Internet

Motion 1999/2000:K330 av Ronny Olander m.fl. (s)

Internet är ett nytt medium. Den ger enskilda människor, organisationer
och myndigheter helt nya möjligheter att bidra med information direkt
till mottagarna. Det var en ensam kvinna som med sitt enträgna arbete i
nätet startade världsrörelsen mot personminorna. Internet ger vem som
helst möjlighet att publicera sig till låga kostnader och med en spridning
som kan bli hur omfattande som helst.

Men där finns ingen ansvarig utgivare, inga möjligheter för en egen nation
att lagreglera. Ingen extern part kan kvalitetssäkra innehållet i Internet och
det innebär att bruket av Internet måste omgärdas med en helt annan kritisk
hållning än vad som gäller media i allmänhet.

En reglering av innehållet på Internet och i andra nya elektroniska media
har visat sig svår. Befintliga regler är anpassade för andra slags media och
inte alltid självklart tillämpliga på den nya tekniken.

Dessutom kan det t.o.m. vara svårt att dra gränsen mellan olika medier och
kommunikationssätt, t.ex. när tal, text och bild integreras genom IT-rutiner.
En annan komplikation är att de nya medierna inte känner några nationella
begränsningar och att eventuella avarter i användningen av dem därför kan
vara svåra att stävja genom nationell lagstiftning.

Nya medier

Vad är Internet?

Internet brukar beskrivas som ett världsomspännande nät för
kommunikation mellan datorer. Utmärkande för Internet är att det inte
styrs eller organiseras från någon centralpunkt utan vart och ett av de
drygt 150 000 ingående primärnätverken organiseras och styrs för sig,
t.ex. av företag eller universitet.

Förenklat beskrivet får en person, fysisk eller juridisk, tillgång till Internet
genom att skaffa ett abonnemang, avtala med en (primär)nätverksoperatör
om att få tillgång till nätverket. Dessutom behövs förstås tekniska faciliteter
i
form av en dator utrustad med modemanslutning till operatörens servicedator
(server) samt ett kommunikationsprogram för paketdatatrafik.

Kommunikationsdataprogrammet fungerar på så vis att information delas
upp i mindre s.k. paket innan den skickas iväg. Sedan väljer datorerna själva,
utan mänsklig påverkan, vilka vägar i nätet informationen ska ta för att
komma fram till adressaten. Detta för att undvika överbelastade länkar och
länkavbrott. En konsekvens blir att den som använder nätet inte vet i vilka
länder hans eller hennes användning sker, vilket i sin tur har betydelse vid
bedömningen av var ett eventuellt brott skall anses begånget.

En annan juridiskt relevant egenskap hos Internet är att informations-
mottagaren inte passivt tar emot information utan avsändaren ställer informa-
tion till förfogande på sin hemsida eller på en elektronisk anslagstavla och
sedan tar användaren initiativ och klickar sig fram och hämtar informationen.

Inget eget medium

Mediekommittén, som hade i uppdrag att analysera
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens tillämplighet på
nya medier, fann att Internet inte kan betraktas som ett eget medium utan
istället är ett system som möjliggör olika former av datorkommunikation,
t.ex. e-post, elektroniska anslagstavlor, informationsdatabaser och
ljudradiosändningar. Därför förelog kommittén inte heller några särskilda
regler för Internet. Däremot ville kommittén "framhålla vikten av att man
värnar yttrandefriheten lika mycket när den utövas på Internet som när
den utövas i andra nät eller medier".

Varje användning av Internet får bedömas för sig när det gäller att avgöra
grundlagarnas tillämplighet. Är det en grundlagsskyddad framställning man
har att göra med? Är den ett år gamla lagen om ansvar för elektroniska
anslagstavlor tillämplig? Dessa båda regelverk kommenteras nedan.

Yttrandefrihetslagstiftningen

Yttrandefrihetslagstiftningen är till skillnad från regleringen av ansvaret
för elektroniska anslagstavlor till sin karaktär en skyddslagstiftning för
yttrandefriheten. Genom denna lagstiftning skyddas yttranden i olika
medier från ingripanden från det allmänna, statliga och kommunala
skolor inbegripet. Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor
däremot är en förbudslagstiftning som kommit till för att hindra
yttranden av icke önskvärt slag.

