Jämställdhet inom idrotten

Motion 1990/91:Kr524 av Elisabeth Persson m.fl. (v)

Idrottsrörelsen aktiverar fler ungdomar än någon annan
folkrörelse. Genom det breda utbudet av
motionsaktiviteter bidrar idrottsrörelsen till
friskvårdsarbetet i samhället. Genom de mångfacetterade
ungdomsaktiviterna kan idrottsrörelsen medverka till en
fostran i demokrati och solidaritet.

Men det finns oroande siffror som visar att flickor har ett
vikande intresse för medverkan i föreningslivet. Detta
gäller också deras engagemang i idrottsrörelsen. Särskilt
märkbart är det att flickor från socialgrupp tre vänder
idrotten ryggen. Idrott tenderar att i än större grad än under
60- och 70-talen vara en sysselsättning för pojkar från de
översta samhällsskikten.

Inom Riksidrottsförbundet har ett särskilt program för
jämställdhetsfrågor, ''Jämställd idrott'', tagits fram. I
programmet pekar man på ojämlikheterna och menar att en
anledning kan vara att idrotten är organiserad för att passa
för män. Ett kvinnoperspektiv på idrotten borde kunna ge
nya utvecklingsmöjligheter och vända den hotande trenden,
menar man.

Vi i vänsterpartiet har i en särskild motion lagt fram vår
syn på idrotten och vi delar både riksidrottsförbundets och
föredragande statsråds uppfattning att det är angeläget att
rekrytera fler kvinnor både som aktiva och ledare.

Dels är detta viktigt ur jämställdhetssynpunkt. Men det
finns också andra skäl. Inom idrotten finns mindre positiva
inslag. Resultathets och tidig specialisering inom
ungdomsidrotten bidrar till att många barn och ungdomar --
särskilt flickor -- stöts bort.

Med fler kvinnor som ledare, idrottsadministratörer och
aktiva -- och varför inte också som idrottsjournalister! --
finns det större möjligheter att andra värderingar gör sig
mer gällande.

Men det räcker inte med att tycka för att en positiv
utveckling ska främjas!

Riksidrottsförbundet bör därför åläggas att redovisa i
vilken utsträckning anslaget från staten används för att nå
de uppsatta jämställdhetsmålen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att
Riksidrottsförbundet får i uppdrag att redovisa i vilken
utsträckning det statliga anslaget används för att nå de
uppsatta jämställdhetsmålen.

Stockholm den 25 januari 1991

Elisabeth Persson (v)

Jan Jennehag (v)

Ylva Johansson (v)