Jämställdheten mellan kvinnor och män

Motion 1985/86:A608 Rosa Östh m. fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86: A608

Rosa Östh m. fl. (c)
Jämställdheten mellan kvinnor och män

Inledning

Jämställdhet är alla människors lika rätt till utveckling, utbildning och
arbete efter sin läggning och sina förutsättningar utan avseende till kön.
Varje människa måste ha möjlighet att ta till vara sina personliga resurser.

Ekonomisk självständighet är en förutsättning för jämställdhet. Det innebär
att rätten till förvärvsarbete skall gälla såväl kvinnor som män.

Jämställdhet är också en jämnare fördelning mellan kvinnor och män i
det demokratiska samhällsarbetet. Kvinnor och män har olika erfarenheter
och därpå byggda värderingar. Deras olika erfarenheter och värderingar
måste tas till vara i samhällsarbetet.

Jämställdhet innebär också att kvinnor och män skall ha samma möjligheter
och skyldigheter till omsorg och ansvar för barnen.

Jämställdhet är således en fråga om delat ansvar och lika villkor i hem,
arbetsliv och samhälle. Arbetet för att förverkliga jämställdhet mellan
kvinnor och män är därför en av de viktigaste samhällsuppgifterna.

Centerns grundsyn

Alla människors lika värde och rättigheter är utgångspunkten för centerns
politiska arbete. Kraven på trygghet i en god livsmiljö för alla och ansvaret
för kommande generationer samt strävan efter jämlikhet mellan grupper
och individer skall bestämma inriktningen av det politiska handlandet.

Det decentraliserade samhället är en viktig förutsättning för att nå dessa
mål. Det ger också bästa förutsättningen för jämställdhet mellan kvinnor
och män, som är ett viktigt delmål i arbetet för jämlikhet mellan individer
och grupper.

Centerpartiet arbetar utifrån denna grundsyn för att trygga kvinnors och
mäns lika möjligheter till:

- utbildning och arbete,

- omsorg om och ansvar för barnen,

- inflytande i och ansvar för samhället.

Det decentraliserade samhället med närhet mellan arbete, bostäder och
service och med beslutsfattandet nära människorna ger de bästa förutsättningarna
för att uppnå dessa mål.

I det följande tar vi upp några för jämställdhet mellan kvinnor och män
viktiga samhällsområden och konkreta förslag.

Samhällsplanering för jämställdhet Mot. 1985/86

A608

Samhällsplaneringen måste som en av sina utgångspunkter ha att skapa
förutsättningar för jämställdhet mellan kvinnor och män, och detta måste
klart komma till r ryck i kommande byggnadslagstiftning.

Tidigare plam ing har motverkat jämställdhet. Utvecklingen har gått
mot ökat avstånd mellan bostad och arbete också i tätorterna. Boendet har
glesats ut och arbetsplatserna koncentrerats till särskilda områden. Det har
lett till längre arbetsresor, sämre service i bostadsområdena och sämre
boendegemenskap.

Boendeplaneringen måste utgå ifrån att både kvinnor och män skall ha
möjlighet att förvärvsarbeta. Barnomsorg måste ordnas i anslutning till
bostadsområdena. Den ökade flexibilitet i barnomsorgen som centern pläderar
för är därvid nödvändig.

En väl fungerande kollektivtrafik måste finnas. I centerns partimotion
om trafikpolitiken har detta understrukits.

Vid planering av nya och upprustning av äldre bostadsområden skall
möjligheterna att integrera arbetsplatser, t. ex. småindustri, hantverksoch
serviceverksamhet alltid utnyttjas. Barn och ungdomar får därmed
naturliga kontakter med yrkeslivet och med vuxna i alla åldrar. Även
utrymmen för fritidsaktiviteter skall finnas i bostadsområdena. Sådana, väl
fungerande, lokalsamhällen ger de bästa förutsättningarna för jämställdhet,
oavsett hur man i olika familjer fördelar sin tid mellan förvärvsarbete
och familjeliv.

Samhällsplaneringen måste vidare, om jämställdhet skall uppnås, syfta
till en balanserad utveckling inom landet som helhet, inom olika regioner
och inom de enskilda kommunerna. En kraftfull regionalpolitik är därför
ett viktigt medel för jämställdhet. Koncentrationen till storstadsområdena
måste motverkas och människor i alla delar av landet ges sysselsättningsmöjligheter,
goda kommunikationer och tillfredsställande service.

