Jordbrukspolitiken

Motion 1985/86:Jo203 Bo Finnkvist och Kristina Svensson (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86:Jo203

Bo Finnkvist och Kristina Svensson (s)
Jordbrukspolitiken

Effektivisering och rationalisering inom det svenska jordbruket innebär att
jordbruksenheter främst i skogsbygderna slås ut. Följden blir igenbuskning
eller kanske plantering av i första hand mörk granskog. Denna utveckling går
säkert inte att stoppa men den måste vara möjlig att begränsa. Av olika
orsaker kan man befara att denna för landskapsbilden mycket negativa
utveckling fortsätter i ökad takt.

En orsak är att medelåldern på brukarna i skogsbygderna är mycket hög,
en annan orsak är att vi har överproduktion av livsmedel som är lämpliga att
producera på denna typ av jordbruksmark.

Stödsystemet är också utformat på ett sätt som driver på denna utvecking.
Detta innebär ytterligare minskad sysselsättning och vikande underlag för
service i skogs- och glesbygderna. Följden blir också en radikalt förändrad
landskapsbild i framtiden. Inslaget av gröna öppna landskap i skogsbygden
kommer tyvärr att försvinna. Det blir bara skog.

I exempelvis Övre Klarälvsdalen i Värmland, som är en sådan gammal
jordbruksbygd där en av de troliga framtida näringsgrenarna är turism, kan
man i dag på goda grunder befara att området blir mindre attraktivt för
turister. Man kan inte bevara all jordbruksmark, men man måste kunna
bevara så mycket att landskapsbilden består. I dag håller många människor
djur av kanske den enda anledningen att man vill hålla landskapet öppet,
andra slår enbart vallarna etc. Det är för miljön viktiga insatser som borde
uppmuntras på ett bättre sätt än i dag.

Men stödsystemet till jordbruket har en sådan utformning att det i
praktiken leder till nedläggning av jordbruksmark i skogsbygderna. Stödregler
och även lagstiftning borde ses över och ges en inriktning som innebär att
landskapsbilden bevaras även i framtiden. Stöd baserat på areal borde prövas
utan hänsyn till produktion.

I dag hamnar större delen av stödpengarna på de bästa jordarna och leder
till å ena sidan koncentration och överproduktion, å andra sidan till
igenväxning och en radikalt förändrad landskapsbild som ingen önskar. All
jordbruksmark i skogsbygderna kan inte bevaras, men det måste vara
lämpligt att bevara en för miljön viktig del. Alternativet är att även annan
verksamhet som exempelvis turism annars är i fara.

Sysselsättningseffekten är mycket större än vad som berör enbart jordbruksnäringen.
En förändring av stödsystemet bör vara möjlig att göra utan
att det leder till större kostnader. Totaleffekterna blir ekonomiskt fördelaktiga.

Frågan är stor, och det är inte lätt att komma med förslag som på ett enkelt
sätt bryter denna negativa utveckling. Att övergå till arealbaserade bidrag är
ett uppslag som bör prövas, men andra förändringar i lagstiftning m. m. kan
också vara nödvändiga. Målet är att förändra jordbrukspolitiken på ett
sådant sätt att för miljön viktiga jordbruksenheter bevaras. Annars kommer
också annan sysselsättning som exempelvis turism i fara. Sådana åtgärder bör
övervägas i en särskild utredning.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående föreslås

att riksdagen hos regeringen anhåller att en utredning tillsätts med
uppdrag att förändra jordbrukspolitiken så att för miljön viktiga
jordbruksenheter bevaras.

Stockholm den 17 januari 1986

Bo Finnkvist (s) Kristina Svensson (s)

Mot. 1985/86
Jo203

6