Jämställdhet mellan kvinnor och män

Motion 1984/85:2312 Karin Andersson m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1984/85
2312-2320

Motion

1984/85:2312

Karin Andersson m. fl.

Jämställdhet mellan kvinnor och män

Inledning

Jämställdhet är alla människors lika rätt till utveckling, utbildning och
arbete efter sin läggning och sina förutsättningar utan avseende till kön.

Varje människa måste ha möjlighet att ta till vara sina personliga resurser.

Ekonomisk självständighet är en förutsättning för jämställdhet. Det
innebär att rätten till förvärvsarbete skall gälla såväl kvinnor som män.

Jämställdhet är också en jämnare fördelning mellan kvinnor och män i
det demokratiska samhällsarbetet. Kvinnor och män har olika erfarenheter
och därpå byggda värderingar. Deras olika erfarenheter och värderingar
måste tas till var i samhällsarbetet.

Jämställdhet innebär också att kvinnor och män ska ha samma möjligheter
och skyldigheter till omsorg och ansvar för barnen.

Jämställdhet är således en fråga om delat ansvar och lika villkor i hem,
arbetsliv och samhälle. Arbetet för att förverkliga jämställdhet mellan
kvinnor och män är därför en av de viktigaste samhällsuppgifterna.

Centerns grundsyn

Alla människors lika värde och rättigheter är utgångspunkten för centerns
politiska arbete. Kraven på trygghet i en god livsmiljö för alla och
ansvaret för kommande generationer samt strävan efter jämlikhet mellan
grupper och individer skall bestämma inriktningen av det politiska handlandet.

Det decentraliserade samhället är en viktig förutsättning för att nå dessa
mål. Det ger också bästa förutsättningen för jämställdhet mellan kvinnor
och män, som är ett viktigt delmål i arbetet för jämlikhet mellan individer
och grupper.

Centerns mål för jämställdhetsarbetet är alltså att utifrån denna grundsyn
— alla människors lika värde och rättigheter — trygga kvinnors och
mäns lika möjligheter till:
o utbildning och arbete
o omsorg om och ansvar för barnen
o inflytande i och ansvar för samhället.

Det decentraliserade samhället med närhet mellan arbete, bostäder och
service och med beslutsfattandet nära människorna ger de bästa förutsättningarna
för att uppnå dessa mål.

1 Riksdagen 1984/85. 3 sami. Nr 2312 — 2320

Mot. 1984/85:2312

2

Tidigare åtgärder

Jämställdhetsarbetet vidareutvecklades under de två mandatperioderna

1979— 1982. Det gäller såväl de organisatoriska formerna som den konkreta
inriktningen. En rad åtgärder genomfördes som innebar att hinder för
jämställdhet mellan kvinnor och män på olika områden undanröjdes, att
möjligheterna för föräldrarna att förena föräldraskap och förvärvsarbete
underlättades och att traditionella könsrollsmönster successivt förändrades
genom opinionsbildning. Inte minst har olika åtgärder på skolans
område betydelse i detta avseende.

Den organisatoriskt sett kanske viktigaste förändringen skedde den 1
juli 1980 då lagen om jämställdhet i arbetslivet trädde i kraft och som en
följd därav myndigheten "jämställdhetsombudsmannen” och jämställdhetsnämnden
inrättades.

En jämställdhetsberedning inrättades i regeringskansliet hösten 1980.
Syftet var att ge jämställdhetsfrågorna en mer framskjuten plats i regeringsarbete
och att bevaka att regeringens riktlinjer för jämställdhetsarbetet
följdes. Beredningen bestod av representanter från samtliga departement.

En jämställdhetsråd med företrädare för kvinnoorganisationerna inrättades
också. Rådet var ett forum för utbyte av information och idéer.

I det följande tar vi upp några för jämställdhet mellan kvinnor och män
viktiga samhällsområden och konkreta förslag med och utan anslutning
till budgetpropositionen läggs.

Samhällsplanering för jämställdhet

Samhällsplaneringen måste som en av sina utgångspunkter ha att skapa
förutsättningar för jämställdhet mellan kvinnor och män, och detta måste
klart komma till uttryck i kommande byggnadslagstiftning.

Tidigare planering har motverkat jämställdhet. Utvecklingen har gått
mot ökat avstånd mellan bostad och arbete också i tätorterna. Boendet har
glesats ut och arbetsplatserna koncentrerats till särskilda områden. Det har
lett till längre arbetsresor, sämre service i bostadsområdena och sämre
boendegemenskap.

Boendeplaneringen måste utgå ifrån att både kvinnor och män skall ha
möjlighet att förvärvsarbeta. Barnomsorg måste ordnas i anslutning till
bostadsområdena. Den ökade flexibilitet i barnomsorgen som centern
pläderar för är därvid nödvändig.

En väl fungerande kollektivtrafik måste finnas. I centerns partimotion
om trafikpolitiken har detta understrukits.

Vid planering av nya och upprustning av äldre bostadsområden skall
möjligheterna att integrera arbetsplatser, t. ex. småindustri, hantverks- och
serviceverksamhet alltid utnyttjas. Barn och ungdomar får därmed natur

Mot. 1984/85:2312

3

liga kontakter med yrkeslivet och med vuxna i alla åldrar. Även utrymmen
för fritidsaktiviteter skall finnas i bostadsområdena. Sådana, väl fungerande,
lokalsamhällen ger de bästa förutsättningarna för jämställdhet, oavsett
hur man i olika familjer fördelar sin tid mellan förvärvsarbete ooh familjeliv.

