Jordbrukspolitiken

Motion 1985/86:Jo244 Bengt Westerberg m. fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86: Jo244

Bengt Westerberg m. fl. (fp)
Jordbrukspolitiken

Huvudmålet för svensk livsmedelspolitik är att trygga vårt lands livsmedelsförsörjning
såväl i fredstid som i tider av ofred och kriser. Produktionen
skall bedrivas rationellt och dels ge konsumenter livsmedel av god
kvalitet till rimliga priser, dels ge dem som arbetar i jordbruket en med
jämförbara grupper likvärdig standard.

Minska regleringarna

Sverige har en öppen ekonomi. Det innebär bl. a. att vi på flertalet varuoch
tjänsteområden tillåter fri handel över gränserna. Det viktigaste undantaget
från denna princip är jordbrukssektorn. Sverige är emellertid
ingalunda det enda landet i världen som har en skyddad jordbrukssektor.
Man kan t. o. m. hävda att det viktigaste skälet till att det svenska jordbruket
är starkt reglerat är just att näringen i flertalet industriländer är reglerad.

Särbehandlingen av jordbruket i Sverige motiveras i första hand av
beredskapsmålet. Världsmarknadspriserna på jordbruksprodukter motsvarar
i regel inte produktionskostnaderna. Det hänger samman med jordbrukets
skyddade ställning i de olika länderna. Överskottsproduktionen
”dumpas” på världsmarknaden till låga priser. Om dessa priser (VMpriserna
) fick slå igenom på den svenska marknaden skulle med stor
sannolikhet stora delar av det svenska jordbruket konkurreras ut och
produktionskapaciteten minska till en från beredskapssynpunkt otillfredsställande
nivå.

Om subventionerna av jordbruket upphörde i alla länder skulle situationen
för svenskt jordbruk te sig annorlunda. Det finns anledning att anta
att det då skulle vara internationellt konkurrenskraftigt. Sverige har tillsammans
med USA den lägsta procentuella andelen av befolkningen 4
% — som arbetar i jordbruket. Motsvarande siffra för exempelvis Sovjet
är 23 %. Sverige har därför all anledning att bl. a. inom ramen för GATT
verka för en internationell sanering av stödet till jordbruket.

I den svenska debatten har man från vissa håll — bl. a. i boken Makten
över maten (Stockholm 1984) - hävdat att svenskt jordbruk skulle kunna
vara konkurrenskraftigt utan gränsskydd och subventioner även till dagens
VM-priser. Det skulle otvivelaktigt innebära betydande fördelar om det
svenska jordbruket kunde avregleras. Men även om övervägande skäl talar

för ett fortsatt skydd för svenskt jordbruk som nödvändigt så finns det
anledning att tro att jordbruksregleringen kan förenklas. Folkpartiet har
tidigare framhållit att en förutsättningslös undersökning av möjligheterna
till avreglering bör komma till stånd.

Lantbrukets situation

Utgångspunkten för folkpartiets inställning till jordbruksnäringen är att
den liksom andra näringsgrenar skall ha förutsättningar för lönsam verksamhet.
Och liksom näringslivet i stort skall den grundas på enskilt ägande
och enskild företagsamhet. Det är det personliga engagemanget och kopplingen
mellan ägande och ansvar för företaget som ligger till grund för
effektivitet och utveckling. Enskilt ägda familjejordbruk bör vara den
dominerande ägandeformen.

De ekonomiska förutsättningarna för svenskt lantbruk har i stort sett
varit tillfredsställande fram till mitten av 1970-talet. Men härefter har
betydande svårigheter uppstått. Det finns flera orsaker härtill.

Efter en aktion från de s.k. Skärholmsfruama i böljan av 1970-talet
infördes subventioner på baslivsmedel vilket ökade efterfrågan. På animaliesidan
räckte produktionsresurserna inte till varför lantbrukare bl. a. med
statliga lånegarantier stimulerades till utbyggnad. Genom de s. k. oljechockerna
och höjda låneräntor steg livsmedelspriserna kraftigt under
1970-talet. När konsumenternas köpkraft samtidigt försämrades genom
djup lågkonjunktur och staten av statsfinansiella skäl tvingades minska
livsmedelssubventionerna sjönk efterfrågan markant. Jordbruket har under
1980-talet dragits med betydande överskott, vilket lett in i en ond
spiral. Exportkostnadema finansieras genom slaktdjursavgifter och förmalningsavgifter
vilket både sänker lantbrukarens ersättning och höjer
konsumentens pris. För att klara sig har lantbrukaren sökt producera mer
varefter priset höjts och konsumtionen sjunkit ytterligare osv.

