Jordbrukets rådgivning
Motion 1986/87:Jo235 Sven Eric Lorentzon (m)
Motion till riksdagen
1986/87:Jo235
Sven Eric Lorentzon (m)
Jordbrukets rådgivning
Svenskt lantbruk är en viktig del av svenskt näringsliv. Den är vår mest
decentraliserade näring och är i många områden en förutsättning för att
bygden skall bestå. Inte bara primärproduktionen utan även service och
förädlingsindustrin är ofta lokaliserad på småorter. Lantbruket, som i stort
sett bedrivs i hela landet, arbetar under mycket olika betingelser. Produktionsinriktningarna
styrs därför av lokala förutsättningar.
Lantbruksnäringen i Sverige har under senare år genomgått en stark
utveckling och är en av världens effektivaste både vad gäller produktion och
kvalitet. Välutbildade och kunniga lantbrukare har bidragit till detta. Genom
att tillgodogöra sig den forskning och rådgivning som erbjudits har kåren
hållit sin kompetens hög.
Antalet lantbrukare har under en följd av år minskat. En följd av detta blir
att medelåldern ökar. På grund av näringens låga lönsamhet har allt fler blivit
beroende av inkomster utanför företaget. Produktionsöverskotten ökar och
är alltmer betungande för näringen, då den enligt riksdagsbeslut i stort sett
själv får stå för sina exportkostnader. Produktionsminskningar måste ske.
Då detta knappast kan eller bör ske genom minskad effektivitet är det
nödvändigt med minskad åkerareal eller alternativ produktion. Miljöfrågorna
kommer att spela ännu större roll i framtiden än i dag. Hanteringen och
intensiteten vid användning av gödselmedel kommer att bli viktigare.
Nyttjandet av bekämpningsmedel likaså.
Utvecklingen inom lantbruket kommer att fortgå och ställa ytterligare
krav på kunskap hos lantbrukarna. Problemen med än mera specialiserad
växtodling, ökad avkastning inom animalieproduktionen och ökad användning
av modern teknik måste uppmärksammas. Den debatt om livsmedelskvalitet
som pågår liksom frågorna kring alternativ användning av åkermarken
kan komma att innebära stora omställningsproblem för lantbruket och
kräva en mera företagsinriktad utbildning och rådgivning. Den ekonomiska
rådgivningen kommer att få ökad betydelse. De hårda krav samhället inte
minst inom miljöområdet kommer att ställa kräver vidareutbildning av de
aktiva lantbrukarna. Dessa har en mycket varierande utbildning och
kunskapsnivå, vilket innebär att denna utbildning måste i högre grad än nu
vara individuell och företagsinriktad.
Den grundläggande lantbruksutbildningen sker i dag på de gymnasiala
lantbruksskolorna. Utbildningen kommer att bli treårig och innebär att
eleverna under ett år skall få en praktisk utbildning i näringen. Med hänsyn
till de stora investeringar i mark, byggnader och utrustning det skulle
innebära om alla elever skulle få sin praktik på skolan får man förutsätta att
praktikskedena måste ske på gården utanför skolan. Detta innebär att det
stora biologiska, ekologiska och tekniska kunnande och den kompetens, som
finns inom den aktiva lantbrukarkåren tillvaratas. Skolornas personal
kommer även att dra fördel av dessa kontakter. En ytterligare utveckling där
lantbruksundervisningen kombineras med en rådgivningsdel är tänkbar.
Skolans lärare skulle då bli väl uppdaterade kunskapsmässigt och snabbt få ta
del av försöks- och forskningsresultat.
Inom de närmaste åren kommer vi att få tillgång till ganska mycket
forskningsmaterial från lantbruksuniversitetet. Det är viktigt att detta snabbt
når ut till lantbrukarna. En tänkbar väg är att universitetet driver en mera
regional informationsverksamhet (konsulentverksamhet).
En möjlighet att ytterligare förbilliga och samtidigt effektivisera rådgivningen
kan vara att inom t. ex. ett län bilda någon form av ”lantbrukscentra”.
Detta skulle med fördel kunna byggas upp kring någon ^bildningsanstalt
t. ex. lantbruksskola. Stat, landsting, skola och näringsliv skulle här kunna
bilda en enhet som skulle stå till förfogande för skolans och lantbruksnäringens
utbildningsbehov. Till dessa centra kan man förlägga den rådgivningsverksamhet
som berör produktionen samt lokalt forsknings-, försöks- och
utvecklingsarbete.
Lantbruksrådgivningen är i dag mycket splittrad och därigenom dyrbar.
Debatten om dess framtida utformning ter sig förvirrad. Det måste ses som
otillfredsställande att staten inte har någon klar policy vare sig det gäller
forskning, utveckling eller praktiskt genomförande. De forskningsresultat
och den rådgivning lantbrukaren behöver når honom nu via flera kanaler.
Diskussioner om den framtida rådgivningen förs nu inom olika organisationer.
Det är brådskande att fastlägga hur den framtida rådgivningen skall ske.
Regeringen bör ta initiativ att tillsammans med näringen, utbildningen,
forskningen och rådgivningen göra en översyn av lantbrukets rådgivning och
hur den i framtiden bäst organiseras.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att rådgivningen till lantbruket
snarast blir föremål för översyn.
Stockholm den 27 januari 1987
Sven Eric Lorentzon (m)
Mot. 1986/87
Jo235
17
