Jordbruket och livsmedelsproduktionen
Motion 1986/87:Jo255 Bengt Silfverstrand m. fl. (s)
Motion till riksdagen
Bengt Silfverstrand m. fl. (s)
Jordbruket och livsmedelsproduktionen
Mot.
1986/87
Jo255~257
Jordbruk och livsmedelsproduktion i bättre balans
”Jordbruksregleringen är en tung och invecklad apparat. Den är inte alltför
lätt att justera över en natt. Den har delvis rätt svaga grundvalar även i
befolkningens åsiktsinställning. Dess fall kan bli stort.” Gunnar Myrdal
Det tycks numera råda en relativt stor enighet om att också jordbrukssektorn
i större utsträckning än hittills måste anpassas efter marknadens förutsättningar
och att en avreglering av nuvarande system måste inledas.
1983 års livsmedelskommitté fick i uppdrag att studera hela livsmedelskedjan,
alltså inte enbart jordbrukspolitiken. Bl. a. ingick i utredningsuppdraget
att utforma en långsiktig livsmedelspolitik med uppgift att förverkliga en lång
rad mål för jordbrukets produktionsvolym, sysselsättning i livsmedelsindustrin,
folkhälsoaspekter på livsmedelskonsumtionen, beredskapsmål och sårbarhetsfrågor
och avvägningar mellan producent- och konsumentintressen.
Detta omfattande arbete har knappast ens inletts.
Livsmedelskedjan utgör en betydelsefull del av den svenska ekonomin.
Livsmedelskonsumtionens andel av den privata konsumtionen har för varje
enskilt år under 1980-talet legat på ca 24% (åren 1980 till 1985). De totala
utgifterna för livsmedelskonsumtionen (matvaror) uppgick 1985 till ca 93
miljarder kronor. Livsmedelskedjans andel av BNP var 1985 i storleksordningen
7 %.
Jordbrukets, dvs. råvaruledets, betydelse i livsmedelskedjan är mindre än
vad många förmodligen föreställer sig. Jordbruket svarar officiellt för en
fjärdedel av förädlingsvärdet, vilket understiger såväl livsmedelsindustrins
som distributionsledets andelar. Råvaruledets andel av sysselsättningen är ca
en tredjedel, 130000 årsverken av totalt 390000. Här föreligger dock om man
ser det i internationellt perspektiv en överskattning, eftersom även fritidsoch
deltidsbönder ingår i statistiken.
I denna räknas enheter på ner till 2 ha åker som jordbruk. Inom EG
däremot, utgår man från minst en helårsengagerad jordbrukare för att enheten
skall betraktas som jordbruk.
Om man emellertid lägger till produktionen av insatsvaror till hela sektorn
(inkl. offentliga tjänster) stiger sysselsättningen till 470 000, vilket är ca 10%
av den totala sysselsättningen i landet.
Två omständigheter innebär att livsmedelskedjan måste ses som ett sammanhängande
system i högre grad än vad som är motiverat vid motsvarande
1938.
1
1 Riksdagen 1986187. 3 sami. Nr Jo255-257
beskrivningar av andra branscher eller näringsgrenar. Den ena gäller prisregleringen,
som ursprungligen skulle vara till fördel för såväl bönder som
konsumenter, men som i praktiken inte fungerar på detta sätt. Den andra
omständigheten har att göra med lantbrukskooperationens vertikala integration,
både bakåt och framåt från jordbruket och med stark monopolistisk
dominans på viktiga områden.
För viktiga insatsvaror som handelsgödsel och köpfoder är föreningsrörelsens
marknadsandel minst 80%, för kvarnar, slakterier och mejerier 80 100%.
En bristande fömyelseförmåga och strukturomvandling inom hela livsmedelskedjan
har blivit den kanske allvarligaste bieffekten av jordbruksregleringen.
Genom regleringen har marknadsmekanismerna satts ur spel vilket bl. a.
lett till stora skillnader mellan inhemska priser och världsmarknadspriser.
Detta avspeglas också i värdena på jordbruksenheterna. Dess kapitalvärden
ingår samtidigt i den självkostnadskalkyl som utgör underlag för kompensation
enligt jordbruksavtalen. Regelsystemet innehåller på det här sättet
mekanismer som automatiskt leder till ökad förmögenhet och stigande kapitalkostnader.
Systemet har efterhand gett upphov till permanenta överskottsproblem,
främst vad gäller spannmål. Den allt intensivare användningen av
handelsgödsel och bekämpningsmedel har blivit en allt svårare belastning för
den yttre miljön.
