Jaktlag, m. m. (prop. 1986/87:58)

Motion 1986/87:Jo127 Anna Wohlin-Andersson m. fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87: Jo 127

Anna Wohlin-Andersson m. fl. (c)
Jaktlag, m. m. (prop. 1986/87:58)

Regeringen föreslår i propositionen att nya regler skall gälla för bl. a.
frilevande vildsvin.

Frilevande vildsvin

Jordbruksnäringen befinner sig i en ekonomiskt pressad situation. Varje ny
kostnadsökning kan få svåra följder för den enskilde näringsutövaren som
drabbas därav. Redan nu är den självriskdel den enskilde jordbrukaren
måste bära vid uppkomna älgskador mycket betungande. I många fall tvingas
brukningsinnehavaren, på grund av väntade viltskador, välja för brukningsenheten
mindre lämpade och lägre avkastande grödor. Dessa brukningshinder,
i förening med hög självrisk, medför i nuläget svåra belastningar för
många jordbrukare. Detta gäller i särskilt hög grad jordbruksarrendatorer
som saknar jakträtt på brukningsenheten. Vildsvinsskador i grödor och
odlingar kan lokalt bli mycket stora och delvis av annan karaktär än
exempelvis älgskador. Således kan vildsvinen totalförstöra nysatta potatisodlingar.
Det är även vanligt att vildsvinen bökar upp jord och sten i odlade
grödor så att skördemaskiner skadas och bärgningen av grödan omöjliggörs.

I tidigare debatter om frilevande vildsvin har det hävdats att vildsvinet är
en tidigare inhemsk och naturlig djurart i Sverige. Redan för två hundra år
sedan utrotades vildsvinen på grund av den omfattande skadegörelse de
vållade inom främst jordbruket. Detta förhållande visar dels den omfattande
skadegörelse som vildsvinen orsakar, dels att en utrotning av en frilevande
vildsvinsstam är praktiskt genomförbar. Det kan noteras att vid tidpunkten
för vildsvinens utrotning på 1700-talet hade dåtidens jägare endast spjut,
pilbågar och flintlåsgevär till sitt förfogande. Därtill fanns det vid denna tid
stora sammanhängande urskogsområden till vilka vildsvinen kunde ta sin
tillflykt. Ändå lyckades den då relativt glesa ortsbefolkningen att utrota de
skadevållande vildsvinen. Att i nuläget genomföra en utrotning av de
förrymda vildsvinen kan således inte innebära särskilt stora svårigheter.

Angående vildsvinens uppgivna ”hemortsrätt” i Sverige är det oklart om
och när dessa vildsvinspopulationer etablerade sig här i landet. Det finns
tecken som tyder på att även dessa s. k. ursprungliga vildsvinsstammar
uppkommit genom utsläpp för att skapa jaktobjekt eller genom förvildning
av dåtidens lösgående hjordar av tamsvin. Det har därefter hänt upprepade
gånger att hägnade vildsvin kommit ut i frihet efter rymningar eller utsläpp.
Så är även fallet med de nu förekommande frilevande vildsvinen. Dessa har

utkommit i frihet på konstlad väg och är därtill av okänd ras och ursprung.
Något bevarande av en för Sverige naturlig och ursprunglig djurart är det
således här ej fråga om.

Det svenska landskapet har genomgått stora förändringar sedan vildsvinen
försvann ur vår fauna för två hundra år sedan. Förändringarna inom
jordbruk, skogsbruk och samhället i övrigt under denna långa tid är mycket
genomgripande. Utrymmet för en frilevande vildsvinsstam är därigenom
mycket mer begränsat än vad förhållandet var vid tidigare tillfällen då en
utrotning av vildsvinen ansågs nödvändig.

Ur ekologisk synpunkt kan en allmän etablering av vildsvin i landet
medföra betydande negativa effekter. Detsamma gäller den nuvarande
floran och faunan. Det är ofrånkomligt att vildsvinen bökar sönder betydande
delar av markytan och vegetationen. Markhäckande fåglar och däggdjur
upp till rådjurskids storlek löper stora risker att bli föda åt näringssökande
vildsvin. För det ekologiska systemet med dess växt- och djurliv är en
nyetablering av vildsvin till övervägande delen en negativ faktor.

Om vildsvinen skall få etablera sig som en ny viltart i landet måste detta
förenas med ett oavvisligt krav om att fullgod ersättning skall utgå till de
brukningsinnehavare som drabbas av vildsvinsskador. Därvid skall självrisken
aldrig få överstiga vad som gäller för motsvarande skador förorsakade av
älg. Även följdskador, exempelvis skador på skördemaskiner förorsakade av
jord och sten som vildsvinen bökat upp, måste ersättas till fullgott värde.

Hemställan

Med anledning av vad som ovan anförts hemställer vi

1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1986/87:58 i den del som
berör frilevande vildsvin och därmed vidhåller tidigare beslut om att
alla förrymda vildsvin omgående skall utrotas samt att detta skall gälla
hela landet varvid försöksverksamheten i Stockholms län därmed skall
upphöra,

2. att riksdagen - därest yrkande 1 avslås - beslutar anta ersättningsregler
för skador förorsakade av vildsvin i enlighet med det anförda.

Stockholm den 17 december 1986
Anna Wohlin-Andersson (c)

Pär Granstedt (c) Larz Johansson (c)

Rosa Östh (c)

Mot. 1986/87
Jol27

13