om jaktens organisation och administration

Motion 1987/88:Jo828 av Olle Östrand (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jo828

av Olle Östrand (s)

om jaktens organisation och administration

Naturen utgör en nationell tillgång sorn skall skyddas och vårdas. Detta
finns inskrivet i naturvårdslagen. Den vilda faunan utgör en omistlig del av
naturen. Jaktlagstiftningen har därför successivt anpassats för att skydda
och bevara en artrik och livskraftig fauna. Ansvaret för faunavården är i
huvudsak uppdelat med ett övergripande primäransvar för samhället och
ett sekundärt ansvar för de enskilda jakträttsinnehavarna vad gäller den
lokala viltvården. Därutöver bedriver vissa ideella frivilligorganisationer en
verksamhet som gagnar fauna och övrig naturvård.

Jakt- och Viltvårdsberedningen noterar i betänkande Vilt och Jakt, sidan
327, att under riksdagen och regeringen har naturvårdsverket det centrala
och länsstyrelserna det regionala ansvaret för viltvårds- och jaktadministrationen.
Angående organiserandet av det praktiska viltvårdsarbetet anför
beredningen, att administrationen i den delen i första hand handhas av
jägarorganisationerna Svenska Jägareförbundet och Jägarnas Riksförbund
- Landsbygdens Jägare. Beredningen nämner vidare att även Svenska Naturskyddsföreningen
och Sveriges Ornitologiska Förening utför faunavårdande
arbetsuppgifter.

På sidan 332 i betänkandet bedömer beredningen den nuvarande uppdelningen,
med beslutande myndigheter och praktiskt arbetande frivilligorganisationer,
som i stort sett ändamålsenlig. Beredningen noterar emellertid
att det ideella arbete som Svenska Jägareförbundet utför ofta uppfattas som
en myndighetsfunktion. Beredningen anser att en klarare gränsdragning bör
ske vad gäller beslutsförande myndigheter och de frivilligt arbetande organisationerna.
Därutöver föreslår beredningen att ”i första hand de båda
jägarorganisationerna, även i fortsättningen bör svara för administrationen
av det praktiska viltvårdsarbetet”.

Det framgår som angeläget att yrkandet om en klar gränsdragning mellan
myndighetsutövningen och de frivilligt arbetande organisationerna genomförs.
I många situationer uppträder Svenska Jägareförbundet och förbundets
tjänstemän som om deras arbete var en direkt myndighetsutövning.
Det är bl. a. vanligt att Svenska Jägareförbundets personal undertecknar
skrivelser och yttrande med ”i tjänsten”, vilket förleder mottagaren tro att
skrivningen är ett under ämbetsmannaansvar upprättat myndighetsutlåtande.
Så är dock ej fallet.

Utöver behovet av en klar och odiskutabel gränsdragning mellan myndigheter
och frivilligorganisationer, bör berörda myndigheter tillföras ökade
ekonomiska och personella resurser. Detta kan ske utan ökad belastning av
budgeterade medel, genom att fondutredningens förslag om avskaffande av

jaktvårdsfonden genomförs. Vid en sådan rationalisering frigörs resurser
som kan tillföras naturvårdsverket och länsstyrelserna.

Länsstyrelserna skall svara för den regionala administrationen av jakten
och viltvården. Arbetsbördan ökar och frågorna som skall handläggas blir
alltmer komplicerade, genom förändringar i miljön och vidgad hänsyn till
andra allmänna och enskilda intressen. Trots de ökande krav som ställs på
länsstyrelserna, saknar dessa egen expertis i jakt- och viltvårdsfrågor. Under
rådande förhållanden är länsstyrelserna helt beroende av utomstående rådgivning.
Vad avsaknaden av egen sakkunskap i förening med dålig rådgivning
kan leda till, är älgstammens utveckling under den senaste tioårsperioden
ett belysande exempel på. Under 1970-talet tillväxte älgstammen i
antal så att stora ungskogsarealer efter hand totalförstördes. Skadorna på
odlade grödor ökade mycket kraftigt, samtidigt som älgolyckorna på vägarna
ökade till en dominerande roll bland trafikolyckorna. När skadesituationen
till slut blev ohållbar, tillgreps en i flera avseenden panikartad avskjutning.
De senaste årens mycket kraftiga avskjutning har medfört att
älgstammen nu är ojämnare än någonsin, samtidigt som kvaliteten allvarligt
försämrats med bl. a. sjunkande slaktvikter och dålig hornutveckling. Älgolyckorna
har orsakat både enskilda och samhället stora kostnader. Hade
länsstyrelserna haft egen sakkunnig personal till sitt förfogande, skulle
många dyrköpta misstag kunnat undvikas. Med ökande arbetsbelastning
och vidgat ansvarsområde framstår det som helt nödvändigt att länsstyrelserna
får erforderliga resursförstärkningar. Även naturvårdsverket torde
behöva viss resursförstärkning för den centrala jakt- och viltvårdsadministrationen.

