i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:37 med förslag till lagstiftning om åtgärder mot vissa våldsdåd med internationell bakgrund.

Motion 1973:1605 av herr Sjöholm m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motioner nr 1605—1607 ar 1973

Mot. 1973

1605-1607

Nr 1605

av herr Sjöholm m. fl.

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:37 med förslag till
lagstiftning om åtgärder mot vissa våldsdåd med internationell bakgrund.

I flera länder har förekommit attentat och våldsdåd med politisk
bakgrund, såsom flygkapningar, kidnapping av diplomater, brevbomber
till intet ont anande mottagare etc. I Sverige har vi bl. a. genom mordet
på den jugoslaviske ambassadören och flygkapningen på Bulltofta
kommit i nära kontakt med dylika handlingar. Det internationella
samarbetet för att hejda den oroväckande utvecklingen har givit vissa
resultat i fråga om flygkapningar.

Vi delar naturligtvis avskyn mot den ökande användningen av våld och
terror. Likaså fördömer vi det förakt för enskilda människoliv som
kännetecknar vissa organisationers verksamhet. Vi anser lika självklart att
den svenska rättsstaten måste ha möjlighet att söka förhindra våldsdåd.

Enligt vår uppfattning är det också nödvändigt med överenskommelser
om internationella sanktioner mot terrordåd. Sverige bör positivt deltaga
i försöken att åstadkomma sådana överenskommelser. Den nu föreslagna
lagstiftningen är avsedd att söka förhindra att politiska våldsdåd med
internationell bakgrund begås i Sverige. Även om vi ansluter oss till syftet
med förslaget anser vi att detta kan uppnås utan en speciallag av det
föreslagna slaget. Man kan inte skydda rättssamhället genom att förgripa
sig på de principer som rättssamhället vilar på.

Sveriges anseende som ett land med en human och generös flyktingpolitik
kommer allvarligt att skadas om den nu föreslagna lagen antas.
Risken för att den föreslagna lagen direkt eller indirekt kan drabba
flyktingar inom Sverige på grund av deras åsikt kan inte uteslutas. Den
kommer att öka i stället för att minska rädslan i olika invandrargrupper.

Vi vänder oss emot att lagförslaget är synnerligen vagt utformat och
ger myndigheterna alltför fria händer vid tillämpningen. Vi vänder oss
också emot själva tanken på införande av en undantagslag under rådande
förhållanden. Rättssäkerheten och åsiktsfriheten för alla som bor i vårt
land — svenska medborgare lika väl som utländska — är ett så centralt
värde att inskränkningar däri endast bör få ske i nödfall och då med
yttersta restriktivitet.

Sedan kommissionens rapport publicerades har debatten alltmer
kommit att röra en helt annan typ av ”terrorism”, nämligen den
brottsliga verksamhet som en del utlänningar bedriver mot sina landsmän
i Sverige, t. ex. utpressning och olaga hot. Detta förekommer på vissa
arbetsplatser, och LO har starkt understrukit vikten av att komma till
rätta med detta problem. Denna typ av ”lokal terrorism” behandlades

1 Riksdagen 1973. 3 sami. Nr 1605-1607

Mot. 1973:1605

2

dock inte av kommissionen och tas inte heller upp i propositionen. Den
måste mötas med den ordinära lagstiftningens medel, som gäller lika för
svenskar och utlänningar.

Regeringen föreslår att lagen skall gälla under ett år med hänvisning
till att detta innebär ett viktigt skydd mot missbruk av lagen. Lagens
provisoriska karaktär innebär i sig ett erkännande av att lagen ger
utrymme för missbruk och att rättssäkerhetsgarantierna därmed är
otillräckliga.

