheter i innerstaden
får bl. a. till följd att många hyresrätter ombildas till bostadsrätter eller
andelsrätter och att en omfattande svart marknad för hyresrätterna bildas.
Bostadsförmedlingarna kan endast förmedla en mindre del av de ledigblivna
lägenheterna. I Stockholm äger och förvaltar de allmännyttiga bostadsbolagen
enbart ca 14 % av lägenheterna — som regelmässigt lämnas
till förmedlingen — medan de privata fastighetsägarna, som äger huvuddelen
av hyresrätterna, lämnar mycket få lägenheter till bostadskön. Bostadsanvisningslagen
har visat sig vara ett mycket dåligt instrument när det
gäller att förmå de privata fastighetsägarna att lämna fler lägenheter till
förmedlingen. I praktiken har lagen visat sig i stort sett vara verkningslös.
Den bostadssituation som beskrivits ovan innebär att endast hushåll
med de största resurserna har möjlighet att få de mest attraktiva lägenheterna.
För storstadskommunerna är det en omöjlig uppgift att begränsa
segregationen på bostadsmarknaden med de politiska medel som man
förfogar över. I Stockholms innerstad är utvecklingen särskilt oroande
genom allmännyttans låga andel av hyreslägenheterna och genom den
väldiga konkurrensen om lägenheterna. Här har också priserna på senare
år ständigt skjutit i höjden. I dag ligger priset på en ordinär bostadsrättslägenhet
i innerstadsläge på ca 6000 kr. per m2. Priser på över 1 milj. kr.
tillhör inte ovanligheterna.
Prisutvecklingen på bostadsrätter och den ökande omvandlingstakten
från hyresrätt till bostadsrätt måste sägas vara den mest oroande frågan
när det gäller bostadssegregationen. I Stockholm har under den senaste
sexårsperioden tillkommit nära 17000 lägenheter i bostadsrätter, vilket är
en ökning av det totala antalet bostadsrätter med en dryg fjärdedel. Allt
talar för att denna utveckling kommer att fortsätta och att hyresrätter i de
attraktiva stadsdelarna på längre sikt kommer att utarmas. Ur bostadsför
1 Riksdagen 1985186. 3 sami. Nr Bo419—427
sörjningssynpunkt är detta mycket alarmerande. Ingenting motsäger hypotesen
att Stockholms innerstad befinner sig i en för Sveriges bostadspolitiska
historia unik fas av massiv omvandling av hyresrätter till bostadsrätter.
På bara ett par decennier kan villkoren för dem som vill bosätta sig där helt
komma att förändras.
En effekt av prisutvecklingen på bostadsrätter i attraktiva storstadsområden
är att handeln med lägenheter får ett alltmer långtgående spekulativt
inslag. Enskilda personer och företag kan tillskansa sig stora ekonomiska
förmåner genom prisutvecklingen.
Kommunerna har ett huvudansvar för bostadsförsörjningen. I nyproduktionen
har de ett avgörande inflytande över t. ex. lägenhetsstorlekar,
upplåtelseformer och lokalisering av tillkommande bebyggelse. Kommunerna
har också möjlighet att framtvinga upprustning av omoderna hus.
Genom planmonopolet kan kommunerna bestämma över markanvändning
m. m.
Mot denna bakgrund är det anmärkningsvärt att något kommunalt inflytande
över ändringar i upplåtelseformer i befintliga bostäder inte finns.
Omvandlingen av bostadsrätter bestäms helt av andra krafter och bostadssociala
möjligheter att påverka utvecklingen finns inte. Bostadsrättskommitténs
förslag om bestämmelser om kommunal förköpsrätt till bostadsrätt
kommer enligt besked från regeringen inte att genomföras. Mot denna
bakgrund är det angeläget att snabbt överväga vilka andra åtgärder som
måste vidtas för att komma till rätta med den oacceptabla bostadssegregationen
i storstäderna. Dagens situation i Stockholm kan inte rimligen sägas
stå i överensstämmelse med målen för den svenska bostadspolitiken.
Tvärtom befinner sig bostadsmarknaden här i en snabb utveckling bort
från dessa mål.
Ett sätt att komma till rätta med de segregerade ombildningarna kan vara
att införa ett kommunalt veto mot ändringar i upplåtelseformen. I områden
som redan tidigare har stark dominans av bostadsrätter bör kommunerna
ha möjlighet att stoppa vidare ombildningar. På detta sätt skulle man
kunna garantera att storstäderna även i fortsättningen kan stå öppna för
alla kategorier av människor, dvs. man skulle kunna bibehålla ett boende
som står öppet för de flesta, som inte gynnar de redan starka och där
behoven och inte pengarna får avgöra hur de knappa tillgångarna skall
fördelas.
Vad nu anförts om det kommunala inflytandet bör övervägas inom
regeringskansliet eller i annan ordning.
Mot. 1985/86
Bo419
Hemställan
Med hänvisning till det ovan anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppgift att
överväga hur det kommunala inflytandet beträffande ändringar i
upplåtelseformer avseende bostäder skall komma till uttryck.
Stockholm den 27 januari 1986
Mot. 1985/86
Bo419
Stig Gustafsson (s)
Anita Modin (s)
Maj Britt Theorin (s)
Erkki Tammenoksa (s)
