i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:155 med förslag till kreditupplysningslag.

Motion 1973:2119 av herr Helén m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1973:2119

3

Nr 2119

av herr Helén m. fl.

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:155 med förslag till
kreditupplysningslag.

Den snabba utvecklingen på dataområdet har skapat nya möjligheter
att lagra och utnyttja stora mängder information. Trots de obestridliga
fördelar som en växande användning av datateknik medför, finns det
problem och faror, som noga måste beaktas och mötas med politiska
åtgärder. Den personliga integriteten är starkare hotad än tidigare, och
koncentrationen av makt till etablerade maktcentra tenderar att förstärkas.

Den liberala synen på de här frågorna finns formulerad i folkpartiets
partiprogram från 1972:

Datateknikens positiva möjligheter bör tillvaratas. En datalag måste
införas till skydd för den personliga integriteten. Lagen skall gälla för
statliga, kommunala och privata dataregister. Lagstiftningen skall bevara
rätten till insyn i myndigheternas handlande, samtidigt som skydd skapas
mot obehörigt utlämnande av uppgifter om individer. Den enskilde skall
ha rätt att ta del av alla uppgifter om sig själv i dataregister och att få
felaktigheter korrigerade. Riksdagen bör få insyn i uppbyggnaden av
statliga dataregister och i uppläggning och genomförande av folkräkningar.
Endast nödvändiga uppgifter får infordras av myndigheterna. En
dataombudsman bör följa utvecklingen på dataområdet och tillvarata den
enskildes intressen. Rätten till anonymitet för den som lämnar uppgifter
vid intervju- och enkätundersökningar bör lagfästas.

Denna grundsyn gäller också kreditupplysningsverksamheten — oavsett
om datorteknik utnyttjas eller ej. Inom ramen för denna verksamhet
insamlas, lagras, bearbetas och vidareförmedias årligen stora mängder
information om enskilda människor och juridiska personer. Det är viktigt
att skapa garantier för att denna informationsmängd inte utnyttjas på ett
sätt som utgör ett otillbörligt intrång i den personliga integriteten. Klart
angivna ramar för kreditupplysningsverksamheten måste därför finnas
liksom effektiva insyns- och kontrollmöjligheter.

Från integritetssynpunkt bör tre principer ligga till grund för
kreditupplysningsverksamheten:

O endast sådan information som är relevant från kreditupplysningssyn

punkt får insamlas, lagras och förmedlas,
o den enskilde har rätt att få veta vilken information om honom som

finns lagrad och förmedlas,
o de lagrade uppgifterna får inte utnyttjas för obehörigt ändamål.

Mot denna bakgrund är det framlagda förslaget till kreditupplysningslag
i huvudsak tillfredsställande. Om ovan angivna principer skall
tillgodoses bör det emellertid skärpas i vissa avseenden.

Mot. 1973:2119

4

Enligt 1 § är förmedling av upplysningar mellan kreditinrättningar
samt mellan företag inom samma koncern undantagen från lagens
tillämpningsområde. I vad gäller kreditinrättningar anges som skäl att
”besvärande konsekvenser skulle uppstå”, medan undantaget för informationsverksamheten
inom en koncern motiveras med att det ”skulle
bli praktiskt betungande” om kreditupplysningslagen därvid skulle gälla.
Från integritetssynpunkt är undantagen klart otillfredsställande.

Som framhålls i propositionen är det för den enskilde angeläget att
samma rätt till insyn och skydd mot obehörigt integritetsintrång gäller
inom hela kreditupplysningsområdet, oavsett vem som handhar informationen.
För all kreditupplysningsverksamhet bör därför gälla enhetliga
regler, såvitt det inte rör sig om information som ett företag samlat
enbart i syfte att självt använda den. För kreditupplysningar som
förmedlas mellan kreditinrättningar bör t. ex. gälla samma inskränkningar
i rätten att lagra och förmedla information som för annan kreditupplysningsverksamhet
samt samma insynsregler. De svårigheter som detta
enligt propositionen kan skapa undanröjs enligt vår mening till stor del
genom de dispensmöjligheter som ges i t. ex. 7 §.

Enligt 6 § 2 stycket får ”uppgift om att någon misstänkes eller dömts
för brott eller avtjänat straff eller undergått annan påföljd för brott eller
varit föremål för åtgärd enligt barnavårdslagen (1960:97), lagen
(1954:579) om nykterhetsvård, lagen (1956:2) om socialhjälp, lagen
(1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, lagen
(1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda, lagen
(1964:450) om åtgärder vid samhällsfarlig asocialitet eller utlänningslagen
(1954:193)” ej utan medgivande av datainspektionen insamlas, lagras
eller vidarebefordras i kreditupplysningsverksamhet. Detsamma gäller
uppgift om sjukdom, hälsotillstånd eller liknande. Medgivande skall ges
endast om synnerliga skäl föreligger.

De uppgifter, för vilka dispens skall kunna ges, är — som kreditupplysningsutredningen
understrukit - av synnerligen ömtålig natur och saknar
i allmänhet relevans från kreditupplysningssynpunkt. När det gäller att
avgöra vilka uppgifter av icke-ekonomisk natur som får insamlas, lagras
och förmedlas av kreditupplysningsföretag är det naturligt att jämföra
med bl. a. sekretesslagen.