Vår kritik

1. Lagförslaget frångår den hittills gällande principen om individuell
ansvarighet

Kommissionen och regeringen har helt frångått den för ett rättssamhälle
oundgängliga principen om individuell ansvarighet. 1 stället har man
gått in för den i demokratier sällsynta principen om ”guilt by
association”, dvs. en person betraktas som skyldig på grund av att andra
är det. Den principen strider mot svensk rättstradition, men är inte
ovanlig i olika diktaturstater. Även om vi inte har anledning misstänka
förslagsställarnas syften anser vi att lagbestämmelserna inte genom
diffusa formuleringar bör ge möjlighet till övergrepp.

Går man till kommissionens specialmotivering för att få reda på på
vilka grunder regeringen skall fastställa vilka organisationer det är fråga
om så finner man bl. a. att den palestinska organisationen ”Svarta
september” utan vidare hör till den kategori som åsyftas. Detsamma bör
— enligt motiveringen — gälla sådana organisationer eller grupper som
öppet solidariserar sig med dem som utfört handlingar av detta slag.

Vad beträffar risken för att våldsdåden skall sprida sig till Sverige
räcker det om organisationen i hemlandet ägnat sig åt ”kidnapping av
främmande stats diplomater eller av företrädare för en internationell
organisation”. Det är — enligt motiveringen - inte nödvändigt att Sverige
direkt eller indirekt utpekats av vederbörande organisation utan det är
tillräckligt att det över huvud taget föreligger fara för en internationell
spridning av den politiska konflikten utanför det ursprungliga området.

Ytterligare ledtrådar till vilka organisationer det är fråga om borde
man kunna få genom att studera kommissionens rapport. Eftersom det ju
uttryckligen sägs att det räcker med risk för internationell spridning så är
det fråga om en stor grupp organisationer. I rapportens kapitel 2 och 3
nämns bl. a. Tupamaros i Uruguay, kidnappingarna i Guatemala, separatiströrelsen
i Canada, palestinska och jugoslaviska organisationer,
turkiska och grekiska grupper. Man hänvisar också till att andra exempel
kan hämtas från Afrika och Asien.

Informationsproblemet är betydande. Upplysningar om ”presumtiva
terrorister” skall inhämtas på tre sätt: genom internationellt polissamarbete
(i första hand), genom svensk polisspaning och genom
information från invandrare. Kommissionen medger att det innebär vissa
problem att använda upplysningar från internationellt polissamarbete.

Mot. 1973:1605

3

Många regimers polis företräder helt andra politiska uppfattningar än vad
en svensk demokrat gör. Detta är självfallet svensk polis inte blind för.
Men det är farligt att i så hög grad som propositionen avser lita till
svårkontrollerbara uppgifter från andra regimers polis.

Trots att kommissionens rapport och dess specialmotivering pekar hän
mot ett stort antal organisationer har kommissionens ordförande,
statsrådet Carl Lidbom, förklarat att det f. n. bara gäller två organisationer
— Svarta september och Ustasja. Om denna uppgift är korrekt och
således regeringen tänker sig en avsevärt snävare tolkning än vad den av
regeringen föreslagna lagtexten tyder på så är det svårt att finna motiv för
den föreslagna vaga lydelsen av 1 § första stycket.

Det är värt att speciellt uppmärksamma att den kontroll som de
parlamentariska ledamöterna i rikspolisstyrelsen kan utöva inte gäller
urvalet av organisationer och grupper utan enbart huruvida det finns
”grundad anledning antaga” att en utlänning ”tillhör eller verkar för”
någon av regeringen utpekad organisation eller grupp.

För att påvisa de problem som den föreslagna lagen kommer att
medföra kan det finnas anledning att något belysa en av de två
organisationerna som statsrådet Lidbom namngett. Enligt flera bedömare
existerar det ingen homogen organisation med namnet ”Ustasja”. Däremot
finns det en mängd organisationer och grupper som sympatiserar med
eller är anhängare av ett fritt Kroatien.

Den föreslagna lagtexten ger ingen möjlighet att undanta personer som
på grund av ålder, invaliditet eller dylikt är oförmögna att begå våldsdåd
från att hamna på förteckningen och därmed drabbas av lagförslagets
sanktioner och tvångsåtgärder.