I den nya plan- och bygglag som nu behandlas bör i lagtexten klart
komma till uttryck att en av utgångspunkterna för samhällsplaneringen
skall vara att skapa förutsättningar för jämställdhet.

Utbildning

All utbildning, såväl i förskola, grundskola och gymnasium som i högskola
och vuxenutbildning, spelar en nyckelroll när det gäller att förändra de
traditionella könsrollsmönstren. Värderingarna om vad som är manligt och
kvinnligt formas tidigt och därför måste åtgärder i förskola och grundskola
prioriteras. Det är nödvändigt att jämställdhetsfrågorna betonas i all lärarutbildning.

I läroplanen för grundskolan, Lgr 80, som tillämpas fr. o. m. läsåret 1982/

83 står inskrivet att skolans mål bl. a. är att verka för jämställdhet mellan
kvinnor och män. Vidare bör enligt läroplanen lärostoffet grupperas så att
jämställdhetsfrågor belyses i samverkan mellan flera ämnen. Det bör också
i grundskolans arbetsplan finnas en planering av frågor som är gemensamma
för flera ämnen som t. ex. könsrollsfrågor. Teknik är obligatoriskt

ämne för alla vilket är av stor betydelse när det gäller att stimulera flickor Mot. 1985/86

att i framtiden söka sig till tekniska yrken. Hemkunskapen som är gemen- A608

sam för både pojkar och flickor börjar på lågstadiet.

Vissa frågor har större betydelse för utvecklingen av jämställdheten
både på kortare och längre sikt än vad som vanligen framkommer. Hemkunskapen
är ett exempel på detta.

Dagens samhälle kännetecknas av ett stort och varierande utbud på
varumarknaden. För att kunna välja, och välja rätt, fordras grundläggande
kunskaper. I ett samhälle, som bygger på jämställdhetsprincipen, gäller
detta kunskapsinhämtande både pojkar och flickor.

Flera utredningar har betonat skolans ansvar för människors grundläggande
kunskaper i dessa avseenden. Alla nivåer, teoretiska såväl som
praktiska, borde därför innehålla något avsnitt om kost och hälsa.

Det oavlönade hushållsarbetet utförs ännu till 70 % av kvinnorna. En
förutsättning för ökad jämlikhet mellan könen är att alla oavsett kön,
förutsättningar och yrkesval får praktisk konsumentekonomisk utbildning.

Vid utformningen av gymnasieskolan har man också uppmärksammat
jämställdhetsaspekten. På den ekonomiska linjen har timplanen utformats
så att pojk- och flickbetonade linjeval minskar betydligt. Sökande som
väljer för sitt kön otraditionella linjer erhåller en halv extrapoäng.

Riksdagen har vidare beslutat att jämställdhetsfrågorna skall ingå i fortbildningen
för lokalt utvecklingsarbete i grundskolan. Däremot är könsrolls-/jämställdhetsfrågorna
ännu inte obligatoriska i lärarnas grundutbildning.

Vi anser att könsrolls-/jämställdhetsfrågorna skall bli obligatoriska i all
lärarutbildning och ges särskilda undervisningstimmar. I undervisningen
bör ingå metodiken för hur jämställdhetsfrågorna skall kunna integreras i
alla ämnen.

Mot bakgrund av den tilltagande teknikerbristen har särskilda åtgärder
för att rekrytera flickor till T- och N-linjerna vidtagits samt för att förhindra
avhopp från dessa linjer. Tillfällig undervisning i enbart flickgrupper
samt sommarkurser i teknik för flickor är positiva inslag för att stötta
flickorna och få dem att känna sig hemma i undervisningen. Flera projekt
har också startats inom skolan för att stimulera flickor till arbete och
vidareutbildning inom industrin. Erfarenheterna därifrån skall användas i
det fortsatta arbetet med att stimulera otraditionella yrkesval. Detta är bra
men ytterligare insatser behövs inte minst på övriga områden med pojkdominans.
Det får inte bli så att enbart behovet av arbetskraft inom något
område styr jämställdhetsarbetet. Vi anser därför fortfarande att SÖ och
UHÄ bör göra en utvärdering av hur skolans mål om jämställdhet omsätts i
praktisk handling i grundskola, gymnasium och lärarhögskolor. Trots att
linje- och yrkesvalet fortfarande är starkt könstraditionellt har dock vissa
förändringar skett, den största kanske beträffande N-linjen där andelen
flickor nu är ungefär 50 % och beträffande T-linjen där andelen är ungefär
25 %.

