Inrättande av en tjänst som miljöombudsman

Motion 1985/86:Jo729 Kjell-Arne Welin och Siw Persson (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86:Jo729

Kjell-Arne Welin och Siw Persson (fp)
Inrättande av en tjänst som miljöombudsman

Den nu gällande miljöskyddslagen antogs 1969. Någon samlad lagstiftning på
miljövårdens område fanns inte tidigare, utan de regler som reglerade
skyddet för miljön fanns i en rad spridda lagrum, av vilka en del fortfarande
gäller. Införandet av den nya miljöskyddslagen innebar en samlad miljölagstiftning
till skydd mot vattenförorening, luftförorening och andra miljöstörningar.
Lagstiftarens tanke har varit att genom miljöskyddslagstiftningen
skapa möjlighet för samhället och det allmänna att utöva en effektiv kontroll
och att aktivt medverka till att störningar förebyggs så långt detta är möjligt,
praktiskt och ekonomiskt.

Som synes står de miljöskyddsövervakande myndigheterna inför besvärliga
awägningsproblem, inte sällan av politisk natur, redan innan de tagit sig
an sina arbetsuppgifter. Detta torde vara förklaringen till att regeringen är
det högsta beslutande organet i miljöskyddsfrågor.

Såsom miljöskyddslagen med tillhörande kungörelse och förordning
kommit att utformas kan man urskilja följande struktur i handläggningen av
miljöskyddsärenden:

1. Miljöfarliga verksamheter vilka inte får förekomma utan tillstånd eller
dispens. En uppräkning av vilka verksamheter som avses görs i 2 §
miljöskyddskungörelsen.

2. Miljöfarliga verksamheter som förutsätter att anmälan därom görs till
länsstyrelsen. En uppräkning av vilka verksamheter som avses görs i 8 §
miljöskyddskungörelsen.

3. ”Övriga” miljöfarliga verksamheter. För dessa gäller endast att man skall
välja sådan plats att ändamålet med verksamheten kan vinnas med minsta
intrång och olägenhet utan oskälig kostnad samt vidta de skyddsåtgärder
och iaktta de försiktighetsmått som skäligen kan fordras. Dessa krav
gäller även för verksamheterna under 1 och 2. Någon obligatorisk
förhandsprövning förekommer inte, utan systemet bygger på frivillighet
så till vida som initiativet till tillåtlighetsprövning som regel förutsätts
komma från den enskilde.

4. Förbud stadgas i princip mot åtgärd som kan medföra olägenhet av
väsentlig betydelse även om skyddsåtgärder vidtagits. Regeringen har
dock möjlighet att lämna dispens.

Tillståndsprövning och förprövning av miljöfarlig verksamhet sker normalt
av koncessionsnämnden för miljöskydd. Delegering av ärenden kan
under vissa omständigheter ske uppåt till regeringen och nedåt till länsstyrel

serna. Tillsynsmyndigheter är naturvårdsverket och länsstyrelserna. Kommunalt
fungerar miljö- och hälsoskyddsnämnden som en typ av tillsynsmyndighet,
men inte i miljöskyddslagens bemärkelse. De sanktioner som står
myndigheterna till buds är föreskrifter om försiktighetsmått, förbud och
skadeståndstalan. Denna sistnämnda rätt tillkommer även enskild skadelidande.
Vid åsidosättande av förbud eller föreskrifter som meddelats med
stöd av miljöskyddslagen är straffen böter eller fängelse i högst ett år. Har
ändring skett av ett faktiskt förhållande genom ett straffbart beteende, har
myndigheterna möjlighet att vinna rättelse genom handräckning. 1981
infördes regler om miljöskyddsavgifter för att komma till rätta med det
förhållande att företagare i sina ekonomiska kalkyler räknar med böter av
viss storleksordning för brott mot miljöskyddslagen. Talan för brott mot
lagen förs av allmän åklagare.