Det kan fastslås att den föreslagna lagen måste komma att drabba
oskyldiga eftersom det är självklart att det i olika organisationer och
grupper finns personer som av en eller annan anledning inte är kapabla
att begå eller delta i planeringen av våldsdåd. Dessa oskyldiga måste
drabbas av avvisning eller utvisning och i de fall de är politiska flyktingar
så kan de utsättas för kroppsvisitation, husrannsakan, telefonavlyssning
och brevkontroll.

2. Lagen riktar sig enbart mot utländska medborgare

Lagförslaget diskriminerar utländska medborgare eftersom svenska
medborgare inte kan utsättas för särskilda spaningsåtgärder annat än i de
fall som regleras i rättegångsbalken. Om dessa spaningsåtgärder är
värdefulla så är det märkligt att t. ex. en svensk medlem av Svarta
september eller Ustasja inte skulle kunna utsättas för dem. Om man anser
att behov föreligger av de föreslagna spaningsåtgärderna vore den logiska
slutsatsen att de även borde gälla alla medlemmar i dessa organisationer
oavsett nationalitet. I sin nuvarande form har därför lagen en klart
diskriminerande innebörd. Kommissionen och regeringen har tydligen
inte varit beredda att tillförsäkra utlänningar den rättssäkerhet som i
detta hänseende tillkommer svenska medborgare.

1* Riksdagen 1973. 3 sami. Nr 1605-1607

Mot. 1973:1605

4

3. Lagen innebär att politiska flyktingar som finns med på rikspolisstyrelsens
förteckning på lösa grunder kan utsättas för särskilda föreskrifter
och villkor för vistelse i riket samt tvångsåtgärder

En generell förutsättning i rättegångsbalken för tvångsåtgärder som
husrannsakan, kroppsvisitation, telefonavlyssning och rätt att bryta postoch
telegrafförsändelser är att det föreligger misstanke om visst brott.
För att åtgärden skall få vidtas krävs att misstanken har nått en viss grad
och konkretisering samt ibland dessutom att brottet är av grov beskaffenhet.

För undersökning och kroppsvisitation enligt föreliggande lagförslag
skall visserligen rättegångsbalkens tekniska föreskrifter iakttas, men
syftet är ett annat. Man får enligt 10 och 11 §§ i den nya lagen vidta alla
åtgärderna ”för att utröna huruvida organisation eller grupp som avses i 1
§ första stycket planlägger eller förbereder åtgärd som utgör hot mot
allmän ordning och säkerhet”. Husrannsakan och kroppsvisitation får
företas så snart det är ”av betydelse” för att utröna. Telefonavlyssning
och intrång i brev och telegram dock bara om synnerliga skäl föreligger.

Vad beträffar husrannsakan eller kroppsvisitation skriver kommissionen:
” det torde inte behöva uppställas alltför höga krav på

sannolikhet för att åtgärden skall lämna positivt resultat för att den skall
få tillgripas” (vår kursiv). Vidare konstateras att dessa åtgärder får vidtas
även när det gäller i vad mån ”närstående grupp eller organisation” utgör
hot mot allmän ordning och säkerhet. 1 detta fall sägs dock att det måste
föreligga ”särskilda omständigheter som tyder på att åtgärden trots allt
kan leda till positiva resultat” vad beträffar den närstående organisationen.

Det måste betraktas som synnerligen allvarligt och anmärkningsvärt då
riksåklagaren gentemot lagförslaget riktar kritiken att förslaget inte
tillräckligt tagit hänsyn till rättssäkerheten.

