i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:149 med förslag till organisation av den nya centralmyndigheten för domstolsväsendet m. m.

Motion 1974:1991 av herr Winberg m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1974:1991

7

Nr 1991

av herr Winberg m. fl.

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:149 med förslag till
organisation av den nya centralmyndigheten för domstolsväsendet
m. m.

I justitieutskottets betänkande 1972:8 anförde utskottet angående tillskapandet
av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet att
detta självfallet inte fick innebära något som helst ingrepp i domstolarnas
självständighet och integritet när det gäller den dömande verksamheten.
Det ansågs som en rättssäkerhetsfråga av stor vikt, som borde ägnas särskild
uppmärksamhet. Framför allt borde den problematik som sammanhängde
mellan dömande och administrativ verksamhet övervägas.

I reservation till betänkandet anförde utskottets borgerliga ledamöter, vilka
yrkade avslag på förslaget om inrättande av myndigheten, att värnet om
domstolarnas självständighet och integritet var en rättssäkerhetsfråga av
yttersta vikt, att avsevärda svårigheter förelåg att skilja mellan administrativ
och dömande verksamhet, att domstolsutredningen icke givit någon lösning
på problemet, att det icke berörts i den proposition (1972 års statsverksproposition)
som låg till grund för betänkandet och att garantier således
saknades för att domstolarnas självständighet i den dömande verksamheten
inte skulle komma i fara genom inrättandet av ett verk med styrande funktioner
på det administrativa området.

Domstolsstyrelseutredningen, som haft till uppgift att i detalj utreda den
centrala förvaltningsmyndighetens ställning, arbetsuppgifter och organisation
har icke gjort något försök att göra en principiell avgränsning mellan
dömande och administrativ verksamhet hos domstolarna. En sådan avgränsning
har utredningen nämligen funnit ”meningslös”. Den föreslagna centralmyndigheten
skall enligt utredningen inte utestängas från alla uppgifter
som till sin natur är administrativa men trots det verkar reglerande eller
eljest har återverkningar på den judiciella verksamheten. I uppgifterna för
myndigheten kommer att ligga att det skall arbeta för en väl avpassad organisation,
ändamålsenliga rutiner, effektivitet i domstolarnas arbete, snabbhet
och säkerhet i dömandet. Myndigheten skall bl. a. meddela föreskrifter,
råd och anvisningar.

Departementschefen anser att den centrala myndighetens kompetensområde
i stort sett bör avgränsas på det sätt som domstolsstyrelseutredningen
föreslagit. I propositionen anförs dessutom att myndigheten så långt det
är möjligt skall få ledande och samordnande funktioner samt ha rätt att
meddela föreskrifter och anvisningar för domstolarnas verksamhet. Den

Mot. 1974:1991

8

bör ges samma ställning och arbetsuppgifter som centrala förvaltningsmyndigheter
i allmänhet.

Vad departementschefen här anfört kan, inte minst mot bakgrund av
att utredningens påstående om det meningslösa i att göra en gränsdragning
mellan dömande och administrativ verksamhet inte motsäges av departementschefen,
med hänvisning till vad såväl majoriteten som reservanterna
anfört i ovannämnda utskottsbetänkande vara tillräckligt skäl för yrkande
om avslag på propositionen.

Enligt vår mening utgör principen om domstolarnas självständighet i förhållande
till den styrande makten,dvs. till regeringen och dess underlydande
förvaltningsorgan, en utomordentligt viktig garanti från rättssäkerhetssynpunkt.
Det är inte för domstolarna utan för de enskilda medborgarna som
principen är så betydelsefull. Denna princip måste sträcka sig längre än
till att regeringen eller dess underlydande organ icke får ge anvisning om
hur domstol skall fälla avgörande i konkreta fall eller tillämpa vissa rättsregler.
Den måste t. ex. sträcka sig så långt att förvaltningsmyndighet icke
skall ha befogenhet att övervaka och ge direktiv för domstolarnas sätt att
organisera sitt arbete och handlägga sina arbetsuppgifter. Kontrollen av att
domstolsarbetet utföres på ett sätt som överensstämmer med gällande lagar
och författningar skall ske, och sker även för närvarande, i helt andra former.

Det övervägande antalet domstolar i landet utgörs av tingsrätterna. Departementschefen
uttalar att förslaget om ändrad domstolsorganisation icke
får tydas så, att det föreligger missförhållanden vid tingsrätterna i dag. Tvärtom
anföres i propositionen att landets tingsrätter i vad gäller den dömande
verksamheten står på en hög kvalitativ nivå. Något behov av att via en
centralmyndighets ingripande av olika slag höja den kvalitativa nivån på
den dömande verksamheten föreligger sålunda inte. Andra, måhända icke
uttalade, motiv synes ligga bakom förslaget om införande av ett system
för domstolsorganisationen, där administrativa och dömande uppgifter icke
åtskiljes på ett otvetydigt sätt.

