Jordbruket och livsmedelsproduktionen

Motion 1985/86:Jo229 Bengt Silfverstrand m. fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86: Jo229

Bengt Silfverstrand m. fl. (s)
Jordbruket och livsmedelsproduktionen

Jordbruk och livsmedelsproduktion i bättre balans

”Jordbruksregleringen är en tung och invecklad apparat. Den är inte alltför
lätt att justera över en natt. Den har delvis rätt svaga grundvalar även i
befolkningens åsiktsinställning. Dess fall kan bli stort.” Gunnar Myrdal
1938.

Svensk jordbruks- och livsmedelspolitik har åter ställts i debattens centrum.
I debattens ytterkanter har deb från ekonomer av facket krävts en i
det närmaste total avreglering och marknadsanpassning av livsmedelssektorn,
medan ledande företrädare för jordbrukets föreningsrörelse och dess
monopolföretag i allt väsentligt slagit vakt om det nuvarande systemet.
Även om såväl vårt jordbruk som vår livsmedelsindustri länge hävdat sig
väl i internationellt perspektiv både sett ur kvalitets- och produktivitetssynpunkt
börjar alltfler brister framträda inom olika led i livsmedelskedjan.

1983 års livsmedelskommitté fick i uppdrag att studera hela livsmedelskedjan
alltså inte enbart jordbrukspolitiken. Bl. a. ingick i utredningsuppdraget
att utforma en långsiktig livsmedelspolitik med uppgift att förverkliga
en lång rad mål för jordbrukets produktionsvolym, sysselsättning i
livsmedelsindustrin, folkhälsoaspekter på livsmedelskonsumtionen, beredskapsmål
och sårbarhetsfrågor och avvägningar mellan producent- och
konsumentintressen. Detta omfattande arbete har knappast ens inletts.

Livsmedelskedjan utgör en betydelsefull del av den svenska ekonomin.
Livsmedelskonsumtionen utgjorde ca 20% av den totala privata konsumtionen
1982. Livsmedelskedjans andel av BNP är i storleksordningen 8%.
De totala utgifterna för livsmedelskonsumtionen var 1981 65,5 miljarder
kronor. Jordbrukets, dvs. råvaruledets, betydelse i livsmedelskedjan är
mindre än vad många förmodlingen föreställer sig. Jordbruket svarar för en
fjärdedel av förädlingsvärdet, vilket understiger såväl livsmedelsindustrins
som distributionsledets andelar. Råvaruledets andel av sysselsättningen är
ca en tredjedel, 130000 årsverken av totalt 390000. Lägger man till produktionen
av insatsvaror till hela sektorn (inkl. offentliga tjänster) stiger
sysselsättningen till 470000, vilket är drygt 10% av den totala sysselsättningen
i landet.

Två omständigheter innebär att livsmedelskedjan måste ses som ett
sammanhängande system i högre grad än vad som är motiverat vid motsvarande
beskrivningar av andra branscher eller näringsgrenar. Den ena gäller

prisregleringen som visserligen har sin udd riktad mot råvaruledet men i
praktiken påverkar samtliga led i kedjan. Den andra omständigheten har
att göra med lantbrukskooperationens vertikala integration, både bakåt
och framåt från jordbruket, och starka marknadsdominans på viktiga områden.

För viktiga insatsvaror som handelsgödsel och köpfoder är föreningsrörelsens
marknadsandel minst 80% och för kvarnar, slakterier och mejerier
mellan 80 och 100%.

En fördröjd fömyelseförmåga och strukturomvandling inom hela livsmedelskedjan
har blivit den kanske allvarligaste bieffekten av jordbruksregleringen.

Den genom regleringen uppkomna skillnaden mellan inhemska priser
och världsmarknadspriser på livsmedel avspeglas i värdena på jordbruksenheterna.
Dess kapitalvärden ingår samtidigt i den självkostnadskalkyl
som utgör underlag för kompensation enligt jordbruksavtalen. Regelsystemet
innehåller på det här sättet mekanismer som automatiskt leder till
stigande kapitalkostnader. Systemet har efter hand gett upphov till permanenta
överskottsproblem, främst vad gäller spannmål och den allt intensivare
användningen av handelsgödsel, och bekämpningsmedel har blivit en
allt svårare belastning för den yttre miljön. Spannmålsöverskotten kan
illustrera detta dilemma för hela det svenska folkhushållet.

