Jordbruket i Jämtlands län

Motion 1988/89:Jo280 av Nils-Olof Gustafsson och Marianne Stålberg

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89: Jo280

&

av Nils-Olof Gustafsson och Marianne Stålberg
(båda s)

Jordbruket i Jämtlands län

Mot.
1988/89
Jo280 —284

Inledning, förutsättningar

Jämtlands län, med 134200 invånare, täcker en yta som utgör 12% av
landet. Om man på en karta placerar länets sydspets i Malmö hamnar
nordspetsen i Örebro. Länet har genomgått en utveckling som i mycket är
densamma som andra delar av Norrlands inland drabbats av och främst
kommit till uttryck genom utflyttning och befolkningsminskning.

Jämtlands län är det mest utpräglade inlandslänet varför de traditionella
inlandsproblemen under lång tid varit särskilt kännbara. Länet var det i
detta avseende mest drabbade Norrlandslänet under 1950- och 1960-talens
utflyttningsvåg. Den mer positiva befolkningsutvecklingen under 1970talet
och under 1988 är i det perspektivet av mycket begränsad omfattning.

Länets folkmängd ligger fortfarande 13% (eller nära 20000 innvånare)
under 1950-talets högsta nivå. De betydande negativa konsekvenserna av
den tidigare befolkningsminskningen är därför tydliga än i dag i större
delar av länet. Dessutom fortsätter befolkningsminskningen i länets glest
befolkade delar.

I några avseenden skiljer sig länet från inlandet i övrigt. En sådan
omständighet är att länet alltid varit ett utpräglat gränsland. Under historiens
lopp har därför länet påverkats både i positiv och negativ mening från
ömsom norsk och svensk sida. 1 dag ses de under århundradenas lopp
utvecklade kontakterna med Norge enbart som en fördel. Länet har därför
i dag en unik plattform för ett fortsatt utvecklat samarbete med angränsande
regioner på norsk sida.

Kolonisationen av stora delar av inlandet norr om Jämtland ägde rum
betydligt senare än i Jämtlands län som har en mycket gammal jordbrukskultur.
Jord- och skogsbruket har ända in i våra dagar en dominerande
ställning som basnäring vilket utgör ett annat särdrag för länet. Industrin
började utvecklas relativt sent och har aldrig nått samma nivå som i övriga
Norlandslän. Det gör att länet har en näringslivsstruktur som skiljer sig
från riksgenomsnittet.

I korthet är industrisektorn mindre, jord- och skogsbruk samt offentlig
sektor större än landets genomsnitt. Länets industriföretag är dessutom
jämförelsevis små. Inom industrisektorn är trävaruindustri, med cirka
20% av industrisysselsättningen, mycket betydelsefull. Vissa delar av
verkstadsindustrin är också relativt väl utvecklad.

Jord- och skogsbruket samt trävaruindustrin har utvecklats ifrån natur- j

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Jo280- 284

givna förutsättningar. Naturen som resurs utgör också grunden för turismen
som är en annan basnäring i länet. Turistnäringen beräknas bidra till
7% av alla arbetstillfällen i länet och är i dag den mest expansiva näringen.
Turismen är dessutom särskilt intressant därför att den ger arbetstillfällen
i områden utanför tätorter där det finns få alternativa sysselsättningsmöjligheter.

Jord- och skogsbrukets betydelse i länet avspeglar sig också i bosättningsmönstret.
Till skillnad från inlandet i övrigt är befolkningen spridd
över hela länets yta i en mängd byar och mindre orter. Den hittillsvarande
befolkningsutvecklingen och dess konsekvenser i form av sned ålders- och
könsfördelning får därför mycket svåra effekter för befolkningens försöijningsmöjligheter
liksom offentlig och kommersiell service. Glesbygdens
negativa befolkningsutveckling och ogynnsamma ålders- och könsstruktur,
som blir särskilt markerad med det spridda bosättningsmönster som finns
i Jämtlands län, har nu nått en så kritisk nivå att man med rätta kan tala
om ”periferins sönderfall”.