Spannmålsöverskotten är en direkt följd av att det marknadsekonomiska
sambandet mellan producent- och konsumentled sedan länge saknas. Exportförlusterna
för 1986 års skörd beräknas uppgå till minst 1,5 miljarder
kronor. Förlusterna betalas visserligen av bönderna i första ledet men drabbar
konsumenterna direkt i butiksledet med högre priser.
Det är varken möjligt eller ens eftersträvansvärt att åstadkomma en helt
marknadsstyrd jordbruks- och livsmedelssektor. Däremot torde det vara fullt
realistiskt att skapa förutsättningar för marknadsmässiga inslag som ökad
konkurrens och produktutveckling inom denna sektor, samtidigt som miljövänligare
odlingsmetoder måste prioriteras. Vi skall i denna motion peka på
några delområden inom den mycket komplexa jordbruks- och livsmedelspolitiken
där vi anser att reformer sammantaget skulle ge betydande bidrag till
såväl lägre livsmedelspriser som bättre matkvalitet, liksom minskade exportförluster
med bibehållen användning av hela åkerarealen.
Miljöforskning
Användningen av bekämpningsmedel enbart i Skåne har fördubblats under
en tioårsperiod. I Danmark finns sedan fem år ett gränsvärde på maximalt 0,5
mikrogram sprutrester/bekämpningsmedel i dricksvatten, vattendrag och
sjöar. I Sverige saknas ett sådant gränsvärde. Enligt Nils Brink vid avdelningen
för vattenvård, SLU, förekommer i skånska vattendrag resthalter av
bekämpningsmedel på upp till 16 mikrogram, dvs. 32 gånger högre halter än
vad som maximalt är tillåtet i Danmark.
I Sverige besprutas säden mot insekter, svampangrepp och ogräs utan att
Mot. 1986/87
Jo255
2
jordbrukarna på ett tillfredsställande sätt informeras om alternativen, dvs.
billigare giftfri teknik. I Danmark rekommenderas och förekommer i större
utsträckningen mekanisk och billigare bekämpning i stället för kemisk för
exempelvis kvickrot.
Exempel'. Fyra olika kornsorter blandas vid sådden för att undvika svampoch
insektssprutgifter. Resultat: Lägre kostnader och avsevärt lägre användning
av biologiskt dödliga sprutgifter med oförändrad eller högre avkastning
jämfört med konventionell sprutning. Före 1990 skall användningen minskas
med minst 20% enligt en i fjol gjord överenskommelse med det danska
jordbruket.
Svenskt exempel'. SLU-aktuellt från lantbruksuniversitetet nr 348 - sortval
1986. Uppgifter lämnas om åstadkommen merskörd med hjälp av besprutningsmedel
men inte om kostnaderna för denna besprutning eller besked om
alternativ och billigare teknik utan dessa sprutmedel eller med lägsta möjliga
giftdoseringar. Det är ofta svårt att göra relevanta jämförelser mellan t. ex.
olika ogräsmedel. Nya medel kommer ständigt och andra försvinner. Så t. ex.
är normal dos av TCA 20 kg/ha, av MCPA 2 kg/ha och av Glean 0,002 kg/ha.
Att ange mängden maximalt acceptabel substans i stället för mängden handelsvara
ger ingen vägledning i sådana här fall. I stället borde införas något
slag av effektivitetsfaktor, med andra ord en redovisning av behandlad areal
vid normal användning, eller ett värdetal i kronor eftersom nya och mer
koncentrerade sprutmedel är dyrare.
Om vi begränsar användningen av kemiska bekämpningsmedel så skulle
det leda till att vi fick en ändrad inriktning på försöks- och forskningsverksamheten.
Den skulle då inrikta sig på att försöka lösa problemen med andra
metoder - t. ex. resistensförädling och biotekniska metoder. Den utvecklingen
fördröjs nu av den stora satsning som görs på konventionell kemisk
bekämpning. Stora mängder kemikalier och bekämpningsmedel kan t. ex.
skada daggmaskarna och deras viktiga arbete för att bibehålla jordens långsiktiga
produktionsförmåga.
Användningen av stråförkortningsmedel bör också snarast upphöra. Dessa
medel som påverkar stråhöjd och stråstyvhet (ger onormalt tunga ax och
därmed risk för liggsäd) inbjuder till ökad kvävegiva. Danska lantbrukare har
slutat använda produkter som är behandlade med tillväxthormon i avelsbesättningar.