Samhällsplaneringen måste vidare, om jämställdhet skall uppnås, syfta
till en balanserad utveckling inom landet som helhet, inom olika regioner
och inom de enskilda kommunerna. En kraftfull regionalpolitik är därför
ett viktigt medel för jämställdhet. Koncentrationen till storstadsområden
måste motverkas och människor i alla delar av landet ges sysselsättningsmöjligheter,
goda kommunikationer och tillfredsställande service.

I den nya plan- och bygglag som nu förbereds bör i lagtexten klart
komma till uttryck att en av utgångspunkterna för samhällsplaneringen
skall vara att skapa förutsättningar för jämställdhet.

Utbildning

All utbildning, såväl i förskola, grundskola och gymnasium som i högskola
och vuxenutbildning spelar en nyckelroll när det gäller att förändra
de traditionella könsrollsmönstren. Värderingarna om vad som är kvinnligt
och manligt formas redan tidigt. Åtgärder i förskola och grundskola
måste därför prioriteras. Därför är det nödvändigt att jämställdhetsfrågorna
betonas i all lärarutbildning.

En hel del har hänt under de senaste åren. Skollagen föreskriver sedan
januari 1980 skyldighet för kommuns skolstyrelse och för landstingsutbildningsnämnd
att verka för jämställdhet mellan kvinnor och män. Likaså
åläggs skolchef i en kommun i fråga om utbildningen innehåll att verka för
jämställdhet mellan kvinnor och män.

I läroplanen för grundskolan, Lgr 80, som tillämpas fr. o. m. läsåret
1982/83 står inskrivet att skolans mål bl. a. är att verka för jämställdhet
mellan kvinnor och män. Vidare bör enligt läroplanen lärostoffet grupperas
så att jämställdhetsfrågor belyses i samverkan mellan flera ämnen.
Dessutom bör det i grundskolans arbetsplan finnas en planering av frågor
som är gemensamma för flera ämnen som t. ex. könsrollsfrågor. Teknik är
obligatoriskt ämne för både pojkar och flickor, vilket är av stor betydelse
när det gäller att stimulera flickor att i framtiden söka sig till tekniska
yrken. Hemkunskapen som är gemensam för pojkar och flickor börjar
redan på lågstadiet.

Vid utformningen av gymnasieskolan har man också uppmärksammat
jämställdhetsaspekten. På den ekonomiska linjen har den timplan, som
tillämpas fr. o. m. läsåret 1982/83, konstruerats så att pojk- och flickbetonade
linjeval minskar betydligt. Sökande som väljer för sitt kön otraditionella
linjer erhåller en halv extrapoäng.

I proposition 1981/82:15 om studie- och yrkesorientering framhölls att

Mot. 1984/85:2312

4

de som sysslar med studie- och yrkesorientering inom skolan bör beredas
tillfälle att praktisera i arbetslivet inom för resp. kön otraditionella arbetsområden.
Vidare skall eleverna få tillfälle att pröva på verksamhetsområden
som traditionellt väljs av andra könet, både inom undervisningen och
i den praktiska arbetslivsorienteringen.

Riksdagen beslöt med anledning av propositionen om skolforskning
och personalutveckling att jämställdhetsfrågorna skall ingå i fortbildningen
för lokalt utvecklingsarbete i grundskolan. Däremot är könsrolls/
jämställdhetsfrågorna ännu inte obligatoriska i lärarnas grundutbildning.

Visserligen ingår könsrollsfrågor i den centralt fastställda utbildningsplanen,
men det är linjenämnderna vid de olika högskoleenheterna som
har ansvaret för den närmare planeringen och genomförandet av utbildningen.
På lokal nivå fastställs således innehåll samt de lärarresurser m. m.
som skall avsättas för kursen.

En gjord undersökning visar också mycket riktigt att dessa frågor vid
flertalet lärarhögskolor behandlades slentrianmässigt för att inte säga
omedvetet.

Vi anser därför att könsrolls-/jämställdhetsfrågorna skall bli obligatoriska
i all lärarutbildning och ges särskilda undervisningstimmar. 1 undervisningen
bör ingå metodiken för hur jämställdhetsfrågorna skall kunna
integreras i alla ämnen.

Som framgår av ovanstående har skolan genom olika bestämmelser fått
ett omfattande ansvar att driva jämställdhetsfrågorna. Hur dessa omsätts
i verkligheten är emellertid svårt att få ett begrepp om. I budgetpropositionens
utbildningsbilaga nämns överhuvudtaget inte jämställdhetsaspekten
i något sammanhang. Riksdagen bör därför begära att regeringen uppdrar
åt SÖ och UHÄ att göra en utvärdering av hur skolans mål om jämställdhet
omsätts i praktisk handling i grundskolan och gymnasium och hur man i
undervisningen vid de olika lärarhögskolorna tacklat jämställdhetsfrågorna.

Linje- och yrkesvalet är fortfarande starkt könstraditionellt. Såväl SÖ
som jämställdhetskommittén fick under våren 1982 i uppdrag, och särskilda
medel, för kampanjer i syfte att påverka till ett mer otraditionellt
linjeval. Jämställdhetskommittén fick också som speciellt uppdrag att
genom en informationskampanj söka komma fram till användbara metoder
för att påverka ungdomarna och framför allt flickorna att göra otraditionella
yrkesval. Också nuvarande regering har anslagit medel för pilotprojekt
i detta syfte.