Vi finner - i likhet med ett antal remissinstanser, som torde besitta den
största kunskap och erfarenhet som kan uppbringas inom detta område
- att den föreslagna centralmyndigheten kan komma att få en ställning
och uppgift, så att domstolarnas självständighet icke tillräckligt garanteras.
Eftersom de förutsättningar som uppställdes vid riksdagens beslut om tillskapande
av centralmyndigheten inte uppfylles, saknas nu anledning att
i enlighet med propositionen fatta beslut om myndighetens arbetsuppgifter,
ställning och organisation. Domstolsväsendets organisationsnämnd (DON),
som började sin verksamhet 1 juli 1971 och huvudsakligen utgör ett serviceorgan,
bör därför tills vidare fortsätta sin verksamhet även efter 1 juli
1975.

Vårt förstahandsyrkande är således avslag på propositionen. För den händelse
detta icke skulle vinna riksdagens bifall vill vi i andra hand framställa
yrkanden beträffande delfrågor i propositionen.

Uppgiften att fastställa arbetsordning för tingsrätt föreslås ligga på cen

Mot. 1974:1991

9

tralmyndigheten. I likhet med ett stort antal remissinstanser anser vi för
att markera domstolarnas självständighet gentemot myndigheten - denna
uppgift alltjämt böra ligga på hovrätterna. Arbetsordningarna för Stockholms,
Göteborgs och Malmö tingsrätter, vilka nu fastställs av Kungl. Majit, bör
dock med hänsyn till tingsrätternas storlek kunna fastställas av respektive
tingsrätt.

Domstolsstyrelseutredningen anför beträffande indelningen av domarpersonal:

Enligt 4 § första stycket tingsrättsinstruktionen ankommer det f. n. på
hovrätten, utom såvitt gäller de tre största tingsrätterna, att dela in domarpersonalen
till tjänstgöring på olika rotlar. När det gäller de tre största
tingsrätterna har dessa enligt sina resp. arbetsordningar att själva fatta motsvarande
beslut. Enligt vår uppfattning bör några ändringar inte genomföras
i dessa hänseenden.

Departementschefen synes i propositionen inte närmare beröra dessa frågor.
Vi har ingen erinran mot utredningens förslag. Vid de avdelningsindelade
tingsrätterna har Kungl. Majit hittills indelat chefsrådmännen på
avdelning. Enligt vår mening bör även denna uppgift tillkomma hovrätt
dock att, i likhet med vad vi föreslår beträffande fastställande av arbetsordning,
Stockholms, Göteborgs och Malmö tingsrätter själva bör tilläggas
uppgiften att fatta beslut i dessa frågor.

Departementschefen föreslår att bestämmelsen i 2 kap. 1 § rättegångsbalken
angående hovrätternas tillsynsskyldighet över tingsrätterna skall slopas.
Bestämmelsen torde icke från tingsrätternas sida ha upplevts som innebärande
intrång i deras självständighet. Den har i stället, som någon tingsrätt
framhållit i sitt remissyttrande, utgjort grunden för visst stöd som tingsrätterna
kunnat erhålla från hovrätterna i sitt arbete. Med hänsyn till att
hovrätterna även i framtiden avses få vissa uppgifter beträffande tingsrätterna
(t. ex. skyldighet att tillhandahålla förstärkningspersonal och ha ansvar för
domarutbildningen) och till att så många remissinstanser ansett bestämmelsen
erforderlig, bör den enligt vår mening behållas.

Bestämmelserna i 1 kap. 6 § rättegångsbalken om s. k. tingsordning har
inneburit att parter, ombud, press och allmänhet i god tid fått kännedom
om vilka dagar domstolen skulle sammanträda. Några egentliga skäl varför
bestämmelsen skall borttas har inte förebragts. Om så sker bör dock understrykas
vikten för bl. a. åklagare och ombud av att domstolsförhandlingar
kommer att äga rum vissa bestämda dagar.