En rapport från SÖ om studieavbrott i gymnasieskolorna visar att de
ungdomar som bryter mot det könstraditionella mönstret har större svårigheter
att fullfölja sin utbildning än andra och att de kan behöva extra stöd i *0

sitt val av lärare och skolledning. Mot. 1985/86

Jämställdhetskommittén behandlade skolans yrkesvägledning i sitt be- A608
tänkande Förvärvsarbete och föräldraskap. Kommittén föreslog att försöksverksamhet
skulle bedrivas för att få fram förslag hur man genom en
mer systematiskt bedriven yrkesvägledning genom skolans alla stadier
skulle kunna bryta det traditionella yrkesvalet.

Detta förslag har inte föranlett någon åtgärd.

Vi anser att den av kommittén föreslagna försöksverksamheten bör
komma till stånd.

Arbetsliv

Rätten till arbete är grundläggande för jämställdhet mellan kvinnor och
män. Förvärvsarbete är inte bara en förutsättning för egen försörjning. Det
har också ett egenvärde genom att det är en väg till sociala kontakter,
gemenskap och till personlig utveckling.

De praktiska förvärvshinder som i dag finns måste undanröjas. Attityder
och värderingar är också av betydelse när det gäller kvinnors och mäns
lika möjligheter till arbete och utbildning. Ansvaret för att förändra attityder
på arbetsplatsen och arbeta bort fördomar ligger såväl hos den
enskilde som hos arbetsgivaren och de fackliga organisationerna.

Arbetsmarknaden

Jämställdhet innebär bl. a. att kvinnor och män skall kunna förvärvsarbeta
på lika villkor. De skall ha samma lönevillkor och möjligheter till utveckling
och befordran i arbetet. Grundläggande för jämställdhet är också att
kvinnor och män kan kombinera förvärvsarbetet med det praktiska arbetet
och ansvaret för barnen. Det förtjänar dock att påpekas att de flesta har
detta vårdansvar endast under en relativt kort period av livet.

I början av 1970-talet hängde ökningen av antalet kvinnor i arbetskraften
samman med högkonjunkturen och den därmed sammanhängande stora
efterfrågan på arbetskraft. I slutet av 1970-talet har kvinnornas inmarsch
på arbetsmarknaden fortsatt trots vikande konjunkturer. Ökningen har
fortsatt också på 1980-talet om också i långsammare takt. Arbetslösheten
är dock något högre för kvinnor än för män.

Nära hälften av alla sysselsatta kvinnor arbetar deltid. Kvinnornas arbetsmarknad
är till stor del en annan än männens, de arbetar i stor utsträckning
i vård-, service- och kontorsyrken. Kvinnornas yrken är genomgående
lägre betalda än männens, och ofta ger de också mindre möjligheter
att påverka och fatta beslut i arbetsorganisationen.

Datapolitik

1980-talet kommer att innebära stora förändringar på arbetsmarknaden
inom de flesta sektorer. Den offentliga sektorn har sugit upp en stor andel
av den kvinnliga arbetskraften och beräknas inte öka lika mycket i fortsättningen.
Den snabba tekniska utvecklingen, med bl. a. datorisering och 11

robotar, tränger nu in på områden som industri, kontor, banker och handel Mot. 1985/86

och övertar manuella arbetsuppgifter. Det är viktigt att samhället har en A608

beredskap för denna utveckling och att de anställda själva får delta i
beslutsprocesserna på detta område. Datoriseringens inverkan på kvinnornas
arbetsmarknad togs upp i propositionen (1981/82: 123) om samordnad
datapolitik. Dåvarande regering gav senare dataeffektutredningen i uppdrag
att studera vilka effekter, såväl risker som fördelar, datoriseringen
kan ha för kvinnor i arbetslivet och att lämna förslag till åtgärder för att
möta utvecklingen.

