Internationellt samarbete om Östersjön, m. m.
Motion 1985/86:Jo773 Lars Werner m. fl. (vpk)
Motion till riksdagen
1985/86:Jo773
Lars Werner m. fl. (vpk)
Internationellt samarbete om Östersjön, m. m.
Östersjön är en omistlig naturresurs. Av Sveriges havsvattenresurser finns
90 % i Östersjön. Sverige har, om den vita zonen inkluderas, ca 50 % av
Östersjöns areal. Sverige är således det klart största ”vattenlandet” i detta
innehav. Östersjön betyder mycket ekonomiskt, socialt och kulturellt. Sveriges
geografi och förbindelse med omvärlden är nära förknippad med
Östersjön. Historiskt har det varit viktigt för befolkningen som födokälla,
transportled men tyvärr också skådeplats för krigiska uppgörelser om territorier.
I dag är det mest fisket som är födokällan. För en stor del av befolkningen
i de 7 Östersjöstaterna är Östersjön liktydigt med fritid, sol och
avkoppling.
Östersjön är världens största bräckvattenhav. Sött vatten strömmar från
de stora floderna söderut i form av ytvatten ut mot Kattegatt och Atlanten. I
motsatt riktning går emellertid en saltvattenström in i Östersjön då vindar
och andra meteorologiska förhållanden är gynnsamma. Denna saltvattenström
sker framför allt på djupare nivåer eftersom saltvatten är tyngre.
Östersjöns vatten är således starkt skiktat i olika salthalter med saltare vatten
nära botten. Syreutbytet mellan yt- och bottenvattnet är mycket litet.
Det innebär att det inströmmande syresatta vattnet som passerar genom
Öresund, Stora och Lilla Bält är avgörande för syresättningen av Östersjöns
djupare vatten. Tyvärr förefaller syresättningen bli allt sämre med tiden så
att stora delar av Östersjöns botten blir syrefri och därmed biologiskt död.
Huvudorsaken anses vara att syreförbrukningen ökat genom den ökade
produktionen av framför allt alger, som i sin tur uppstått genom allt större
mängder kväve- och fosforföroreningar i Östersjön. De ofta dåliga syreförhållandena
och det kalla vattnet gör också att giftiga kemiska ämnen och
oljerester bryts ned långsamt.
I dag växer en huvuddel av den fisk som landas i Sverige upp i Östersjön.
Torsk, sill och skarpsill är de viktigaste fiskslagen. En växande fiskodling
av framför allt regnbågslax sker också. I dag sker tyvärr ett okontrollerat
fiske inom den grå zonen öster om Gotland. Men lösningen ligger inte i att
Sverige och Sovjet förklarar zonen som ett vatten där endast dessa två stater
får bedriva fiske. Sverige bör bibehålla kravet att mittlinjeprincipen skall
gälla. Till dess konflikten lösts är det nödvändigt att överenskommelser kan
nås om hur mycket fisk som kan tas upp. Fisket kan annars kollapsa. Torskfångsten
ligger i dag på samma nivå som för några år sedan, men detta
uppnås genom att ansträngningarna har tredubblats. Ett optimalt fiske förutsätter
noggranna kunskaper om fiskebeståndens storlek och Östersjöns
ekologi, men samtidigt ett planerat fiske. Fisket måste utformas så att långsiktig
lönsamhet och fiskevård gynnas och kortsiktigt vinstintresse bekämpas.
Tyvärr finns ett kortsiktigt ”svartfiske” efter framför allt lax, men också
andra fiskslag. Detta fiske bedrivs utan skatte- och uppgiftslämnande av
fångade fiskmängder. Vissa årstider januari —mars fiskar också en stor del
av den svenska västkustfiottan i Östersjön.
Från Östersjöns botten exploateras också icke förnyelsebara resurser i
form av bl. a. sand/grus och olja. Denna exploatering kan påverka lekplatser
och bidraga till svåra utsläpp av olja. Från de olje- och kemikalietransporter
som sker i Östersjön görs avsiktliga och oavsiktliga utsläpp. Från
årsskiftet gäller skärpta bestämmelser om utsläpp av restkemikalier (såpvatten)
efter tankrengöring. För att bestämmelserna skall få någon effekt
krävs en omfattande information och kontroll. Fritidsbåtar och turism påverkar
fågelliv, naturen vid uppläggnings- och ankringsplatser och medför
visst utsläpp av toalettavfall och skräp. I framtiden kan havsbaserade vindoch
vågkraftverk komma att växa fram liksom algodlingar. Genom militär
aktivitet släpps flera hundra mil koppartråd ut vid torpedskjutningar. Omfattande
militära skyddsområden, ofta inom befolkade områden, förhindrar
en aktiv turistsatsning i många kommuner. Sedan världskrigen finns
stora mängder senapsgas, minor och annan ammunition fortfarande kvar i
Östersjön. Detta ställer fortfarande till problem.