Också trädesbruket bör snarast avvecklas. När jorden inte odlas ökar
kväveläckaget och därmed övergödningen av vattendrag, sjöar och kusthav.
Förslag: Forskningspengar decentraliseras till lokala utvecklingsprojekt i
Skåne för uppstartnings- och demonstrationsförsök på officiellt ägda jordbruk
vid t. ex. hushållningssällskap och lantbruksskolor inriktade på alternativa
odlings- och produktionsmetoder med minimal användning av kemikalier
och bekämpningsmedel.
Odlingsstödet
Nuvarande höga spannmåls- och oljeväxtsubsidier till odling och export
gynnar i alltför hög grad det passiva helt konstgödsels- och sprutgiftsberoende
Mot. 1986/87
Jo255
3
1960-talsjordbruket och ger åtskilligt sämre försörjningsskydd inför kris än
satsning på animalier. Det är inför och under ett krisläge mycket lätt att
kraftigt utöka dessa odlingar från ett år till ett annat och billigt att ha en reserv
i lager av dessa grödor.
Odlingsstöd utgår till bl. a. oljeväxtodlare. Men detta odlingsstöd är helt
kravlöst, dvs. styrmedel saknas för att befrämja en övergång från äldre
omoderna sorter till nyutvecklade s. k. dubbellåga (00) sorter med betydligt
högre proteinkvalitet, vilka senare i högre utsträckning kan användas som
inhemskt proteinfodermedel. I Danmark odlas ca 90% av en starkt expanderande
oljeväxtodling med de nya dubbellåga rapssorterna, mestadels svenska
sorter. Detta sker sedan ca 10 år tillbaka. Vår fastlåsning vid omoderna
oljeväxtsorter omöjliggör inte bara praktiskt taget användningen som inhemskt
proteinfodermedel utan förorsakar dessutom onödiga exportförluster.
I Canada togs allt odlingsstöd bort från andra raps- och rybssorter än de
nya dubbellåga sorterna för snart 10 år sedan. Detta kommer också att ske
inom EG-länderna inom några år.
En övergång till de något lägre avkastande högkvalitetssorterna minskar
fettproduktionen och därmed exportöverskottet. Dessutom är dessa nya
sorter som regel vårsådda, varför behovet av kemiska sprutgifter kan reduceras.
En höstsådd gröda som höstvete och höstraps drar på sig mer svårbekämpade
ogrässorter än vårsådda grödor, som vårvete och vårraps. Eftersom
dessa vårsådda rapssorter också mognar senare under eftersommaren och
förhösten utnyttjas markens egen biologiska produktion av växtnäringsmedel
på ett effektivare sätt och belastar därmed grundvatten, åar, vattendrag och
sjöar mindre med oanvänd växtnäring.
Förslag: Ändrad inriktning av odlingsstödet genom slopande av stödet för
andra sorter än de nya högkvalitetssorterna.
Brödsäd
1967 års jordbruksavtal innebar bl. a. att spannmålsodlarna fick rätten till
inhemskt spannmålspris för dubbelt så hög produktion av brödsäd än den som
användes under fredstid. De slapp därmed ifrån det egna ansvaret för exportförlusterna
för denna överkvantitet brödsäd - ca 650 000 ton per år. Denna
exportförlust finansieras genom en s. k. förmalningsavgift som tas ut i kvarnledet
och betalas av konsumenterna över disk i detaljhandelsledet, som ett
merpris för mjöl, bröd o. d.
Det innebär att i dagens situation utgår cirka en krona per kilo vete i
förmalningsavgifter vilket motsvarar ungefär en 75% extra skatt, eller avgift
för brödmjölet. Vetet kostar ca 1:50 per kg. Ungefär 75-80% av vetet blir
vetemjöl. Resten säljs som fodermedel till kor, grisar och höns. Det bör
noteras att det är den mest näringsrika delen av brödsäden som går till
djurfoder. Inom EG kan jordbruksindustriernas biprodukter inte höjas i pris
motsvarande tullskyddet, som i Sverige, eftersom tullskydd för biprodukter
saknas inom EG. Kvaliteten på brödmjölet hade kunnat ökas väsentligt om
kvarnindustrin inte medgivits denna extra inkomst på biprodukterna.
Förslag: Att EG:s kvalitetsregler för brödsäd också införs i vårt land.
Mot. 1986/87
Jo255
4
Inbetalning till spannmålsregleringen av en summa motsvarande införselavgiften
för kvarnarnas biprodukter. Alternativt borttagande av tullskyddet för
biprodukterna, varigenom också produktionskostnaderna för kött, mjölk,
fläsk, ägg m. m. minskar.