Problemen kan illustreras av att befolkningsutvecklingen i länets kommuner
Östersund, Krokom och Åre utgör en grupp av kommuner som har
och väntas få en positiv befolkningsutveckling på grund av tillväxten i
Östersundsområdet och dess närhet samt för Åres del den starka expansionen
inom turistnäringen. För övriga kommuner slår den negativa utvecklingen
i glesbygden igenom i en stagnerande eller negativ befolkningsutveckling.
Sedan början av 1970-talet, då befolkningsutvecklingen för
länet som helhet vände och blev positiv (med undantag för några år på
1980-talet), ser utvecklingen ut på följande sätt:

Kommuner	Folkmängdsforändring 1970 — 88 Antal %
Östersund, Krokom, Åre	+ 8978	+ 12,4
Härjedalen, Ragunda, Bräcke
Berg, Strömsund	-6213	-10,4
Länet	+ 2 765	+ 2,0

Sammanställningen visar att förhållandena varierar starkt mellan olika
delar av länet och att man får fel bild om man enbart ser till den genomsnittliga
utvecklingen för hela länet.

Alla kommuner utom Östersund har ett överskott av män. Det överskottet
är mer markant i gruppen med en stagnerande eller negativ befolkningsutveckling.
Den största obalansen mellan kvinnor och män finns i
åldrarna 20—24 år i de kommuner som har en negativ befolkningsutveckling.
Där finns i medeltal 134 män per 100 kvinnor. I enskilda församlingar
kan överskottet vara betydligt större.

Den skeva könsfördelningen är ett allvarligt hot mot landsbygdens framtid.
Det är därför nödvändigt att där skapa en arbetsmarknad och levnadsvillkor
i övrigt som motsvarar kvinnornas krav. Länsstyrelsen arbetar
med ett handlingsprogram för att försöka hitta lösningar på dessa problem.
Även inom andra organ och inom ramen för kampanjen ”Hela Sverige
skall leva” pågår aktiviteter för att lösa problem med kvinnounderskott på

Mot. 1988/89

Jo280

2

landsbygden. Särskilt allvarligt är att de unga kvinnorna flyttar från lands- Mot. 1
bygden i högre utsträckning än männen. Det är mycket angeläget att dessa Jo280
aktiviteter och förslag till lösningar får stöd från samhällets sida.

Den negativa utvecklingen i glesbygden kan illustreras på många sätt.
Exempelvis har antalet dagligvarubutiker i Jämtlands län minskat i snabb
takt. År 1950 fanns över 800 dagligvarubutiker. 1963 knappt 580 och 1986
hade antalet minskat till cirka 250, d.v.s. en minskning med 70% sedan
1950. Delvis beror minskningen på en allmän omstrukturering inom handeln
men till stor del är minskningen en effekt av befolkningsminskningen
och befolkningskoncentrationen till tätorter. Det finns ingenting som tyder
på att denna utveckling inte fortsätter med förstärkta problem för glesbygdens
serviceförsörjning som följd.

Antalet skolor (folk-/grundskolor) har halverats under 30 år. 1957/58
fanns 262 enheter, 1988 finns 137 grundskoleenheter. Eftersom det finns
fler grundskolor i de större tätorterna, särskilt Östersund, är det således
färre orter med skola än vad antalet skolor utvisar.

Utbildningsnivån kan exemplifieras med andelen tekniska tjänstemän i
industrin som för Jämtlands län 1983 utgjorde 2,9%. Bland övriga län
hade endast Gotland obetydligt lägre andel. 1 Stockholms län var andelen
25%, Norrbottens 5, Västerbottens 5,9 och Västernorrlands län 7,8%.

En faktor som skiljer Jämtlands län från andra delar av Norrlands
inland är att Östersund utgör ett förhållandevis stort och välutvecklat
centrum beläget mitt i länet. Trots den spridda befolkningen över hela
länet finns å andra sidan en tydlig befolkningskoncentration till Östersundsområdet.
Inom en radie på 40 km från Östersund bor halva länets
befolkning. Östersund utgör ett naturligt centrum för administration, handel,
service, utbildning och kommunikationer för hela länet och för angränsande
delar av örviga inlandet. Östersund har i viss utsträckning
fungerat som motvikt till den negativa utvecklingen i andra delar av länet.
Samspelet mellan Östersunds roll som centrum och länet i övrigt är utomordentligt
viktigt för hela länets utveckling. En positiv utveckling i inlandet
förutsätter ett centrum för vitala samhällsfunktioner, differentierad
arbetsmarknad, högre utbildning, kommunikationer etc. och som ett alternativ
till storstadsutvecklingen. Utan ett kraftfullt centrum i Östersund
kan inte länet och delar av inlandet i övrigt utvecklas.