Vissa förändringar har skett. Således var bland de behöriga förstahandssökandena
till gymnasieskolans fyraåriga tekniska linje hösten 1982 16,1 %
flickor, en ökning med nära 3 % sedan 1981. Ökningarna har fortsatt och
höstterminen 1983 var andelen flickor på denna linje 20,2 %.

Enligt SÖ:s rapport om studieavbrott i gymnasieskolan avbryter både
pojkar och flickor som väljer linjer dominerade av det andra könet oftare

Mot. 1984/85:2312

5

sina studier än elever på linjer där könssammansättningen är jämn. Flickor
på starkt pojkdominerade linjer gör fler avbrott än pojkar på flickdominerade.
Det gäller framför allt de praktiskt inriktade tvååriga linjerna.
Detta visar att de ungdomar som bryter mot det könstraditionella mönstret
har större svårigheter än andra och att de kan behöva extra stöd i sitt val
av lärare och skolledning.

Jämställdhetskommittén behandlade skolans yrkesvägledning i sitt betänkande
Förvärvsarbete och föräldraskap. Kommittén föreslog att försöksverksamhet
skulle bedrivas för att få fram förslag hur man genom en
mer systematiskt bedriven yrkesvägledning genom skolans alla stadier
skulle kunna bryta det tradtionella yrkesvalet. Jämställdhetsministern avfärdade
detta med att det inte behövs någon försöksverksamhet. Skolan
och yrkesvägledningen har nämligen redan de uppgifter som kommittén
ansåg skulle ingå i försöksverksamheten.

Vi tror tvärtemot att en försöksverksamhet skulle kunna bidra till att
finna nya vägar för arbetet inom ett av skolans svåraste områden, speciellt
om man som kommittén föreslår förlägger försöksverksamheten till skolor
där lärare och yrkesvägledare har grundläggande kunskaper och särskilt
intresse för jämställdhetsfrågor. Vi föreslår alltså att den av kommittén
föreslagna försöksverksamheten kommer till stånd.

SSA-råden har viktiga uppgifter när det gäller ungdomarnas yrkesval.
Genom att de är partssammansatta har könssammansättningen kommit att
bli mycket sned. Procentandelen kvinnor är mycket låg. Skolöverstyrelsen
har i sina anvisningar och kommentarer framhållit att en jämn könsfördelning
i SSA-rådet bör eftersträvas. Vi anser det angeläget att så bli fallet och
vill att regeringen initierar tänkbara åtgärder i detta syfte.

1 UHÄ:s handlingsprogram för jämställdhet inom högre utbildning och
forskning sägs att UHÄ i samarbete med skolöverstyrelsen skall ge ut en
handbok i könsrollsfrågor för bl. a. grundutbildningen av lärare och annan
högskoleutbildning. Beslutet om detta läromedel togs för sex år sedan, men
ännu har inget hänt. Vi anser det angeläget att arbetet med att få fram en
handbok för lärare i jämställdhetsfrågor omedelbart påbörjas av UHÄ.

Arbetsliv

Rätten till arbete är grundläggande för jämställdhet mellan kvinnor och
män. Förvärvsarbete är inte bara en förutsättning för egen försörjning. Det
har också ett egenvärde genom att det är en väg till sociala kontakter,
gemenskap och till personlig utveckling.

De praktiska förvärvshinder som i dag Finns måste undanröjas. Attityder
och värderingar är också av betydelse när det gäller kvinnors och mäns
lika möjligheter till arbete och utbildning. Ansvaret för att förändra attityder
på arbetsplatsen och arbeta bort fördomar ligger såväl hos den enskilde
som hos arbetsgivaren och de fackliga organisationerna.

1 * Riksdagen 1984/85. 3 sami. Nr 2312—2320

Mot. 1984/85:2312

6

Arbetsmarknaden

Jämställhet innebär bl. a. att kvinnor och män skall kunna förvärvsarbeta
på lika villkor. De skall ha samma lönevillkor och möjligheter till
utveckling och befordran i arbetet. Grundläggande för jämställdhet är
också att kvinnor och män kan kombinera förvärvsarbetet med det praktiska
arbetet och ansvaret för barnen. Det förtjänar dock att påpekas att de
flesta har detta vårdansvar endast under en relativt kort period av livet.

Allt fler kvinnor förvärvsarbetar. Enligt budgetpropositionen fanns
1984 i oktober 81,4 % av kvinnorna i åldrarna 20—64 år i arbetskraften.
Under åren 1976—82 kom nära 300 000 kvinnor i på arbetsmarknaden.

1 början av 1970-talet hängde ökningen av antalet kvinnor i arbetskraften
samman med högkonjunkturen och den därmed sammanhängande
stora efterfrågan på arbetskraft. I slutet av 1970-talet har kvinnornas
inmarsch på arbetsmarknaden fortsatt trots vikande konjunkturer. Ökningen
har fortsatt också på 1980-talet om också i långsammare takt. Arbetslösheten
är dock något högre för kvinnor än för män.

Nära hälften av alla sysselsatta kvinnor arbetar deltid. Kvinnornas
arbetsmarknad är till stor del en annan än männens, de arbetar i stor
utsträckning i vård, service- och kontorsyrken. Kvinnornas yrken är genomgående
lägre betalda än männens, och ofta ger de också mindre
möjligheter att påverka och fatta beslut i arbetsorganisationen.

