Jämställdheten mellan kvinnor och män

Motion 1983/84:2045 Karin Andersson m.fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1983/84:

2045-2050

Motion

1983/84:2045

Karin Andersson m.fl.

Jämställdheten mellan kvinnor och män

Inledning

Jämställdhetsarbetet har fortsatt och vidareutvecklats under de två
regeringarna mandatperioden 1979-1982. Det gäller såväl de organisatoriska
formerna som den konkreta inriktningen. En rad åtgärder genomfördes som
innebar att hinder för jämställdhet mellan kvinnor och män på olika områden
undanröjdes, att möjligheterna för föräldrarna att förena föräldraskap och
förvärvsarbete underlättades och att traditionella könsrollsmönster
successivt förändrades genom opinionsbildning. Inte minst har olika åtgärder
på skolans område betydelse i detta avseende.

Den organisatoriskt sett kanske viktigaste förändringen skedde den 1 juli
1980 då lagen om jämställdhet i arbetslivet trädde i kraft och som en följd
därav myndigheten "jämställdhetsombudsmannen” och jämställdhetsnämnden
inrättades.

En jämställdhetsberedning inrättades i regeringskansliet hösten 1980.
Syftet var att ge jämställdhetsfrågorna en mer framskjuten plats i
regeringsarbetet och att bevaka att regeringens riktlinjer för jämställdhetsarbetet
följdes. Beredningen bestod av representanter från samtliga
departement.

Ett jämställdhetsråd med företrädare för kvinnoorganisationerna
inrättades också. Rådet var ett forum för utbyte av information och idéer.

I det följande ges en kortfattad redogörelse för centerns syn på
jämställdhet mellan kvinnor och män och för hur arbetet bördrivas vidare för
att uppnå den. Konkreta förslag med och utan anslutning till
budgetpropositionen läggs.

Centerns grundsyn

Alla människors lika värde och rättigheter är utgångspunkten för centerns
politiska arbete. Kraven på trygghet i en god livsmiljö för alla och ansvaret
för kommande generationer samt strävan efter jämlikhet mellan grupper och
individer skall bestämma inriktningen av det politiska handlandet. Det
decentraliserade samhället är en viktig förutsättning för att nå dessa mål. Det
ger också bästa förutsättningen för jämställdhet mellan kvinnor och män,
som är ett viktigt delmål i arbetet för jämlikhet mellan individer och grupper.

1 Riksdagen 1983/84. 3 sami. Nr 2045-2050

Mot. 1983/84:2045

2

Vad är jämställdhet?

Jämställdhet är alla människors lika rätt till utveckling, utbildning och
arbete efter sin läggning och sina förutsättningar utan avseende till kön.
Varje människa måste ha möjlighet att ta till vara sina personliga resurser.

Ekonomisk självständighet är en förutsättning för jämställdhet. Det
innebär att rätten till förvärvsarbete skall gälla såväl kvinnor som män.

Jämställdhet är också en jämnare fördelning mellan kvinnor och män i det
demokratiska samhällsarbetet. Kvinnor och män har olika erfarenheter och
därpå byggda värderingar. Deras olika erfarenheter och värderingar måste
tas till vara i samhällsarbetet.

Jämställdhet innebär också att kvinnor och män skall ha samma
möjligheter och skyldigheter till omsorg om och ansvar för barnen.

Jämställdhet är således en fråga om delat ansvar och lika villkor i hem,

arbetsliv och samhälle. Arbetet för att förverkliga jämställdhet mellan
kvinnor och män är därför en av de viktigaste samhällsuppgifterna.

Centerns mål för det fortsatta jämställdhetsarbetet är alltså att utifrån
centerns grundsyn - alla människors lika värde och rättigheter - trygga
kvinnors och mäns lika möjligheter till:

- utbildning och arbete

- omsorg om och ansvar för barnen

- inflytande i och ansvar för samhället.

Det decentraliserade samhället med närhet mellan arbete, bostäder och
service och med beslutsfattandet nära människorna ger de bästa
förutsättningarna för att uppnå dessa mål.

Samhällsplanering för jämställdhet

Samhällsplaneringen måste som en av sina utgångspunkter ha att skapa
förutsättningar för jämställdhet mellan kvinnor och män, och detta måste
klart komma till uttryck i kommande byggnadslagstiftning.

Tidigare planering har motverkat jämställdhet. Utvecklingen har gått mot
ökat avstånd mellan bostad och arbete också i tätorterna. Boendet har glesats
ut och arbetsplatserna koncentrerats till särskilda områden. Det har lett till
längre arbetsresor, sämre service i bostadsområdena och sämre boendegemenskap.

Boendeplaneringen måste utgå ifrån att både kvinnor och män skall ha
möjlighet att förvärvsarbeta. En god barnomsorg måste ordnas i anslutning
till bostadsområdena. Den ökade flexibilitet i barnomsorgen som centern
pläderar för är därvid nödvändig.