1984 års skörd blev en rekordskörd (6,8 miljoner ton), vilket tvingade
oss att sälja hela två miljoner ton vete och fodersäd till bland andra
Sovjetunionen, Iran och USA till en förlust av omkring 50 öre per kilo eller
sammanlagt omkring en miljard. Trots en mera normal skörd 1985 (ca
5,7 miljoner ton) så beräknas exportkostnaden bli lika stor på grund av
sjunkande världsmarknadspriser. Förlusterna betalas visserligen av bönderna
i första ledet men drabbar till sist konsumenterna.

Det är varken möjligt eller ens eftersträvansvärt att åstadkomma en helt
marknadsstyrd jordbruks- och livsmedelssektor. Däremot torde det vara
fullt möjligt att skapa förutsättningar för ökad konkurrens och produktutveckling
inom denna sektor, samtidigt som miljövänligare odlingsmetoder
måste prioriteras. Vi skall i denna motion peka på några delområden inom
den mycket komplexa jordbruks- och livsmedelspolitiken där vi anser att
reformer sammantaget skulle ge betydande bidrag till såväl lägre livsmedelspriser
som bättre matkvalitet:

Miljö-forskning

Användningen av bekämpningsmedel enbart i Skåne har fördubblats under
en tioårsperiod enligt en nyligen framlagd rapport från länsstyrelsen i
Malmöhus län. I Danmark finns sedan fem år ett gränsvärde på max. 0,5
mikrogram sprutrester/bekämpningsmedel i dricksvatten, vattendrag och
sjöar. I Sverige saknas ett sådant gränsvärde. Enligt Nils Brink vid avdelningen
för vattenvård, SLU, förekommer i skånska vattendrag resthalter
av bekämpningsmedel på upp till 16 mikrogram, dvs. 32 gånger högre
halter än vad som maximalt är tillåtet i Danmark.

I Sverige besprutas säden mot insekter, svampangrepp och ogräs utan

Mot. 1985/86

Jo229

8

att jordbrukarna på ett tillfredsställande sätt informeras om alternativen
dvs. billigare giftfri teknik. I Danmark rekommenderas och förekommer i
större utsträckning mekanisk billigare ogräsbekämpning i stället för kemisk
för exempelvis kvickrot.

Exempel. Fyra olika kornsorter blandas vid sådden för att undvika
svamp- och insektssprutgifter. Resultat: Lägre kostnader och avsevärt
lägre användning av biologiska sprutgifter med oförändrad eller högre
avkastning jämfört med konventionell sprutning. Svenskt exempel: SLUaktuellt
från lantbruksuniversitetet nr. 348 - sortval 1986. Uppgifter lämnas
om åstadkommen merskörd med hjälp av besprutningsmedel men inte
om kostnaderna för denna besprutning eller besked om alternativ och
billigare teknik utan dessa sprutmedel eller med lägsta möjliga giftdoseringar.
Det är ofta svårt att göra relevanta jämförelser mellan t. ex. olika
ogräsmedel. Nya medel kommer ständigt och andra försvinner. Så t. ex. är
normal dos av TCA 20 kg/ha, av MCPA 2 kg/ha och av Glean 0,002 kg/ha.
Att ange mängden aktiv substans i stället för mängden handelsvara ger
ingen vägledning i sådana här fall. I stället borde införas något slag av
effektivitetsfaktor, med andra ord en redovisning av behandlad areal vid
normal användning. Om vi begränsar användningen av kemiska bekämpningsmedel
så skulle det leda till att vi fick en ändrad inriktning på försöksoch
forskningsverksamheten. Den skulle då inrikta sig på att försöka lösa
problemen med andra metoder - t. ex. resistensförädling och biotekniska
metoder. Den utvecklingen fördröjs nu av den stora satsning som görs på
konventionell kemisk bekämpning. Stora mängder svampbekämpningsmedel
kan t. ex. skada daggmaskarna och deras viktiga arbete för att bibehålla
jordens långsiktiga produktionsförmåga.

Förslag: Forskningspengar till lokala utvecklingsprojekt i Skåne för
uppstartnings- och demonstrationsförsök på officiellt ägda jordbruk vid
t. ex. hushållningssällskap och lantbruksskolor.