Vidare skulle utredningen studera elektronikindustrin och undersöka
hur rekryteringen av kvinnor dit kunde ökas. Utredningen skulle också
belysa konsekvenserna av s. k. hemterminaler. Dataeffektutredningen har
nu slutfört sitt arbete och redovisar klart vilka risker datautvecklingen kan
innebära om inte åtgärder vidtas för att motverka dem. Vi citerar ur
betänkandet: ”Kvinnor, särskilt lågutbildade kvinnor med rutinbetonade
arbetsuppgifter, riskerar att få bära en stor börda av den omställnings- och
anpassningsprocess som den tekniska utvecklingen i kombination med den
könssegregerade arbetsmarknaden kan ge upphov till under de kommande
åren. Om kvinnor inte ges rimliga möjligheter att anpassa sin arbetsmarknadssituation
efter de förutsättningar som ny teknik skapar löper de risk
att bli arbetslösa med allvarliga konsekvenser för såväl den enskilde som
samhällsekonomin i stort. Vi bedömer situationen så pass allvarlig att den
motiverar till kraftfulla insatser från samhällets sida i syfte att underlätta
denna omställnings- och anpassningsprocess.”

Regionalpolitik

Centerns kamp för regional balans, bl. a. genom en aktiv regionalpolitik, är
ett viktigt led i jämställdhetsarbetet. Skillnaderna i kvinnors förvärvsfrekvens
mellan storstadsområdena och glesbygder är stora. Det förtjänar
nämnas att av totalt ca 6300 nya arbeten som tillkom genom lokaliseringspolitiskt
stöd under budgetåren 1979/80 och 1981/82 var närmare 2700
kvinnor. Detta är bl. a. ett resultat av det villkor som ställs för att erhålla
lokaliseringsstöd, nämligen att minst 40% av de nytillkomna arbetsplatserna
skall gå till underrepresenterat kön, vilket oftast är kvinnor.

Det händer tyvärr alltför ofta att företag beviljas dispens från detta
villkor bl. a. med motiveringen att inga utbildade kvinnor finns att tillgå.

Det måste vara ett ansvar för arbetsmarknadsmyndigheterna att genom
utbildningsinsatser se till att det skälet inte kan åberopas.

Jämställdhetskommittén föreslog i sitt tidigare nämnda betänkande att
lantbruksnämnder och skogsvårdsstyrelser bör åläggas att ägna ökad uppmärksamhet
åt arbetstillfällen för kvinnor inom området. Kommittén avsåg
både jord-, trädgårds- och skogsbruk och möjligheten att till sådana
företag knyta annan verksamhet såsom naturvård, skogsvård och turism.

Detta förslag bör följas upp med hänsyn till att i glesbygderna är det de
areella näringarna som utgör grunden för arbetstillfällen. Den kvinnliga
förvärvsfrekvensen är också låg i glesbygderna.

12

Sjukpenning för deltidsarbetande

Mot. 1985/86
A608

Nära hälften av kvinnorna på arbetsmarknaden är deltidsarbetande mot
5% för männen. Flertalet av kvinnorna väljer frivilligt deltidsarbete. Det
kan finnas olika skäl till detta, den främsta orsaken tycks vara en önskan
om mer tid för barn.

Från att tidigare ha varit starkt negativa till alla former av deltidsarbete
tycks socialdemokraterna nu ha gjort en helomvändning och anslutit sig till
den uppfattning som centern alltid haft att det skall vara möjligt för människor
att variera sin arbetstid i förhållande till behov av tid för annat under
loppet av en livscykel.

På förslag av den dåvarande regeringen genomfördes t. ex. från 1978 rätt
till sex timmars arbetsdag för småbarnsföräldrar. Socialdemokraternas
”omvändelse” tycks dock ha kommit mer som ett resultat av den höga
arbetslösheten än som en önskan att tillmötesgå människors önskemål.

Denna fråga har något mera utförligt behandlats i vår partimotion om
sysselsättningspolitiken.

Det är emellertid angeläget att deltidsarbetande så långt detta är möjligt
får samma sociala trygghet som heltidsarbetande, i varje fall bör de inte
diskrimineras i förhållande till dessa. Förbättringar i detta avseende har
skett men fortfarande återstår en del orättvisor. Vi vill här särskilt ta upp
en olöst fråga.