I sitt yttrande av den 15 januari 1973 skriver riksåklagaren apropå de
fem paragrafer (9-13) som reglerar användandet av tvångsåtgärder mot
utlänning som finns upptagen på förteckningen. ”Trots att kommissionen
föreslår regler som innebär viss garanti mot missbruk inger den föreslagna
lösningen betänkligheter” (vår kursiv). ”Även om det är mycket
angeläget att bekämpa politiska terrordåd, framstår dock kommissionens
lösning som ett alltför stort avsteg från de principer som hittills präglat
vår rättsordning” (vår kursiv).

Propositionen tillgodoser ej RÅ:s kritik. Som RÅ också anmärker i sitt
remissvar är det märkligt att först klassificera en utlänning som
”presumtiv terrorist” och besluta om avvisning eller utvisning men
därefter utreda om presumtionen var hållbar.

Enligt de regler som gäller för säkerhetspolisens verksamhet sedan
åsiktsregistreringen avskaffades 1969 får ingen person kontrolleras enbart
på grund av sina åsikter eller sin organisationstillhörighet. Den regeln bör
självfallet gälla även utlänningar.

Mot. 1973:1605

5

Det måste vara en persons handlingar och individuella skuld som skall
ligga till grund för ingripanden av olika slag. Med de avsteg från
traditionell svensk rättssäkerhet som lagen innebär är det lätt att förstå
att många politiskt aktiva utlänningar i vårt land känner sig oroade och
osäkra.

En ytterligare och ändå mer väsentlig invändning mot den föreslagna
grunden för tillgripandet av tvångsmedlen är att avsikten inte är som
hittills i vår rättsordning att utreda huruvida personen planlägger eller
förbereder grova brott utan om organisationen eller gruppen gör det.
Riksåklagaren riktar även på denna punkt kritik: ”Man kan även mot 10
§ göra den formella anmärkningen att tvångsåtgärderna riktas mot
utlänningen trots att syftet — enligt den föreslagna lagtexten — är att
utröna huruvida organisationen eller gruppen kan befaras utföra terrorhandlingar.”

4. Den framtida användningen

Förutom de ovan redovisade invändningarna tillkommer ytterligare en
aspekt. Det är inte enbart fråga om vilka avsikter lagstiftarna nu har utan
hur lagstiftningen kan användas i framtiden av de politiker och de
myndigheter som får hand om praktiken. Formuleringarna i lagförslaget
är sådana att de kan ges olika tolkningar alltefter den aktuella
situationen.

Vårt alternativ

Det måste vidtas åtgärder för att möta massakrer, flygkapningar,
”lokal terror” osv. Men för att i största möjliga mån trygga rättssäkerhet
och åsiktsfrihet för alla måste dessa åtgärder i första hand vidtas inom
nuvarande lagstiftnings ram.

Enligt 18 § första stycket utlänningslagen kan utlänning avvisas vid
ankomsten till landet eller omedelbart därefter, 1) om han inte har
erforderligt pass och tillstånd att resa in i landet och, om han ämnar
besöka annat nordiskt land, även tillstånd att inresa dit, 2) om han söker
undandra sig att vid inresan för polismyndighet uppvisa sitt pass och till
denna lämna begärda upplysningar eller 3) om han vid inresan lämnar
polismyndigheten oriktig uppgift rörande förhållanden som kan inverka
på hans rätt att inresa.

Utlänning kan vidare avvisas vid ankomsten till landet och intill tre
månader därefter 1) om han kan antas komma att sakna erforderliga
medel för sin vistelse här i landet eller, därest han ämnar besöka annat
nordiskt land, för sin vistelse där ävensom för sin hemresa, 2) om han
ämnar söka sitt uppehälle här i landet eller i annat nordiskt land och det
skäligen kan antas att han inte kommer att ärligen försörja sig, 3) om
han, enligt vad som är känt, under de senaste förflutna två åren
yrkesmässigt bedrivit otukt, yrkesmässigt utnyttjat annans otuktiga
levnadssätt eller yrkesmässigt bedrivit olovlig införsel eller utförsel, 4) om

Mot. 1973:1605

6

han tidigare inom eller utom landet blivit dömd till frihetsstraff och det
skäligen kan befaras att han kommer att fortsätta brottslig verksamhet
här i landet eller i annat nordiskt land, 5) om det med hänsyn till hans
föregående verksamhet eller eljest skäligen kan befaras att han kommer
att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet här i
landet eller i annat nordiskt land eller 6) om i lag eller med stöd av lag
bestämmelse meddelats därom med anledning av resolution, som antagits
av FN:s säkerhetsråd.

