Indragningen av tjänster inom sjöfartsverket

Motion 1986/87:T618 Hans-Eric Andersson m. fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87:T618

Hans-Eric Andersson m. fl. (s)

Indragningen av tjänster inom sjöfartsverket

Riksdagen beslöt 1976 om en nationell skärgårdspolitik med målet att bevara
en bofast befolkning i skärgården. Fast bosättning är en nödvändighet
för skärgården, inte endast för bevarandet av kultur-, natur- och bebyggelsemiljöer
utan även för en rad andra värdefulla insatser i samhällslivet som
övervakning av olika slag, bl. a. räddningstjänst, sjöfart och försvaret, förhindrande
av olaga jakt och fiske samt hjälp vid olyckor.

En nationell skärgårdspolitik innebär specifika insatser som inte enbart
grundas på värderingar om lönsamhet, produktivitet etc. och förutsätter en
medverkan från och samverkan mellan samtliga statliga verk och organ för
att de uppställda målen skall nås.

På regional nivå avsätter länsstyrelsen och andra regionala organ —
landstinget, utvecklingsfonden, lantbruksnämnden m. fl. tillsammans med
skärgårdskommunerna — betydande resurser för arbete med länets skärgårdar.

Tyvärr måste man konstatera att vissa statliga sektorsorgan ibland handlar
i strid med riksdagens mål för skärgårdspolitiken. Det omdömet måste
man ge de av sjöfartsverket aviserade indragningarna av personal vid
Landsort och Svartklubben. Genomförs indragningarna kan det innebära
dödsstöten för båda samhällena. De får också allvarliga konsekvenser för
service åt yrkesfisket. Beredskapen vid miljökatastrofer och sjöräddning,
liksom tjänster åt försvaret och SMHI försvinner helt osv. De direkta kostnaderna
för samhället kan komma att mångdubbelt överstiga vad sjöfartsverket
tror sig spara in genom indragningarna. Dessa kan därför inte få
genomföras.

Det är en oskattbar fördel för samtliga redovisade arbetsuppgifter att
personalen är fast bosatt i området. Det innebär väldiga praktiska fördelar
vad gäller lokalkännedom, tillgänglighet vid snabba arbetsinsatser och
mycket hög handlingsberedskap på samtliga områden. De senaste årens
aktiviteter runt våra kuster och inte minst i denna landsdel talar entydigt för
en förstärkt och inte en uttunnad bevakning.

Nu finns Förordning om handläggning av vissa personalfrågor i statlig
verksamhet utmed rikets kuster (SFS 1982:136). Enligt denna skall myndighet
som vill dra in ”personal som har direkt betydelse för tillsyn och övervakning
av kusterna” inhämta länsstyrelsens yttrande över åtgärden. Länsstyrelsen
skall bereda andra berörda myndigheter tillfälle att yttra sig. Om
länsstyrelsen eller central statlig myndighet inte godtar personalinskränkningen
och den myndighet som vill genomföra åtgärden ändå framhärdar
skall frågan hänskjutas till regeringen.

I praktiken har denna förordning visat sig fungera dåligt. Länsstyrelsen Mot. 1986/87

kommer in i ett alldeles för sent skede och får för korta remisstider. Länssty- T618

relsens roll blir passiv. Ärendena har gått så långt att de ofta inte alls eller
bara marginellt kan påverkas.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
angetts mot planerade indragningar av personal vid lotsplatsen

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen angetts om en omarbetning av Förordning om handläggning
av vissa personalfrågor i statlig verksamhet utmed rikets kuster
(SFS 1982:136).

Stockholm den 27 januari 1987
Hans-Eric Andersson (s)

Hans Göran Franck (s) Christina Pettersson (s)

10