Vi återkommer till dessa frågor när den aviserade propositionen om
kvinnors ställning på arbetsmarknaden läggs.

Datapolitik

1980-talet kommer att innebära stora förändringar på arbetsmarknaden
inom de flesta sektorer. Den offentliga sektorn som sugit upp en stor andel
av den kvinnliga arbetskraften beräknas inte öka lika mycket i fortsättningen.
Den snabbt tekniska utvecklingen, med bl. a. datorisering och
robotar, tränger nu in på områden som industri, kontor, banker och handel
och övertar manuella arbetsuppgifter. Det är viktigt att samhället har en
beredskap för denna utveckling och att de anställda själva får delta i
beslutsprocesserna på detta område. Datoriseringens inverkan på kvinnornas
arbetsmarknad togs upp i propositionen (1981/82:123) om samordnad
datapolitik. Dåvarande regering gav senare dataeffekturedningen i uppdrag
att studera vilka effekter, såväl risker som fördelar, datoriseringen
kan ha för kvinnor i arbetlivet och att lämna förslag till åtgärder för att
möta utvecklingen.

Vidare skulle utredningen studera elektronikindustrin och undersöka
hur rekryteringen av kvinnor dit kunde ökas. Utredningen skulle också
belysa konsekvenserna av s. k. hemterminaler. Dataeffekturedningen har
nu slutfört sitt arbete och redovisar klart vilka risker datautvecklingen kan

Mot. 1984/85:2312

7

innebära om inte åtgärder vidtas för att motverka dem. Vi citerar ur
betänkandet: ”kvinnor, särskilt lågutbildade kvinnor med rutinbetonade
arbetsuppgifter, riskerar att få bära en stor börda av den omställnings- och
anpassningsprocess som den tekniska utvecklingen i kombination med
den könssegregerade arbetsmarknaden kan ge upphov till under de kommande
åren. Om kvinnor inte ges rimliga möjligheter att anpassa sin
arbetsmarknadssituation efter de förutsättningar som en ny teknik skapar
löper de risk att bli arbetslösa med allvarliga konsekvenser för såväl den
enskilde som samhällsekonomin i stort. Vi bedömer situationen så pass
allvarlig att den motiverar kraftfulla insatser från samhällets sida i syfte att
underlätta denna omställnings- och anpassningsprocess.”

Jämställdhetsministern aviserar att dess förslag om åtgärdsprogram
kommer att behandlas i särskilda propositioner. Vi återkommer i det
sammanhanget till frågan.

Arbetslöshetsförsäkring

Många saknar i dag ekonomiskt stöd vid arbetslöshet. Framför allt står
många kvinnor utan det skydd som arbetslöshetsförsäkringen ger. Centern
håller fast vid sin principiella inställning att en allmän arbetslöshetsförsäkring
bör införas. 1 dagens ekonomiska läge avstår vi dock från att lägga
fram förslag. Vi anser emellertid att en uppdatering bör göras av den
tidigare utredningen i fråga så att bl. a. de ekonomiska konsekvenserna i
dagens arbetsmarknadssituation blir belysta.

Regionalpolitik

Som tidigare nämnts är regionalpolitiken ett viktigt jämställdhetsinstrument.
Skillnaderna i kvinnors förvärvsfrekvens mellan storstadsområden
och glesbygder är stora.

Centerns kamp för regional balans, bl. a. genom en aktiv regionalpolitik,
är ett viktigt led i jämställdhetsarbetet.

Det förtjänar nämnas att av totalt ca 6 300 nya arbeten som tillkom
genom lokaliseringspolitiskt stöd under budgetåren 1979/80 och 1981/82
gick närmare 2 700 till kvinnor.

Detta är bl. a. ett resultat av det villkor som ställs för att erhålla lokaliseringsstöd,
nämligen att minst 40 % av de nytillkomna arbetsplatserna
skall gå till underrepresenterat kön, vilket oftast är kvinnor.

Det händer tyvärr alltför ofta att företag beviljas dispens från detta
villkor bl. a. med motiveringen att inga utbildade kvinnor finns att tillgå.
Det måste vara ett ansvar för arbetsmarknadsmyndigheterna att genom
utbildningsinsatser se till att det skälet inte kan åberopas.

De regionala utvecklingsfonderna kan göra mycket för att stimulera
kvinnor till eget företagande och för att stödja dem som företagare. Allt fler

Mot. 1984/85:2312

kvinnor har under det senaste året satsat på eget företagande. Vi tror det
är viktigt att utvecklingsfonderna får ett särskilt i stadgarna fastlagt ansvar
för detta och att de därigenom också får någon på fondernas kansli som
har till uppgift att arbeta med dessa frågor. Av en enkät i Statens industriverks
tidskrift Sind-info framgår klart att de utvecklingsfonder som har en
tjänsteman med särskilt ansvar för kvinnofrågorna också når bäst resultat.

Jämställdhetskommittén föreslog i sitt tidigare nämnda betänkande att
lantbruksnämnder och skogsvårdsstyrelser bör åläggas att ägna ökad uppmärksamhet
åt arbetstillfällen för kvinnor inom området. Kommittén
avsåg både jord-, trädgårds- och skogsbruk och möjligheten att till sådana
företag knyta annan verksamhet såsom naturvård, skogsvård och turism.