Utlänning kan utvisas ur landet 1) om han yrkesmässigt drivit otukt
eller eljest underlåter att efter förmåga söka ärligen försörja sig, 2) om
han är hemfallen åt alkoholmissbruk eller narkotikamissbruk och befinns
i följd därav vara farlig för annans personliga säkerhet eller föra ett grovt
störande levnadssätt, 3) om han av tredska eller uppenbar vårdslöshet
gång efter annan undandrar sig att uppfylla sina förpliktelser mot det
allmänna eller mot enskild person eller 4) om han under loppet av de
senast förflutna fem åren utomlands genom dom som äger laga kraft
blivit dömd till frihetsstraff för brott, varför utlämning får ske enligt
svensk lag, eller undergått honom omedelbart ådömt frihetsstraff för
sådant brott och det på grund av gärningens beskaffenhet och övriga
omständigheter kan befaras att han kommer att fortsätta brottslig
verksamhet här.

Utlänning kan vidare utvisas och förbjudas att återvända till landet
genom beslut av Kungl. Maj:t, om det är påkallat av hänsyn till rikets
säkerhet eller eljest i statens intresse (s. k. politisk utvisning).

Om dessa bestämmelser inte anses tillräckliga borde indikationen ”Om
det med hänsyn till hans föregående verksamhet eller eljest skäligen kan
befaras att han kommer att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig

underrättelseverksamhet ” kunna preciseras så att den syftar även

på politiska våldsdåd. På denna grund skulle det även kunna göras möjligt
att utvisa utlänning ur landet. En sådan utvidgning innebär naturligtvis en
skärpning av nuvarande bestämmelser om utvisning. Dessa är emellertid
redan restriktiva när det gäller yrkesmässig otukt och alkoholmissbruk,
varför en sådan ändring knappast kan anses innebära någon principiell
skärpning av utlänningspolitiken. 1 detta sammanhang bör de förslag som
framlagts av utlänningsutredningen i betänkandena ”Frihetsberövande
enligt utlänningslagen” (Ds In 1972:20) och ”Flyktingskap” (SOU
1972:84) beaktas. Bestämmelserna i rättegångsbalken och brottsbalken
förefaller redan nu vara tillräckliga för bekämpande av terrorism. Om så
inte skulle vara fallet bör ändringar övervägas i dessa lagar. Sådana
ändringar bör emellertid utformas efter de principer som hittills präglat
vår rättsordning.

Den viktigaste förutsättningen för brottsbekämpningen är emellertid
att de rättsvårdande myndigheterna erhåller tillräckliga resurser.

Mot. 1973:1605

7

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställes

att riksdagen vid behandling av Kungl. Maj:ts proposition
1973:37

A. avslår förslag till lag om särskilda åtgärder till förebyggande
av vissa våldsdåd med internationell bakgrund,

B. begär förslag till de ändringar i utlänningslagen, rättegångsbalken
och brottsbalken som erfordras för bekämpande av
vissa våldsdåd med internationell bakgrund,

C. beslutar ge Kungl. Maj:t till känna vad som i motionen
anförts om internationella överenskommelser och de rättsvårdande
organens resurser.

Stockholm den 15 mars 1973

STEN SJÖHOLM (fp)

HANS PETERSSON (fp)
i Röstånga

BILLY OLSSON (fp)
i Kil

KERSTIN ANÉR (fp)

DAVID WIRMARK (fp)
MAGNUS TAUBE (fp)