Inkomstskatten för åren 1987 och 1988
Motion 1985/86:420 Lars Werner m. fl. (vpk)
Motion till riksdagen
1985/86:420
Lars Werner m. fl. (vpk)
Inkomstskatten för åren 1987 och 1988
(prop. 1985/86:130)
Sammanfattning
Vänsterpartiet kommunisterna avvisar regeringens förslag till skatteskalor
för 1987 och 1988. Vi anser inte att skatterna för högavlönade skall sänkas
kraftigt medan de för lågavlönade endast sänks i ringa omfattning. Vänsterpartiet
kommunisterna anser att en sänkning av matmomsen bättre gynnar
låg- och mellaninkomstgrupper. Vi biträder förslaget om höjt kommunalt
grundavdrag under förutsättning att kommunerna kompenseras för skattebortfallet.
Vi avvisar också regeringens försämring av det s. k. extra avdraget för
pensionärer samt förslaget om slopande av sambeskattningen av makars
B-inkomster, sänkning av marginalskattespärren och justering av den s. k.
begränsningsregeln.
Vi föreslår dessutom att avdragsrätten för pensionsförsäkringspremier
skärps.
Skattepolitikens inriktning
Olika regeringars skattepolitiska inriktning sedan mitten av 1970-talet har
varit att minska progressiviteten (utjämningen) i beskattningen. Vpk har
kritiserat denna politik som drivits av både borgerliga och socialdemokratiska
regeringar. Att de borgerliga partierna har intresse att gynna överklass
och höginkomsttagare är naturligt. Att däremot socialdemokratiska regeringar
intar liknande positioner i skattepolitiken är högst anmärkningsvärt.
Vänsterpartiet kommunisternas ekonomiska och skattepolitiska inriktning
är att skatt skall betalas efter bärkraft, dvs. att de med höga inkomster och
stora förmögenheter skall betala väsentligt mer i skatt än för närvarande och
människor med låga eller normala lönearbetarinkomster skall gynnas med
lägre skatt och minskade kostnader för nödvändighetsvaror som bl. a. mat
och hyror.
Progressiviteten i beskattningen har starkt minskat. Sedan mitten av 1970talet
och tills nu har den progressiva delen i beskattningen (den statliga
utjämnande skatten) minskat från nära en tredjedel till omkring en sjundedel
av samhällets totala skatteinkomster. Orsakerna härtill är främst ändrade
skatteskalor, s. k. inflationsskydd och de kraftiga marginalskattesänkningarna
i samband med den ”underbara nattens” överenskommelse (skattereformen)
mellan socialdemokraterna och de borgerliga mittenpartierna. Att
nu ytterligare, som regeringen föreslår, sänka skattesatserna kraftigt i högre
inkomstskikt samtidigt som skatteskalans förändring medför ökad statlig Mot. 1985/86:420
skatt i inkomstlägen upp till närmare 80000 kr. kan inte accepteras. Denna
borgerligt inriktade skattepolitik måste avvisas. I stället måste skattepolitiken
inriktas så att de breda befolkningsgrupperna gynnas och så att höginkomsttagare,
spekulanter och de med stora förmögenheter får ökad skattebörda.
Kritik mot regeringsförslaget
Som tidigare nämnts föreslås att skatteskalorna för 1987 och 1988 ändras så
att det mest gynnar de med höga inkomster och direkt missgynnar de med
inkomster upp till ca 80000 kr. I förslaget ingår att höja det kommunala
grundavdraget från nuvarande 7500 till 10000 kr. för 1988. Den minskade
kommunala beskattningen som detta medför motverkas genom att skatteskalan
skärps i låga och normala inkomstskikt men också mildras i högre.
Effekten blir att kommunernas inkomster minskas, vilket medför ytterligare
försämringar av viktiga kommunala verksamheter. Denna indragning med
drygt 4 miljarder kronor för kommunerna skall läggas till de 2,5 miljarder
som tidigare i år föreslagits av regeringen. För att kunna biträda förslaget om
höjt kommunalt grundavdrag kräver vi att kommunerna kompenseras för
inkomstminskningarna.
