Jordbruket i glesbygd

Motion 1985/86:Jo243 Leo Persson m. fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86: Jo243

Leo Persson m. fl. (s)
Jordbruket i glesbygd

Effektivisering och rationalisering inom det svenska jordbruket har inneburit
att många jordbruksenheter främst i skogsbygderna slagits ut. Följden
har på många ställen blivit igenbuskning och även plantering av skog
förekommer. Denna utveckling går förmodligen inte att stoppa men den
måste vara möjlig att begränsa. Om inget radikalt görs kan man av många
olika orsaker befara att denna för landskapsbilden mycket negativa utveckling
fortsätter både på flera ställen och förmodligen i ökad takt.

En orsak är att medelåldern på brukarna i skogsbygderna är mycket hög.
En annan orsak är att vi har överproduktion av de livsmedel som är
lämpliga att producera på denna typ av jordbruksmark.

Under senare år har kvaliteten på livsmedel som produceras, på den mat
vi äter, kommit alltmer i blickpunkten. Denna aspekt borde också tas med
när riktlinjer för framtida jordbrukspolitik dras upp.

Stödsystemet är också utformat på ett sätt som driver på denna utveckling.
Detta innebär ytterligare minskad sysselsättning och vikande underlag
för service i skogs- och glesbygderna. Följden blir också en radikalt
förändrad landskapsbild i framtiden. Inslaget av gröna, öppna landskap i
skogsbygden kommer då att försvinna. Det öppna kulturlandskapet kan
komma att ersättas av ett skogslandskap.

Exempel kan hämtas från många håll i landet, förmodligen från samtliga
skogslän, där landskapsbilden snabbt är på väg att förändras. I Dalarna är
stora områden, både i norra och västra Dalarna liksom i Siljansområdet,
redan hotade av igenbuskning. Det som gör det speciellt allvarligt är att
dessa områden också är landskapets mest frekventerade turistområden,
vilka kan bli mindre attraktiva om det gamla vackra kulturlandskapet
förändras.

Man kan inte bevara all jordbruksmark men man måste kunna bevara så
mycket att landskapsbilden består. I dag håller många människor djur av
kanske den enda anledningen att man vill hålla landskapet öppet, andra
slår enbart vallarna etc. Det är för miljön viktiga insatser som borde
uppmuntras på ett bättre sätt än i dag.

Men stödsystemet till jordbruket har en sådan utformning att det i
praktiken leder till nedläggning av jordbruksmark i skogsbygderna. Stödregler
och även lagstiftning borde ses över och ges en inriktning som
innebär att landskapsbilden bevaras även i framtiden. Stöd baserat på areal
borde prövas utan hänsyn till produktion.

I dag hamnar större delen av stödpengarna på de bästa jordarna och
leder till å ena sidan koncentration och överproduktion, å andra sidan till
igenväxning och en radikalt förändrad landskapsbild som ingen önskar. All
jordbruksmark i skogsbygderna kan inte bevaras men det måste vara
lämpligt att bevara en för miljön viktig del. Alternativet är att även annan
verksamhet som exempelvis turism annars är i fara.

Sysselsättningseffekten är mycket större än vad som berör enbart jordbruksnäringen.
En förändring av stödsystemet bör vara möjlig att göra
utan att det leder till större kostnader. Totaleffekterna blir ekonomiskt
fördelaktiga.

Frågan är stor och det är inte lätt att komma med förslag som på ett
enkelt sätt bryter denna negativa utveckling. Att övergå till arealbaserade
bidrag är ett uppslag som bör prövas men andra förändringar i lagstiftningen
m. m. kan också vara nödvändiga.

En annan sak som borde prövas är slopande av slaktdjursavgiftema.
Statsbidrag till unga och nya som vill etablera sig i framför allt glesbygdsområdena
borde kunna prövas.

Samlade program för att lösa dessa angelägna frågor borde kunna utarbetas
av länsstyrelsen i samarbete med lantbruksnämnden.

Något måste göras nu för att återskapa framtidstron hos de människor
som finns i glesbygden och hos dem som arbetar inom jordbruksnäringen.
Detta är mer än en jordbrukspolitisk fråga. Det är både en regional- och
kulturpolitisk fråga.

De här aktualiserade frågorna är mycket angelägna och bör övervägas i
en särskilt utredning.

Målet måste vara att förändra jordbrukspolitiken på ett sådant sätt att
för miljön och sysselsättningen viktiga jordbruksenheter bevaras. Annars
kommer också annan sysselsättning, som exempelvis turismen, i fara.

Hemställan

Med hänvisning till vad i motionen anförts hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en särskild översyn för att bevara
ett framtida jordbruk i glesbygden.

Stockholm den 27 januari 1986
Leo Persson (s)

Bo Södersten (s) Inger Hestvik (s)

Iréne Vestlund (s) Bengt-Ola Ryttar (s)

Mot. 1985/86
Jo243

5