Internationella överenskommelser rörande olovligt bortförande av barn
Motion 1986/87:l416 Britta Bjelle m. fl. (fp, m, c)
Motion till riksdagen
1986/87:L416
Britta Bjelle m. fl. (fp, m, c)
Internationella överenskommelser rörande olovligt
bortförande av barn
Ett problem som har tilldragit sig allt större uppmärksamhet under senare tid
är det ökande antalet fall av olovligt bortförande av barn i internationella
förhållanden. Härmed avses framför allt då en förälder utan lov för med sig
sitt barn till ett annat land i syfte att undanhålla den andra föräldern
vårdnaden om barnet. Hit hör emellertid också fall då en förälder håller kvar
barnet i ett annat land efter utgången av en umgängestid eller efter det
domstol har anförtrott vårdnaden om barnet åt den andra föräldern.
I mitten av 1970-talet påbörjades inom både Europarådet och Haagkonferensen
för internationell privaträtt ett arbete i syfte att få till stånd ett
internationellt samarbete för att motverka sådana fall av kidnappning som nu
har berörts. Detta arbete resulterade i att organisationerna år 1980 antog var
sin konvention i detta ämne.
Europarådet antog för sin del en konvention om erkännande och
verkställighet av avgöranden rörande vårdnad om barn samt om återställande
av vård av barn, medan Haagkonferensen antog en konvention om de
civila aspekterna på internationella bortföranden av barn.
För närvarande behandlas frågan om Sverige skall ansluta sig till dessa
konventioner. Oavsett vilken ståndpunkt Sverige tar i dessa frågor måste
man ändå konstatera att det inte är realistiskt att räkna med någon större
anslutning från de stater i förhållande till vilka de största problemen
föreligger i detta avseende.
Den ökande rörligheten över gränserna har medfört ett allt större behov av
en internationell reglering på detta område. Särskilt angeläget är det att få till
stånd ett samarbete mellan länderna för att motverka att föräldrar som inte
har vårdnaden om sina barn, obehörigen för med sig barnen till ett annat land
eller olovligen håller dem kvar där och på så sätt skiljer barnen från deras
vårdnadshavare.
I Sverige kan föräldrar, som har fråntagits ett barn under sådana
förhållanden, vända sig till utrikesdepartementet för att få hjälp med att få
tillbaka sitt barn. Antalet framställningar om sådan hjälp har emellertid
fortlöpande sjunkit, från 35 år 1982 till 13 år 1985. En trolig förklaring till
detta är att departementet, i avsaknad av internationella överenskommelser,
har begränsade möjligheter att lämna biträde i dessa fall.
Mot bakgrund av ovanstående är det särskilt angeläget att Sverige arbetar
för att få till stånd överenskommelser med de enskilda länderna som vi har de
största problemen med och som förmodligen inte kommer att ansluta sig till
de tidigare nämnda konventionerna.
Hemställan Mot. 1986/87
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs L416
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att få till stånd överenskommelser mellan
enskilda länder för att förhindra olovligt bortförande av barn.
Stockholm den 27 januari 1987
Britta Bjelle (fp)
Erik Holmkvist (m) P.-O. Eriksson (c)
18