Vi tycker detta är ett viktigt förslag. I glesbygderna är det de areella
näringarna som utgör grunden för arbetstillfällen. Vi vet också att den
kvinnliga förvärvsfrekvensen är låg i glesbygderna.

Sjukpenning för deltidsarbetande

Som tidigare nämnts ar nära hälften av kvinnorna på arbetsmarknaden
deltidsarbetande mot 5 % av männen. Flertalet av kvinnorna väljer detta
själva eller i samråd med familjen. Det kan Finnas olika skäl till detta, den
främsta orsaken tycks vara en önskan om mer tid för barn.

Från att tidigare ha varit starkt negativa till alla former av deltidsarbete
tycks socialdemokraterna nu ha gjort en helomvändning och anslutit sig
till den uppfattning som centern alltid haft att det skall vara möjligt för
människor att variera sin arbetstid i förhållande till behov av tid för annat
under loppet av en livscykel.

På förslag av dåvarande socialminister Rune Gustavsson genomfördes
t. ex. från 1978 rätt till 6 timmars arbetsdag för småbarnsföräldrar. Socialdemokraternas
"omvändelse” tycks dock ha kommit mer som ett resultat
av den höga arbetslösheten än som en önskan att tillmötesgå människors
önskemål.

Det är emellertid angeläget att deltidsarbetande så långt detta är möjligt
får samma sociala trygghet som heltidsarbetande, i varje fall bör de inte
diskrimineras i förhållande till dessa. Förbättringar i detta avseende har
skett men fortfarande återstår en del orättvisor. Vi vill här särskilt ta upp
en olöst fråga.

Av olika skäl — såväl med utgångspunkt från arbetstagarnas som arbetsgivarens
önskemål — kan deltiden förläggas på olika sätt. Om arbetstiden
förläggs t. ex. till varannan dag eller varannan vecka kan arbetstagaren i
fråga komma att vid korttidssjukdom eller vid vård av sjukt barn endast
kompenseras för 50 % av den berättigade sjukpenningen. Denna beräknas
efter årslönen utslagen på alla dagar. Vi anser att deltidsarbetande med
ovan beskrivna arbetstider skall erhålla sjukpenning i förhållande till det
reella inkomstbortfallet vid korttidssjukdom.

Mot. 1984/85:2312

9

Studiestöd för tidigare hemarbetande kvinnor

Med den försämrade ekonomiska situationen för barnfamiljerna har
även följt svårigheter för kvinnor att vidareutbilda sig. När studiemedlen
dessutom minskar blir det inte självklart att en av föräldrarna kan studera.
De som i de flesta fall har mest behov av utbildning är kvinnor och detta
får som följd att kvinnors utbildningsbehov då ej kan tillgodoses.

Dessutom är många av dagens studerande ensamstående kvinnor med
barn som lever i en ekonomiskt trängd situation med ensamfostraransvar.
Dessa kvinnor har små möjligheter att arbeta vid sidan av studierna,
barnen måste få sin del av deras tid. Det medför att deras ekonomi ej klaras
med studiemedlen och många därför avbryter sina studier eller väljer
kortare utbildningar än de önskade.

Många praktiska problem finns för dessa ensamstående kvinnor som
hör samman med barnomsorgsmöjligheter och utformningen av barnomsorgstaxan.

Vuxenstudiestödets utformning, där ersättningsnivån för medlem i
a-kassa är mellan 2 370 — 3990 kr. den 1 juli 1984 mot 1 170 kr. för en icke
medlem i a-kassa, försämrar möjligheterna för hemarbetande att delta i
vuxenutbildning. Detta förhållande ger stor ekonomisk ojämlikhet mellan
kvinnor som valt arbete i hemmet och de som valt arbete utanför hemmet
när de sedan önskar vidareutbilda sig för återinträde på arbetsmarknaden.
Vi anser att detta är ett hinder för många kvinnor att få den vuxenutbildning
de önskar och är berättigade till. Detta bör beaktas i det utredningsarbete
som pågår i departementet.

Kvinnor i samhällsarbetet

Det är viktigt att kvinnor och män får samma möjligheter att delta i
fackligt och politiskt arbete. Kvinnor och män har olika erfarenheter att
utgå ifrån och bidra med i samhällsarbetet. Det är detta som gör det så
angeläget att både kvinnor och män är representerade i beslutande församlingar.

En ökning av kvinnorepresentationen är därför nödvändig. En strävan
bör vara att kvinnor och män är representerade i beslutande församlingar
i förhållande till sin andel av valmanskåren. Den hör till de politiska
partiernas ansvarsområde att arbeta i denna riktning. Så länge kvinnor och
män inte har likvärdiga möjligheter att påverka de politiska besluten
föreligger en allvarlig brist i vår demokrati.

Centerpartiet har sedan länge haft den högsta kvinnorepresentationen
i riksdagen. För närvarande uppgår den till något mer än 32 %. Också i
kommuner och landsting har centern en relativt sett hög kvinnorepresentation.

Att ett målmedvetet arbete från partiorganisationernas sida ger resultat

Mot. 1984/85:2312

10

visar Stockholms kommunfullmäktige. De består nu av 48 % kvinnor och
52 % män.

Det politiska livets villkor försvårar kvinnors möjligheter att delta i
samhällsarbetet. Främst är det småbarnsföräldrar som möter svårigheter
att delta i det politiska arbetet. Småbarnsföräldrarnas erfarenhet kan dock
inte undvaras när beslut skall fattas, varför olika former för att förbättra
villkoren för politiskt arbete måste prövas. Sammanträden på tider som
passar barnfamiljer, tidsbegränsade möten och möjligheter till barnpassning
är grundläggande krav om kvinnor och män skall få samma möjligheter
att delta i samhällsarbetet.

