Klassificeringen av kokain och fencyklidin

Motion 1984/85:1288 Thure Jadestig

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

4

Motion
1984/85:1288
Thure Jadestig

Klassificeringen av kokain och fencyklidin

Enligt narkotikastrafflagen och gällande rättspraxis har slaget av narkotika
(medlet) stor betydelse vid bedömningen av hur farlig en viss gärning skall
anses vara och om grovt narkotikabrott skall anses föreligga. Av hävd anses
då heroin vara farligast, kokain ej fullt så farligt, amfetamin ännu något
mindre farligt samt hasch minst farligt om man ser till det straff som innehav
(utan försvårande omständigheter) av en viss given kvåntitet kan leda till.

Kokainet (Cocainum INN) anses enligt en prejudicerande dom i högsta
domstolen 1983 vara något farligare än amfetamin men icke så farligt sorn
heroin. En omfattande dokumentation växer nu fram om kokainets skadeverkningar
och farlighet, bl. a. den utomordentligt höga risken för utvecklande
av ett svårstyrt och livslångt beroende, kroppsliga och psykiska skador,
bl. a. svåra psykoser med förföljelsemani, samt akuta överdosdödsfall. Det
finns således anledning att skärpa synen på detta medel. Det senaste året har
publicerats en rad rapporter som vittnar om att skador av kokainmissbruk är
mycket vanligare och allvarligare än man tidigare haft anledning att befara.
Den internationella kokainutvecklingen de senaste åren, både i fråga om
missbruk och illegal handel, ger anledning till stor oro inför hotet att Sverige
blir en viktig avsättningsmarknad.

För att få till stånd en skärpt syn på kokainet finns det två huvudvägar att
gå. Riksåklagaren kan föra upp ett eller ett par mål som rör narkotikabrott
avseende kokain till högsta domstolen och med hjälp av sakkunnigutlåtande
försöka få till stånd en ny prejudicerande dom. Förfarandet är dock mindre
lämpligt, bl. a. ur processuell synvinkel, eftersom det kan få stor betydelse
vem som skriver sakkunnigutlåtandet, samt av tidsskäl eftersom det brådskar
att få till stånd lagstiftningsåtgärder för att hindra ett inflöde av kokainet till
Sverige.

Den andra vägen, för vilken en rad narkotikapolitiska skäl talar, är att
riksdagen beslutar att kokain skall överföras till Narkotikaförteckning 1, som
upptar medel som heroin, LSD, en rad hallucinogener m. fl. För dessa medel
gäller att de anses särskilt farliga samt saknar medicinskt värde. De får alltså
inte användas inom sjukvården.

Mot ett överförande av kokainet till Narkotikaförteckning 1 brukar ofta
invändas att det fortfarande har viss användning inom sjukvården, bl. a. som
lokalbedömningsmedel vid ögonoperationer. Här kan det dock utan olägenheter
ersättas av moderna syntetiska medel som xylocain m. fl. I valet
mellan att tillgodose önskemål från mindre grupper inom sjukvården om att
få fortsätta att använda ett visst preparat eller en viss beredning och

Mot. 1984/85:1288

5

narkotikapolitiska behov av att utmönstra det och underkasta det sträng
juridisk kontroll har regeringen i ett annat sammanhang, nämligen vid
förbjudandet av preludin, låtit den narkotikapolitiska hänsynen dominera,
även om preludinet vid tidpunkten för dess förbjudande alltjämt användes i
medicinsk praxis. Heroinet har långt tidigare förbjudits på enahanda sätt.
Entydiga narkotikapolitiska bedömningar talar i dag för att kokainet
utmönstras ur medicinsk praxis och förs upp på narkotikaförteckning 1.

Även fencyklidin (Phencyclidinum INN, ”PCP”) bör överföras till Narkotikaförteckning
1. Det saknar helt medicinsk användning. PCP kan ge
upphov till svåra skador som akuta överdoser, psykoser med personlighetsförändringar
m. m. Detta medel har i USA blivit ett allvarligt problem och
kan lätt framställas ur allmänt tillgängliga handelskemikalier. Några beslag
av detta medel har veterligen ännu inte gjorts i Sverige. Vissa tecken tyder på
att det börjat bli föremål för visst missbruk i Stockholmsområdet.

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att kokain (cocainum INN) och
fencyklidin (phencyclidinum INN) skall överföras till narkotikaförteckning
1.

Stockholm den 24 januari 1985

THURE JADESTIG (s)