Om undantag enligt denna från den viktiga offentlighetsprincipen
ansetts befogade av hänsyn till den enskildes personliga integritet bör
åtminstone samma begränsningar gälla för den information som används i
kreditupplysningsverksamheten. Vi förordar därför att det i 6 § 2 stycket
slås fast att uppgifter om brottslighet, alkoholmissbruk, sjukdomar
och/eller andra personliga förhållanden av särskilt ömtålig natur inte får
insamlas, lagras eller vidarebefordras i kreditupplysningsverksamhet.

Rätten att få del av innehållet i de uppgifter som finns lagrade och
förmedlas fastslås i 10 och 11 §§ i förslaget till kreditupplysningslag.
10 § avser både fysisk och juridisk person, medan 11 § enbart gäller
fysisk person. Utlämnande av uppgifter enligt 10 § skall ske ”mot skälig

Mot. 1973:2119

5

avgift”. Motsvarande bestämmelser i datalagen ger den enskilde rätt att
kostnadsfritt ta del av de uppgifter som finns samlade om honom.

För ett kreditupplysningsregister som förs med hjälp av datorteknik
gäller både kreditupplysningslagen och den nya datalagen. I sådant fall
skall enligt propositionen den strängare av de båda lagarna äga tillämpning.
Det innebär att den registrerade har rätt att kostnadsfritt ta del av
registeruppgifterna högst en gång per år, om kreditupplysningsregistret
förs med hjälp av datorteknik. Förs däremot registret manuellt måste
vederbörande betala en ”skälig avgift” för att få del av det.

För företag och andra juridiska personer kan en sådan avgift antas vara
av mindre betydelse. Men för den enskilde kan den innebära ett hinder
som motverkar syftet med lagregeln, nämligen att öka insynen och
skyddet för den personliga integriteten.

Antalet kreditupplysningsföretag med manuellt förda register kan
visserligen förutses bli förhållandevis litet. Däremot kan övriga företag
som faller under kreditupplysningslagen och har manuellt förda register
- trots inskränkningarna i skyldigheten att lämna registerbesked — bli
ganska många. Men oavsett hur många företag som kommer att beröras
av den aktuella paragrafen bör den registrerades rätt att kostnadsfritt ta
del av registeruppgifterna en gång per år gälla alla kreditupplysningsregister,
oberoende av vilken teknik som används för deras förande. Det
torde dessutom vara svårt att avgränsa manuell teknik från datorteknik,
då klara definitioner saknas. Förutom en garanterad insyn får man på så
sätt också bättre möjligheter att på ett tidigt stadium upptäcka eventuella
felaktiga registeruppgifter.

För att bedriva kreditupplysningsverksamhet skall enligt propositionen
krävas särskilt tillstånd, vilket är motiverat med utgångspunkt i
behovet att kunna bedöma lämpligheten hos dem som avser att bedriva
kreditupplysningsverksamhet. Någon annan bedömningsgrund än lämplighet
bör enligt vår mening inte tillämpas. Att utöver lämplighetsprövningen
också pröva behovet av ytterligare företag inom branschen innan
tillstånd beviljas står i klar strid med intresset att även på detta område
upprätthålla en aktiv konkurrens och en hög effektivitet hos företagen.
Vi förordar därför att endast en lämplighetsbedömning skall ligga till
grund för tillståndsgivningen.

Det torde få ankomma på vederbörande utskott att utforma erforderlig
lagtext.

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställer vi

att riksdagen beslutar

1. att kreditupplysningslagen skall gälla all kreditupplysningsverksamhet
utom sådan information som insamlas och
utnyttjas av ett och samma företag,

2. att uppgifter om brottslighet, alkoholmissbruk, sjukdomar
och/eller andra personliga förhållanden av särskilt ömtålig
natur inte får insamlas, lagras eller vidarebefordras i kreditupplysningsverksamhet,

3. att enskild person skall ha rätt att kostnadsfritt en gång per

Mot. 1973:2119

6

år få skriftligt besked om innehållet i de uppgifter om honom
som finns lagrade hos kreditupplysningsföretag,

4. att tillstånd att bedriva kreditupplysningsverksamhet skall
beviljas om det kan antas att denna kommer att bedrivas på
ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt.

Stockholm den 20 november 1973

GUNNAR HELÉN (fp)

OLLE DAHLÉN (fp)

SVEN ANTBY (fp)

MAC P. HAMRIN (fp)

INGEMAR MUNDEBO (fp)

SVEN GUSTAFSON (fp)
i Göteborg

SIGVARD LARSSON (fp)
i Umeå

KERSTIN ANÉR (fp)

CECILIA NETTELBRANDT (fp)

PER AHLMARK (fp)

INGEGÄRD FRAENKEL (fp)

ROLF WIRTÉN (fp)

KARL ERIK ERIKSSON (fp)
i Arvika

DANIEL WIKLUND (fp)
i Stockholm