Fondutredningen har tidigare föreslagit att jaktvårdsfonden avvecklas
och att jaktvårdsmedlen i stället tillförs statsbudgeten. Därmed kan stora
administrativa besparingar vinnas. Nuvarande administration är märklig.
Regeringen beslutar om jaktvårdsavgiftens storlek. Svenska Jägareförbundet
låter trycka och sända ut inbetalningskorten. Postverket distribuerar ut
inbetalningskorten. Postverket tar emot de inbetalda avgifterna. Postverket
överför avgifterna till kammarkollegiet för fondering. Postverket sänder
talongerna från inbetalningskorten till Svenska Jägareförbundet för registrering.
Svenska Jägareförbundet äger det statliga jaktkortsregistret. Svenska
Jägareförbundet företar vissa justeringar i registret och fonderingsunderlaget.
Svenska Jägareförbundet rapporterar till kammarkollegiet.
Kammarkollegiet redovisar de medel som återstår. Efter förslag från naturvårdsverket
beslutar regeringen om utbetalningar ur jaktvårdsfonden. På
rekvisition utbetalar kammarkollegiet de beslutade beloppen. De utbetalade
beloppen distribueras via postverket till den slutliga mottagaren.

Svenska Jägareförbundet äger det statliga jaktkortsregistret. Därmed är
registret oåtkomligt för alla utomstående. Om staten vill ta del av någon
uppgift ur det statliga registret, måste staten först frågan Svenska Jägareförbundet
om lov. All praxis och sunt förnuft talar för att förhållandet skall
vara det motsatta.

Svenska Jägareförbundet är helt oförhindrat att självt utnyttja jaktkortsregistret
för egen information, propaganda och medlemsvärvning. Om däremot
någon annan likvärdig intresseorganisation vill utnyttja jaktkorts

Mot. 1987/88

Jo828

11

registret för ett informationsutbud, måste vederbörande inhämta Svenska
Jägareförbundets förhandstillstånd. Därvid skall Svenska Jägareförbundet i
förväg ta del av innehållet i den skrivning som den andra organisationen
avser att tillställa jaktkortlösarna. Det står därvid Svenska Jägareförbundet
fritt att godkänna eller att stoppa den andra organisationens skrivelse. I
klartext innebär detta att en ideell intresseorganisation - Svenska Jägareförbundet
- innehar en exklusiv censurrätt över den andra organisationens
utbud av information och åsiktsyttring. Detta förhållande kan inte vara
förenligt med grundlagens stadgande om tryckfrihet och fri åsiktsbildning.

Alla statliga adressregister finns att tillgå hos postens adressregister
(PAR). Den som önskar använda något av detta stora utbud av olika
adressregister kan utan vidare hos PAR beställa adressetiketter för ett
utskick - med undantag av de adresser som gäller jaktkortsregistret. För att
statliga PAR skall kunna lämna ut någon del av det statliga jaktkortsregistret,
erfordras censur och förhandsmedgivande av Svenska Jägareförbundet.
Detta förhållande är helt orimligt i ett fritt och demokratiskt
samhälle.

Alla landets jägare är ålagda att erlägga en årlig jaktvårdsavgift för
erhållande av statligt jaktkort. Jaktkortsregistret är en statlig angelägenhet
som självklart skall vara placerad vid en statlig myndighet. I första hand
torde därvid postverkets adressregister komma i fråga för innehav av jaktkortsregistret.
Det framgår som särskilt angeläget att jaktvårdsfonden avskaffas
i enlighet med fondutredningens förslag. Lika angeläget är det att
jaktkortsregistret överflyttas till en ansvarig statlig myndighet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om jaktvårdsfondens avskaffande,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att jaktkortsregistret bör överföras till myndighet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om gränsdragning mellan myndighetsutövning och
jägarorganisationernas praktiska verksamhet.

Stockholm den 26 januari 1988
Olle Östrand (s)

Mot. 1987/88

Jo828

12