En väl fungerande kollektivtrafik måste finnas. I centerns partimotion om
trafikpolitiken har detta understrukits.

Vid planering av nya och upprustning av äldre bostadsområden skall
möjligheterna att integrera arbetsplatser, t. ex. småindustri, hantverks- och

Mot. 1983/84:2045

3

serviceverksamhet alltid utnyttjas. Barn och ungdomar får därmed naturliga
kontakter med yrkeslivet och med vuxna i alla åldrar. Även utrymmen för
fritidsaktiviteter skall finnas i bostadsområdena. Sådana, väl fungerande,
lokalsamhällen ger de bästa förutsättningarna för jämställdhet, oavsett hur
man i olika familjer fördelar sin tid mellan förvärvsarbete och familjeliv.

Samhällsplaneringen måste vidare, om jämställdhet skall uppnås, syfta till
en balanserad utveckling inom landet som helhet, inom olika regioner och
inom de enskilda kommunerna. En kraftfull regionalpolitik är därför ett
viktigt medel för jämställdhet. Koncentrationen till storstadsområdena
måste motverkas och människor i alla delar av landet ges sysselsättningsmöjligheter,
goda kommunikationer och tillfredsställande service.

I det förslag till ny plan- och bygglag som regeringen nu remitterat till
lagrådet finns i lagtexten inte klart uttryckt att ”en av utgångspunkterna för
samhällsplaneringen skall vara att skapa förutsättningar för jämställdhet".
Vi vill redan nu föreslå att så sker.

Utbildning

All utbildning, såväl i förskola, grundskola och gymnasium som i högskola
och vuxenutbildning spelar en nyckelroll när det gäller att förändra de
traditionella könsrollsmönstren. Värderingarna om vad som är kvinnligt och
manligt formas redan tidigt. Åtgärder i förskola och grundskola måste därför
prioriteras. Därför är det nödvändigt att jämställdhetsfrågorna betonas i all
lärarutbildning.

En hel del har hänt under de senaste åren. Skollagen föreskriver sedan
januari 1980 skyldighet för kommuns skolstyrelse och för landstingsutbildningsnämnd
att verka för jämställdhet mellan kvinnor och män. Likaså
åläggs skolchef i en kommun i fråga om utbildningens innehåll att verka för
jämställdhet mellan kvinnor och män.

I den nya läroplanen för grundskolan, Lgr 80, som tillämpas fr. o. m.
läsåret 1982/83 står inskrivet att skolans mål bl. a. är att verka för
jämställdhet mellan kvinnor och män. Vidare bör enligt läroplanen
lärostoffet grupperas så att jämställdhetsfrågor belyses i samverkan mellan
flera ämnen. Dessutom bör det i grundskolans arbetsplan finnas en planering
av frågor som är gemensamma för flera ämnen som t. ex. könsrollsfrågor.
Teknik är obligatoriskt ämne för både pojkar och flickor, vilket är av stor
betydelse när det gäller att stimulera flickor att i framtiden söka sig till
tekniska yrken. Hemkunskapen som är gemensam för pojkar och flickor
börjar redan på lågstadiet.

Vid utformningen- av gymnasieskolan har man också eftersträvat
jämställdhet. På den ekonomiska linjen har den nya timplanen, som
tillämpas fr. o. m. läsåret 1982/83, konstruerats så att pojk- och flickbetonade
linjeval minskar betydligt. Sökande som väljer för sitt kön otraditionella
linjer erhåller en halv extrapoäng.

Mot. 1983/84:2045

4

I proposition 1981/82:15 om studie- och yrkesorientering framhölls att de
som sysslar med studie- och yrkesorientering inom skolan bör beredas
tillfälle att praktisera i arbetslivet inom för resp. kön otraditionella
arbetsområden. Vidare skall eleverna få tillfälle att pröva på verksamhetsområden
som traditionellt väljs av andra könet, både inom undervisningen
och i den praktiska yrkeslivsorienteringen.

Riksdagen beslöt med anledning av propositionen om skolforskning och
personalutveckling att jämställdhetsfrågorna skall ingå i fortbildningen för
lokalt utvecklingsarbete i grundskolan. Däremot är könsrolls-/jämställdhetsfrågorna
ännu inte obligatoriska i lärarnas grundutbildning.

Visserligen ingår könsrollsfrågor i den centralt fastställda utbildningsplanen,
men det är linjenämnderna vid de olika högskoleenheterna som har
ansvaret för den närmare planeringen och genomförandet av utbildningen.
På lokal nivå fastställs således innehåll samt de lärarresurser m. m. som skall
avsättas för kursen.

En gjord undersökning visar också mycket riktigt att dessa frågor vid
flertalet lärarhögskolor behandlades slentrianmässigt för att inte säga
omedvetet.

