Importförbud av skinn och päls från länder där saxfångst är tillåten

Motion 1992/93:Jo507 av Elving Andersson (c)

Ärendet är avslutat

Motionsgrund
Motionskategori
-
Tilldelat
Jordbruksutskottet

Händelser

Inlämning
1993-01-26
Bordläggning
1993-02-09
Hänvisning
1993-02-10

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Sverige har en djurskyddslag som är mycket långtgående
i en internationell jämförelse för att skydda djur mot
onödigt lidande. Sverige har gjort sig känt som ett av
världens mer djurvänliga länder. Vi borde också engagera
oss för ett bättre skydd för djur utanför Sveriges gränser. Ett
sätt att göra detta är att införa ett importförbud för skinn
och päls från länder där saxfångst är tillåten.
Saxfångst är tyvärr en vanlig fångstmetod av pälsdjur i
vissa länder. Bensaxen är förbjuden i ca 65 länder världen
över eftersom den anses förorsaka mycket svårt lidande. I
Sverige förbjöds bensaxen för över 20 år sedan.
De djur som man avser skall fastna i saxarna är bl.a.
prärievarg, tvättbjörn, mink, räv och lodjur. Detta
fångstredskap är emellertid inte selektivt, vilket innebär att
även andra djur som t.ex. hjortar, fåglar och husdjur
fastnar.
Bensaxen fungerar så att djurets tass, ben eller klöv
kläms fast mellan två hårdfixerande metallbågar. När saxen
slår till orsakas blödningar och ibland benbrott.
Det fångade djuret använder alla krafter för att komma
loss. Det försöker dra sig ur saxen men förorsakar bara
ytterligare skador. Då djuret försöker gnaga av saxen
skadas tänderna och det förekommer att käkbenet friläggs.
När försöket misslyckats angriper djuret ofta det ben som
fastnat. Det är inte ovanligt att djuret i sin förtvivlan gnager
av sin egen tass för att komma loss.
Även om vi i vårt land tagit avstånd från denna
fångstmetod genom att förbjuda den, så bidrar vi ändå till
fortsatt användning av bensaxar. Vi importerar nämligen
skinn och päls från länder där saxfångst är tillåtet.
Eftersom vi i Sverige förbjudit användande av bensax,
borde det vara naturligt att vi inte heller tillåter import av
skinn och pälsar från länder där denna barbariska metod
tillåts.
Med anledning av liknande motionsyrkanden under
föregående riksmöte anförde jordbruksutskottet bl.a.
''.....att möjligheterna för Sverige att ensidigt införa för
import av skinn inskränkande regler grundade på
ifrågasättandet av de i exportlandet använda
fångstmetoderna ter sig vanskliga.''
Med anledning av detta finns det anledning att påpeka
att det inte är fråga om någon ensidig svensk
importbegränsning. EG beslöt 1991 att från 1995 införa just
ett importförbud för pälsar från ett antal djurslag om de
kommer från ett land där bensax är tillåten. Det finns ingen
anledning för Sverige att vänta på att detta EG-beslut skall
träda i kraft. Sverige bör införa en sådan importbegränsning
omgående.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställes
att riksdagen hos regeringen snarast begär förslag till lag
om förbud mot import av skinn och päls från länder där
saxfångst är tillåtet.

Stockholm den 19 januari 1993

Elving Andersson (c)


Yrkanden (2)

  • 1
    att riksdagen hos regeringen snarast begär förslag till lag om förbud mot import av skinn och päls från länder där saxfångst är tillåtet.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 1
    att riksdagen hos regeringen snarast begär förslag till lag om förbud mot import av skinn och päls från länder där saxfångst är tillåtet.
    Behandlas i

Intressenter

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.