Klövviltsskador på skog
Motion 1986/87:Jo752 Lennart Brunander och Bertil Jonasson (c)
Motion till riksdagen
1986/87 :Jo752
Lennart Brunander och Bertil Jonasson (c)
Klövviltsskador på skog
Älg och hjort orsakar årligen omfattande skador på stora skogsarealer.
Detta ger upphov till omfattande kostnader för återplantering och allvarliga
tillväxt- och kvalitetsförluster. Till detta kommer också skador, ackumulerade
sedan slutet av 1970-talet. Älgstammen hade vid denna tid en enorm
tillväxt, vilket medförde knapphet på föda och därför orsakade betydande
skador i skogen. Älgstammen har numera reducerats men dessa problem
kvarstår för skogsbruket både avseende ackumulerade och årligen återkommande
skador.
I flera sammanhang påtalas skogsbrukets otvetydiga betydelse för samhällsekonomin.
Åtgärder för ett aktivt bättre skogsbruk förs ofta fram i
debatten. En mycket väsentligt del glöms i detta sammanhang bort, det att
vi inte har önskvärda medel för att komma till rätta med skogsskador till
följd av älg och hjort. Ersättning för återplantering av skadade bestånd har
endast utgått i ett fåtal fall. Enskilda skogsägare får bära betydande förluster.
Det är nu nödvändigt att finna former för ett system, både nu och i
framtiden, som kan reglera älgstammens storlek och samtidigt reparera de
skador som viltstammarna förorsakar.
1 proposition 1986/87:58 om jaktlag m. m. föreslår regeringen att ersättning
på vissa villkor skall kunna utgå för skador som uppstår efter den 1 juli
1987. Befintliga skador fram till nämnda datum lämnas åt skogsägarna att
bära. Det är otillfredsställande att villkor införs om att skogsägaren skall ha
skjutit sin tilldelning och dessutom bedrivit skyddsjakt för att förhindra att
en plantering förstörs innan ersättning kan utgå. Regeringens förslag löser
inte på ett avgörande sätt de problem som finns inom skogsbruket för att
bemästra i första hand älg- och hjortskador. Älgens vandringar och förekomst
under älgjakten gör att sambandet mellan klövviltsskador på skog
och huruvida tilldelad avskjutningskvot uppfyllts, endast till en del uppfylls.
Genom det sätt på vilket älgjakt normalt bedrivs krävs ett allmänt
engagemang hos jägarna för att hålla klövviltsstammarna i balans.
För att komma till rätta med skador på skog måste i grunden en samverkan
finnas mellan markägare, jaktarrendatorer och myndigheter. Genom
arbetet måste åstadkommas att älgstammen står i balans med näringsförekomst
utan att skogen drabbas. Älg- och hjortskador på skog kommer sannolikt,
trots att sådan samverkan även finns, även att finnas i fortsättningen,
varför tillfredsställande ersättningssystem för de kostnader skogsbruket
drabbas av måste finnas. Ett sådant ersättningssystem kan, som regeringen
föreslår, grundas på principen att fällavgifter skall tas ut för att finansiera
skador på skog.
Det är nödvändigt att såväl förebyggande åtgärder som ersättningssystem
för skador på skog får en utformning som förbättrar förutsättningarna
för skoglig näringsutövning. Skogsstyrelsen bör tilldelas uppgiften att övervaka
dessa frågor. Det går inte heller att bortse ifrån de ackumulerade
skogsskador som i dag föreligger. För att stimulera skogsägaren till ett aktivt
skogsbruk är det nödvändigt att samhället meddelar sitt ansvar för den
situation som uppstått.
Hemställan
Med anledning av det ovan anförda hemställs
1.att riksdagen begär att regeringen låter utarbeta regler för ett
ersättningssystem för skador på skog av älg och hjort i enlighet med
ovan anförda principer,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur ackumulerade
skogsskador skall regleras.
Stockholm den 26 januari 1987
Lennart Brunander (c) Bertil Jonasson (c)
Mot. 1986/87
Jo752
15