Av olika skäl - såväl med utgångspunkt från arbetstagarnas som arbetsgivarens
önskemål - kan deltiden förläggas på olika sätt. Om arbetstiden
förläggs t. ex. till varannan dag eller varannan vecka, kan arbetstagaren i
fråga komma att vid korttidssjukdom eller vid vård av sjukt barn endast
kompenseras för 50% av den berättigade sjukpenningen. Denna beräknas
efter årslönen utslagen på alla dagar. Vi anser att deltidsarbetande med
ovan beskrivna arbetstider skall erhålla sjukpenning i förhållande till det
reella inkomstbortfallet vid korttidssjukdom.

Studiestöd för tidigare hemarbetande kvinnor

Med den försämrade ekonomiska situationen för barnfamiljerna har även
följt svårigheter fför kvinnor att vidareutbilda sig. När studiemedlen dessutom
minskar blir det inte självklart att en av föräldrarna kan studera. De
som i de flesta fall har mest behov av utbildning är kvinnor och detta får
som följd att kvinnors utbildningsbehov då ej kan tillgodoses.

Dessutom är många av dagens studerande ensamstående kvinnor med
barn som lever i en ekonomiskt trängd situation med ensamfostraransvar.

Dessa kvinnor har små möjligheter att arbeta vid sidan av studierna,
barnen måste få sin del av deras tid. Det medför att deras ekonomi ej klaras
med studiemedlen och många därför avbryter sina studier eller väljer
kortare utbildningar än de önskade.

Många praktiska problem finns för dessa ensamstående kvinnor som hör
samman med barnomsorgsmöjligheter och utformningen av barnomsorgstaxan.

Vuxenstudiestödets utformning försämrar möjligheterna för hemarbe- 13

tande att delta i vuxenutbildning. Detta förhållande ger stor ekonomisk Mot. 1985/86

ojämlikhet mellan kvinnor som valt arbete i hemmet när de sedan önskar A608

vidareutbilda sig för återinträde på arbetsmarknaden. Vi anser att detta är
ett hinder för många kvinnor att få den vuxenutbildning de önskar och är
berättigade till. Detta bör beaktas i det utredningsarbete som pågår i
departementet.

Kvinnor i samhällsarbetet

Det är viktigt att kvinnor och män får samma möjligheter att delta i fackligt
och politiskt arbete. Kvinnor och män har olika erfarenheter att utgå ifrån
och bidra med i samhällsarbetet. Det är detta som gör det så angeläget att
både kvinnor och män är representerade i beslutande församlingar.

En ökning av kvinnorepresentationen är därför nödvändig. En strävan
bör vara att kvinnor och män är representerade i beslutande församlingar i
förhållande till sin andel av valmanskåren. Det hör till de politiska partiernas
ansvarsområde att arbeta i denna riktning. Så länge kvinnor och män
inte har likvärdiga möjligheter att påverka de politiska besluten föreligger
en allvarlig brist i vår demokrati.

Det politiska livets villkor försvårar kvinnors möjligheter att delta i
samhällsarbetet. Främst är det småbarnsföräldrar som möter svårigheter
att delta i det politiska arbetet. Småbarnsföräldrarnas erfarenheter kan
dock inte undvaras, när beslut skall fattas, varför olika former för att
förbättra villkoren för politiskt arbete måste prövas. Sammanträden på
tider som passar barnfamiljer, tidsbegränsade möten och möjligheter till
barnpassning är grundläggande krav om kvinnor och män skall få samma
möjligheter att delta i samhällsarbetet.

Kvinnor är fortfarande i mycket liten utsträckning representerade i
styrelser för statliga företag eller myndigheter liksom i statliga kommittéer.

Det har även visat sig att andelen kvinnliga kommittéordförande har minskat
sedan socialdemokraterna tog över 1982.

Frågan om kvinnorepresentationen i statliga organ är numera föremål
för utredning. Det är viktigt att denna utredning skyndsamt framlägger
förslag som bidrar till ökad jämställdhet.

Våld och övergrepp mot kvinnor

Varje år dör 30—40 kvinnor i Sverige sedan de misshandlats i sina hem.

