i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 105 med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken, m. m.

Motion 1971:1467 av herr Hellmark m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1971:1467

11

Nr 1467

av herr Hellmark m. fl.

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 105 med förslag till lag om
ändring i rättegångsbalken, m. m.

Propositionen avser lagstadga, att en borgenär har rätt att uttaga
inkassokostnader (i den mån dessa icke är obetydliga), att ge fullmakt
åt regeringen att i taxeform fastställa storleken av dessa samt slutligen
att reglera sättet för deras utkrävande.

Det är i princip riktigt att en försumlig gäldenär ålägges att betala
uppkommande inkassokostnader. Det synes också riktigt, att obetydliga
sådana kostnader, som exempelvis kostnaden för ett brev eller telefonsamtal,
icke debiteras.

Sättet för deras uttagande, deras likställande med rättegångskostnader
i samband med rättegång och att krav på inkassokostnader får prövas
i lagsökningsmål och i mål om betalningsföreläggande är också tillfredsställande.
Härigenom vinner man möjlighet till ett relativt enkelt
förfarande.

Om vi sålunda i dessa grundläggande frågor tillstyrker bifall till propositionen,
måste vi beträffande det i propositionen föreslagna förfarandet,
att Kungl. Maj:t skall utfärda bestämmelser med taxor för de
ersättningar som får utkrävas och att dessa skall tillämpas vid såväl
rättegång som i övriga fall, anmäla en avvikande mening. I propositionen
har anförts huru skilda fall av inkassouppdrag kan draga olika
åtgärder och kostnader i inkasso. I regel torde fallet vara det, att en försumlig
och tredskande gäldenär förorsakar större inkassokostnader än
en mera skötsam sådan. Om propositionen bifalles kommer en försumlig
gäldenär, som dock är så hederlig att han efter relativt litet inkassoarbete
betalar, få betala onödigt stora inkassokostnader under det att
en envist tredskande gäldenär åsamkar betydligt större kostnader än han
åläggs betala. En borgenär kan givetvis anpassa sin inkassoinsats till kostnader,
som motsvaras av utfärdad taxa, men nödgas då att eventuellt
i onödan igångsätta ett rättegångs- eller lagsökningsförfarande. Detta är
ur gäldenärens synpunkt knappast önskvärt. Det publicitetsförfarande
som tillämpas (t. ex. meddelande i Justitia) kan för lång tid framåt skapa
svårigheter för denne. Den risk för överdimensionering av krävda inkassokostnader,
som eventuellt kan befaras, kan elimineras genom att borgenären
åläggs att specificera och efter anmaning verifiera havda kostnader.
Domstol, som handlägger rättegång, lagsökningsförfarande och

Mot. 1971:1467

12

betalningsföreläggande, är fullt kompetent att bedöma skäligheten i
framställda krav. Därest en gäldenär vid förfarande utanför domstol
finner framställt krav på inkassokostnader oskäligt, har han möjlighet att
föra kravet fram till domstols bedömning.

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställer vi

att riksdagen måtte besluta att i det förslag till lagändring som förelagts
riksdagen de meningar som ålägger Kungl. Maj:t att utfärda
bestämmelser rörande ersättning för inkassokostnader utgår.

Stockholm den 30 april 1971

MARTIN HENMARK (fp)
K. A. LEVIN (fp)

BRITTA BERGSTRÖM (fp)
OLLE WESTBERG (fp)
i Ljusdal