Skärpta kvalitetskrav
Vårt överskott av fläskkött består av en överproduktion av 0,8 miljoner grisar
per år, motsvarande ca 4,5 kg fläskkött per person/år. Motsvarande överskott
av nötkött uppgår till ca 0,5 kg per person/år. Detta sammanlagda köttöverskott
skulle kunna användas för att t. ex. förbättra kvaliteten på falukorv,
varvid exportförlusterna kunde elimineras. Inom EG är kraven att korvprodukter
skall innehålla 75-80% garanterat felfritt rent kött (inget stresskött
eller annan sekunda vara som tillsammans med självdöda djur, sjuka djur
eller djurdelar enbart borde användas som minkfoder under strikt veterinärkontroll)
med veterinärkvalitetsgaranti. En svensk falukorv består av 50%
korv och 50% ”fettaladåb”. Livsmedelsverkets krav på falukorv med kvalitetsgaranti
är maximalt 62% vatten och maximalt 23% fett, dvs. ca 50%
”non-food” (köttet innehåller en del vatten). En s. k. aptitring skall normalt
innehålla 10 kg fläskkött. Men en dag upptäcker man att det bara finns 8 kg i
lagret. Då ordinerar datorn mera bindemedel och vätska för att dryga ut
råvaran och ändå ge korven den rätta konsistensen.
Förslag: Skärpta kvalitetskrav på korvprodukter bör införas enligt EG:s
normer. Genom högre köttinnehåll i korv kan överskottsproduktionen reduceras
eller kanske helt elimineras, varigenom också priset på nöt- och fläskkött
kan minskas genom att exportförlusterna försvinner. Ett alternativ är att
sälja överskottsfettet i t. ex. falukorv till tvålindustrin, men i så fall till för
slakterierna betydligt mindre förmånliga priser. Att exportbidraget för nötoch
griskött omgående tas bort. Exportöverskottet skapas genom att exporten
blir lönsammare än inhemsk försäljning.
Lantbrukets skatteförmåner
Kostnaderna för renovering av bostadsdelen i en jordbruksfastighet är avdragsgilla.
Det gäller t. ex. byte av hushållsmaskiner, tapetsering etc. Lantbrukarnas
bostadsförmåner enligt taxeringsvärdering motsvarar ungefär
tjänstebilsförmånen för en anställd. Teorin bakom dessa förmåner har varit
att låg skatt ger låga kostnader för jordbrukaren och därmed låga livsmedelspriser.
År 1978 upptäckte man i Danmark att denna teori i praktiken hade rakt
motsatt effekt. Med omedelbar verkan slopades därför rätten för de danska
bönderna att avdragsgillt byta ut hushållsmaskiner eller renovera bostäder.
Samtidigt bestämdes att skattemyndigheterna skulle värdera bostadsförmånen
efter bostadens räntevärde. Bönderna miste ungefär samtidigt merkostnadskompensationen
enligt generella indextal inom hela EG-området. Genom
denna reform behöll danska bönder sin säd hemma på gården och
förädlade den genom t. ex. egna grisar och höjde därmed nettointäkten per
Mot. 1986/87
Jo255
5
1* Riksdagen 1986187. 3 sami Nr Jo255-257
ha åker med ca 100%. I vårt grannland åstadkoms härigenom lägre produktionskostnader
för t. ex. griskött och därmed högre konkurrensförmåga på
exportmarknaderna samtidigt med att förbrukningen av konstgödsel och
sprutmedel minskade. Samtidigt beslutades inom EG att successivt eliminera
de konstlade höga spannmålsgarantierna, och spannmålsbönderna fick själva
börja ta ekonomiskt ansvar för exportöverskotten till världsmarknadspriser.
Förslag: Vi föreslår att nuvarande beskattningsregler vad gäller lantbrukets
bostadsförmåner blir föremål för en översyn.
Hemställan
Med hänvisning till ovanstående hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om vissa förhållanden inom jordbruks- och livsmedelssektorn.
Stockholm den 27 januari 1987
Bengt Silfverstrand (s)
Gunnar Nilsson (s)
Birthe Sörestedt (s)
Hans Pettersson (s)
i Helsingborg
Maja Bäckström (s)
Bo Nilsson (s)
Nils T Svensson (s)
Lars-Erik Lövdén (s)
Mot. 1986/87
Jo255
6