För de breda inkomstgrupperna, där kommunalskatten utgör den största
delen i beskattningen, medges inte det ökade kommunala grundavdraget att
helt slå igenom. Fullt genomslag skulle innebära en minskad skatt för samtliga
med en beskattningsbar inkomst om 10 000 kr. och mer på 750 kr. Genom
att den statliga skattesatsen skärps med en procentenhet, från fyra till fem,
motverkas den för många låginkomsttagare nödvändiga skattesänkningen
genom skärpt statlig skatt. Exempelvis blir det en sänkning med endast 168
kr. för en person med 70000 kr. i årslön, vilket är en typisk inkomst för
deltidsarbetande kvinnor eller t. o. m. heltidslön i vissa extrema låglönebranscher.
För inkomsttagare med över 200000 kr., vilka redan genom skattereformen
m. m. fått minskade skatter med flera tiotusentals kronor, minskas
skatten med ytterligare drygt 4 000 kr. Det är knappast inkomsttagare i dessa
skikt som är i behov av ökade inkomster efter skatt.
I samband med sänkningen av marginalskatterna för höginkomsttagarna
sänks även den s. k. marginalskattespärren från 80 till 75%. Det innebär att
även om kommunalskatten överstiger 30 kronor per skattekrona (30%)
behöver inte de i högsta föreslagna skattesatsen, 45%, erlägga mer än 75% i
skatt. I samband med skattereformen 1982-1985 sänktes marginalskattespärren
från 85 till 80% som mest. Den sänkta marginalskattespärren medför
ytterligare lättnader för dem med över 200000 kr. i årsinkomst. En reform
enbart för en redan gynnad grupp.
Även det s. k. extra avdraget för pensionärer föreslås ändrat. Här ökar
regeringen avtrappningen, vilket medför att extraavdraget försvinner i lägre
inkomstskikt än vad annars skulle varit fallet. Motiveringen för detta anges
vara att marginaleffekterna av ändrad skatteskala, avtrappning av extra
avdraget och inkomstprövningen för Kommunalt bostadstillägg (KBT) blir
oacceptabelt höga. Därför föreslår regeringen att avtrappningen sker snabbare
och att skatten härav ökar. n
Det är en konstig motivering med ett ännu besynnerligare förslag för att Mot. 1985/86:420
minska de s. k. marginaleffekterna. Eftersom vänsterpartiet kommunisterna
avvisar förslaget till ändringar i skatteskalorna är det logiskt att också avvisa
försämringen av det extra avdraget samt den sänkta marginalskattespärren
och ”justeringen” av den s. k. begränsningsregeln, vilken gynnar de med
stora förmögenheter och höga inkomster.
Regeringen föreslår vidare att sambeskattningen av makars B-inkomster
slopas. De som tjänar på detta förslag är de med kapitalinkomster över 6 000
kr. utöver underskott av kapital. Förslag i denna riktning har under flera år
förts fram av de borgerliga partierna. Dessa har dock avslagits av en samlad
majoritet av socialdemokrater och kommunister. Därför är det märkligt att
en socialdemokratisk regering föreslår denna förändring. Vpk finner inga
skäl att tillmötesgå detta förslag och avvisar således detsamma.
I propositionen föreslås även att rätten till kvittning mellan underskott på
villafastighet och kapitalinkomst slopas. Vpk föreslog redan i samband med
skattereformens begränsning av värdet för underskottsavdragen till maximalt
50% att denna kvittningsrätt inte skulle medges. Vi ansluter oss, i likhet med
tidigare ställningstagande, till att slopa denna kvittningsrätt.
Vänsterpartiet kommunisternas förslag
Som redan sagts avvisar vi förslaget till nya skatteskalor för 1987 och 1988.
Däremot accepterar vi det höjda kommunala grundavdraget under förutsättning
att kommunerna kompenseras för skattebortfallet om ca 4 miljarder
kronor. Detta bör kunna göras med medel från beskattningen av juridiska
personer som riksdagen på förslag av regeringen tidigare fråntagit kommunerna.