En annan orsak till den krissituation som lantbruket befinner sig i är en
alltför ensidig inriktning på storleksrationalisering. Under det senaste decenniet
har inte större produktionsvolym i påtaglig omfattning resulterat i
större inkomst för lantbrukarfamiljen. Detta förhållande synes främst bero
på att kostnaderna för maskiner och andra produktionsmedel för de större
enheterna blivit så höga att det med nutida höga låneräntor inte uppkommit
några stordriftsfördelar. Tillgänglig statistik visar att familjeinkomsten nu
inte är högre på en gård om 50-100 ha än på en gård om 30-50 ha.
Eftersom ensidig storleksrationalisering dessutom får andra negativa effekter
som framhålls under stycket som behandlar jordförvärvslagen anser
vi att det finns anledning att ändra denna.

En tredje orsak till dagens lönsamhetsproblem i lantbruket synes vara en
ensidig inriktning på kvantitet med moderna bruknings- och uppfödningsmetoder,
vilket för viss produktion bevisligen lett till försämrad kvalitet
och för annan i vart fall lett till köpmotstånd från konsumenter som
reagerat mot metoderna.

Det har påvisats att den beräknade timersättningen till lantbrukare på
vad som anses vara rationella enheter i dag ligger betydligt under industri

Mot. 1985/86

Jo244

7

arbetarnas utan att lantbrukaren tillräknats någon ränta på det kapital han
lagt ned i företaget.

Vern skall betala överproduktionen

Huvudmålet för vår jordbrukspolitik är som vi tidigare redovisat att trygga
vårt lands försörjning av livsmedel såväl i fredstid som under avspärrning
och krig. Som likställda delmål gäller dessutom att konsumenterna skall få
tillgång till livsmedel av god kvalitet till rimliga priser och att jordbrukarna
får en med andra jämförbara grupper likvärdig standard.

1983 års livsmedelskommitté (LMK) redovisar i sitt betänkande att de
viktigaste produktionsresurserna i en avspärmingssituation är åkerareal
och mjölkkor, och att de inte bör understiga 2,67 miljoner ha resp. 550000
st. Åkerarealen uppgår i dag till drygt 2,9 miljoner ha, och antalet mjölkkor
till ca 650000 st. Det föreligger vidare betydande överproduktion på kött,
fläsk och ägg.

LRF har hävdat att staten har ett särskilt ansvar för den överproduktion
som uppkommit på animaliesidan därför att staten i böljan av 1970-talet
genom subventioner rubbade rådande balans mellan produktion och inhemsk
konsumtion och stimulerade till produktionsökning. Mot detta synsätt
kan invändas att lantbrukare liksom andra egna företagare självständigt
och med eget ansvar måste bedöma signaler från omvärlden och att
staten tagit visst ansvar genom att inte omgående ta bort alla subventioner.
Återstående mjölksubventioner bör som folkpartiet tidigare framhållit tas
bort under en treårsperiod och pengarna tillföras barnfamiljerna enligt vårt
familjepolitiska reformförslag. Folkpartiet föreslår att det ekonomiska stödet
till flerbarnsfamiljer förstärks genom ökat barnbidrag och småbarnstilllägg/vårdnadsbidrag.

För att undvika ytterligare regleringar - som i sig föder nya regleringar
— anser folkpartiet att näringen måste ta det fulla ansvaret för överskotten
av animalier. De kostnader som uppstår vid export bör som nu tas ut i form
av slaktdjursavgifter och avgifter på mjölk- och äggproduktion. Det bör stå
näringen fritt om man vill kombinera en generell prispress på animalieproduktionen
med andra temporära åtgärder såsom nyligen införda tvåprissystemtet
på mjölk. Näringen kan med olika aktiviteter söka öka den
inhemska konsumtionen av animalier och förbättra kontakterna med dagligvaruhandeln.
Man har härifrån påpekat, att en annorlunda prissättning
på de styckningsdetaljer som vi har överskott resp. underskott på skulle
kunna förhindra en onödig import.