Vad beträffar sysselsättningsutvecklingen har det stora problemet i
Jämtlands län inte som i flera andra regioner varit drastiska nedläggningar
av större arbetsplatser. Nedläggningar av industrier i t. ex. Hissmofors,
Pilgrimstad och Bräcke har ändå haft mycket kännbara effekter på dessa
mindre orter med deras starka beroende av enskilda arbetsplatser. Problemen
under 1950- och 1960-talen var trots detta snarare att näringslivet
med dess svaga industristruktur och den offentliga sektorn inte förmådde
att suga upp det arbetskraftsöverskott som strukturomvandlingen inom
jord- och skogsbruket skapade. Sedan 1950 har cirka 20000 arbetstillfällen
inom jord- och skogsbruk försvunnit. Sysselsättningen inom industrin är
idag inte högre än 1950 medan nettotillskott av arbetstillfällen främst
tillkommit inom offentliga sektorn. Länets arbetskraftsöverskott har reglerats
genom utflyttning till andra delar av landet.

Det är knappast meningsfullt att jämföra befolknings- och sysselsättningsnivå
1950 med dagens eftersom struktur, produktivitet, förvärvsfrekvens
m. m. gör förhållandena helt annorlunda. Däremot kan man i form
av ett räkneexempel visa att om länet hade fått behålla befolkningsnivån
från början av 1950-talet, cirka 153000 invånare, d.v.s. nästan 20000 fler
än i dag, skulle med dagens struktur på arbetsmarknaden ytterligare cirka
9 200 arbetsplatser erfordras. Man kan således påstå att vad länet ”förlorat”
i arbetsplatser till följd av utflyttning eller vad länet skulle behövt
enbart för att ha undvikit befolkningsminskning motsvarar i dag mer än
9000 arbetstillfällen.

Övergripande åtgärder

Befolkningsutvecklingen måste vändas och befolkningsstrukturen förbättras.
Länsstyrelsens senaste näringslivs- och befolkningsprognos tyder på
att den spontana utvecklingen leder till en fortsatt befolkningsminskning.
Detta i sin tur får till konsekvens att de onda cirklarna fortsätter och i vissa
avseenden förstärks. Service, arbetstillfällen och infrastruktur kommer
inte att kunna upprätthållas inom betydande områden på landsbygden.
Framför allt finns inga realistiska förutsättningar för att bryta utvecklingen
och skapa en framtidstro.

Befolkningsnivån 138000 år 2010 är en miniminivå för planeringsarbetet
för den framtida utvecklingen i länet. Nivån är erforderlig för att
möjliggöra en differentierad arbetsmarknad med framtidsinriktning. Detta
förutsätter en nettoinflyttning av 300 — 400 personer per år framför allt
genom att hejda utflyttningsströmmarna samt genom att stimulera återflyttare
och inflyttning av kompetenta personer. Särskilt måste förutsättningarna
för unga kvinnors möjlighet att bo kvar prioriteras. Det förutsätter
i sin tur åtgärder på en rad områden, boendemiljö, service, utbildning,
kultur och arbetsmarknad.

Östersunds roll som centrum måste förstärkas, samspelet och arbetsfördelningen
med länet i övrigt måste utvecklas. Särskilt måste utbildningsmiljön
och servicefunktioner till näringsliv och offentlig sektor stärkas.

Regional utveckling är ingen isolerad företeelse. Tvärtom är regional
utveckling i mycket hög grad beroende av vad som sker nationellt och
internationellt. Den slutsats som i dag kan dras av det pågående arbetet
inom EG är att internationell anpassning blir än mer betydelsefullt i
framtiden.

Jämtlands- eller kanske inlandsidentiteten bör utvecklas genom bl. a.
kulturinsatser. Denna identitet får ett värde först genom att relateras till
yttervärlden. Utökade kontakter med landet i övrigt och internationellt
bör eftersträvas på alla områden.

Länet är ett av landets främsta turistområden och har unika förutsättningar
till utveckling av turistnäringen. Det ger också underlag för utveckling
av forskning och utbildning inom turism. Samtidigt skapar turismen
ett nationellt och internationellt kontaktnät som är till nytta även för
andra näringar.

