i Helsingborg (s)

Motion 1987/88:T44 av Bengt Silfverstrand och Hans Pettersson

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :T44

av Bengt Silfverstrand och Hans Pettersson
i Helsingborg (s)

om trafikpolitiken inför 1990-talet
(prop. 1987/88:50)

Stöd till svensk sjöfartsnäring

I ovannämnda proposition — ”Trafikpolitiken inför 90-talet” — understryker
departementschefen bl. a. sjötransporternas strategiska betydelse för den svenska
utrikeshandeln. Han framhåller vidare den ökade valfrihet för näringslivet som tillgången
till sjötransporter innebär med lägre transportkostnader som följd och pekar
på den viktiga länk som färjesjöfarten utgör för konkurrensen på transportmarknaden.
Mot bakgrund av den hårdnande internationella konkurrens som den svenska
handelsflottan under längre tid varit utsatt för, säger sig kommunikationsministern
överväga åtgärder för att stärka den svenska sjöfartsnäringens ställning.

Situationen för sjöfarten är nu så allvarlig att sådana åtgärder snarast måste
komma till stånd. Den strukturomvandling av svenskt näringsliv som följde i oljekrisens
spår har i hög grad berört sjöfarten. Under den senaste tioårsperioden har
vår handelsflotta — räknat i dödviktstonnage — minskat med två tredjedelar. Framför
allt är det tank- och bulktonnaget som drabbats hårt.

Som sjöfartsnation har Sverige gått tillbaka. Det är en utveckling som vi i och för
sig har gemensam med många andra länder med stolta sjöfartstraditioner. Bland de
faktorer som ligger bakom denna utveckling förtjänar följande att särskilt nämnas:

— Övertonnage inom handelsflottan som en följd av överkapacitet inom den
internationella varvsindustrin.

— Sjunkande fraktintäkter.

— Tendenser till ökad protektionism.

— Ökade driftskostnader som det är ytterst svårt att kompensera genom ytterligare
rationaliseringar

— Sjöfartskrisen har varit långvarig, vilket kraftigt undergrävt rederinäringens
ekonomiska bas.

Sett ur folkhushållets synpunkt är sjöfarten dock alltjämt en mycket betydande
styrkefaktor. Svensk sjöfart omsatte 1987 17 mdr kronor och lämnade ett valutanetto
på i runda tal 7 mdr kronor. Av den totala import-exportvolymen på ca 100
miljoner ton fraktas ca 95 % på fartyg, varav ca 20 % på svenskt fartyg. Fraktintäkterna
har hållit tämligen jämna steg med exportintäkterna.

Förklaringarna till att sjöfartnettots bidrag tili vår bytesbalans fortfarande är
oförändrat positivt är flera, men den viktigaste orsaken är att våra rederier i ökad
utsträckning hyr in utländskt tonnage. Betydelsen ur beredskapssynpunkt, sjöfartens
bidrag till betalningsbalansen och sysselsättningsaspekterna utgör samman- 3

taget synnerligen starka skäl för att nu vidtaga skyndsamma åtgärder i syfte att Mot. 1987/88
vända den negativa utvecklingen för den svenska handelsflottan. T44

Inte minst det behov av fartygstransporter som kommer att finnas vid avspärrning
och kriser understryker vikten av att upprätthålla en svensk handelssjöfart. Den
svenska handelsflottans primära uppgift under dylika förhållanden blir ju att transportera
merparten av det gods som importeras eller exporteras. Dessutom kommer
då i större omfattning sjötransporterna att utnyttjas längs våra kuster och på våra
inre vattenvägar. Ett tungt vägande skäl är givetvis sjötransporternas energisnålhet,
men också det faktum att landtransportmedlen saknar kapacitet för dessa transportbehov.
Sett ur totalförsvarets synpunkt är behovet av hjälpfartyg till flottan och
distributionen av strategiska varor inom landet stort. Redan dagens handelsflotta
visar att tonnagetillgången inte motsvarar behovet vid en krissituation.

Närsjöfartsutredningen underströk redan 1981 det allvarliga i situationen:

"Starka skäl talar för att vi nu nått en gräns under vilken totalförsvarets behov icke
längre kan på ett rimligt sätt tillfredsställas”. Därefter har flottan reducerats med
30%.

Ur såväl miljö- som transportsynpunkt torde stora fördelar stå att vinna i att lägga
över transporter av farligt gods från lastbil till kustsjöfarten. Det torde vara möjligt
att genom statliga styr- och stimulansåtgärder befrämja en sådan utveckling för att
stärka kustsjöfartens ställning.

Sammanfattningsvis kan konstateras att särskilda åtgärder måste vidtas för att
bevara och utveckla den svenska sjöfartsnäringen. Vi noterar att regeringen avser
att lägga en proposition under våren som behandlar de sjöfartspolitiska frågorna.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av åtgärder för att stärka den svenska sjöfartsnäringens
ställning.

Stockholm den 1 februari 1988

Bengt Silfverstrand (s) Hans Pettersson (s)

i Helsingborg

4