Vi anser därför att könsrolls-/jämställdhetsfrågorna skall bli obligatoriska i
all lärarutbildning och ges särskilda undervisningstimmar. I undervisningen
bör ingå metodiken för hur jämställdhetsfrågorna skall kunna integreras i
alla ämnen.

I UHÄ:s handlingsprogram för jämställdhet inom högre utbildning och
forskning sägs att UHÄ i samarbete med skolöverstyrelsen skall ge ut en
handbok i könsrollsfrågor för bl. a. grundutbildningen av lärare och annan
högskoleutbildning.

Beslutet om detta läromedel togs för sex år sedan, men ännu har inget
hänt. Vi anser det angeläget att arbetet med att få fram en handbok för lärare
i jämställdhetsfrågor omedelbart påbörjas av UHÄ.

Som framgår av ovanstående har skolan fått ett omfattande ansvar att
driva jämställdhetsfrågorna genom olika bestämmelser. Hur dessa omsätts i
verkligheten är det emellertid svårt att få ett begrepp om.

Vid länsskolnämnderna är i regel någon huvudansvarig för jämställdhetsfrågor.
Vi föreslår att länsskolnämnderna varje år begär rapporter över hur
de olika skolstyrelserna tacklat jämställdhetsfrågorna, t. ex. i undervisningen
genom studiedagar eller projekt. På detta sätt kan goda uppslag samlas och
föras ut till skolstyrelserna för att stimulera dem till nya insatser.

Regeringens proposition (1981/82:106) om forskning m.m. innehöll ett
särskilt avsnitt om jämställdhetsforskning.

I propositionen, som antogs av vårriksdagen 1982, föreslogs att
jämställdhetsforskning skall vara ett prioriterat område, vilket är av stor
betydelse när det gäller att långsiktigt förbättra jämställdheten och när det
gäller tillgång och fördelning av forskningsmedel etc. Den delegation för
samordning och stimulans av jämställdhetsforskning som aviserades i

Mot. 1983/84:2045

5

nämnda proposition har också inrättats.

Linje- och yrkesvalet är fortfarande starkt könstraditionellt. Såväl SÖ som
jämställdhetskommittén fick under våren 1982 i uppdrag och särskilda medel
för kampanjer i syfte att påverka till ett mer otraditionellt linjeval.
Jämställdhetskommittén fick också som speciellt uppdrag att genom en
informationskampanj söka komma fram till användbara metoder för att
påverka ungdomarna och framför allt flickorna att göra otraditionella
yrkesval. Också nuvarande regering har anslagit medel för pilotprojekt i
detta syfte.

Vissa förändringar har skett. Således var bland de behöriga förstahandssökandena
till gymnasieskolans 4-åriga tekniska linje hösten 1982 16,1%
flickor, en ökning med nära 3% sedan 1981. Ökningen har fortsatt och
höstterminen 1983 var andelen flickor på denna linje 20,2%.

SS A-råden har viktiga uppgifter när det gäller ungdomarnas yrkesval.
Genom att de är partssammansatta har könssammansättningen kommit att
bli mycket sned. Procentandelen kvinnor är mycket låg. Skolöverstyrelsen
har i sina anvisningar och kommentarer framhållit att en jämn
könsfördelning i SS A-rådet bör eftersträvas. Vi tror att skolstyrelserna skulle
ha bättre möjligheter att genomföra detta om en bestämmelse om detta tas in
i skolförordningen. De skulle då kanske ha lättare att övertala de
nominerande organisationerna att föreslå kvinnor som ledamöter.

Arbetsliv

Rätten till arbete är grundläggande för jämställdhet mellan kvinnor och
män. Förvärvsarbete är inte bara en förutsättning för egen försörjning. Det
har också ett egenvärde genom att det är en väg till sociala kontakter,
gemenskap och till personlig utveckling.

De praktiska förvärvshinder som i dag finns måste undanröjas. Attityder
och värderingar är också av betydelse när det gäller kvinnors och mäns lika
möjligheter till arbete och utbildning. Ansvaret för att förändra attityder på
arbetsplatsen och arbeta bort fördomar ligger såväl hos den enskilde som hos
arbetsgivaren och de fackliga organisationerna.

Arbetsmarknaden

Jämställdhet innebär bl. a. att kvinnor och män skall kunna förvärvsarbeta
på lika villkor. De skall ha samma lönevillkor och möjligheter till utveckling
och befordran i arbetet. Grundläggande för jämställdhet är också att kvinnor
och män kan kombinera förvärvsarbetet med det praktiska arbetet och
ansvaret för barnen. Det förtjänar dock att påpekas att de flesta har detta
vårdansvar endast under en relativt kort period i livet.