Vi hänvisar till vårt förslag från januari i år om en sänkning av matmomsen
genom att öka och bredda livsmedelssubventionerna med 3 miljarder i ett
första steg. Detta ger en väsentligt bättre profil som mer gynnar låg- och
mellaninkomsttagargrupperna. Vpk anser det vara viktigare att sänka matkostnaderna
än att gynna höginkomstgrupperna med lägre skatter. Vårt
förslag med oförändrade skatteskalor skall ses i kombination med vårt förslag
om sänkt matmoms genom ökade livsmedelssubventioner. Detta kommer i
väsentligt högre grad att gynna barnfamiljer i låg- och mellaninkomstskikt än
regeringens förslag till skatteskalor. Detta framgår av tabell nedan. Här har
hänsyn tagits till av konsumentverket framräknade kostnader för olika familjetyper.
Genom att subventionerna läggs ut över ett begränsat bassortiment
kan inte höginkomsttagarna dra särskilt stor fördel gentemot andra genom
annat konsumtionsmönster. Vi har dock beräknat något högre konsumtionskostnader
med motsvarande momsvinst för denna grupp.
13
Familjetyp | Inkomst i kronor | Ändring i förhållande till |
1 vuxen inga barn | 70000 | - 872 |
2 vuxna inga barn | 100000/70000 | - 656 |
2 vuxna inga barn | 200000/140000 | + 3 838 |
1 vuxen 2 barn | 70000 | - 1 382 |
2 vuxna 2 barn | 100000/70000 | - 1 176 |
2 vuxna 2 barn | 200000/140000 | + 2 318 |
Till dessa effekter bör läggas att höginkomsttagarna i exemplet genomsnittligt
får ökad skatt genom våra andra förslag om skärpta förmögenhetsskatter och
minskade underskottsavdragsmöjligheter. Sammantaget gör detta att det för
dessa knappast skulle bli någon vinst av minskade matkostnader eller högre
kommunalt grundavdrag.
Politiken måste enligt vår mening ses som en helhet varför de förslag till
skattepolitik som vi lade fram i januari bör inräknas när värderingen av de nu
föreslagna förändringarna görs.
Slutligen föreslår vi vissa inskränkningar i avdragsrätten för premier till
privata pensionsförsäkringar. De nuvarande reglerna medger avdrag med
fullt värde av marginalskatten upp till en premie motsvarande ett basbelopp
eller högst 10% av inkomsten. Vi föreslår att pensionsförsäkringspremier
räknas på samma sätt som underskott och alltså endast medges avdrag för på
grundbeloppet.
I samband med propositionen om skatteskalorna lade regeringen även
fram förslag om vissa inkomstförstärkningar på statsbudgeten. I motion till
denna lägger vänsterpartiet kommunisterna fram förslag om höjning av omsättningsskatten
på aktiehandeln till sex % samt höjning av tobaksskatten. Vi
föreslår där även en utjämningsfond för olja som skall utjämna effekterna vid
ökade oljepriser. Vi säger dessutom nej till höjningen av skatten på bl. a.
gasol.
14
Hemställan
Med hänvisning till det anförda föreslås
1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1985/86:130
a) i vad avser förslaget om ändrade skatteskalor för 1987 och 1988,
b) i vad avser förslaget om ändrade avtrappningsregler för extra
avdrag för pensionärer,
c) i vad avser förslaget om slopande av sambeskattning av makars
B-inkomster,
d) i vad avser förslaget om ändrad marginalskattespärr och justering
av den s. k. begränsningsregeln,
2. att riksdagen beslutar att bifalla proposition 1985/86:130 vad
avser ändrat kommunalt grundavdrag endast under förutsättning att
kommunerna kompenseras för skattebortfallet,
3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförs beträffande rätten till avdrag för pensionärsförsäkringspremier.
Stockholm den 1 april 1986
Lars Werner (vpk)
Bertil Måbrink (vpk)
Jörn Svensson (vpk)
Tommy Franzén (vpk)
Nils Berndtson (vpk)
Inga Lantz (vpk)
Hans Petersson (vpk)
i Hallstahammar
Mot. 1985/86:420
15