Från land släpps olika närsalter i form av kväve- och fosforsföreningar ut
till den alltmer övergödda Östersjön. Jordbruket spelar här en stor roll. Men
också det stora nedfallet av kväveföreningar är ett mycket stort problem
eftersom de beräknas utgöra upp till 50 % av allt tillfört kväve. Kväve är det
begränsade näringsämnet i Östersjön dock ej i Bottenviken. Från hamnar
och tätorter kommer också ett avsevärt utflöde av oljeprodukter och andra
ämnen till kustnära områden. Ett visst radioaktivt utsläpp kan också spåras
från kärnkraftverkens kylvatten långt ut i Östersjön.
Helsingforskommissionens teknisk-vetenskapliga kommitté har nyligen
gjort bedömningen alt Östersjön nu mår sämre än för fem år sedan. Miljöproblemen
för Östersjön ökar således. Det mest allvarliga hotet mot Östersjön
är övergödningen och tillförsel av närsalter från jordbruk, industrier
och tätorter. En stor del av kvävet, av vissa forskare beräknade till halva
totala tillförseln, tillförs Östersjön genom luftnedfall. Denna övergödning
har således lett till att syrehalten i Östesjöns bottenvatten drastiskt minskat
sedan 1950-talet. En bottenareal på ca 100 000 km- har nära nog permanent
syrebrist. Denna syrebrist utgör ett direkt hot mot torskens och flera plattfiskars
lek och föryngring. Vid syrebrist uppstår också det giftiga svavelvätet.
Till de allvarligare miljöproblemen hör också nya giftiga och svårnedbrytbara
kemiska ämnen.
Sverige har sedan länge medverkat i det internationella samarbetet för att
skydda Östersjön. Ett par positiva resultat kan åtminstone redan nu noteras,
nämligen sjunkande halter av DDT och i viss mån även PCB hos olika
djurarter. Fortfarande är det dock oklart om sälarna i Östersjön på grund av
för höga PCB-halter kan fortplanta sig i tillräcklig grad för att de skall
kunna överleva. Sverige bör aktivt försöka påskynda fortsatta överenskommelser
för att skydda Östersjön. Som dominerande ”vattenägare” med hög
Mot. 1985/86
Jo773
9
levnadsstandard bör vi också ha goda möjligheter att gå främst när det
gäller de viktiga åtgärderna med att begränsa kväveutsläppen. Konkreta
målsättningar bör göras upp som leder till minskade utsläpp från jordbruk
och reningsverk m. fl. källor. Ett nytt havsfiskelaboratorium bör förläggas
till Östersjön.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
bör fortsätta att fördjupa det internationella samarbetet om
Östersjön syftande till miljöskydd, långsiktigt utnyttjande och fredligt
användande av detta innehav,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att forskningsinsatserna
om Östersjön bör förstärkas genom att ett havsfiskelaboratorium
förläggs till ostkusten för att öka kunskapen om Östersjöns
ekologi, fiskbeståndens storlek och beståndsförändring, fisksjukdomars
utbredning m. m.
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
svenskt fiske bör bedrivas så att långsiktigt fiske och råvaruleverans
till förädlingsindustrierna tryggas och att kortsiktiga vinstintressen
motverkas,
4. att riksdagen beslutar om att ett rapportsystem för fångad fisk
görs obligatoriskt,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att alla
bro-, tunnel- och andra anläggningar i Öresund, Stora och Lilla Bält
som kan försämra syresättningen av Östersjön skall aktivt motverkas,
6. att riksdagen beslutar att viktigare reproduktionsområden för
sill och andra kustlekande och ekonomiskt intressanta fiskarter skall
kartläggas och att förslag till skydd för dessa föreläggs riksdagen,
7. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag om ersättning
för förluster och arbete vid upptagning av senapsgasbomber
och annan gammal krigsutrustning och inrättande av en kvalificerad
mottagningsstation för sådan materiel,
8. att riksdagen hos regeringen begär att ett program görs upp
syftande till en reduktion av kväveutsläppen från lantbruk, reningsverk
och industrier m. m. till Östersjön med minst 30 % fram till 1990,
9. att riksdagen hos regeringen hemställer om obligatoriskt förslag
till kontroll av att slopvattnet tas om hand på land från fartyg
med miljöfarliga kemikalier från grupp A och B,
[10. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder så att
koppartrådsspridningen vid militära torpedskjutningar snarast upphör,1]
[11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en
utredning bör göras av militär verksamhet och dess miljöeffekter och
konsekvenser för utnyttjande av Östersjön och dess kustområden,1]
Mot. 1985/86
Jo773
10
Stockholm den 27 januari 1986
Mot. 1985/86
Jo773
Lars Werner (vpk)
Bertil Måbrink (vpk)
Jörn Svensson (vpk)
Viola Claesson (vpk)
Nils Berndtson (vpk)
Inga Lantz (vpk)
1985/86:FÖ3I7.
Övrigt om motionen
Intressenter
