Intäkter i statlig verksamhet

Motion 1997/98:Fi301 av Lennart Fremling (fp)

I många fall betalar kunderna en avgift i samband med myndighetsutövning. Ibland är det fråga om en ren expeditionsavgift, men ofta är det en avgift som är fastställd så att den skall täcka myndighetens kostnader för den utförda tjänsten. Trots detta är det vanligt att intäkterna går direkt till statskassan och inte till den myndighetsavdelning som utför tjänsten.

Detta får till följd att myndigheten då inte klarar av att effektivt anpassa sig till variationer i efterfrågan på sådana myndighetsutövande tjänster, d.v.s. det marknadsekonomiska tänkandet tillåts inte slå igenom. I de flesta fall vore det bättre om den myndighet som utför tjänsten kunde få använda intäkterna till att direkt täcka sina kostnader. Då skulle man kunna anställa mer personal och undvika långa ineffektiva köer när kundernas efterfrågan ökar. Vid vikande efterfrågan skulle ett mer marknadsinriktat system snabbt ge en signal till verksledningen om att man måste överväga att omdisponera resurserna för att effektivisera verksamheten.

Ibland kan det handla om internationell myndighetsutövning, där kunden kan välja att låta utföra kontrollen i något av flera länder. Då riskerar en ineffektiv administration att tappa verksamhet som annars skulle ge både arbetstillfällen och erfarenhet inom verksamhetsområdet.

Det är angeläget att man inom statens förvaltning genomför en allmän översyn av reglerna för avgiftsdebitering i riktning mot ökad marknadsanpassning, så att myndigheterna effektivare kan anpassa sig till variationer i efterfrågan.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en effektivare marknadsanpassning av omfattningen av viss myndighetsutövning.

Stockholm den 6 oktober 1997

Lennart Fremling (fp)