Många andra, åtskilliga tusen, får allvarliga skador och tvingas leva under
en omänsklig psykisk press.

Numera faller kvinnomisshandel under allmänt åtal. Det innebär att
andra än kvinnan själv kan anmäla brottet. Personal inom sjukvården och
socialtjänsten kommer alltid förr eller senare i kontakt med misshandlade
kvinnor. Tyvärr saknas där då ofta kompetens för att möta problemet. I
dag krävs ökade insatser för att ge kunskap och fortbildning om kvinnomisshandelns
orsaker, psykiska konsekvenser och möjligheterna att ge
hjälp så att personal vågar se problemen och vågar ta itu med dem. 14

Förekomsten av incest är i första hand övergrepp på flickor, och ett Mot. 1985/86
sexuellt utnyttjande som leder till svåra psykiska problem, dels under A608
uppväxtåren men även sedan vid vuxen ålder. Här saknas också beredskap
att möta problemet så att minsta skada uppstår.

I Eskilstuna har genom samarbete mellan socialtjänst, polis, sjukvård
och skola ett arbetssätt att möta incestfallen vuxit fram. Det underlagsmaterial
som håller på att framställas av socialstyrelsen ger också riktlinjer för
att möta misstanken om sexuella övergrepp mot barn.

Utbildning är nödvändig av många personalgrupper som möter barn för
att kunna spåra och våga ta tag i dessa känsliga frågor.

Kunskap om kvinno- och barnmisshandel och sexuella övergrepp mot
barn borde vara en naturlig del i den utbildning som ges inom vårdyrken,
polisskolan, lärarutbildning och socialtjänsten.

Korrekt informationsmaterial bör finnas aktuellt för att bidra till fortbildning
för redan yrkesverksamma. Socialdepartementet har här ett ansvar
att ta initiativ till konferenser för att skapa opinion och ge information.

Kvinnohus och kvinnojour som utformats efter lokala förutsättningar
bedriver en värdefull verksamhet. Behovet av insatser av det slag dessa
erbjuder har vuxit fram starkt de senaste åren. Denna verksamhet bedrivs
mestadels som frivillig verksamhet och som ett komplement till
socialtjänstens insatser. Tyvärr finns ej denna form av stöd till kvinnor
som misshandlats eller utsatts för sexuella övergrepp som en skyldighet för
kommunerna, vilket medfört brist på åtgärder eller försenade insatser.

Även den som begått våldshandlingen har behov av hjälp för att situationen
skall kunna förändras.

1984 beslöt riksdagen att införa en ny paragraf i rättegångsbalken rörande
sexualbrott där möjlighet öppnades för målsägande till personligt stöd
under rättegång. Tyvärr gavs ej samtidigt möjlighet till juridiskt biträde
som stöd för den som utsatts för sexualbrott. Justitieministern uppger nu
att den frågan skall utredas, vilket kan ses som ett instämmande i den
uppfattning centern hade vid riksdagsbehandlingen. Vi anser att frågan
inte behöver närmare utredas.

Vi föreslår därför att man nu beslutar om att målsägande vid anmälan av
brottet och i anslutning till och i rättegången äger rätt till juridiskt biträde.

Det bör ankomma på vederbörande utskott att utarbeta erforderlig lagtext
som är anpassad till rättegångsbalkens 20 kap.

Jämställdhet och valfriheten i barnomsorgen

Jämställdhet i hemmet och familjen är en av de viktigaste förutsättningarna
för jämställdhet i arbetsliv och samhälle. Det är som tidigare sagts också en
förutsättning för att komma till rätta med våld och missbruk.

Familjepolitiken måste som ett av sina mål ha att underlätta för båda
föräldrarna att förena förvärvsarbete med barn och familjeliv. Barnfamiljerna
måste så långt möjligt kunna välja hur de vill fördela tiden mellan
förvärvsarbete och vård av barn på det sätt som bäst passar familjen. Det
innebär att utbyggnaden av samhällets barnomsorg måste fortsätta. Det

betyder också att arbetet med vård av små barn måste värderas oavsett var 15

det utförs. Därför måste vårdnadsersättning utgå till familjer med små Mot. 1985/86
barn. Genom att göra denna arbetsersättning beskattad och ATP-grun- A608
dande ger den också trygghet för framtiden.