Allt fler kvinnor förvärvsarbetar. 1976 fanns 69% av alla kvinnor mellan 16
och 64 år i arbetskraften. År 1982 (tredje kvartalet) var motsvarande siffra

Mot. 1983/84:2045

6

78,5%. Nära 300000 kvinnor kom under denna period in på arbetsmarknaden.

I början av 1970-talet hängde ökningen av antalet kvinnor i arbetskraften
samman med högkonjunkturen och den därmed sammanhängande stora
efterfrågan på arbetskraft. I slutet av 1970-talet har kvinnornas inmarsch på
arbetsmarknaden fortsatt trots vikande konjunkturer. Ökningen har fortsatt
också på 1980-talet om också i långsammare takt. Arbetslösheten är dock
något högre för kvinnor än för män. Speciellt allvarligt är att mer än hälften
av alla långtidsarbetslösa är kvinnor.

47% av alla sysselsatta kvinnor arbetar deltid mot 6% av männen. Men det
totala antalet förvärvsarbetande kvinnor på heltid har ej minskat.
Kvinnornas arbetsmarknad är dock till stor del en annan än männens, och de
arbetar i stor utsträckning i vård-, service- och kontorsyrken. Kvinnornas
yrken är genomgående lägre betalda än männens, och ofta ger de också
mindre möjligheter att påverka och fatta beslut i arbetsorganisationen.

Regionalpolitik

Som tidigare nämnts är regionalpolitiken ett viktigt jämstäildhetsinstrument.
Skillnaderna i kvinnors förvärvsfrekvens mellan storstadsområdena
och glesbygder är stora.

Centerns kamp för regional balans, bl. a. genom en aktiv regionalpolitik,
är ett viktigt led i jämställdhetsarbetet. Centern avvisar nu som tidigare
flyttningsstimulerande förslag och föreslår i stället ytterligare satsning på
regionalpolitiska åtgärder.

Det förtjänar nämnas att av totalt ca 6300 nya arbeten som tillkom genom
lokaliseringspolitiskt stöd under budgetåren 1979/80 och 1981/82 är närmare
2 700 kvinnor.

Detta är bl. a. ett resultat av det villkor som ställs för att erhålla
lokaliseringsstöd, nämligen att minst 40% av de nytillkomna arbetsplatserna
skall gå till underrepresenterat kön, vilket oftast är kvinnor. Det händer
tyvärr alltför ofta att företag beviljas dispens från detta villkor bl. a. med
motiveringen att inga utbildade kvinnor finns att tillgå. Det måste vara ett
ansvar för arbetsmarknadsmyndigheterna att genom utbildningsinsatser se
till att det skälet inte kan åberopas.

Datapolitik

1980-talet kommer att innebära stora förändringar på arbetsmarknaden
inom de flesta sektorer. Den offentliga sektorn som sugit upp en stor andel av
den kvinnliga arbetskraften beräknas inte öka lika mycket i fortsättningen.
Den snabba tekniska utvecklingen, med bl. a. datorisering och robotar,
tränger nu in på områden som industri, kontor, banker och handel och
övertar manuella arbetsuppgifter. Det är viktigt att samhället har en

Mot. 1983/84:2045

7

beredskap för denna utveckling och att de anställda själva får delta i
beslutsprocesserna på detta område.

Datoriseringens inverkan på kvinnornas arbetsmarknad togs upp i
propositionen (1981/82:123) om samordnad datapolitik. Regeringen gav
senare dataeffektutredningen i uppdrag att studera vilka effekter, såväl
risker som fördelar, datoriseringen kan ha för kvinnor i arbetslivet och att
lämna förslag till åtgärder för att möta utvecklingen.

Vidare skulle utredningen studera elektronikindustrin och undersöka hur
rekryteringen av kvinnor dit kunde ökas. Utredningen skulle också belysa
konsekvenserna av s. k. hemterminaler. Dataeffektutredningen har i en
särskild studie diskuterat dessa frågor. Förslag till lösningar har aviserats till
slutbetänkandet.

JämO har också studerat databranschen och funnit att datasystem ofta
installeras utan överväganden eller planering när det gäller den redan
anställda personalen. Över huvud taget synes beredskapen för ”datasamhället”
vara dålig, inte minst på utbildningsområdet. Vi vill hänvisa till
centermotion om ”breddutbildning i datafrågor” väckt, till årets riksmöte.

Arbetslöshetsförsäkring

Många saknar i dag ekonomiskt stöd vid arbetslöshet. Framför allt står
många kvinnor utan det skydd som arbetslöshetsförsäkringen ger. Centern
håller fast vid sin principiella inställning att en allmän arbetslöshetsförsäkring
bör införas. 1 dagens ekonomiska läge avstår vi dock från att lägga fram
förslag. Vi anser emellertid att en uppdatering bör göras av den tidigare
utredningen i frågan så att bl. a. de ekonomiska konsekvenserna i dagens
situation blir belysta.