Det råder politisk enighet om att det för närvarande inte finns skäl att
genom generella åtgärder söka minska den svenska åkerarealen från nuvarande
2,9 miljoner ha till de 2,6 miljoner ha som behövs av beredskapsskäl.
Riksdagen beslöt år 1985 att samhället för de närmaste fem åren skall ta ett
delansvar för överskottsproduktionen av spannmål. För det första året
skall samhället bära 40 % av kostnaderna, härefter skall en successiv
nedtrappning ske.

Det finns flera skäl till att samhället bör ta ett delansvar för överproduktionen
av spannmål. De flesta människor har sina rötter i den svenska

Mot. 1985/86

Jo244

8

landsbygden och känner dess stora betydelse sorn balanserade faktor för
folksjälen. Svenska folket vill ha kvar det öppna landskapet i nuvarande
omfattning. Det läkande och stimulerande miljöer som detta samt skogar
och vattendrag erbjuder är omistliga för stressade nutidsmänniskor.

Utvecklingspendeln ger aldrig så stora utslag på landsbygden som i
städerna. Det ger en större känsla av trygghet som även stadsbefolkningen
behöver - och kan få del av. Sambandet med tidigare generationer, vårt
ursprung, är starkare på landsbygden, och vardagsmödan har även en
andlig dimension. Det är den jord som förfädren röjt och brukat som skall
brukas och utan att förbrukas överlämnas till kommande generationer.

Det går inte att mäta den betydelse landsbygdsfamiljema haft under
generationer, och alltfort har, som fosterhem. När sociala myndigheter
måste ingripa för att förskona barn och ungdom från nedbrytande miljöer i
våra städer, så är det för det mesta på landbygden som en helande miljö
återfinns.

Turismen är en ökande näring som bedöms få mycket stor betydelse för
vårt land i framtiden. Vår vackra natur och vårt välskötta kulturlandskap
är en av grundförutsättningarna för denna näring.

Det pågår för närvarande en intensiv forskning för att utveckla ny
produktion med överskottsarealen på åkerjord som bas. Under år 1986
förväntas den utredning som undersöker förutsättningarna för kommersiell
drivmedelstillverkning av etanol vara klar och regeringen har i 1986 års
bugetproposition föreslagit att 15 milj. kr. anvisas för att klarlägga de
tekniska och ekonomiska förutsättningarna för en fullskaleanläggning. Det
pågår vidare försök med odling av energiskog och nya användningsområden
för spannmål och oljeväxter som kan leda till genombrott under de
närmaste åren. Det är förenat med stora kostnader att på nytt odla upp
åkerjord som skogsplanterats. Folkpartiet anser därför att det finns starka
skäl att tills vidare behålla nuvarande åkerareal.

Med hänsyn till den livskvalitet som familjejordbruket och levande
landsbygder tillför samhället och den landskapsvårdande insats som lantbrukare
utan ersättning gör, så anser folkpartiet att samhället - som
riksdagen tidigare beslutat - skall svara för 40 % av exportkostnaderna för
1985 års skörd.

Inför ett miljömål för lantbruket

Vi har i föregående avsnitt framhållit jordbrukets betydelse för landskapsbild
och miljö. Många som är verksamma inom jordbruk har en genuin
känsla för miljö- och naturvård. Men modernt jordbruk innebär också
naturvårdsproblem i viktiga avseenden. Jordbrukslandskapet består av
monokulturer. Genom ogräsbekämpning, dikning av våtmarker, borttagande
av åkerholmar osv. försöker man undanröja olika ursprungliga naturinslag.
Det skeri syfte att effektivisera jordbruket. De långsiktiga ekologiska
följderna av detta är emellertid inte klarlagda. Det finns inslag i
dagens rationella jordbruksdrift som innebär ett hot också mot jordbrukets
långsiktiga effektivitet. Miljö- och naturvårdsaspekterna måste ges en betydande
vikt i den framtida jordbrukspolitiken.

