Jordbruksgrödor till industrin

Motion 1989/90:Jo264 av Ingvar Eriksson (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1989/90:Jo264

av Ingvar Eriksson (m)
Jordbruksgrödor till industrin

Mot.
1989/90
Jo264—267

Under de senaste åren har en intensiv debatt pågått kring jordbrukets nuvarande
situation och de framtida utvecklingsvägarna. Den nuvarande överskottsproduktionen
av spannmål blir ett stort problem om staten helt drar
sig ur det s.k. delansvaret för spannmålsöverskottet (exporten).

Det står i dag klart att jordbruket efter en omläggning av jordbrukspolitiken
i enlighet med de intentioner som GATT-förhandlingarna åsyftar inte
längre kommer att ha råd att producera ett pristryckande överskott.

I detta läge har man länge sökt finna lämpliga ersättningsgrödor till ”överbliven
spannmålsareal”. Blickarna har vänts mot och förhoppningarna har
ökats beträffande möjligheterna att producera energi och industriråvaror på
denna jordbruksmark.

Intressanta projekt som det aktuella s.k. Agro-Fiber-projektet är nu inne
i ett intressant och lovande skede. Det är viktigt att detta projekt får sin
chans och det starka stöd som så småningom kan bli aktuellt. Projektet
måste noga följas.

Vi finner det alldeles självklart att de mycket väletablerade och betydelsefulla
jordbruksgrödorna sockerbetor och fabrikspotatis även framöver behåller
sin ställning i Sydsveriges jordbruksproduktion. Dessa grödor är ju
redan etablerade industriråvaror - varför det vore huvudlöst att, som antytts
av den livsmedelspolitiska parlamentariska arbetsgruppens LAG:s majoritet,
gränsskydd och annat stöd skulle dras bort.

Om dessa grödor får konkurrera på lika villkor jämfört med EG är och
blir de konkurrenskraftiga. EG:s stöd till fabrikspotatis görs av ett mycket
kraftigt exportstöd varför Sverige också i motsvarande grad måste skydda
sin fabrikspotatisodling. Utan detta skydd skulle den svenska odlingen gå
om intet och areal friställas för spannmålsproduktion vilket skulle få förödande
effekter för det samlade svenska jordbruket.

Skälen för en odling av bibehållen omfattning är många.

Lantbruksföretagen har, särskilt i nordöstra delen av Kristianstads län och
i Blekinge läns slättbygder, under flera decennier utvecklats med potatis- och
sockerbetsodlingen som bas i vegetabilieproduktionen. Samtidigt har bevattningen
byggts ut med hänsyn till de naturliga förutsättningarna. Det har
skett en stark inriktning mot griskötts- och nötköttsproduktion för att bl.a.
utnyttja biprodukter från potatis- och betindustrin. Stallgödseln kan i dessa

1

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Jo264-267

växtföljder spridas vid optimala tider och därmed tillgodose kraven på miljöhänsyn.
Lantbruket i dessa bygder har på några decennier utvecklats till ett
av de mest effektiva i Nordeuropa. En nedläggning av dessa grödor kommer
att urholka lönsamheten och medföra utslagning av åtskilliga jordbruk. För
regionen skulle detta få svåra följdverkningar.

I det följande ges en sammanfattning av skälen för att behålla den nuvarande
produktionen. Skälen är delvis desamma från såväl odlings- som företagsekonomisk
synpunkt.

Odlingarna bör behållas i nuvarande omfattning med hänsyn till:
att arbetsinsatser inom såväl jordbruksledet som service-, transport- och
industriledet är kampanjbetonade men utgör en viktig, ibland grundläggande
förutsättning för sysselsättningen vid många av de nära 2 500 jordbruk
som bedriver dessa odlingar i länet. En nedläggning av sockerbets- och fabrikspotatisodlingen
skulle för stora områden få ekonomiskt alltför ingripande
följder vilket påvisas i den uppställning över lönsamheten som återfinns
i slutet av denna bilaga. För Kristianstads län uppskattas en nedläggning
av sockerbets- och fabrikspotatisodlingen i Kristianstadsområdet
komma att helt eller delvis beröra sysselsättningen för 1 700 personer (700
årsverk) om jordbruks-, service-, insatsvara- och förädlingsledet sammantas.
Större delen av dessa arbetstillfällen skulle försvinna i regionen,
att odlingarna ger stora mängder djurfoder som biprodukt, vilket utgör
grunden för en omfattande djurhållning ifrån regionalpolitisk synpunkt i sysselsättningsmässigt
utsatta delar av länet,
att odlingarna och animalieproduktionen kompletterar varandra från miljösynpunkt
genom att dessa grödor har ett stort näringsbehov. Stallgödselspridning
kan utan olägenhet för packningsskador ske på lämpliga tidpunkter.
Näringsupptagningen pågår dessutom långt fram på hösten vilket minskar
risken för näringsläckage och skapar förutsättningar för ett mer fullständigt
utnyttjande av stallgödselproduktionen i djurtäta områden,

att förekomsten av sockerbets- och potatisodling ger större variation i
grödval vilket är positivt från växtföljdssynpunkt genom att minska förekomsten
av växtsjukdomar och skadedjur. Grödorna bidrar dessutom till
omväxling i landskapsbilden,
att fabrikspotatisodling och förädlingsfabrikerna är ett viktigt marknadsregleringsinstrument
för matpotatisodlingen genom att överskott och utsorterade
partier i samband med marknadsföringen av matpotatis kan förädlas
till sprit och stärkelse,
att fabrikspotatisodlingen är en särskilt viktig beredskapsresurs för landet
genom att man snabbt kan öka matpotatisarealen i händelse av avspärrning
då odlingskunnande och maskiner för skötsel och hantering redan finns på
plats,

att stärkelse producerad med spannmål som råvara inte kan ersätta potatisbaserad
stärkelseproduktion för uppnående av den högsta kvalitet som erfordras
i vissa tillverkningar av bl.a. papper,
att socker-, sprit- och stärkelseindustri utgör en viktig förutsättning för att
utveckla skördeprodukterna från bakomliggande jordbruksgrödor till nya
industriprodukter,

Mot. 1989/90

Jo264

2

att merkostnaden för råspriten med potatis som råvara i förhållande till
spannmål är så låg att skillnaden bör försvara de fördelar för odlarna, miljön
och sysselsättningen som dessa potatisodlingar medför,
att enbart stärkelseindustrin med potatis som råvarubas årligen satsar ca
18 miljoner kronor eller 4 % av omsättningen i forskning och utveckling av
nya produkter. För hela jordbruksnäringens vidkommande är det viktigt att
denna forskning ges tid och möjlighet att fortsätta och omsättas till praktiska
resultat.

Dessa odlingar men i synnerhet sockerbetsodlingen har stor betydelse
även i andra delar av Skåne.

Enligt min uppfattning måste dessa odlingar bibehållas i minst nuvarande
omfattning. Skulle intentionerna inom GATT uppnås kommer grödorna att
klara konkurrensen. Det finns alltså inga bärande långsiktiga skäl som kan
motivera minskningar av vare sig fabrikspotatis eller sockerbetsodling.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående sockerbets- och fabrikspotatisodlingen.

Stockholm den 25 januari 1990

Ingvar Eriksson (m)

Mot. 1989/90

Jo264

3