om kommunala bolag

Motion 1987/88:K622 av Karin Ahrland (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :K622

av Karin Ahrland (fp)
om kommunala bolag

Hamnbolag, fastighetsbolag, bussbolag, kraftbolag etc., allt är exempel på
olika kommunala verksamheter som numera drivs i bolagsform. Enligt
uppgift lär det i dag finnas totalt mer än 1 300 kommunägda företag i landet
och ca 900 av dem är aktiebolag. De sysselsätter tillsammans ca 60000
anställda.

Det kan inte påstås att flertalet av dessa bolag sysslar med verksamhet som
inte faller inom den kommunala kompetensen - även om sådana exempel
säkert också finns - men det går heller inte att komma ifrån att bolagsbildningen
som sådan sätter den kommunala demokratin ur spel. Det är också
nödvändigt att erkänna att bolagiseringen, som i stort genomförts under de
senast decennierna, mer eller mindre skett utan närmare analys av följderna.

Anledningen till kommunernas förkärlek för bolag är dels att man räknar
med högre effektivitet om man kan undvika de politiska beslutsprocedurerna,
dels att så snart en verksamhet drivs i bolagsform gäller enbart
aktiebolagslagens regler och kommunmedlemmarnas möjlighet till insyn och
besvär försvinner.

Högre effektivitet är i och för sig en god ambition men när den kolliderar
med det väl så viktiga demokratiska intresset av insyn för medborgarna och
därmed möjlighet att påverka beslut som rör den egna kommunen är det dags
att ställa frågan vad demokrati får kosta i pengar eller hur mycket
effektiviteten får tära på demokratin. Det rör sig alldeles tydligt om en svår
intressekonflikt och när vi har insett det bör vi åtminstone till en början
reagera genom att analysera problemet ordentligt och därefter söka efter
lösningar.

Det kan förvisso finnas en del verksamheter som sköts bättre och snabbare
om inte den formella regleringen i kommunallagen behöver följas. Men det
borde vara möjligt att skapa sådana arbetsformer också utan att för den skull
bilda rena kommunalägda bolag som i praktiken utestänger ägarna, kommunmedlemmarna,
från all verklig insyn. Om utvecklingen tillåts fortsätta
utan att riksdagen — som är den yttersta garanten för all demokrati i landet reagerar
finns det risk för att medborgarna med tiden tappar allt intresse för
kommunalpolitik. Det man inte kan påverka eller öppet debattera det blir
man likgiltig för och likgiltighet är en av demokratins största fiender.

Riksdagen bör därför ställa sig bakom ett krav på en utredning som bör få
till uppgift att kartlägga och analysera den kommunala bolagsbildningen och
dess effekter och därefter avge förslag till sådana regler som är ägnade att

stärka den medborgerliga insynen i sådan kommunal verksamhet som till Mot. 1987/88
äventyrs inte kan behöva drivas enligt gängse regler i kommunallagen. K622

Hemställan

Med stöd av det anförda yrkar jag

att riksdagen begär att en parlamentarisk utredning tillsätts med
uppgift att utreda frågan om kommunala bolag i enlighet med vad som
anförts i motionen.

Stockholm den 26 januari 1988
Karin Ahrland (fp)

13