Insatser för bättre utnyttjande av föreningsägda allmänna samlingslokaler
Motion 1986/87:Bo242 Agne Hansson m. fl. (c)
Motion till riksdagen
1986/87:Bo242
Agne Hansson m. fl. (c)
Insatser för bättre utnyttjande av föreningsägda
allmänna samlingslokaler
Samhällets resurser måste utnyttjas på bästa sätt. Ökade insatser från statsmakterna
är nödvändiga för att underlätta för samlingslokalorganisationerna
i deras arbete med att nå större samutnyttjande av samlingslokaler i
glesbygd.
Samlingslokalernas betydelse
När folkrörelserna började växa fram på allvar i vårt land, var kampen för
förenings-, mötes- och yttrandefrihet grundläggande motiv för organisationerna
att bygga egna samlingslokaler.
I dag finns det ca 2 200 allmänna samlingslokaler anslutna till någon av
de tre riksorganisationerna för allmänna samlingslokaler; Bygdegårdarnas
riksförbund, Folkets husföreningarnas riksorganisation samt Riksföreningen
Våra gårdar. Genom sina resp. riksorganisationer kan de lokala
samlingslokalföreningarna få stöd och hjälp när det gäller drift, verksamhet
och utveckling av verksamheten.
Dagens Folkrörelsesverige har ett stort behov av dessa samlingslokaler. I
dessa träffas dagligen tiotusentals människor för att delta i gemensamma
aktiviteter. Vare sig det handlar om studiecirklar, föreningsmöten, dans,
bio eller annat, är samlingslokalen ofta förutsättningen för att arrangemanget
skall vara möjligt att genomföra. Vanligtvis används alla dessa samlingslokaler
till övervägande del under kvällstid och på helger. Dessa lokaler
är alltså en stor resurs och borde gå att utnyttja betydligt mer, t. ex.
dagtid.
Statligt stöd
Statligt ekonomiskt stöd kan lämnas för investeringar i allmänna samlingslokaler.
Bidrag och lån kan beviljas för allmän samlingslokal som inte omfattas
av låneunderlag eller pantvärde enligt bostadsfinansieringsförordningen
(1974:946).
Ekonomiskt stöd kan bl. a. lämnas i form av
— anordningsbidrag och lån för anordnande av samlingslokal genom nybyggnad,
ombyggnad eller köp,
— inventariebidrag för anskaffande av lösa inventarier,
— eftergift av statslån för bevarande av befintlig samlingslokal,
— bidrag för att anpassa lokaler för handikappades behov.
För närvarande är väntetiden för stöd för bidrag till upprustning av befintlig
byggnad cirka fyra år. Väntetiden innan projekt kominer i fråga för
stöd till nybyggnation och större tillbyggnader är cirka sju år.
Ärenden om bidrag enligt kungörelsen om statligt stöd till allmänna samlingslokaler
(1973:400) handläggs inom bostadsstyrelsen av en samlingslokaldelegation.
Om särskilda sysselsättningsskäl så motiverar, finns också möjlighet att
få stöd till investeringar i allmänna samlingslokaler genom arbetsmarknadsverket.
Dessutom finns det möjligheter att via glesbygdsstödet få bidrag till samhällelig
service. Fördelningen sker av länsstyrelserna själva och de avgör
själva vilken andel av det totala glesbygdsstödet som skall användas till stöd
till samhällelig service. Stödet förutsätter dock att primärkommun eller
landstingskommun står som huvudman för projektet.
Via glesbygdsstödet är det också möjligt att få stöd till 1 KS, intensifierade
kommunala sysselsättningsinsatser. Högsta belopp för enskilt projekt är
39 000 kr. och kan endast höjas om det rör sig om projekt av uppenbart
samhälleligt intresse.
Samutnyttjandets fördelar
Intresset för utveckling av glesbygden har ökat de senaste åren. Många
lokala projekt pågår i syfte att förbättra utkomstmöjligheterna och service i
glesbygder. En ökad insikt om nödvändigheten att hela Sverige behövs
växer successivt fram. Kommuner, folkrörelser och många enskilda medborgare
deltar i såväl konkreta projekt som diskussioner om nya projekt.
Samlingslokalorganisationerna genomför själva en utredning rörande samnyttjande
av allmänna samlingslokaler i glesbygd. Syftet med denna är att
belysa inom vilka olika samhällsområden som ett samnyttjande kan vara
aktuellt, vilka hinder som kan finnas samt lägga förslag om hur samnyttjande
kan underlättas i framtiden.
Genom att samnyttja lokalerna, det vill säga att de förutom att användas
för sedvanlig mötesverksamhet, under dagtid också nyttjas t. ex. som matsal
för skolbarn eller pensionärer, förskola, dagcentral, fritidshem, kommundelsbibliotek
eller mottagning för distriktssköterskan, kan samlingslokalerna
få en ännu större betydelse än de har i dag.
De viktigaste fördelarna med samnyttjande är:
1. Det blir möjligt för kommunerna att tillhandahålla service till glesbygdsborna,
utan att de för den skull måste ta på sig ansvaret att bygga,
driva och underhålla dyra fastigheter. Detta är speciellt viktigt med tanke
på de ständigt ökande fastighetskostnader som kommunerna kommer att
drabbas av under de närmaste tio åren. På så sätt kan människorna i glesbygdssamhället
få tillgång till sådan service som man annars aldrig kan ta
del av, eller som man tvingas åka många mil för att kunna utnyttja.
2. Möjligheterna till lokal mobilisering ökar kraftigt i och med att ansvaret
för samlingslokalerna ligger lokalt och att de för det mesta kan betraktas
som ett partipolitiskt neutralt forum att samlas kring när det gäller att utveckla
bygden.
Mot. 1986/87
Bo242
5
Mot. 1986/87
Bo242
Hinder
Det finns i dag två väsentliga hinder som hämmar utvecklingen av samnyttjande
av allmänna samlingslokaler i glesbygd.
Det ena hindret är de orimligt långa väntetiderna för stöd via bostadsstyrelsen.
Det är inte möjligt att upprätthålla entusiasmen för projekt som tar
mellan fyra och sju år att förverkliga.
Det andra hindret är att samlingslokalorganisationen själv inte kan stå
som huvudman för projekt som skall finansieras via stöd till samhällelig
service.
Reglerna för glesbygdsstödet till samhällelig service bör därför ändras så
att bidrag även kan lämnas till en allmän, föreningsägd samlingslokal, där
huvudman för projektet utgörs av föreningen.
Hemställan
Med hänvisning till det ovan anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om administrationen av stödet till allmänna samlingslokaler,
[att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om behovet av insatser för att underlätta
för samlingslokalorganisationerna i deras fortsatta arbete med att nå
större samutnyttjande av samlingslokaler i glesbygd.1]
Stockholm den 27 januari 1987
Agne Hansson (c)
Ingvar Karlsson (c) Elving Andersson (c)
i Bengtsfors
3. Samlingslokalerna ges bättre ekonomiska möjligheter att finnas i sin
bygd, och den allmänna lokalstandarden kan förbättras.
Även statsmakten har visat intresse för dessa frågor och den folkrörelseutredning
som är tillsatt av civilministern syftar till att föreslå åtgärder för
att undanröja hinder för att folkrörelser, föreningar och kooperativ skall
kunna ta ett ökat ansvar för vissa verksamheter som i dag helt eller till större
delen bedrivs i offentlig, framför allt kommunal, regi.
1 1986/87 :A459.
6