Kvinnor i samhällsarbetet

Det är viktigt att kvinnor och män får samma möjligheter att delta i fackligt
och politiskt arbete. Kvinnor och män har olika erfarenheter att utgå ifrån
och bidra med i samhällsarbetet. Det är detta som gör det så angeläget att
både kvinnor och män är representerade i beslutande församlingar.

En ökning av kvinnorepresentationen är därför nödvändig. En strävan bör
vara att kvinnor och män är representerade i beslutande församlingar i
förhållande till sin andel av valmanskåren. Det hör till de politiska partiernas
ansvarsområde att arbeta i denna riktning. Så länge kvinnor och män inte har
likvärdiga möjligheter att påverka de politiska besluten föreligger en allvarlig
brist i vår demokrati.

Centerpartiet har sedan länge haft den högsta kvinnorepresentationen i
riksdagen. F. n. uppgår den till något mer än 32%.

Också i kommuner och landsting har centern en relativt sett hög
kvinnorepresentation. Att ett målmedvetet arbete från partiorganisationer

Mot. 1983/84:2045

8

nas sida ger resultat visar Stockholms kommunfullmäktige på. Den består nu
av 48% kvinnor och 52% män.

Det politiska livets villkor försvårar kvinnors möjligheter att delta i
samhällsarbetet. Främst är det småbarnsföräldrar som möter svårigheter att
delta i det politiska arbetet. Småbarnsföräldrarnas erfarenheter kan dock
inte undvaras, när beslut skall fattas, varför olika former för att förbättra
villkoren för politiskt arbete måste prövas. Sammanträden på tider som
passar barnfamiljer, tidsbegränsade möten och möjligheter till barnpassning
är grundläggande krav om kvinnor och män skall få samma möjligheter att
delta i samhällsarbetet.

Detta är i första hand kommunala frågor. Kvinnoförbunden har en viktig
roll när det gäller att stimulera och stödja kvinnor som är intresserade av
politiskt arbete och skola dem för olika uppdrag. Det ekonomiska bidrag till
kvinnoorganisationerna som förra regeringen genomförde bör ha stor
betydelse för deras fortsatta möjligheter att arbeta.

Kvinnor är dock fortfarande i liten utsträckning representerade i styrelser
för statliga företag eller myndigheter liksom i statliga kommittéer.

Regeringen har sedan juli 1981 uppmanat organisationer och myndigheter
att föreslå två namn, en kvinna och en man, till uppdrag i statliga styrelser,
kommittéer m. m. som tillsätts av regeringen.

Vi anser att denna praxis bör fortsätta. Enligt den redovisning över antal
kvinnor i statliga utredningar som numera införs i Kommittéberättelsen har
exempelvis andelen kvinnliga kommittéordförande minskat med nära 1%
och utgör bara 10,7% av samtliga. Också andelen sekreterare har minskat,
medan andelen ledamöter och sakkunniga ökat något. 1 detta avseende såväl
som i många andra är det ett ihärdigt och uthålligt opinionsbildningsarbete
som behövs.

Våld och övergrepp

Kvinnomisshandel och sexuella övergrepp har de senaste åren ägnats stor
uppmärksamhet. Betecknande för denna typ av misshandel är att den oftast
utövas i hemmet och av en levnadspartner eller f. d. levnadspartner. Vid våld
med dödlig utgång utgörs kvinnornas andel av 40%.

Tidigare regel att kvinnorna själva skulle ange misshandeln ledde till att
kvinnorna underlät att anmäla eller tog tillbaka gjord anmälan. Från 1982 har
denna regel om åtalsangivelse tagits bort, och denna form av misshandel
faller nu under allmänt åtal.

Troligen är mörkertalet mycket stort då det gäller kvinnomisshandel.
Detsamma gäller våldtäktsbrotten. En skattning som gjorts tyder på att
antalet begångna våldtäkter skulle röra sig om mer än 10 000 per år, där i
majoriteten av fall brotten riktas mot gärningsmannen närstående kvinnor.

I regeringskansliet har frågan om stöd och hjälp till misshandlade kvinnor
varit föremål för överväganden av en arbetsgrupp tillsatt av förra regeringen.

Mot. 1983/84:2045

9

Gruppen lade under fjolåret fram förslag till åtgärder. Vissa av dessa
förslag har tagits upp i budgeten. Statsrådet Gertrud Sigurdsen meddelar att
socialstyrelsen erhållit medel för utbildning och information och för viss
försöksverksamhet. Det är bra. Vi återkommer till dessa frågor i samband
med den proposition, med anledning av 1977 års sexualbrottskommittés
betänkande, som regeringen aviserar senare i vår.

Kvinnohusen och olika former av joursystem ger hjälp mestadels på
frivillig basis till kvinnor som misshandlats och/eller blivit utsatta för sexuella
övergrepp. Det är en värdefull verksamhet som ökat på senare år. Den som
begår våldshandlingar behöver också hjälp att förändra sin situation.

