i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:32 med förslag till lag om ändring i giftermålsbalken, m. m.

Motion 1973:1802 av herr Winberg

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1973:1802

12

Nr 1802
av fru Åsbrink

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:32 med förslag till lag om
ändring i giftermålsbalken, m. m.

Det i proposition 1973:32 framlagda förslaget till lag om ändring i
giftermålsbalken upptar bl. a. ändringar i det hittillsvarande systemet
med obligatorisk medling, vilket föreslås utgå. I kap. 14 om familjerådgivning
och medling fastslås att medling kan påkallas ”av medlare som i 2 §
sägs”. I § 2 fastställes att minst två medlare utsedda av länsstyrelsen skall
finnas i varje kommun. Därmed bortfaller bl. a. två kategorier som enligt
nu gällande lag äger att verka som medlare, nämligen

1. präst i församling av svenska kyrkan, där makarna eller endera är
kyrkobokförd, samt

2. vigselförrättare inom annat trossamfund än svenska kyrkan, om
makarna eller endera tillhör samfundet.

För stora grupper i vårt Iand är svenska kyrkan och övriga trossamfund
ett levande begrepp och en fast punkt i tillvaron. När problem och
slitningar uppstår i ett äktenskap är det för dessa grupper naturligt att
önska rådfråga och söka medling hos sin kyrkas/sitt samfunds präst.

Man kan göra gällande att när medlingsförfarande icke längre är
obligatoriskt ett pär makar kan vända sig till vem de önskar för att få råd
rörande sina äktenskapsproblem. Men den som enligt lag utsetts till
medlare äger dock inte minst psykologiskt sett ett företräde.

Det förefaller rimligt att då lagen medger frihet åt dem som räknar sig
stå utanför varje samfundstillhörighet, lagen också tillerkänner dem som
upplever samhörighet med ett trossamfund rätten att kunna uppsöka en
medlare som de anser förstår deras utgångspunkter. Den religiösa
livsåskådningen kan ju många gånger skapa alldeles speciella problem i
samband med slitningar inom ett äktenskap. Det är en enkel gärd av
rättvisa åt de folkgrupper som tillhör något av vårt lands trossamfund att
medgiva dem en medlare som kan förstå dem också utifrån deras religiösa
livsåskådning. Det lokala sambandet torde därmed vara av underordnad
betydelse.

Med stöd av vad som anförts hemställs

att riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t hemställa att som
medlare även måtte antagas prästerna i svenska kyrkan samt
vigselförrättarna inom annat trossamfund än svenska kyrkan.

Stockholm den 10 april 1973

EVA ÅSBRINK (s)