Detta är i första hand kommunala frågor. Kvinnoförbunden har en
viktig roll när det gäller att stimulera och stödja kvinnor som är intresserade
av politiskt arbete och skola dem för olika uppdrag. Det ekonomiska
bidrag till kvinnoorganisationerna som förra regeringen genomförde bör
ha stor betydelse för deras möjligheter att arbeta.

Kvinnor är fortfarande i mycket liten utsträckning representerade i
styrelser för statliga företag eller myndigheter liksom i statliga kommittéer.
Dåvarande regering började i juli 1981 att uppmana organisationer och
myndigheter att föreslå två namn, en kvinna och en man, till uppdrag i
statliga styrelser, kommittéer m. m. som tillsätts av regeringen, detta för att
få möjlighet till en jämnare könsfördelning vid den slutliga utnämningen.
Regeringen har nu gått ifrån denna praxis. Vi anser att denna praxis bör
återupptas. Enligt den redovisning över antal kvinnor i statliga utredningar
som numera införs i kommittéberättelsen har exempelvis andelen
kvinnliga kommittéordförande sedan 1982 minskat med nära 1 % och
utgör bara 10,7% av samtliga. Också andelen sekreterare har minskat
medan andelen ledamöter och sakkunniga ökat något. I detta avseende
såväl som i många andra är det ett ihärdigt och uthålligt opinionsbildningsarbete
som behövs, men också åtgärder av ovan nämnt slag. Denna
har för övrigt med stor framgång prövats i Norge.

Våld och övergrepp mot kvinnor

Varje år dör 30—40 kvinnor i Sverige sedan de misshandlats i sina hem.
Många andra, åtskilliga tusen, får allvarliga skador och tvingas leva under
en omänsklig psykisk press.

Numera faller kvinnomisshandel under allmänt åtal. Det innebär att
andra än kvinnan själv kan anmäla brottet. Personal inom sjukvården och
socialtjänsten kommer alltid förr eller senare i kontakt med misshandlade
kvinnor. Tyvärr saknas där då ofta kompetens för att möta problemet. I
dag krävs ökade insatser för att ge kunskap och fortbildning om kvinnomisshandelns
orsaker, psykiska konsekvenser och möjligheterna att ge
hjälp så att personal vågar se problemen och vågar ta itu med dem.

Förekomsten av incest är i första hand övergrepp på flickor, och ett

Mot. 1984/85:2312

11

sexuellt utnyttjande som leder till svåra psykiska problem, dels under
uppväxtåren men även vid vuxen ålder. Här saknas också beredskap att
möta problemet så att minsta skada uppstår.

1 Eskilstuna har genom samarbete mellan socialtjänst, polis, sjukvård
och skola ett arbetssätt att möta incestfallen vuxit fram. Det underlagsmaterial
som håller på att framställas av socialstyrelsen ger också riktlinjer för
att möta misstanken om sexuella övergrepp mot barn.

Utbildning är nödvändig av många personalgrupper som möter barn för
att kunna spåra och våga ta tag i dessa känsliga frågor.

Kunskap om kvinno- och barnmisshandel och sexuella övergrepp mot
barn borde vara en naturlig del i den utbildning som ges inom vårdyrken,
polisskolan, lärarutbildning och socialtjänsten.

Korrekt informationsmaterial bör finnas aktuellt för att bidra till fortbildning
för redan yrkesverksamma. Socialdepartementet har här ett ansvar
att ta initiativ till konferenser för att skapa opinion och ge information.

Kvinnohus och kvinnojour som utformats efter lokala förutsättningar
bedriver en värdefull verksamhet. Behovet av insatser av det slag dessa
erbjuder har vuxit starkt de senaste åren. Denna verksamhet bedrivs mestadels
som frivillig verksamhet och som ett komplement till socialtjänstens
insatser. Tyvärr finns ej denna form av stöd till kvinnor som misshandlats
eller utsatts för sexuella övergrepp som en skyldighet för kommunerna,
vilket medför brist på åtgärder eller försenade insatser. Även den som
begått våldshandlingen har behov av hjälp för att situationen skall kunna
förändras.

1984 beslöt riksdagen att införa en ny paragraf i rättegångsbalken rörande
sexualbrott där möjlighet öppnades för målsägande till personligt stöd
under rättegång. Tyvärr gavs ej samtidigt möjlighet till juridiskt biträde
som stöd för den som utsatts för sexualbrott. Justitieministern uppger nu
att den frågan skall utredas vilket kan ses som ett instämmande i den
frågan skall utredas vilket kan ses som ett instämmande i den uppfattning
centern hade vid riksdagsbehandlingen. Vi anser att frågan inte behöver
närmare utredas.

Vi föreslår därför att man nu beslutar om att målsägande vid anmälan
av brottet och i anslutning till och i rättegången äger rätt till juridiskt
biträde. Det bör ankomma på vederbörande utskott att utarbeta erforderlig
lagtext som är anpassad till rättegångsbalkens 20 kap.