Odlingsstödet

Nuvarande höga spannmåls- och oljeväxtsubsidier till odling och export
gynnar i alltför hög grad det passiva jordbruket och jordbruksindustrin och
ger åtskilligt sämre försöijningsskydd inför kris än satsning på animalier.
Det är inför och under ett krisläge mycket lätt att kraftigt utöka dessa
odlingar från ett år till ett annat.

Odlingsstöd utgår till bl. a. oljeväxtodlare ur fettvaruavgiften. Men detta
odlingsstöd är helt kravlöst, dvs. styrmedel saknas för att befrämja en
övergång från äldre omoderna sorter till ny utvecklade s. k. dubbellåga (00)
sorter med betydligt högre proteinkvalitet, vilka senare i högre utsträckning
kan användas som inhemskt proteinfodermedel. I Danmark odlas ca
90 % av en starkt expanderande oljeväxtodling med de nya dubbellåga
rapssorterna, mestadels svenska sorter. Detta sker sedan 7 år tillbaka. Vår
fastlåsning vid omoderna oljeväxtsorter omöjliggör inte bara praktiskt
taget användningen som proteinfodermedel utan förorsakar dessutom onödiga
exportförluster. I Canada togs allt odlingsstöd bort från andra rapsodi
rybssorter än de nya dubbellåga sorterna för snart tio år sedan. En

Mot. 1985/86

Jo229

9

övergång till de något lägre avkastande högkvalitetssorterna minskar fettproduktionen
och därmed exportöverskottet. Dessutom är dessa nya
sorter vårsådda, varför behovet av kemiska sprutgifter kan reduceras. En
höstsådd gröda som höstvete och höstraps drar på sig mer svårbekämpade
ogrässorter än vårsådda grödor, som vårvete och vårraps. Eftersom dessa
vårsådda rapssorter också mognar senare under eftersommaren och förhösten
utnyttjas markens egen biologiska produktion av växtnäringsmedel
på ett effektivare sätt och belastar därmed grundvatten, åar, vattendrag
och sjöar mindre med oanvänd växtnäring.

Förslag: Ändrad inriktning av odlingsstödet antingen genom slopande
av stödet för andra sorter än de nya 00-sortema, eller genom att kräva
medansvarsavgifter av EG-modell för alla produkter som direkt ger exportförluster,
men inte på s. k. högförädlade kvalitetsprodukter.

Brödsäd

1967 års jordbruksavtal innebar bl. a. att spannmålsodlarna fick rätten till
inhemskt spannmålspris för dubbelt så hög produktion av brödsäd än den
som användes under fredstid. De slapp därmed ifrån det egna ansvaret för
exportförlusterna för denna överkvantitet brödsäd — ca 650000 ton per år.
Denna exportförlust finansieras genom att en s. k. förmalningsavgift som
tas ut i kvarnledet och betalas av konsumenterna över disk i detaljhandelsledet.

Det innebär att i dagens situation utgår ca 80 öre per kilo vete i förmalningsavgifter
vilket motsvarar ungefär en 75 % extra skatt, eller avgift för
brödmjölet. Vetet kostar ca 1,50 per kg. Ungefär 75-80 % av vetet blir
vetemjöl. Resten säljs som fodermedel till kor, grisar och höns. Det bör
noteras att det är den mest näringsrika delen av brödsäden som går till
djurfoder. Inom EG kan jordbruksindustriernas biprodukter inte höjas i
pris motsvarande tullskyddet, som i Sverige, eftersom tullskydd för biprodukter
saknas inom EG. Kvaliteten på brödmjölet hade kunnat ökas väsentligt
om kvarnindustrin inte medgivits denna extra inkomst på biprodukterna.

Förslag: Inbetalning till spannmålsregleringen av en summa som motsvarar
införselavgiften för kvarnarnas biprodukter, alternativt borttagande
av tullskyddet för biprodukterna. Härigenom minskar också produktionskostnaderna
för kött, mjölk, fläsk, ägg m. m. Tyvärr tycks förmalningsavgiften
baseras på ett icke fullständigt teoretiskt tänkande. Avsikten var att
öka civilförsvarsberedskapen men verkligheten har i stället resulterat i
motsatsen, eftersom avgiften fungerat som stöd för ett passivt och alltför
kemikalieberoende spannmålssäljande jordbruk med konstlat för hög allmän
prissättning på spannmål.