Vårdnadsersättningen som centern har utformat den betyder att småbarnsföräldrar
har möjlighet att utan inkomstbortfall arbeta 6 timmar per
arbetsdag. Vi tror att detta faktum kan göra att fler män kan välja förkortad
arbetstid än vad som sker i dag.

Centern har i en partimotion närmare utvecklat sin syn på dessa för
jämställdheten så viktiga frågor, och vi avstår från att här upprepa de
aktuella kraven.

En undersökning från konsumentverket visar att kvinnor använder dubbelt
så lång tid för hem och barn som män. Detta gäller samboende (25—44
år) med barn. Trots att kvinnorna förvärvsarbetade 20 timmar i veckan
mot männens 33 timmar blev kvinnornas veckoarbetstid 6 timmar längre i
veckan än männens. Barnen deltar väldigt litet i hemarbetet, dock flickor
mer än pojkar. Det är viktigt att barnen fostras i hemmet, skolan och på
daghemmet så att pojkar och flickor deltar lika mycket i hemarbetet.

Männen och jämställdhetsarbetet

För männen innebär ökad jämställdhet tillgång till arbetsområden som
traditionellt varit reserverade för det motsatta könet, ökade resurser för att
klara vardagsbestyr och personlig grundservice, ökade möjligheter att bli
delaktiga i glädjeämnen och problem med barnen, och en ökad möjlighet
att tillsammans i familjen lösa alla uppkommande problem. Mot denna
bakgrund är det nödvändigt att det fortsatta jämställdhetsarbetet också
syftar till att i ökad utsträckning utveckla männens möjligheter till ansvar
för vardagsbestyren och engagemang i hela familjelivet.

Jämställdhet innebär inte att man eliminerar varje arbetsfördelning i
hemmet. En arbetsfördelning kan vara rationell i hemmet lika väl som i
arbetslivet. Men ofta är det så att gemenskapen i familjen ökar om man gör
arbetsuppgifterna tillsammans. Och framför allt är det så att bra relationer
inom familjen underlättas om ingen är helt beroende av den andra i någon
del av de vardagsbestyr som skall utföras.

Vi vill också understryka att en utveckling för männen i jämställdhetsavseende
i många avseenden minskar deras sociala och ekonomiska sårbarhet.
Fortfarande hamnar många män i socialt och ekonomiskt omöjliga
situationer därför att de inte kan reda sig med de enklaste vardagsbestyr
såsom matlagning, klädvård, städning, osv. Dessa situationer uppstår vid
skilsmässor och dödsfall då de blir ensamma men också för de män som
inte finner någon partner att sammanbo med.

Den arbetsuppdelning man haft i en familj kommer också att prägla
rollerna mellan makar efter pensionering. För många män innebär det att
de egentligen inte har någon roll alls. Mot den bakgrunden ser många män
fram mot sin pensionering med rädsla.

Männens mycket utsatta position på äldre dar understryks särskilt om de
blir ensamma. Då kan ett hårt traditionsbundet liv hastigt omvandlas till 16

social misär. Inte bara från jämställdhets- utan också jämlikhetssynpunkt Mot. 1985/86
är det nödvändigt se till att detta inte inträffar. A608

Den arbetsgrupp som utrett frågan om mannens roll har avlämnat sin
rapport. Något konkret förslag från regeringens sida har dock inte redovisats.

Opinionsbildning

Arbetet på att ändra attityder och bearbeta fördomar måste ständigt gå
parallellt med allt annat jämställdhetsarbete. Här spelar naturligtvis arbetet
inom folkrörelserna, politiska och fackliga organisationer och studieorganisationer
avgörande roll. Men det är också viktigt att opinionsbildningen
på detta område ges prioritet i samhällsorgan.

Jämställdhetskommittén och dess sekretariat gjorde i dessa hänseenden
betydelsefulla insatser. I den omorganisation av jämställdhetsarbetet som
regeringen genomfört och som inneburit att jämställdhetskommittén avvecklats
och en del av dess uppgifter överförts till andra organ har tydligen
opinionsbildningsarbetet helt fallit bort. Detta är djupt beklagligt.