Mot. 1985/86

Jo244

9

Under år 1985 har det förekommit en intensiv debatt om kvalitén på våra
baslivsmedel och om de moderna produktionsmetoderna. Produktivitetspressen
på lantbruket har lett till ökad kemikalieanvändning och en
fabriksmässig animalieproduktion.

De kemikalier som används i jordbruket utsätts för en rigorös kontroll
innan de godkänns. Men även om man inte kan spåra restvärden i livsmedel
så förekommer det läckage, exempelvis av kvävegödselmedel, varigenom
grundvatten och vattendrag påverkas negativt. Ett intensivt kemikalieanvändande
kan leda till andra problem på lång sikt.

Det finns belägg för att de mindre lantbruken - ofta deltids eller kombinations
- använder mindre kemikalier. Detta förhållande liksom förhållandet
att de i mindre grad bidrar till livsmedelsöverskotten utgör motiv att
minska lantbruksnämndernas storleksrationalisering. Viss återgång till trädesbruk
och exaktare metoder för användning av kemikalier kan minska
användandet. Det har också de skatter och avgifter som införts på jordbrukskemikalier
gjort. Det är angeläget att medel som inflyter används för
forskning om ett miljövänligare jordbruk.

Den fabriksmässiga animalieproduktionen har antagit vissa former som
är oacceptabla från etisk synpunkt då djuren inte får utlopp för sitt naturliga
beteende. Detta kan medföra stress hos djuren som försämrar liysmedelskvalitén,
vi får exempelvis psekött. Den debatt och forskning som
pågår om livsmedelskvalitet och djurhälsovård har redan lett till förbättringar.
Erfarenheterna bör ingå som en del i ett miljömål för lantbruket.
Det bör framhållas att även när det gäller animalieproduktionen så har det
funnits mindre anledning att kritisera de små lantbruken.

Förändring av jordförvärvslagen

Jordförvärvslagen har tre huvudsyften. Den skall främja uppbyggandet
och vidmakthållandet av effektiva familjeföretag och därmed stärka sambandet
mellan brukande och ägande av mark. Den skall vidare främja en
fortsatt strukturrationalisering inom jordbruket och skogsbruket. Dessutom
skall lagen främja de regionalpolitiska strävandena.

Enligt folkpartiets uppfattning har lantbruksnämnderna vid tillämpningen
av lagen i allt för hög grad satt strukturrationalisering före regionalpolitiska
stävanden. Det har lett till en ökad avfolkning av landsbygden.
Avstyckade gårdsbyggnader blir i regel fritidshus medan ett bibehållet
mindre lantbruk efter överlåtelse förblir bebott året runt. Genom fortsatt
avfolkning av landsbygden försämras förutsättningarna för olika servicefunktioner
såsom lanthandel och allmänna kommunikationer. Man kan lätt
passera den gräns där landsbygden upphör att vara levande.

Genom att låta deltids- och kombinationsjordbruken finnas kvar i större
utsträckning kan ungdomar få ”känna sig för” som lantbrukare i mindre
skala. Det är i dag få ungdomar som kan överta ett heltidslantbruk därför
att dessa blivit oerhört kapitalkrävande främst genom kraftigt ökade maskinkostnader.
Om någon disponerar ett större eget kapital så kan detta
vara förbrukat på några år om han/hon förvärvar ett heltidsjordbruk men
inte är lämpad att vara egen företagare. Med den svaga lönsamhet som

Mot. 1985/86

Jo244

10

lantbruket haft under 1980-talet har de skuldsatta lantbrukarna inte kunnat
påräkna någon förräntning av det egna kapital de satt in i företaget. Vi har
att räkna med fortsatt prispress för att komma till rätta med överproduktionen
på animaliesidan och därmed är de närmaste framtidsutsikterna inte
gynnsammare. Antalet konkurser inom lantbruket har ökat. Det har främst
drabbat unga lantbrukare som övertagit heltidsjordbruk under de sista tio
åren. Lantbrukarkonkurser skapar stora sociala problem eftersom det
även drabbar boendet. Familjen måste lämna hus och hem.

