Internationella överenskommelser rörande olovligt
Motion 1986/87:l417 Paul Lestander och Sten-Ove Sundström (vpk, s)
Motion till riksdagen
1986/87:L417
Paul Lestander och Sten-Ove Sundström (vpk, s)
Internationella överenskommelser rörande olovligt
bortförande av barn
Den svenska kvinnans rättsställning är efter ett århundrade av kamp stark.
Jämställdheten mellan kvinna och man i Sverige är formellt långt kommen.
För invandrarmän som kommer från länder med en annan kultursyn, och
en lagstiftning som har grundats på detta synsätt, kan mötet med den svenska
kvinnan innebära svåra, ibland alltför svåra omställningsproblem. Ute i livet
i vårt land kan detta möte mellan en invandrarman och en svensk kvinna te
sig helt okomplicerat. Två människor möts, börjar tycka om varandra och
inleder ett förhållande som ibland leder fram till mer eller mindre långvariga
relationer, ibland t. o. m. äktenskap och barn.
För kvinnan inom dessa äktenskap är den svenska rätts- och kultursynen
självklar. Hon föder barnen och kräver lika bestämmanderätt över barnens
vård och uppfostran.
De allra flesta invandrarmän kan, vill och anpassar sig i sina förhållanden
med svenska kvinnor till den moral- och rättsuppfattning som präglar det
svenska samhällets syn på samlevnadsproblemen.
Men precis som det i Sverige finns män som inte respekterar jämlikhet
mellan kvinna och man finns det invandrare som inte kan acceptera detta
synsätt. För dessa män från länder med annan kultursyn på kvinnor och barn
- som innebär mannens fullständiga bestämmanderätt - uppstår nu
självklart en kulturchock. Hela myndighetssynen präglas inför dessa problem
av jämlikhetssynen mellan kvinna och man. Ingen kan med hedern i
behåll hjälpa den invandrare som på fullt allvar hävdar mannens ensidiga
bestämmanderätt över kvinna och barn. Efter slitningar och konflikter,
ibland separation och skilsmässa, kan ytterligare mycket svåra problem
uppstå. Vårdnadstvister, svårigheter med umgängesrätt, att mannen till sist
på ett mycket allvarligt sätt bryter mot svensk lag och rövar bort det tidigare
parets barn, och ser till att barnen kommer till det land varifrån denne man
ursprungligen kom.
Det är säkerligen en oerhörd underdrift att påstå att de inblandade i en
sådan process mår dåligt och under mycket lång tid har det svårt. Ungefär ett
tjugotal sådana här olaga barnarov i Sverige sker varje år. Dessa olaga
bortföranden, som måste anses som grovt kränkande för svensk rättsuppfattning,
måste mötas med åtgärder som hindrar att barnen bortförs från
Sverige. Detta kan exempelvis ske genom bilaterala avtal.
Hemställan Mot. 1986/87
L417
Med hänvisning till det anförda föreslås
att riksdagen dels som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om åtgärder för att förhindra olovliga bortrövanden
av barn, dels begär att regeringen återkommer till riksdagen med
förslag till åtgärder.
Stockholm den 27 januari 1987
Paul Lestander (vpk) Sten-Ove Sundström (s)
20