Grundlagsskydd för Internet

Internet anses som sagt inte vara något eget medium utan varje
användning får betraktas var för sig när eventuellt grundlagsskydd
prövas. De regler som kan komma ifråga är främst
yttrandefrihetsgrundlagens regler om radioprogram, databaser eller
eventuellt tryckfrihetsförordningens bilageregel. I praktiken är dock
möjligheterna att åberopa någon av dessa bestämmelser i samband med
Internetanvändning begränsad.

Mediekommittén gick igenom olika former av kommunikation med hjälp
av elektromagnetiska vågor och prövade yttrandefrihetslagstiftningens
tillämplighet på dem (SOU 1997:49 s.170 f). Kommittén kom t.ex. fram till
att elektronisk post i vissa fall kan få grundlagsskydd med stöd av 1 kap. 6 §
YGL (radioprogram riktade till allmänheten).

Elektroniska anslagstavlor däremot ansågs inte omfattas av radiopro-
gramsregeln eftersom användaren själv startar sändningen, sändningen sker
"på begäran" och inte "till allmänheten". Är rekvisitet "på begäran" uppfyllt
kan å andra sidan databasregeln i 1 kap. 9 § YGL eller bilageregeln i 1 kap.
7 § andra stycket TF vara tillämpliga. Ytterligare förutsättningar är då dels
att materialet på anslagstavlan inte kan ändras av mottagaren, och dels att det
är ägaren till en periodisk skrift eller ett traditionellt massmedieföretag som
bedriver verksamheten.

På samma sätt är informationsdatabaser grundlagsskyddade endast om de
drivs av massmedieföretag eller ägaren till en periodisk skrift och då enligt 1
kap. 9 § YGL alternativt 1 kap. 7 § andra stycket TF. För ytterligare
beskrivning av yttrandefrihetslagstiftningens tillämplighet på elektro-
magnetisk kommunikation hänvisas till Mediekommitténs betänkande.

Senast i samband med behandlingen av konstitutionsutskottets betänkande
om yttrandefrihetslagstiftningens tillämpningsområden vad gäller barnporno-
grafifrågan uttalade riksdagen att grundlagsskyddet beträffande kommunika-
tion med hjälp av elektromagnetiska vågor (t.ex. elektroniska anslagstavlor)
inte borde utvidgas.

Om grundlagsskydd saknas är det fritt fram även för det allmänna att
ingripa mot verksamheten. Staten har t.ex. gjort det genom att lagstifta om
ansvar för innehållet på elektroniska anslagstavlor.

Lagen om elektroniska anslagstavlor

Den första maj förra året trädde en ny lag om ansvar för s.k. elektroniska
anslagstavlor ikraft (lag [1998:112] om ansvar för elektroniska
anslagstavlor. Förarbeten prop. 1997/98:15, bet. 1997/98:JuU11). I och
med den nya lagen blir den som tillhandahåller sådana tjänster skyldig att
ha uppsikt över tjänsten. Tillhandahållaren ska vidare vara skyldig att
lämna användare av tjänsten viss information och att ta bort vissa slag av
straffbara meddelanden. Han eller hon är straffrättsligt ansvarig för
brister i uppsikten över innehållet i meddelanden på sin anslagstavla.

Behov av reglering

I propositionen med förslag till den nya lagen motiverades behovet av en
reglering, trots att spridandet av meddelanden genom elektroniska
anslagstavlor redan omfattades av straffrättsliga regler, med att:

De elektroniska anslagstavlorna medger att meddelanden med straffbart
innehåll kan nå ett stort antal personer och utöva inflytande över speciellt
barn och ungdomar som i hög grad använder sig av tjänsterna. (...) Det finns
därför starka skäl för att införa en särreglering på området som syftar till att
ge tjänsterna en acceptabel struktur och som framför allt klart fastställer
ansvar för förekomsten av vissa meddelanden i tjänsten.