Opinionsarbetet måste inriktas på att förändra de traditionella könsroller
-som leder till våld och övergrepp.

Jämställdhet i familjen

Familjepolitiken måste som ett av sina mål ha att underlätta för
föräldrarna att förena förvärvsarbete med barn och familjeliv. Barnfamiljerna
måste så långt möjligt kunna välja hur de vill fördela tiden mellan
förvärvsarbete och vård av barn på det sätt som bäst passar familjen. Det
innebär att utbyggnaden av samhällets barnomsorg måste fortsätta. Det
betyder också att arbetet med vård av små barn måste värderas oavsett var
det utförs. Därför måste vårdnadsersättning utgå till familjer med små barn.
Genom att göra denna arbetsersättning beskattad och ATP-grundande ger
den också trygghet för framtiden.

Centern har i en partimotion närmare utvecklat sin syn på dessa för
jämställdheten så viktiga frågor, och vi avstår från att här upprepa de aktuella
kraven.

Delat ansvar i hemmet mellan föräldrar är en grundförutsättning för
jämställdhet. På detta område händer det väldigt litet. Jämställdhetsministern
säger i budgetpropositionen att männens könsrollsmönster i vissa
avseenden ändrats under de senaste 10 åren. Hon anför som exempel att 20%
av nyblivna fäder nu utnyttjar någon del av sin rätt till föräldraledighet.

En färsk undersökning från konsumentverket visar att kvinnor använder
dubbelt så lång tid för hem och barn som män. Detta gäller samboende
(25-44 år) med barn. Trots att kvinnorna förvärvsarbetade 20 tim. i veckan
mot männens 33 tim. blev kvinnornas veckoarbetstid 6 tim. längre i veckan
än männens. Och då är männens arbete med bil och underhåll inräknat.
Nästan ännu värre är att deras barn deltar väldigt litet i hemarbetet, men
flickorna gör det mer än pojkarna, 3 tim./vecka mot 2 tim. för pojkarna.

Också här är det traditionella mönster och grundläggande värderingar som
måste ändras.

Mot. 1983/84:2045

10

Männen och jämställdhetsarbetet

Inte minst viktigt är det att männen får del av information och inbjuds att
delta i diskussioner. Männen har som klart framgår av ovanstående inte tagit
sin del av ansvar och arbete i hemmet i takt med att kvinnorna ökat sin
förvärvsinsats.

För männen innebär ökad jämställdhet tillgång till arbetsområden som
traditionellt varit reserverade för det motsatta könet, ökade resurser för att
klara vardagsbestyr och personlig grundservice, ökade möjligheter att bli
delaktiga i glädjeämnen och problem med barnen, och en ökad möjlighet att
tillsammans i familjen lösa alla uppkommande problem. Den traditionella
mansrollen ger ofta dåligt utrymme för känslomässigt engagemang och
känsloyttringar. Arbetslivets skiljande från hem och boendemiljö försvårar
männens möjligheter att på traditionella domäner umgås med sina barn. Mot
denna bakgrund är det nödvändigt att det fortsatta jämställdhetsarbetet
också syftar till att i ökad utsträckning utveckla männens möjligheter till
ansvar för vardagsbestyren, engagemang i hela familjelivet och möjlighet till
känslomässig tillfredsställelse. För att detta skall kunna ske måste en lång rad
tabuföreställningar brytas.

Jämställdhet innebär inte att man eliminerar varje arbetsfördelning i
hemmet. En arbetsfördelning kan vara rationell i hemmet likväl som i
arbetslivet. Men ofta är det så att gemenskapen i familjen ökar om man gör
arbetsuppgifterna tillsammans. Och framför allt är det så att bra relationer
inom familjen ofta underlättas om ingen är helt beroende av den andra i
någon del av de vardagsbestyr som skall utföras.

Vi vill också understryka att en utveckling för männen i jämställdhetsavseende
i många avseenden minskar deras sociala och ekonomiska sårbarhet.
Fortfarande hamnar många män i socialt och ekonomiskt omöjliga
situationer därför att de inte kan reda sig med de enklaste vardagsbestyr
såsom matlagning, klädvård, städning osv. Dessa situationer uppstår vid
skilsmässor och dödsfall då de blir ensamma men också för de män som inte
finner någon partner att sammanbo med.

Den arbetsuppdelning man haft i en familj kommer också att prägla
rollerna mellan makar efter pensionering. För många män innebär det att de
egentligen inte har någon roll alls. Mot den bakgrunden ser många fram mot
sin pensionering med rädsla.

Männens mycket utsatta position på äldre dar understryks särskilt om de
blir ensamma. Då kan ett hårt traditionsbundet liv hastigt omvandlas till
social misär. Inte bara från jämställdhets- utan också jämlikhetssynpunkt är
det nödvändigt se till att detta inte inträffar.