Begreppet ting har gammal hävd i svenskt rättegångsväsende. Några bärande
skäl att utmönstra begreppet ur rättegångsbalken utgör inte det förhållandet
att enligt propositionens förslag formell skillnad inte längre kommer
att göras mellan "allmänt ting” och "extrating”. Förslaget att ta bort
tingsbegreppet är ett gott exempel på den historielöshet, traditionsfientlighet
och "klåfingrighet” som inte sällan är utmärkande för på senare tid framlagda
lagförslag. Begreppet allmänt ting bör kunna behållas i rättegångsbalken

Mot. 1974:1991

10

genom att det införes som benämning på det huvudförhandlingssammanträde,
varom 1 kap. 6 § rättegångsbalken stadgar.

Enligt vår mening har icke tillräckliga skäl anförts för en överflyttning
från hovrätt till centralmyndighet av uppgiften att bestämma antalet nämndemän
i domsaga. Med hänsyn till hovrätternas större kännedom om de
lokala förhållandena bör denna uppgift behållas hos hovrätterna.

DON har f. n. hand om de allmänna advokatbyråernas ekonomi. Denna
uppgift föreslås nu bli överförd till den nya centralmyndigheten. Vi anser
det principiellt oriktigt med hänsyn till det viktiga kravet på bl. a. parternas
och partsombudens självständighet och frihet gentemot domstolarna att den
myndighet som skall på central nivå administrera domstolarnas verksamhet
också skall fullgöra samma uppgift för de statliga allmänna advokatbyråerna.
Dessa kan därigenom komma att uppfattas ha en såväl gentemot domstolar
som den centrala myndigheten beroende ställning. Med hänsyn härtill bör
uppgiften att handlägga bl. a. ekonomiadministrativa uppgifter förde statliga
advokatbyråerna tilläggas annan myndighet.

I propositionen tas också upp frågan om tillsättningsförfarandet för ordinarie
domartjänster, vilka kungjorts lediga.

Med hänsyn till att 1972 års domarutredning i dagarna väntas framlägga
förslag om hovrätternas organisation, domarutbildningen och domarkarriären
m. m. bör ändringar i nuvarande tillsättningsförfarande icke ske förrän
i samband med ställningstagande till domarutredningens förslag.

Därest emellertid riksdagen anser att tillsättningsförfarandet bör behandlas
i samband med nu förevarande proposition, hävdar vi annan uppfattning
än departementschefen om hur förslag för tillsättande av dessa tjänster bör
upprättas. I två avseenden delar vi departementschefens bedömning, nämligen
att förslagen bör avges av ett officiellt organ, vars beslut kan överklagas,
och att motiv saknas för olika förslagsorgan för olika tjänster.

Tillsättande av statliga tjänster är många gånger av känslig och ömtålig
natur som fordrar noggrann prövning av olika sökandes kvalifikationer.
Avseende får endast fästas vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet
(11 kap. 9§ nya regeringsformen). Detta gäller inte minst ordinarie
domartjänster, vilkas innehavare i princip är oavsättliga. Skälen för detta
är naturligtvis att domarna i sin dömande verksamhet endast skall vara
bundna av lagen och icke i sin ämbetsutövning frestas att ta hänsyn till
vad högre myndigheter måhända skulle kunna anse vara riktigt och önskvärt.

Tillsättande av domartjänster kan sålunda vara en särskilt grannlaga uppgift.
Med hänsyn till vad vi ovan anfört om nödvändigheten av domstolarnas
självständiga ställning i förhållande till såväl regering som förvaltningsmyndigheter
bör centralmyndigheten för domstolsväsendet icke komma i fråga
som förslagsorgan för tillsättande av domartjänster. Departementschefen
synes härvidlag vara av samma mening. Den av honom föreslagna tjänsteförslagsnämnden
är emellertid inte acceptabel på grund av att centralmyndighetens
chef föreslås ingå i nämnden, t. o. m. som dess ordförande.

Mot. 1974:1991

11

Det förslagsställande organet bör, enligt vår mening, stå helt fritt från centralmyndigheten.

En praktisk väg för att tillskapa ett förslagsorgan som fyller ovan angivna
krav är att inrätta ett utvidgat s. k. presidentkollegium och författningsvägen
reglera dess uppgifter som förslagsorgan. Ledamöterna i detta bör som hittills
utgöras av högsta domstolens ordförande, hovrätternas presidenter och representanter
för underrättsdomarna. Antalet underrättsdomare bör dock utökas
för att ge kollegiet möjlighet till en mer allsidig bedömning av tillsättningsärendena.
Om kollegiet skall upprätta förslag även beträffande tjänster
inom förvaltningsdomstolsorganisationen, bör det givetvis tillföras representanter
från såväl regeringsrätten som kammarrätterna. Under inga
förhållanden anser vi att centralmyndighetens chef, ledamot av dess styrelse
eller befattningshavare vid myndigheten får ingå i det organ som har att
avge tjänsteföretag.