Kvinnors missbruk

Genom att överta mannens sätt att bruka alkohol utsätter sig kvinnor för
betydligt större risk att drabbas av alkoholrelaterade sjukdomar. Inte
minst bruket av vin har för många kvinnor inneburit ett missbruk som dolts
för omvärlden. Svårigheter för kvinnor att söka hjälp för ett alkoholmiss

Mot. 1984/85:2312

12

bruk och oviljan att avslöja ett pågående missbruk har lett fram till att
antalet kvinnor med alkoholproblem ökat dramatiskt. Särskilda informationsinsatser
kan på sikt leda till ett annat alkoholbruk, men här krävs
också attitydförändringar. Kvinnor måste medvetandegöras om alkoholens
skadliga inverkan.

Bruket av lugnande läkemedel är högre hos kvinnor än hos män. Orsakerna
kan bl. a. härledas till den osäkerhet och otrygghet som många
kvinnor upplever i dag. Dubbla krav ställs på kvinnor, dels i arbetslivet,
dels i hemmet, där mannen ofta inte är beredd att ta sin del av ansvaret.
Kvinnor som ej etablerat sig i yrkeslivet när barnen växt upp kan också
drabbas av ångest inför sin nya situtaion, då de inte längre så påtagligt
behövs i hemmet. Detta kan leda till verklighetsflykt som resulterar i
missbruk av alkohol och läkemedel. Utskrivning av lugnande preparat
borde ej ske förrän man sökt lösa underliggande problem.

Jämlika villkor bör alltså skaas för att kvinnor ej skall utsättas för dessa
påfrestningar som resulterar i vårdbehov. Samhället är ej utformat från
kvinnliga värderingar i tillräcklig omfattning och detta drabbar nu kvinnor.

Jämställdhet i hemmet

Jämställdhet i hemmet och familjen är en av de viktigaste förutsättningarna
för jämställdhet i arbetsliv och samhälle. Det är som tidigare sagts
också en förutsättning för att komma till rätta med våld och missbruk.

Familjepolitiken måste som ett av sina mål ha att underlätta för föräldrarna
att förena förvärvsarbete med barn och familjeliv. Barnfamiljerna
måste så långt möjligt kunna välja hur de vill fördela tiden mellan förvärvsarbete
och vård av barn på det sätt som bäst passar familjen. Det
innebär att utbyggnaden av samhällets barnomsorg måste fortsätta. Det
betyder också att arbetet med vård av små barn måste värderas oavsett var
det utförs. Därför måste vårdnadsersättning utgå till familjer med små
barn. Genom att göra denna arbetsersättning beskattad och ATP-grundande
ger den också trygghet för framtiden.

Centern har i en partimotion närmare utvecklat sin syn på dessa för
jämställdheten så viktiga frågor, och vi avstår från att här upprepa de
aktuella kraven.

En undersökning från konsumentverket visar att kvinnor använder
dubbelt så lång tid för hem och barn som män. Detta gäller samboende
(25—44 år) med barn. Trots att kvinnorna förvärvsarbetade 20 tim. i
veckan mot männens 33 tim. blev kvinnornas veckoarbetstid 6 tim. längre
i veckan än männens. Och då är männens arbete med bil och underhåll
inräknat. Nästan ännu värre är att deras barn deltar väldigt lite i hemarbetet
men flickorna gör det mer än pojkarna, 3 tim./vecka mot 2 tim. för
pojkarna.

Mot. 1984/85:2312

13

Också här är det traditionella mönster och grundläggande värderingar
som måste ändras.

Männen och jämställdhetsarbetet

Inte minst viktigt är det att männen får del av informationen och inbjuds
att delta i diskussioner. Männen har som klart framgår av ovanstående inte
tagit sin del av ansvar och arbete i hemmet i takt med att kvinnorna ökat
sin förvärvsinsats.

För männen innebär ökad jämställdhet tillgång till arbetsområden som
traditionellt varit reserverade för det motsatta könet, ökade resurser för att
klara vardagsbestyr och personlig grundservice, ökade möjligheter att bli
delaktiga i glädjeämnen och problem med barnen, och en ökad möjlighet
att tillsammans i familjen lösa alla uppkommande problem. Den traditionella
mansrollen ger ofta dåligt utrymme för känslomässigt engagemang
och känsloyttringar. Arbetslivets skiljande från hem och boendemiljö försvårar
männens möjligheter att på traditionella domäner umgås med sina
barn. Mot denna bakgrund är det nödvändigt att det fortsatta jämställdhetsarbetet
också syftar till att i ökad utsträckning utveckla männens
möjligheter till ansvar för vardagsbestyren, engagemang i hela familjelivet
och möjlighet till känslomässig tillfredsställelse. För att detta skall kunna
ske måste en lång rad tabuföreställningar brytas.

Jämställdhet innebär inte att man eliminerar varje arbetsfördelning i
hemmet. En arbetsfördelning kan vara rationell i hemmet likväl som i
arbetslivet. Men ofta är det så att gemenskapen i familjen ökar om man gör
arbetsuppgifterna tillsammans. Och framför allt är det så att bra relationer
inom familjen ofta underlättas om ingen är helt beroende av den andra i
någon del av de vardagsbestyr som skall utföras.

Vi vill också understryka att en utveckling för männen i jämställdhetsavseende
i många avseenden minskar deras sociala och ekonomiska sårbarhet.
Fortfarande hamnar många män i socialt och ekonomiskt omöjliga
situationer därför att de inte kan reda sig med de enklaste vardagsbestyr
såsom matlagning, klädvård, städning osv. Dessa situationer uppstår vid
skilsmässor och dödsfall då de blir ensamma men också för de män som
inte finnér någon partner att sammanbo med.