Informationen och opinionsbildningen i jämställdhetsfrågor bör ha som
utgångspunkt att både män och kvinnors hem- och yrkesroller måste ändras.
Detta måste ske i alla sammanhang, i skolan, och inte minst i det frivilliga
studiearbetet. Här behövs stöd från en statlig institution på det sätt som vi

Mot. 1983/84:2045

11

föreslagit ovan. Det är bra att jämställdhetsministern tillsatt en arbetsgrupp
inom regeringskansliet för att diskutera frågan, men det räcker inte.

Opinionsbildning

De stora skillnaderna i kvinnors och mäns villkor består till stor del i
traditionellt tänkande och fördomar.

Arbetet på att ändra attityder och bearbeta fördomar måste därför ständigt
pågå parallellt med allt annat jämställdhetsarbete. Här spelar naturligtvis
arbetet inom folkrörelserna, politiska och fackliga organisationer och
studieorganisationer avgörande roll. Men det är också viktigt att
opinionsbildningen på detta område ges prioritet i samhällsorgan.

Jämställdhetskommittén och dess sekretariat gjorde här betydelsefulla
insatser. I den omorganisation av jämställdhetsarbetet som regeringen
genomfört och som inneburit att jämställdhetskommittén avvecklats och
dess uppgifter överförts till andra organ har tydligen opinionsbildningsarbetet
helt fallit bort. Detta är djupt beklagligt. F. n. bedrivs jämställdhetsarbetet
i motvind, och det är angeläget att den offentliga debatten i ämnet hålls
vid liv. Men debatten har tystnat och ingen känner tydligen ansvar för att
hålla den vid liv. Jämställdhetsministern och hennes jämställdhetssekretariat
gör det inte, jämställdhetskommitténs sekretariat är borta och ingen annan
har fått ett klart formulerat uppdrag att ha ansvar för detta område. Kvinnooch
andra organisationers möjligheter har också minskat genom att de inte
har något organ som kan hjälpa till med fakta och statistik.

Det behövs en dokumentationscentral för alla som arbetar med
jämställdhetsfrågor. Jämställdhetsombudsmannen har redan informationsuppgifter.
Hon har nyligen fått i uppdrag att ge ut Jämsides. Vi föreslår att
regeringar ger jämställdhetsombudsmannen i uppdrag att svara för
information, opinionsbildning och dokumentation på hela jämställdhetsområdet
och får den personal som är nödvändig inom ramen för departementets
samlade resurser för jämställdhetsarbetet.

Förvärvsarbete och föräldraskap

I budgetpropositionen redovisar statsrådet Anita Gradin särskilt
jämställdhetskommitténs betänkande Förvärvsarbete och föräldraskap.
Betänkandet har varit ute på remiss och fått ett så gott som odelat positivt
mottagande.

Inledningsvis beklagar vi att jämställdhetsministern inte tagit upp
kommitténs många positiva förslag till allvarlig behandling. Flertalet av de
förslag som över huvud taget tas upp i budgetpropositionen avfärdas
lättvindigt med att olika statliga myndigheter redan nu kan genomföra
förslagen. Nu är det inte vad de kan göra som är viktigast utan vad de i

Mot. 1983/84:2045

12

verkligheten gör. Vi anser att det behövs en betydligt mer offensiv inställning
från jämställdhetsministerns och regeringens sida, annars finns det stor risk
att arbetet för att nå reell jämställdhet mellan kvinnor och män hamnar i
bakvatten.

Vissa av kommitténs förslag har vi redan behandlat. Här nedan tar vi upp
några ytterligare av de förslag som lagts fram av kommittén.

Kommittén föreslår att i utvecklingsfondernas stadgar bör skrivas in att
fonderna skall verka för jämnare fördelning mellan kvinnor och män i privat
företagsamhet.

Vi tror det är viktigt att utvecklingsfonderna får ett särskilt ansvar för att
stimulera kvinnor till privat företagsamhet liksom att det på fondernas
sekretariat finns någon med speciellt ansvar för att arbeta med frågan. Inte
minst viktigt är det att utbilda kvinnliga småföretagare i marknadsföring och
försäljning. Vi tänker på de många små företag som växt upp, framför allt i
glesbygderna där kvinnor med utgångspunkt i sitt eget ”kvinnokunnande”
startar tillverkning och försäljning. Det kan gälla slöjd av olika slag, bakning,
bärplockning och produktion i samband med denna etc. Tyvärr saknar dessa
företagare ofta elementära kunskaper om försäljning och får därför ofta
sämre utbyte än som varit nödvändigt. Här borde utvecklingsfonderna kunna
hjälpa till.