Bland deltidslantbrukare fanns förr en kategori som nu är i det närmaste
försvunnen, de som kombinerade lantbruket med hantverk av olika slag.
Befolkningen både i tätorter och på landet, kunde få hjälp av snickare,
murare, målare och elektriker från landsbygden för i första hand reparationer
och tillbyggnader av hus. Nu finns oftast endast större byggföretag att
tillgå även för detta behov. Samhället bör stimulera till att denna kombinationsverksamhet
återuppstår genom att låta mindre lantbruk få leva kvar
och ta bort krånglet kring hantverk i mindre skala. Utöver hantverk kan
deltidsjordbruk utgöra grund för utveckling av annat värdefullt företagande
på landsbygden.

Vi har tidigare framhållit att genom ökande kapitalkostnader så är lönsamheten
i dag ofta inte större för s. k. rationella enheter än för mindre
gårdar. Dessa använder vidare mindre kemikalier och producerar i regel
animalier på äldre beprövade sätt varför de har lättare att anpassa sig till de
miljömål som bör ställas upp för lantbruket. De mindre gårdarna har stor
betydelse för en levande landsbygd och de bidrar i mindre omfattning till
livsmedelöverskottet. Det finns därför starka skäl att i större omfattning
låta de små lantbruken leva kvar.

Folkpartiet har tidigare motionerat om att ta bort regeln om priskontroll i
jordförvärv slagen. En sådan inskränkning i den enskilda äganderätten kan
endast accepteras under mycket speciella omständigheter och några sådana
föreligger inte för närvarande. Lantbruksnämndernas sätt att använda
bestämmelsen vid avslag på förvärvsansökningar för små lantbruk
under uppgivet behov av strukturrationalisering har skapat mycket irritation.
När en lantbruksnämnd för ett litet jordbruk — där det största värdet
ligger på bostadshusen — efter en enkel värdering kommer fram till att
priset är för högt, återstår det endast för säljaren att till det pris nämnden
föreskriver överlåta till den köparen som nämnden anvisar. De flesta
överlåtelser sker av åldersskäl av småbrukare som ej har något ATPtillägg.
När nämnden på — som säljaren ofta uppfattar det — ett godtyckligt
sätt sänker priset — bostadshus är det svårt att beräkna avkastningsvärdet
på - så reducerar man det kapital som skulle bidra till familjens trygghet
för ålderdomen.

Strukturutredningen har i sitt betänkande kommit fram till att jord- och
skogsfastigheter som ägs av flera än två oftast sköts sämre. Att det alltid
föreligger risk för att nya bestämmelser får sidoeffekter som ej förutsetts
visar det förhållandet att reglerna om priskontroll i jordförvärvslagen nu
har försämrat för vällovliga frivilliga initiativ att lösa upp samägande. Vem
som helst som samägt eller varit delägare i ett dödsbo har tidigare kunnat
få en fastighet försåld genom att ansöka om att tingsrätt förordnar s. k. god

Mot. 1985/86

Jo244

11

man eller skiftesman för avyttring av fastigheten. Men om nu lantbruksnämnden
vid prövning av överlåtelsen enligt jordförvärvslagen finnér att
köpeskillingen är för hög så kan man inte tvinga delägare i fastigheten att
godta ett lägre pris. Därmed förfaller ofta möjligheten att lösa upp ett
samägande.

Med hänsyn till dagens pressade ekonomi för lantbruket syns det mindre
sannolikt att ett avskaffande av priskontrollen skulle skapa en omotiverad
prisutveckling på jordbruksfastigheter. När tillämpningen dessutom ger
upphov till onödig byråkrati och icke önskade sidoeffekter finns det all
anledning att ta bort den. Jordförvärvslagen innehåller andra bestämmelser
som är tillräckliga för att förhindra förvärv i spekulationssyfte.

Genom ett stadgande i 10 § jordförvärvslagen har tillståndsmyndigheten
fått möjlighet att i vissa fall föreskriva att förvärvaren skall vara bosatt på
förvärvsegendomen. Sådan föreskrift skall avse viss tid, dock högst fem
år. Bestämmelsen har endast tillämpats i ett litet antal ärenden men i några
har den skapat oklarhet ur ägande- och lagfartssynpunkt. Föreskriften är
tveksam utifrån principiella grunder därför att föreskrift om bosättningsplikt
är - om än i begränsad utsträckning - en inskränkning i den enskildes
rörelsefrihet. Övervägande skäl talar för att avskaffa bestämmelsen.