Den arbetsuppdelning man haft i en familj kommer också att prägla
rollerna mellan makar efter pensionering. För många män innebär det att
de egentligen inte har någon roll alls. Mot den bakgrunden ser många män
fram mot sin pensionering med rädsla.

Männens mycket utsatta position på äldre dar understryks särskilt om
de blir ensamma. Då kan ett hårt traditionsbundet liv hastigt omvandlas till
social misär. Inte bara från jämställdhets- utan också jämlikhetssynpunkt
är det nödvändigt se till att detta inte inträffar.

Informationen och opinionsbildningen i jämställdhetsfrågorbör ha som

Mot. 1984/85:2312

14

utgångspunkt att både mäns och kvinnors hem- och yrkesroller måste
ändras. Detta måste ske i alla sammanhang, i skolan och inte minst i det
frivilliga studiearbetet. Här behövs stöd från en statlig institution på det
sätt som vi föreslår nedan. Det är bra att jämställdhetsministern tillsatt en
arbetsgrupp inom regeringskansliet för att diskutera frågan och deras
hittills utkomna rapporter är intressanta. Men det räcker inte.

Opinionsbildning

De stora skillnaderna i kvinnors och mäns villkor består till stor del i
traditionellt tänkande och fördomar.

Arbetet på att ändra attityder och bearbeta fördomar måste därför
ständigt gå parallellt med allt annat jämställdhetsarbete. Här spelar naturligtvis
arbetet inom folkrörelserna, politiska och fackliga organisationer
och studieorganisationer avgörande roll. Men det är också viktigt att
opinionsbildningen på detta område ges prioritet i samhällsorgan.

Jämställdhetskommittén och dess sekretariat gjorde här betydelsefulla
insatser. I den omorganisation av jämställdhetsarbetet som regeringen
genomfört och som inneburit att jämställdhetskommittén avvecklats och
en del av dess uppgifter överförts till andra organ har tydligen opinionsbildningsarbetet
helt fallit bort. Detta är djupt beklagligt. För närvarande
bedrivs jämställdhetsarbetet i motvind och det är angeläget att den offentliga
debatten i ämnet hålls vid liv. Men debatten har tystnat och ingen
känner tydligen ansvar för att hålla den vid liv. Jämställdhetsministern och
hennes jämställdhetssekretariat gör det inte, jämställdhetskommitténs sekretariat
är borta och ingen annan har fått ett klart formulerat uppdrag att
ha ansvar för detta område.

Kvinno- och andra organisationers möjligheter har också minskat genom
att de inte har något organ som kan hjälpa till med fakta och statistik.

Det behövs en dokumentationscetnral för alla som arbetar med jämställdhetfrågor.
Jämställdhetsombudsmannen har redan informationsuppgifter,
bl. a. att ge ut Nya jämsides. Vi föreslår att regeringen ger
jämställdhetsombudsmannen i uppdrag att svara för information, opinionsbildning
och dokumentation på hela jämställdhetsområdet och att hon
får den personal som är nödvändig inom ramen för departementets samlade
resurser för jämställdhetsarbetet.

Jämställdhetsombudsmannen m. m.

I budgetpropositionen har anslaget till jämställdhetsombudsmannen
beräknats efter det s. k. huvudalternativet. Det innebär att anslaget drabbats
av en tvåprocentig nedskärning.

För en ny myndighet som håller på att bygga upp sin verksamhet och
som i ingångsskedet har en mycket begränsad personal innebär en tvåpro

Mot. 1984/85:2312

15

centig nedskärning väsentligt sämre förutsättningar att bedriva verksamheten.
Vi anser att jämställdhetsombudsmannens verksamhet är viktig och
anser att någon nedskärning av anslaget i enlighet med huvudalternativet
inte bör ske. Höjningen av anslaget kan t. ex. ske genom en överföring av
medel från Anslaget under A 2.

Med stöd av vad som anförts i motionen hemställer vi

1. att riksdagen beslutar uttala sig för att en uppdatering görs av
utredningen om allmän arbetslöshetsförsäkring så att de ekonomiska
konsekvenserna av förslaget i dagens arbetsmarknadssituation
blir belysta,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad i motionen sagts om utbildningsinsatser för kvinnor
i samband med regionalpolitiska åtgärder,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad i motionen anförts om kvinnorepresentation i statliga
styrelser och kommittéer,

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad i motionen anförs om männen och jämställdhetsarbetet,

5. att riksdagen begär att regeringen ger jämställdhetsombudsmannen
i uppdrag att svara för information, opinionsbildning och
dokumentation på hela jämställdhetsområdet och att hon får
den personal som är nödvändig inom ramen för departementets
samlade resurser för jämställdhetsarbete,

6. att riksdagen beslutar bemyndiga regeringen att överföra medel
till anslaget under A 6. Jämställdhetsombudsmannen m. m.

Stockholm den 24 januari 1985

KARIN ANDERSSON (c)

ARNE FRANSSON (c)

TAGE SUNDKVIST (c)

GUNNEL JONÄNG (c)

GUNILLA ANDRÉ (c)

ROSA ÖSTH (c)

INGDAR KARLSSON (c)
i Bengtsfors

KARIN ISRAELSSON (c)
KERSTIN GÖTHEBERG (c)
P.-O. ERIKSSON (c)

INGER JOSEFSSON (c)
BÖRJE HÖRNLUND (c)