I propositionen kommenterades också problemet med att spridningen av
information via elektroniska anslagstavlor är internationellt: "I praktiken
ställs de rättstillämpande myndigheterna ofta inför mycket svåra frågor
om tvångsmedel kan tillgripas och lagföring kan ske i Sverige etc."

Att problemet är internationellt ansågs dock inte vara något skäl mot att
Sverige inför en reglering för att hindra att svenskt territorium blir ett
centrum för oönskad spridning av straffvärda meddelanden.

Vad är en elektronisk anslagstavla?

En elektronisk anslagstavla är en tjänst för elektronisk förmedling av
meddelanden, t.ex. BBS (Bulletin Board System), databastjänst och
online-tjänst. Denna tjänst är ett sätt att använda Internet och går till så
att databaser upprättas med möjlighet för stora grupper av användare att
tillföra databasen egna meddelanden och läsa andras meddelanden.
Elektronisk post som förmedlas via Internet räknas inte som en
elektronisk anslagstavla.

Straffbara meddelanden

Tillhandahållarens ansvar är att hålla uppsikt över tjänsten och
tillgängligheten för andra användare.

Straffet för den som bryter mot skyldigheten att ta bort eller på annat sätt
hindra spridning av straffbara meddelanden är böter eller fängelse i högst sex
månader.

Avslutningsvis:

Internet fyller på de flesta sätt oanade möjligheter i en positiv anda och
kommer att vara ett viktigt medium inför framtiden vad det gäller att
knyta ihop människor i hela världen.

Men en civiliserad värld kan aldrig acceptera att Internet används i brutala
ovärdiga sammanhang. Dessa är så avskyvärda att man inte ens kan skriva
om detta.

En intressant tidningsuppgift härförleden berättade om det kända företaget
Walt Disney som i sina sökmotorer samt datautrustning hade lagt in
avvisande mottagning och sökningar på våldssidor m m. Beklagligt nog hade
ändock en anställd tydligen lyckats komma förbi dessa program. Detta kan
vara ett exempel på svårighetsgraden.

Lagstiftningen och regleringen ute i världen måste uppmärksammas.
Tydligen finns det skillnader i tillämplig lag mellan delstater i exempelvis
USA.

Sverige är redan idag ett land som har en mycket glädjande stor utbyggnad
av Internet och bredbandsteknik och att i svensk skola kunna konstatera att
barnen från första klass skall ha en egen e-mailadress är väldigt positivt.

Samtidigt kan det väcka farhågor, med tanke på det negativa användandet
av Internet.

Regeringen bör agera både nationellt och internationellt med tanke på den
världsomfattande webben. Arbetet inom EU bör särskilt uppmärksammas
enligt vår mening, likväl FN:s barnkonvention som världens länder har
undertecknat.

Regeringen bör inleda ett långsiktigt strategiskt arbete byggt på innehållet i
motionens intentioner med olika aktörer, där frivillig- och föräldraorganisa-
tioner med inriktning på barn och ungdomar här bör ha en självskriven plats.
Därutöver de som på olika sätt är intresserade av en seriös hantering utav
Internet.

Urval och förmåga att värdera, och undvika information, blir därför en
viktig fråga för hur Internet ska mötas, användas och debatteras.

Det torde stå klart att oaktat lagstiftning och seriöst arbete inom området
samt diverse olika tolkningar uppstår det både vid nationell och internationell
prövning det förhållandet att man inte kan tillåta gränsöverskridande
media/Internet sprida våldshandling, rasism, pornografi och barnpornografi
samt att man inte kan tillåta brist på respekt riktat mot vuxna människor,
barn och djur.

Det synes inte finnas några begränsningar vad det gäller bisarra scener m
m. Om man slår in ord på webben som exempelvis kan tänkas ha anknytning
till våld, sex, pornografi eller dylikt får man upp oändliga webbsidor med
otäcka inslag. En civiliserad värld med grundvärderingar om etik och
moralbegrepp kan aldrig acceptera ett Internet med förråande tema och
inslag, därav detta krav i motionen.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Internet.

Stockholm den 4 oktober 1999

Ronny Olander (s)

Nils-Erik Söderqvist (s)

Anders Karlsson (s)

Ingemar Josefsson (s)