Lantbruksnämnderna

Lantbruksnämnderna har ett ansvar att enligt statsmakternas riktlinjer
medverka till fortsatt uppbyggnadsutveckling och vidmakthållande av rationella
företag inom jordbruket, trädgårdsnäringen och rennäringen. Som
vi tidigare påpekat är det dock viktigt att lantbruksnämnderna inte fastnar i
ett ensidigt storlekstänkande.

Med hänsyn till de förändringar vi föreslagit i jordförvärvslagen och att
vi föreslår upphävande av investeringsförbudet för nybyggnad av djurstallar
- som vi anser är principiellt felaktigt och som genom dispensansökningar
orsakat byråkratiskt arbete för handläggare på nämnden - så beräknar
vi att anslaget till lantbruksstyrelsen kan minskas med 3 milj. kr. och
anslaget till lantbruksnämnderna med 20 milj. kr.

Även bidraget till jordbrukets rationalisering bör enligt vår uppfattning
kunna minska med 5 milj. kr.

Folkpartiet anser vidare att det bör utredas om rådgivningen till lantbruket
kan effektiviseras genom att den verksamhet som lantbruksnämnderna
bedriver överförs till hushållningssällskapen.

Markförsäljning

Jordfonden har för närvarande markinnehav för ca 370 milj. kr. Med
tillämpning av de principer för statens egendomsförvaltning som vi utvecklar
i partimotionen om den ekonomiska politiken samt med utgångspunkt
från vad som tidigare anförts om bättre villkor för små deltidsjordbruk
anser vi att jordfonden bör kunna sälja en betydande del av sin mark. Vi
anser det vara möjligt att minska jordfondens tillgångar med ca 50 milj. kr.

Mot. 1985/86

Jo244

12

Skördeskadeskyddet

Det har länge framstått som anmärkningsvärt att denna administration drar
så stora kostnader. Anslaget bör enligt folkpartiet räknas ned med 5 milj.
kr.

PM-index

Vid jordbruksförhandlingarna har tidigare kompensation automatiskt utgått
för fördyringen av produktionsmedel, mätt enligt s. k. PM-index (produktionsmedelsindex).
Efter förslag från regeringen och beslut i riksdagen
har i de senaste förhandlingsomgångarna ett system med fria förhandlingar
genomförts. Folkpartiet motsatte sig införandet av detta system. Motiveringen
var den osäkerhet det skulle skapa för jordbrukarna. Eftersom
produktionsmedlen svarar för den helt övervägande delen av jordbrukets
totala kostnader, skulle en liten utebliven kostnadskompensation kunna
innebära en stor minskning av jordbrukarnas ersättningar. Visserligen
synes de fria förhandlingarna hittills ha lett till praktiskt taget samma
kompensation som enligt det tidigare systemet. För att undvika osäkerheten
för framtiden finns det emellertid skäl att också formellt återgå till det
tidigare systemet med kompensation baserad på PM-index.

Norrlandsjordbruket

Av beredskapsskäl är det nödvändigt att ha en regionalt väl differentierad
jordbruksproduktion. Produktionskapaciteten i Norrland bör därför inte
minska från dagens nivå. Detta är också väsentligt med hänsyn till den
stora betydelse som jordbruket har för försöijningsmöjligheterna i Norrland.
Det är inte heller i Norrland som de stora överskotten i förhållande
till konsumtionen uppstår.

På grund av klimat och andra faktorer har jordbruket sämre lönsamhet i
Norrland än i övriga delar av landet. Av bl. a. detta skäl finns ett särskilt
inkomststöd till de norrländska jordbruken. Årliga uppräkningar av detta
bör också grundas på PM-index.

Lantbrukskooperationen

Jordbrukets föreningsrörelse har haft en stor betydelse för svenskt lantbruk.
Den växte fram ur de missförhållanden som förelåg i början av detta
århundrade då privata uppköpare kunde utnyttja enskilda lantbrukares
utsatta situation och köpa upp lantbruksprodukter till priser som var
oskäligt låga. Genom ett uppoffrande ideellt arbete organiserade sig lantbrukarna,
startade inköps- och försäljningsföreningar och i fortsättningen
även föreningar för förädling och industriell verksamhet med jordbruksprodukter
eller förnödenheter som bas.