Vidare föreslår kommittén att lantbruksnämnder och skogsvårdsstyrelser
bör åläggas att ägna ökad uppmärksamhet åt arbetstillfällen för kvinnor inom
området. Kommittén avser både jord-, trädgårds- och skogsbruk och deras
möjligheter att till sådana företag knyta annan verksamhet såsom naturvård,
skogsvård och turism.

Vi tycker detta är ett viktigt förslag. I glesbygderna är det de areella
näringarna som utgör grunden för arbetstillfällena. Vi vet också att den
kvinnliga förvärvsfrekvensen är låg i glesbygderna.

Kommitténs förslag om att försöksverksamhet bör bedrivas för att få fram
förslag hur man genom en mer systematiskt bedriven yrkesvägledning genom
skolans alla stadier skall kunna bryta det traditionella yrkesvalet avfärdar
jämställdhetsministern med att det inte behövs någon försöksverksamhet.
Skolan och yrkesvägledningen har nämligen redan de uppgifter som
kommittén vill skall ingå i försöksverksamheten.

Vi tror tvärtemot att en försöksverksamhet skulle kunna bidra till att finna
nya vägar för arbetet inom ett av skolans svåraste områden, speciellt om man
som kommittén föreslår förlägger försöksverksamheten till skolor där lärare
och yrkesvägledare har grundläggande kunskaper och särskilt intresse för
jämställdhetsfrågor. Vi föreslår alltså att den av kommittén föreslagna
försöksverksamheten kommer till stånd.

Mot. 1983/84:2045

13

Sjukpenning för deltidsarbetande

Som tidigare nämnts är omkring hälften av kvinnorna på arbetsmarknaden
deltidsarbetande mot 6% för männen. Flertalet av kvinnorna väljer detta
själva eller i samråd med familjen. Det kan finnas olika skäl till detta, den
främsta orsaken tycks vara en önskan om mer tid för barn.

Från att tidigare ha varit starkt negativa till alla former av deltidsarbete har
socialdemokraterna nu gjort en helomvändning och såväl i propositionen om
särskilda sysselsättningsåtgärder åtgärder för budgetåret 1983/84 hösten 1983
(1983/84:26) som i årets budgetproposition anslutit sig till den uppfattning
som centern alltid haft att det skall vara möjligt för människor att variera sin
arbetstid i förhållande till behov av tid för annat under loppet av en livscykel.
På förslag av dåvarande socialminister Rune Gustavsson genomfördes t. ex.
från 1978 rätt till 6 timmars arbetsdag för småbarnsföräldrar. Socialdemokraternas
”omvändelse" tycks ha kommit mer som ett resultat av den höga
arbetslösheten än som en önskan att tillmötesgå människors önskemål.

Det är emellertid angeläget att deltidsarbetande så långt detta är möjligt
får samma sociala trygghet som heltidsarbetande, i varje fall bör de inte
diskrimineras i förhållande till dessa. Förbättringar i detta avseende har skett
men fortfarande återstår en del orättvisor. Vi vill här särskilt ta upp en olöst
fråga.

Av olika skäl - såväl med utgångspunkt i arbetstagarnas som
arbetsgivarens önskemål - kan deltiden förläggas på olika sätt. Om
arbetstiden förläggs t. ex. till varannan dag eller varannan vecka kan
arbetstagaren i fråga komma att vid korttidssjukdom eller vid vård av sjukt
barn endast kompenseras för 50% av den berättigade sjukpenningen. Denna
beräknas nämligen efter årslönen utslagen på alla dagar. Vi anser att
deltidsarbetande med ovan beskrivna arbetstider skall erhålla sjukpenning i
förhållande till det reella inkomstbortfallet vid korttidssjukdom.

Hemställan

Med stöd av vad som anförts i motionen hemställer* vi

1.att riksdagen beslutar uttala sig för att en uppdatering görs av
utredningen om allmän arbetslöshetsförsäkring så att de
ekonomiska konsekvenserna av förslaget i dagens situation blir
belysta,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om kvinnorepresentation i statliga styrelser
och kommittéer,

3. att riksdagen beslutar föreslå regeringen att jämställdhetsombudsmannen
får i uppdrag att svara för information, opinionsbildning

*Se även motionena 1983/84:2046-2050.

Mot. 1983/84:2045

14

och dokumentation på hela jämställdhetsområdet och får den
personal som är nödvändig inom ramen för departementets
samlade resurser för jämställdhetsarbete,

4. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförs om männen och jämställdhetsarbetet.

Stockholm den 24 januari 1984

KARIN ANDERSSON (c)

GUNILLA ANDRÉ (c)

ARNE FRANSSON (c)

KERSTIN GÖTHBERG (c)

ROSA ÖSTH (c)

INGVAR KARLSSON (c)
i Bengtsfors

TAGE SUNDKVIST (c)
BÖRJE HÖRNLUND (c)
GUNNEL JONÄNG (c)
OLOF JOHANSSON (c)