Skärpta kvalitetskrav

Vårt överskott av fläskkött består av en överproduktion av 1,2 miljoner
grisar per år, motsvarande ca 7,5 kg fläskkött per person/år. Motsvarande
överskott av nötkött uppgår till ca 1,5 kg per person/år. Detta samman

Mot. 1985/86

Jo229

10

lagda köttöverskott skulle kunna användas för att t. ex. förbättra kvaliteten
på falukorv, varvid exportförlusterna kunde elimineras. Inom EC är kraven
att korvprodukter skall innehålla 75—80% garanterat felfritt rent kött
(inget stresskött och annan sekunda vara som tillsammans med självdöda
djur, sjuka djur eller djurdelar enbart borde användas till minkfoder under
strikt veterinärkontroll) med veterinärkvalitetsgaranti. En svensk falukorv
består av 50 % korv och 50 % ”fettalladåb”. Livsmedelsverkets krav på
falukorv med kvalitetsgaranti är max. 62 % vatten och max. 23 % fett, dvs.
ca 50 % ”non-food” (köttet innehåller en del vatten). En s.k. aptitring
skall normalt innehålla 10 kg fläskkött. Men en dag upptäcker man att det
bara finns 8 kg i lagret. Då ordinerar datorn mera bindemedel och vätska
för att dryga ut råvaran och ändå ge korven den rätta konsistensen.

Förslag: Skärpta kvalitetskrav på korvprodukter bör införas enligt EG:s
normer. Genom högre köttinnehåll i korv kan överskottsproduktionen
reduceras eller kanske helt elimineras, varigenom också priset på nöt- och
fläskkött kan minskas genom att exportförlusterna försvinner. Ett alternativ
är att sälja överskottsfettet i t. ex. falukorv till tvålindustrin, men i så
fall till för slakterierna betydligt mindre förmånliga priser.

Lantbrukets skatteförmåner

Kostnaderna för renovering av bostadsdelen i en jordbruksfastighet är
avdragsgilla. Det gäller t. ex. byte av hushållsmaskiner, tapetsering etc.
Lantbrukarnas bostadsförmåner enligt taxeringsvärdering motsvarar ungefär
tjänstebilsförmånen för en anställd. Teorin bakom dessa förmåner har
varit att låg skatt ger låga kostnader för jordbrukaren och därmed låga
livsmedelspriser.

1978 upptäckte man i Danmark att denna teori i praktiken hade rakt
motsatt effekt. Med omedelbar verkan slopades därför rätten för danska
bönder att avdragsgillt byta ut hushållsmaskiner eller renovera bostäder.
Samtidigt bestämdes att skattemyndigheterna skulle värdera bostadsförmånen
efter bostadens räntevärde. Bönderna miste ungefär samtidigt merkostnadskompensationen
enligt generella index-tal inom hela EG-området.
Genom denna reform behöll danska bönder sin säd hemma på gården och
förädlade den genom t. ex. egna grisar och höjde därmed nettointäkten per
ha åker med ca. 100 %. I vårt grannland åstadkoms härigenom lägre
produktionskostnader för t. ex. griskött och därmed högre konkurrensförmåga
på exportmarknaderna samtidigt med att förbrukningen av konstgödsel
och sprutmedel minskade. Samtidigt beslutades inom EG att successivt
eliminera de konstlade höga spannmålsgarantiema, och spannmålsbönderna
fick själva ta ekonomskt ansvar för exportöverskotten till världsmarknadspriser.

Förslag: Vi föreslår att nuvarande beskattningsregler vad gäller lantbrukets
bostadsförmåner blir föremål för en översyn.

Mot. 1985/86

Jo229

11

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om vissa förhållanden inom jordbruks- och livsmedelssektorn.

Stockholm den 24 januari 1986

Bengt Silfverstrand (s)

Birthe Söre stedt (s)

Maja Bäckström (s)

Hans Pettersson (s)
i Helsingborg

Nils T Svensson (s)
Bo Nilsson (s)
Lars-Erik Lövdén (s)

Mot. 1985/86

Jo229

12