Näringslivet måste differentieras ytterligare. Utgångspunkten är de nu

Mot. 1988/89

Jo280

4

varande företagen som måste ges möjlighet till teknisk och kommersiell
utveckling. Den nuvarande näringslivsstrukturen kompletteras med servicefunktioner
och industri- och tjänsteföretag med kunskapsorienterad inriktning
såväl för lokal som nationell marknad.

De rika skogstillgångarna utnyttjas dåligt inom länet. 85 — 90% av allt
avverkat virke skickas obearbetat ut ur länet. Här finns stora möjligheter
att utveckla en vidareförädling av skogsråvaran på ett sätt som i högre grad
än för närvarande gynnar länets utveckling. Skogen med sina förutsättningar
för rekreation, jakt och fiske berikar också boendemiljön och ger
dessutom råvaror till förädling av bär, svamp m. m.

Den spridda bebyggelsen gör landsbygdsutveckling till ett särskilt insatsområde
med unika förutsättningar och som fyller ett uppenbart behov.
Länet har småskaligt jordbruk, giftfria jordar av ypperlig jordmån och
utgör ett väl avgränsat område för försöksverksamhet av riksintresse dels
inom jordbruks- och livsmedelsteknik, dels för annan landsbygdsverksamhet
och kombinationssysselsättning.

Jordbruket spelar en stor och erkänd roll i Jämtlands län. I vissa kommuner
är 25% av de förvärvsarbetande knutna till jord/skog eller dess
förädlingsindustrier. Utvecklingen är emellertid fortfarande negativ. Trots
riksdagens jordbrukspolitiska beslut om att 1984 års produktionsvolym
måste upprätthållas, sjunker den stadigt år efter år.

	1985	1988
mjölk	147 558 ton	144074 ton
slakt	3 538 ton	3036 ton
Antal djur:	1985	1988
kor (mjölk)	15 782	13943
summa nöt	36290	33694
summa svin	5511	4997

Det finns emellertid ändock en positiv anda bland länets jordbrukare.
Det finns anledning till detta. Framtiden, bl. a. sett i ett miljöperspektiv,
talar för det jämtländska jordbruket. Vi är inte drabbade av det ”industrijordbruk”
som södra Sverige har. Det betyder att enheterna är mindre, att
kvävegödning väsentligt understiger den i riket, växtgiftanvändningen
likaså. När nu det svenska jordbruket står inför en total omställning i mer
ekologisk riktning, har det jämtländska jordbruket kommit en god bit på
väg.

Det finns i Jämtlands län planer på att, på bred bas, stimulera till en
ytterligare kvalitetsförbättring genom en minskad användning av bekämpningsmedel.
Långt framskridna diskussioner har förts även med förädlingsindustrin
för att även i detta led bli bättre.

Detta utvecklingsarbete kräver stöd. I budgetpropositionen anvisas 10
milj. kr. för försöks- och utvecklingsarbete avseende miljöförbättrande
åtgärder i jordbruket. Vi förutsätter att projekt typ Jämtland kan erhålla
medel ur detta anslag.

Kvinnoflykten från landsbygden är ett aktuellt tema för debatten. Norr

Mot. 1988/89

Jo280

5

landslänens kvinnounderskott är ett reellt hot emot landsbygdens överlevnad.
Men det är främst ett tecken på att samhället inte lyckats attrahera
unga flickor så de finner ett liv på landsbygden meningsfullt och utvecklande.

Ur mänsklig synvinkel men också utifrån jämställdhetsaspekter måste
kvinnor och män få samma möjligheter och villkor att leva och bo där de
själva önskar. 1 Jämtlands län har lantbruksnämnden spelat en aktiv roll
för att medvetandegöra och aktivera kvinnor på landsbygden. Det har
kunnat ske med hjälp av de extra medel som regeringen anslagit till
Norrlandsjordbruket. I årets budgetproposition saknas detta anslag. Samtidigt
anmäls den översyn av stödet till det norrländska jordbruket som
gjorts och som skall resultera i en proposition.

Vi förutsätter givetvis att nya åtgärder vidtas så att 1984 års produktionsvolym
verkligen återuppnås. Men vi menar dessutom att de extra, fria
Norrlandsmedel som tidigare utgått fyllt en viktig funktion och således bör
finnas kvar.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om det jämtländska jordbruket.

Stockholm den 25 januari 1989

Nils-Olof Gustafsson (s) Marianne Stålberg (s)

Mot. 1988/89

Jo280

6