Jämkningar i skyldigheten att lämna kontrolluppgifter

Motion 1985/86:188 Kjell Johansson m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86:188

Kjell Johansson m. fl.
Jämkningar i skyldigheten att lämna kontrolluppgifter
(prop. 1985/86:58)

Riksdagen beslöt våren 1985 om ett förenklat deklarationsförfarande. Detta
beslut byggde bl. a. på att det infördes en skyldighet för kreditinstitut m. fl.
att lämna kontrolluppgift på räntor. De nya reglerna skall enligt beslutet
gälla från 1987 års taxering, men under de två första åren har uppgiftslämnandet
fått karaktären av provverksamhet.

Bankerna har efter beslutet i olika framställningar redovisat vissa problem
med att hinna färdigställa de rutiner som skall ligga till grund för det
kommande uppgiftslämnandet och i denna proposition föreslås därför vissa
lättnader i fråga om uppgiftsskyldigheten under de två första provtaxeringsåren
1987 och 1988.

Finansministern drar emellertid slutsatsen: ”Problemen är enligt min
mening inte sådana att de påverkar genomförandet av reformen med
förenklad självdeklaration.” Någon ändrad ikraftträdandetidpunkt föreslås
således inte, och de lättnader som föreslås för provåren är högst begränsade.

Vi anser för vår del att bankernas invändningar måste tillmätas stor vikt
varför vi föreslår att ikraftträdandetiden för reformen senareläggs ett år i vad
avser bankernas kontrolluppgiftsskyldighet. Det betyder att reformen såvitt
avser bankernas kontrolluppgifter skall börja tillämpas med avseende på
räntor som betalas ut eller gottskrivs under år 1987, så att kontrolluppgifterna
för första gången skall lämnas ut i början av år 1988.

I fråga om ränta på värdepapper är det enligt både bankerna och
föredragande statsråd ibland ”svårt eller rent av omöjligt för utbetalaren att
ange räntan” eftersom utbetalningen avser både ränta och kapital. Statsrådet
föreslår då att hela beloppet skall anges på kontrolluppgiften och säger att det
därmed blir ”möjligt för taxeringsmyndigheten att på grund av kontrolluppgiften
i vart fall få en uppfattning om vilken storleksordning det kan vara på
räntan”. Vi anser tvärtom att en sådan regel innebär att taxeringsmyndigheterna
får en alldeles felaktig uppfattning om räntebeloppets storlek.

Ett stort antal konton innehas av mer än en person. Olika banker har i dag
högst varierande rutiner för registreringen av innehavarna. Några banker har
endast en kod som talar om att flera kontohavare finns, men inga uppgifter
om de olika kontohavarna. Andra banker har namn och adress samt
personnummer för varje sådan innehavare. Ingen bank har enligt uppgift
fördelningstalet för kontoinnehavet registrerat på inlåningskontot. Vidare
saknas uppdelning av gottskrivna räntor och saldo per kontohavare. För att
bankerna skall kunna lämna uppgift om gottskriven ränta och saldo per
delkontohavare måste de således göra om sina inlåningssystem. Regeringen

föreslår som lösning på detta problem att en dispensmöjlighet införs för det Mot. 1985/86:188
första provåret, nämligen taxeringsåret 1987. Dispensmöjligheten skall, sägs
det, tillämpas restriktivt. Vi anser detta vara helt otillräckligt. De förändringar
i bankernas datasystem som blir nödvändiga kan rimligen inte utföras
förrän anvisningar från riksskatteverket föreligger, och detta är ännu inte
fallet.

Det förenklade deklarationsförfarandet bygger på att det är korrekta
kontrolluppgifter som levereras till skattemyndigheterna. Det ligger i såväl
kundernas, bankernas som myndigheternas intresse att uppgifterna håller
sådan kvalitet att fel saknas. Om bankernas förberedelsetid blir så knappt
tilltagen som propositionen föreslår finns det enligt bankerna en uppenbar
risk för undermålig kvalitet på uppgifterna. Om uppgifterna är ofullständiga
eller felaktiga ger de fel information, och det finns därmed stor risk att de
skattskyldiga tvingas bevisa att deras egna uppgifter är korrekta. En sådan
omkastning av bevisbördan till de skattskyldigas nackdel anser vi vara helt
oacceptabel.

Bankerna har anfört ytterligare ett stort antal skäl till varför en senareläggning
av kontrolluppgiftsskyldigheten är nödvändig. I själva verket anser
bankerna att senareläggningen måste bli två år. Vi gör emellertid den
tolkningen att ett års uppskov är tillräckligt.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen beslutar att ikraftträdandet av skyldigheten för
kreditinstitut m. fl. att lämna kontrolluppgifter om räntor senareläggs
till den 1 januari 1987, dvs. fr. o. m. 1988 års taxering.

Stockholm den 22 november 1985
Kjell Johansson (fp)

Britta Bjelle (fp) Leif Olsson (fp)

Gudrun Norberg (fp)

7

gotab Stockholm 1985 83720