i anledning av Kungl. Majrts proposition nr 45

Motion 1971:1270 av herr Sjöholm m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1971:1270

12

Nr 1270

av herr Sjöholm m. fl.

i anledning av Kungl. Majrts proposition nr 45

med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken, m. m.

Punkten nr 3 i domarreglerna lyder som följer: ”Desslikes skall han
ock besinna, att domarämbetet är för den menige mans bästa insatt, och
icke för domarens eget bästa, och därföre skall han bruka det den menige
man, och icke sig själv, till godo, ändock det är honom väl själv med till
godo, när det rätt brukat varder. Dock skall han söka det meniga bästa
med ämbetet och icke sitt eget. Ty domaren är för den menige mans
skull, och icke den menige man för domarens skull.”

Kraven på en rättsordning som garanterar den enskilde medborgarens
oinskränkta rätt att få sin sak objektivt och uttömmande prövad är djupt
rotad i svensk rättstradition. Det är redan av detta skäl mindre lämpligt
att - såsom föreslås i det nu förevarande regeringsförslaget — beskära och
inskränka menige mans rätt att fullfölja talan till högsta domstolen. Detta
skulle otvivelaktigt i vida kretsar komma att uppfattas som om möjligheterna
att vinna rättvisa minskats; även om en sådan mening vore felaktig
måste det för rättssamhället vara angeläget att tillse att den inte kommer
i omlopp. Principiellt förhåller det sig givetvis så att ju grundligare och
allsidigare en rättssak granskas och prövas desto bättre för rättssäkerheten
och för allmänhetens förtroende för rättsordningen. Talans prövning i
tre instanser är ur denna synpunkt självfallet att föredraga framför en
inskränkning till två. Vi kan av detta skäl inte ansluta oss till propositionens
förslag i vad det avser en stark reducering av rätten att fullfölja talan
till högsta domstolen.

Grundtanken i regeringsförslaget är att högsta domstolen huvudsakligen
skall bli prejudikatinstans under det att prövning av huruvida
underrätts domslut är objektivt korrekt inte längre skall ske. Detta kan
enligt vår mening leda till direkt stötande konsekvenser. Högsta domstolen
skulle sålunda till prövning uppta ett mål där prejudikatintresse
förefinns även om den finner att hovrättens domslut är riktigt och bör
fastställas. Däremot skulle prövning icke kunna komma till stånd om
prejudikatintresse saknas, och detta även om det är uppenbart att
hovrättens domslut inte framstår som otvetydigt korrekt. Ett dylikt
system torde stå i dålig samklang med det allmänna rättsmedvetandet.

Vi anser att möjligheten att erhålla ändringsdispens, inte på sätt
regeringsförslaget skulle innebära, må elimineras. Möjligheten bör bibehållas
i de fall där en person som frikänts i underrätt fällts till ansvar i
hovrätt. Vi finner det ytterst angeläget utifrån de principiella synpunkter
vi ovan anlagt, att ett sådant mål alltid skall kunna komma i åtnjutande

Mot. 1971:1270

13

av ändringsdispens. Detsamma bör gälla när hovrättens dom — liksom
underrättens — är fällande men skiljaktiga meningar förelegat i hovrätten.

Med åberopande av vad vi ovan anfört hemställer vi

dels att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 45 för sin
del med godtagande av förslaget i övrigt måtte besluta att till
10 §, 54 kap. i lag om ändring i rättegångsbalken skall fogas
stadgande av innebörd att prövningstillstånd må meddelas

a) när med ändring av underrätts dom fällande sådan föreligger i
hovrätt;

b) när skiljaktiga meningar förelegat i hovrätt;

dels att vederbörande utskott måtte utarbeta lagtext som tillgodoser
de i motionen framlagda synpunkterna.

Stockholm den 30 mars 1971

STEN SJÖHOLM (fp) DANIEL WIKLUND (fp)

i Stockholm

HANS PETERSSON (fp) MARTIN HENMARK (fp)

i Röstånga

Göteborgs Offsettryckeri AB, Sthlm 153 S