Jakttidsberedningens sammansättning
Motion 1986/87:Jo832 Leo Persson m. fl. (s)
Motion till riksdagen
1986/87:Jo832
Leo Persson m. fl. (s)
Jakttidsberedningens sammansättning
Den till Svenska jägareförbundet knutna jakttidsberedningen har till uppgift
att rekommendera vilka djurarter som kan/bör utsättas för jakt samt ange
vilka jakttider som i förekommande fall bör gälla. De rekommendationer
som jakttidsberedningen lämnar granskas inom Jägareförbundets förbundsstyrelse
samt dess överstyrelse. Därefter går ärendet till naturvårdsverket för
översyn. Beslut fattas av regeringen.
Jakttidsberedningen har för närvarande 16 medlemmar. Av dessa utgör
hälften jägarorganisationernas representanter, dvs. 7 för Svenska Jägareförbundet
och en för Riksjägarna. I övrigt finns en representant vardera för
Kungl, vetenskapsakademin, Kungl, skogs- och lantbruksakademin, Statens
veterinärmedicinska anstalt, Naturvetenskapliga forskningsrådet, Sveriges
lantbruksuniversitet. Svenska naturskyddsföreningen. Sveriges ornitologiska
förening och Lantbrukarnas riksförbund. Måhända beroende på att
jakträtten är starkt knuten till markägande visar praxis att denna fördelning
normalt ger jaktintressena en betryggande majoritet vid omröstningar inom
beredningen. Frågan gäller om denna dominans, som förstärks genom de
justeringsmöjligheter som tillförsäkrats Svenska jägareförbundet genom att
besluten inom jakttidsberedningen granskas av förbundsstyrelse och överstyrelse,
är i samklang med de demokratiska regler och de värderingar i
jaktfrågor som gäller i samhället i dag, och om majoritetens intresse i dessa
frågor tillvaratas bland de många människor som på sin fritid vistas i skog och
mark. Visserligen kan man tycka att markägarintressen bör få väga tungt i
jaktliga frågor genom att jakträtten är knuten till markinnehav och att
därmed produktionen på den egna marken kan beskattas. Dock bör påpekas
att många av de jaktliga arterna är flyttande fåglar, där produktionen sker på
helt annan plats än där jakten bedrivs. Genom internationella konventioner
söker man tillförsäkra de flyttande arterna tryggade förhållanden under
flyttningen genom att förse dem med lämpliga rastplatser etc. Således kan för
flertalet jaktbara fågelarter den direkta kopplingen mellan jakträtt och
markinnehav ifrågasättas. Dessutom finns det stora markområden där fåglar
produceras på allmän mark, där rimligtvis andra värderingar bör gälla än där
intressena är kopplade till enskilt markinnehav. Sådana områden är t. ex.
kronans mark i fjällen, där omfattande ripjakt bedrivs, och allmänna vatten
kring våra kuster och i de stora insjöarna, där sjöfågeljakt bedrivs.
Kommunal mark, samt kyrkans mark, kan infogas i detta sammanhang.
Inom sådana områden samt i fråga om flyttande arter borde kunna diskuteras
om praxis utarbetad för beskattning av produktion på den privata marken
överensstämmer med allmänhetens uppfattning vad gäller jakttider, och om
dess inflytande tillförsäkras genom nuvarande organisationsform.
Svenska jägareförbundet har ca 149 000 medlemmar. Detta kan jämföras
med de ca 123 000 som är anslutna till Svenska naturskyddsföreningen. Då
bör märkas att betydande organisationer som samlar folk med friluftsaktiviteter,
och som därmed rimligtvis borde ha ett intresse av vad som sker i skog
och mark, ej är representerade. Ej heller ingår representanter för samerna i
jakttidsberedningen.
Man kan då tycka att den dominans som för närvarande jägarsidan har
inom jakttidsberedningen ej spelar någon roll om dessa frågor ändå
diskuteras på ett fullt objektivt sätt med målsättning att alla parters intresse i
görligaste mån blir tillgodosett. Att denna objektivitet ibland synes vackla
kan belysas genom granskning av följande enskilda fall hämtat från
jakttidsberedningens protokoll, redovisad i Svenska jägareförbundets årsredogörelse
1984/85.
Jakttidsberedningen har fastlagt jakttid för morkulla att gälla från den 1
juli. Ett förslag från enskilda länsjaktvårdsföreningar att starta jakten redan
den 20 juni förkastades av jakttidsberedningen, bl. a. med motiveringen att
jakt under midsommartiden skulle kunna uppfattas som störande. Man
gjorde alltså ett jaktetiskt ställningstagande. När nu jakttidsberedningens
förslag behandlades i Jägareförbundets förbundsstyrelse ändrade man där
jakttidsberedningens beslut, med motivering att endast biologiska och
jaktliga synpunkter borde läggas på frågan. Förbundsstyrelsen fastslog att
jakttiden för morkulla i stället bör gälla från den 20 juni. Jägareförbundets
överstyrelse accepterade förbundsstyrelsens synsätt och fastställde jakttidens
start till den 20 juni. I detta fall ändrades således Jägareförbundets
styrelse ett beslut som fattats i den mera allsidigt tillsatta jakttidsberedningen,
till förmån för rena partsintressen. Det bör i detta sammanhang inskjutas
att i de riktlinjer som är utarbetade för jakttidberedningens arbete står att
ramarna (för jakttiden) ”anger de gränser, inom vilka jakttiden för varje art
med hänsyn till produktionsbiologiska och jaktetiska faktorer normalt bör
sättas”. Först vid Statens naturvårdsverks granskning av jakttiderna gjordes
en justering tillbaka till det förslag jakttidsberedningen lagt på jakttider för
morkulla.
Det synsätt på jakttidsberedningens arbete som Svenska jägareförbundets
förbundsstyrelse och överstyrelse demonstrerat genom ovan beskrivna
ingripande, liksom den representativa fördelning mellan olika organisationer
jakttidsberedningen har för närvarande, synes på ett betryggande sätt
tillförsäkra jaktintressena en dominans i avgörande frågor. Det förefaller
vara rimligt att ifrågasätta om denna obalans mellan jaktintressen och övriga
intressen står i paritet med de ursprungliga instruktionerna för, och
intentionerna med, jakttidsberedningens arbete, samt framför allt om det i
dag rätt återspeglar och tillgodoser den icke jagande, allmänt frilufts- och
naturintresserade människans intresse i dessa frågor. Denna kategori
människor torde vara i majoritet bland dem som i dag utnyttjar svensk natur.
Vi anser att en översyn måste göras av jakttidsberedningens sammansättning,
med syfte att uppnå mera tidsenlig balans mellan representanter för
olika intressen bland dem som utnyttjar naturen. Vidare anser vi att det bör
Mot. 1986/87
Jo832
4
övervägas vilket organ som bör organisera och administrera jakttidsberedningens
arbete. Jag anser att detta bör ske från lämpligt departement eller
från naturvårdsverket.
Hemställan
Med hänvisning till ovanstående hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en översyn av jakttidsberedningens
sammansättning och organisation med hänsynstagande även till de
icke jagandes naturintresse.
Stockholm den 27 januari 1987
Leo Persson (s)
Bo Södersten (s) Inger Hestvik (s)
Iréne Vestlund (s) Bengt-Ola Ryttar (s)
Mot. 1986/87
Jo832
1 * Riksdagen 1986/87. 3 sami. NrJo830-837