Åtskilliga remissinstanser anser att uppgiften att meddela assessorsförordnanden
inte bör ligga på centralmyndigheten med hänsyn till att dylika
förordnanden innebär det slutliga godkännandet för domarbanan. Vi delar
denna mening och förmenar att dessa tjänster, i likhet med de ordinarie
tjänsterna, bör tillsättas av Kungl. Maj:t. Samma bör gälla för tjänster som
revisionssekreterare och regeringsrättssekreterare. Därav följer att bestämmelsen
i 4 kap. 2 § rättegångsbalken om revisionssekreterare alltjämt bör
behållas.

1 vad gäller tillsättningsförfarande m. m. beträffande övriga tjänster anser
vi, under hänvisning till vad vi ovan anfört, att centralmyndigheten för
domstolsväsendet icke skall handlägga frågor som berör de allmänna advokatbyråerna.

Centralmyndigheten föreslås vidare få uppgiften att handlägga ärenden
om disciplinstraff, åtalsanmälanm. m. för samtliga befattningshavare inom
domstolsområdet. Dylika ärenden synes bättre kunna bedömas av resp. hovrätter
vilka f. n. handlägger dessa, sällan förekommande, ärenden. Centralmyndigheten
synes därför endast böra handlägga dessa frågor till den
del de berör dess egen personal.

1 propositionen föreslås att centralmyndigheten skall inrättas den 1 juli
1975. Det förefaller emellertid som om full visshet f. n. icke råder om att
så kan ske, eftersom departementschefen begär bemyndigande för Kungl.
Maj:t att senarelägga inrättandet med hänvisning till att förseningar kan
uppkomma. Det är emellertid av vikt både för den blivande myndighetens
personal och för domstolar m. fl. att redan vid riksdagsbehandlingen en
tidpunkt fastställes då inrättandet också verkligen kommer att kunna ske.
Med anledning av vad departementschefen anfört föreslår vi att denna tidpunkt
bestäms till 1 januari 1976.

Med hänvisning till det anförda hemställes

A. att riksdagen avslår proposition 1974:149,

B. att riksdagen - om yrkandet under A. icke vinner bifall - beslutar

Mot. 1974:1991

12

1. att arbetsordning för tingsrätt skall fastställas av hovrätt, dock
att arbetsordning för Stockholms, Göteborgs och Malmö tingsrätter
skall fastställas av respektive tingsrätt,

2. att uppgiften att indela chefsrådmännen till tjänstgöring på avdelning
skall ske i enahanda ordning som under B 1. föreslås
beträffande fastställande av arbetsordning,

3. att bestämmelsen i 2 kap. 1 § rättegångsbalken om hovrätts
tillsynsskyldighet skall behållas,

4. att 1 kap. 6 § rättegångsbalken skall erhålla följande lydelse:
Tingsrätt skall hålla sammanträde så ofta det kräves för arbetet. Sammanträde
för huvudförhandling (allmänt ting) skall hållas på tingsställe, om
ej särskilda skäl tala för att sammanträdet hålles på annan ort.

5. att 1 kap. 4 § rättegångsbalken behålles i nuvarande lydelse,

6. att de uppgifter beträffande allmänna advokatbyråerna som f. n.
handlägges av DON överföres till annan myndighet än centralmyndigheten
för domstolsväsendet,

7. a) att ändringar i tillsättningsförfarandet för ordinarie domartjänster
tills vidare icke skall ske

b) att - därest yrkandet under 7 a) icke vinner bifall - förslagsorganet
för tillsättande av ordinarie domartjänster utformas
på sätt i motionen anförts,

8. att tjänster som assessor, revisionssekreterare och regeringsrättssekreterare
skall tillsättas av Kungl. Maj:t,

9. att 4 kap. 2 § rättegångsbalken behålles i nuvarande lydelse,

10. att ändring av handläggande myndighet för disciplin- och
åtalsärenden m. m. icke skall ske, samt

11. att centralmyndigheten skall inrättas den 1 januari 1976.

Stockholm den 21 november 1974

HÅKAN WINBERG (m)
BERTIL H. LIDGÅRD (m)
ULLA JACOBSSON (m)
GUNNAR OSKARSON (m)

ALLAN HERNELIUS (m)
INGER LINDQUIST (m)
ANDERS WIJKMAN (m)
MÅRTEN WERNER (m)

ANDERS BJÖRCK (m)

i Nässjö

i Malmö

GOT AB 74 8349 s Slockholm 1974