i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:30 med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m. m.

Motion 1973:1613 av herrar Winberg och Lidgård

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1973: 1613

3

Nr 1613

av herrar Winberg och Lidgård

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:30 med förslag till lag om
ändring i rättegångsbalken m. m.

I propositionen 1973:30 lägger Kungl. Maj:t fram förslag till vissa
ändringar i rättegångsbalken m. m. Bl. a. föreslås ändring av bestämmelserna
i 4 kap. 13 § rättegångsbalken om domarjäv. Nu gällande
bestämmelser är som framhålls i propositionen inte helt lättillgängliga. En
strävan att göra dem mer lättförståeliga bör i och för sig understödjas.

I förhållande till nuvarande regler innebär propositionen att från de
s. k. absoluta släktskapsjäven förs ”släktskap som innebär att den ene är
avkomling till den andres syskon eller att de är kusiner samt svågerlag
som innebär att den ene är eller varit gift med den andres syskons
avkomling eller med någon från vilkens syskon den andre härstammar”
(prop. s. 67). I det övervägande antalet fall torde detta ha betydelse för
syskonbarn och kusiner.

Jävsreglerna har betydelse för objektiviteten inom rättsskipningen och
för medborgarnas tilltro till denna. Det bör därför accepteras att
domarjäv blir tämligen långtgående även om detta kan medföra att
bestämmelserna kompliceras. Att nu föra bl. a. syskonbarn och kusiner
från de absoluta jäven är enligt vår mening mindre lämpligt. Även om i
det enskilda fallet på grund av bestämmelserna i 4 kap. 13 § 9.
rättegångsbalken en domare sannolikt kan undvika att deltaga i handläggningen
i mål där sådana släktingar är parter, är det att föredra att det i
lagtexten klart uttalas att sådant släktskap är jävsgrundande. Det bör
även erinras om att flera remissinstanser ifrågasatt lämpligheten av att
utmönstra de släktskapsjäv som föreslås i propositionen.

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1973:30 för sin
del beslutar att 4 kap. 13 § 2. rättegångsbalken skall ha
följande lydelse:

2. om han med part är eller varit gift eller är i rätt upp- eller
nedstigande släktskap eller svågerlag eller är syskon eller är i den
släktskap, att den ene är avkomling till den andres syskon eller att de äro
syskonbarn, eller i det svågerlag, att den ene är eller varit gift med den
andres syskon eller syskons avkomling eller med någon, från vilkens
syskon den andre härstammar, eller om han på liknande sätt är part
närstående;

Stockholm den 19 mars 1973

HÄKAN WINBERG (m) H. BERTIL LIDGÅRD (m)

1* Riksdagen 1973. 3 sami. Nr 1612-1619