Eftersom det på denna tid inte fanns några samhällsorgan till skydd vare
sig för enskilda producenter eller konsumenter och inte heller dagens

Mot. 1985/86

Jo244

13

massmediabevakning kan knappast lantbrukskooperationens betydelse för
att skapa godtagbara förutsättningar för svenskt lantbruk överskattas.

Men i likhet med många andra organisationer som rest sig från ett
underläge har ambitionen under framgången ökat och målet slutligen fastlagts
till ett läge som det finns anledning från samhällets sida att kritisera.
För lantbrukskooperationen har ambitionen höjts från uppbyggnad av
föreningsföretag med tillräcklig styrka att kunna hävda sig i konkurrens
med privata företag till att söka ta över all verksamhet och skapa monopol
för föreningsföretagen, som inte konkurrerar inbördes.

Genom att köpa upp privata företag - ofta till överpriser - har kooperationen
lyckats uppnå monopol på mejerisidan och en 80 procentig marknadsandel
på spannmål, foder och slakt. Man har vidare kopplat samman
jordbrukets fackliga del — LRF — med den ekonomiska föreningsrörelsen
vilket bl. a. innebär att föreningsföretag som juridiska personer är medlemmar
i samma fackförening som enskilda lantbrukare. Detta minskar LRF:s
möjlighet att som fackförening tillvarata de enskilda lantbrukarnas intressen
och det innebär vidare att privata företag upplevs som besvärliga
konkurrenter. Ett bondefack fritt från alla bindningar till de företag som
uppträder på marknaden vore enligt folkpartiet att föredra.

Det ligger i samhällets intresse att genom fortsatt övervakning av NO
och med utnyttjande av de möjligheter som den nya konkurrenslagen
erbjuder tillse att de ekonomiska föreningarna inte köper till sig ytterligare
marknadsandelar genom att överta privata företag eller att föreningarna
genom påtryckningar söker hindra lantbrukare att handla fritt.

Hemställan

Med anledning av vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppgift att
utreda möjligheterna till minskning och förenkling av jordbruksregleringen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförs om miljömål för jordbruket,

3. att riksdagen med avslag på propositionens förslag beslutar att
samhället skall svara för 40% av exportkostnadema för spannmål av
1985 års skörd,

4. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av jordförvärvslagen
i syfte att underlätta nyetablering av deltids- och kombinationsjordbruk,

5. att riksdagen beslutar avskaffa priskontrollen i jordförvärvslagen
(4 § 1),

6. att riksdagen beslutar avskaffa bosättningsplikten i jordförvärvslagen
(3 §),

7. att riksdagen upphäver lagen om tillfälligt förbud mot byggande
av djurstallar,

8. att riksdagen anvisar ett i förhållande till regeringens förslag
med 3 milj. kr. minskat anslag till lantbruksstyrelsen på 36678 milj.
kr.,

Mot. 1985/86

Jo244

14

9. att riksdagen anvisar ett i förhållande till regeringens förslag
med 20 milj. kr. minskat anslag till lantbruksnämnderna på 200279
milj. kr.,

10. att riksdagen anvisar ett i förhållande till regeringens förslag
med 5 milj. kr. minskat anslag till jordbrukets rationalisering på 35
milj. kr.,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförs om översyn av lantbruksnämndernas rådgivning,

12. att riksdagen hos regeringen begär uppdrag till jordfonden
angående markförsäljning på ca 50 milj. kr.,

13. att riksdagen anvisar ett i förhållande till regeringens förslag
med 5 milj. kr. minskat anslag till administration av skördeskadeskyddet
på 20899 milj. kr.,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om alltför ensidig inriktning på storleksrationalisering,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om vikten av konkurrens i förädlingsledet,

16. att riksdagen godkänner vad i motionen anförs angående val
av kompensationsrnodell både generellt och för Norrlandsjordbru

Mot. 1985/86

Jo244

ket.

Stockholm den 27 januari 1986

Bengt Westerberg (fp)
Ingemar Eliasson (fp)
Karin Ahrland (fp)
Björn Molin (fp)

Bengt Rosén (fp)

Kerstin Ekman (fp)
Birgit Friggebo (fp)
Jan-Erik Wikström (fp)

15