Kvinno- och andra organisationers möjligheter till opinionsbildning har
också minskat genom att de inte har något organ som kan hjälpa till med
fakta och statistik.

Det behövs en dokumentationscentral för alla som arbetar med jämställdhetsfrågor.
Vi föreslår att regeringen ger jämställdhetsombudsmannen
i uppdrag att svara för information, opinionsbildning och dokumentation
på hela jämställdhetsområdet och att hon får den personal som är
nödvändig inom ramen för departementets samlade resurser för jämställdhetsarbetet.

Jämställdhetsombudsmannen m. m.

I budgetpropositionen har anslaget till jämställdhetsombudsmannen beräknats
efter det s. k. huvudalternativet. Det innebär att anslaget drabbats av
en nära 2-procentig nedskärning.

För en myndighet som håller på att bygga upp sin verksamhet och som i
ingångsskedet har en mycket begränsad personal innebär en 2-procentig
nedskärning väsentligt sämre förutsättningar att bedriva verksamheten. Vi
anser att jämställdhetsombudsmannens verksamhet är viktig och anser att
någon nedskärning av anslaget i enlighet med huvudalternativet inte bör
ske. Höjningen av anslaget kan t. ex. ske genom en överföring av medel
från anslaget under A: 2.

Hemställan

Med stöd av vad som anförts i motionen hemställer vi

1. att riksdagen hos regeringen begär att den av oss i annat
sammanhang föreslagna utredningen om allmän arbetslöshetsförsäkring
får i uppdrag att kartlägga de ekonomiska konsekvenserna 17

av införande av en allmän arbetslöshetsförsäkring i dagens arbets- Mot. 1985/86
marknadssituation med särskilt beaktande av jämställdhetsfrågorna, A608

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen sagts om utbildningsinsatser för kvinnor i samband med
regionalpolitiska åtgärder,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kvinnorepresentation i statliga styrelser och
kommittéer,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om männen och jämställdhetsarbetet,

5. att riksdagen begär att regeringen ger jämställhetsombudsmannen
i uppdrag att svara för information, opinionsbildning och dokumentation
på hela jämställdhetsområdet och att hon får den personal
som är nödvändig inom ramen för departementets samlade resurser
för jämställdhetsarbete,

6. att riksdagen beslutar bemyndiga regeringen att överföra medel
till anslaget under A6. Jämställdhetsombudsmannen m. m. i enlighet
med vad som anförs i motionen,

[7. att riksdagen begär att regeringen i det aviserade förslaget till
plan- och bygglag i lagtexten skriver in att en utgångspunkt för
samhällsplaneringen skall vara att skapa förutsättningar för jämställdhet
mellan kvinnor och män,1]

8. att riksdagen begär att regeringen uppdrar åt SÖ och UHÄ att
göra en utvärdering av hur skolans mål om jämställdhet omsätts i
praktisk handling och hur man vid de olika lärarhögskolorna hanterar
jämställdhetsfrågorna,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförs i motionen om försöksverksamhet med systematiskt bedriven
yrkesvägledning,

[10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen sagts om lantbruksnämndernas och skogsvårdsstyrelsernas
ansvar för kvinnosysselsättning i glesbygderna,2]

[11. att riksdagen beslutar pm sådan ändring av sjukförsäkringsbestämmelserna
att deltidsarbetande erhåller sjukpenning i förhållande
till det reella inkomstbortfallet vid korttidssjukdom,3]

[12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om studiestöd för tidigare hemarbetande kvinnor,3]

1 1985/86: Bo520.

2 1985/86: Jo277.

3 1985/86: Sf346.

18

[13. att riksdagen beslutar att kvinnor som utsatts för våld och Mot. 1985/86

övergrepp skall ha rätt till juridiskt biträde inom rättshjälpens ram,4] A608
[14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen sagts om våld och övergrepp mot kvinnor.4)

Stockholm den 27 januari 1986
Rosa Östh (c)

Ivar Franzén (c) Börje Hörnlund (c)

Elving Andersson (c) Olof Johansson (c)

Gunnel Jonäng (c) P.-O. Eriksson (c)

Gunilla André (c) Görel Thurdin (c)

Ingvar Karlsson (c)
i Bengtsfors

4 1985/86: Ju727.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986