Det krävs inga djupare juridiska kunskaper för att upptäcka miljöskyddslagens
luckor, luckor som dagligen utnyttjas av mindre nogräknade företagare.
Några exempel:

- Miljöskyddslagen är tillämplig även på befintliga miljöfarliga anläggningar.
Något tvång att söka tillstånd eller göra anmälan enligt 2 § eller 8 §
miljöskyddskungörelsen finns inte så länge anläggningarna bedrivs i
befintligt skick, även om anläggningarna sorterar under nämnda lagrum.
Miljöskyddslagen är 15 år gammal. De flesta miljöfarliga anläggningar i
Sverige är av äldre datum och hamnar i kontrollhänseende under punkten
3 ovan. Skulle ändringar genomföras i anläggningarna, vilka medför att
föroreningarna ökar eller att ny förorening uppkommer, kan det komma
att krävas tillstånd, dispens eller förhandsanmälan. Här ställs dock
kontrollmyndigheterna inför betydande bevissvårigheter, med påföljd att
företagens chanser att dra längsta strået i en eventuell tvist får bedömas
som mycket stora. Skulle det vara möjligt att bevisa att befintlig
anläggning, för vilken tillstånd ej beviljats, åstadkommer miljöskada, kan
koncessionsnämnden efter hemställan från naturvårdsverket besluta om
förbud eller meddela föreskrift om försiktighetsmått.

- Beviskravet på orsakssammanhang mellan det påstådda skadegörande
beteendet och den skadliga effekten ställs sedan gammalt mycket högt.
Orsakssammanhanget skall vara styrkt. I ett par mål från senare år har
högsta domstolen mildrat beviskravet till sannolikt orsakssammanhang,
men det är för tidigt för att dra några slutsatser av dessa avgöranden.

- Föreskrifterna om skyddsåtgärder får i praktiken en viktig begränsning
genom hjälpreglerna att inte ställa större krav än vad som för dagen är
tekniskt möjligt och ekonomiskt skäligt. Det krävs ingen större fantasi för
att förstå att de tekniska innovationerna på miljöskyddsområdet går
långsamt framåt med denna milt sagt lindriga press på företagen.

- Dagens tillsyns- och kontrollsystem är byråkratiska och tungrodda.
Länsstyrelserna kan komma att agera både som tillsyns- och tillståndsmyndighet.
Detsamma gäller koncessionsnämnden. Naturvårdsverket måste
gå genom koncessionsnämnden för att genomdriva ändringar och slutligen
sortera brott mot miljöskyddslagen under allmän åklagare, trots att

Mot. 1985/86

Jo729

15

brottens natur ofta förutsätter en specialistkompetens vilken oftast inte
finns tillgänglig på en åklagarmyndighet.

Som liberaler tror vi på en stark marknadsekonomi. Kravet på ekonomisk
tillväxt får dock inte innebära att vi förbrukar de tre grundförutsättningarna
för liv på vår planet - brukbar mark, rent vatten och oförorenad luft.

Dagens miljöproblem är ofta globala. Därför måste vi agera internationellt.
För vår trovärdighets skull krävs det emellertid att vi sopar framför
egen dörr först. En början på det nationella arbetet måste vara att förstärka
samhällets tillsyns- och kontrollmöjlighet. Detta bör ske genom inrättandet
av ett miljöombudsmannaämbete. Till detta ämbete bör man knyta erforderlig
juridisk, teknisk och annan expertis. Det bör vidare utrustas med
vittgående befogenheter att på ett effektivt sätt kontrollera lagens efterlevnad
och med långtgående sanktionsmöjligheter, däribland möjligheten att
föra åtal.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts i motionen hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående inrättandet av ett miljöombudsmannaämbete.

Stockholm den 24 januari 1986

Kjell-Arne Welin (fp) Siw Persson (fp)

Mot. 1985/86

Jo729

gotab Stockholm 1986 10149

16