Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket
Motion 1974:1751 av herr Helén m. fl.
Motioner nr 1751 — 1754 år 1974
Mot. 1974
1751-1754
Nr 1751
av herr Helén m. fl.
i anledning av Kungl. Majrts proposition 1974:14 angående studiesocialt
stöd.
Förutsättningslös översyn
De senaste åren har det blivit alltmer uppenbart att studiemedelssystemet
har påtagliga brister och inte uppfyller de krav som bör ställas
på ett effektivt studiestöd. Det erbjuder av allt att döma inte tillräckliga
trygghetsgarantier för att de studerande skall våga ådra sig stora
studieskulder i en osäker arbetsmarknadssituation, vilket säkerligen
bidragit till den minskade tillströmningen till universitet och högskolor.
Det återspeglas också i att utnyttjandegraden sjunkit kraftigt under
senare år genom att allt fler studerande valt att finansiera sina studier på
annat sätt än genom studiemedel.
Samtidigt som utnyttjandegraden sjunkit har det blivit allt vanligare
att de studerande efter examen försöker frigöra sig från sina studieskulder
genom frivilliga återbetalningar. Dessa har ökat från 4,3 milj. kr.
1970 (1 398 inbetalningar) till 39,4 milj. kr. 1971 (5 652 inbetalningar)
och 61,3 milj. kr. 1972 (8 954 inbetalningar).
Också det utgående studiemedelsbeloppet upplevs många gånger som
otillräckligt för att kunna klara försörjningen och upprätthålla en rimlig
standard. Delvis är detta resultatet av att dominerande utgiftsposter för
de studerande, såsom kostnaderna för mat och husrum, stigit betydligt
snabbare än studiemedelsbeloppet. Ett stort antal studerande tvingas
därför förvärvsarbeta vid sidan av studierna.
Ett huvudsyfte med 1964 års studiesociala reform var att undanröja
ekonomiska och sociala hinder för högre utbildning. Det syftet har
knappast uppnåtts. Av undersökningar som genomförts av t. ex. 1968 års
utbildningsutredning (Gesser m.fl.) framgår att den sociala snedrekryteringen
till universitet och högskolor fortfarande är mycket markant och
att studiemedelssystemet förmodligen inte haft någon större rekryteringsutjämnande
effekt. Enligt utredarna finns det tvärtom skäl att anta att
det tidigare systemet med stipendier och lån hade större effekter i det
avseendet än studiemedelssystemet.
Bristerna i studiemedelssystemet är enligt vår mening av så djupgående
natur att en förutsättningslös översyn av det studiesociala stödet på
eftergymnasial nivå framstår som nödvändig. En sådan är så mycket mera
naturlig som kommittén för studiestöd åt vuxna (SVUX) aviserat ett
förslag till hösten, vilket självfallet måste få konsekvenser för nuvarande
studiestödsformer. Yrkande om en översyn har folkpartiet lagt fram i
motion nr 682 till årets riksdag.
1 Riksdagen 1974. 3 sami. Nr 1751-1754
Mot. 1974:1751
2
Omedelbara förbättringar
En utredning, syftande till mer långsiktiga förändringar, får emellertid
inte tas till intäkt för att avstå från omedelbara och angelägna
förbättringar inom ramen för studiemedelssystemet. De studerande har
under alltför lång tid fått sina krav avvisade med hänvisning till att bl. a.
1968 års studiemedelsutredning sysslat med frågan. Samtidigt har
emellertid förslagen från denna utredning i det närmaste helt nonchalerats
av regeringen.
De mest angelägna förändringarna gäller:
O bidragsdelen
o återbetalningsreglerna
o inkomstprövningen.
1. Bidragsdelen
Vid studiemedelssystemets införande utgjorde bidragsdelen 25 % och
den återbetalningspliktiga delen 75 % av totalbeloppet. Eftersom endast
återbetalningsdelen är indexreglerad har emellertid relationerna mellan
lån och bidrag förändrats avsevärt under årens lopp. För närvarande utgör
bidragsdelen endast 16% av studiemedelsbeloppet, medan lånedelen
således uppgår till hela 84 %.
Som 1968 års studiemedelsutredning visat (tab. 1) har skuldsättningen
för de studerande ökat i och med studiemedelsreformen. Skuldsättningen
kommer dessutom att bli större för dem som påbörjar eftergymnasiala
studier 1974 än fördem som började sådana studier 1965. Studiemedelssystemet
är således inte bara ogynnsammare i skuldsättningshänseende än
tidigare stödformer. Det blir också alltmer ogynnsamt.
Tabell 1. Jämförelse mellan skuldsättning 1959/60 och 1971 avseende
olika studietider och i förhållande till 1971 års penningvärde
Utbildningstid | Skuldsättning 1959/60 i | Studieskuldsättning | ||
| 1971 års penningvärde | 1971 |
| |
| basbelopp | kronor | basbelopp | kronor |
Kort studietid | 1 760 | 12 144 | 2 292 | 15 800 |
Medellång studietid |
|
| 3 438 | 23 700 |
fil.fak. | 2 610 | 18 000 | 4 584 | 31 600 |
Medellång studietid |
|
|
|
|
övriga | 3 083 | 21 300 |
|
|
Lång studietid | 4 298 | 29 700 | 5 730 | 39 500 |
|
|
| 6 876 | 47 400 |
Den studiesociala utredningen redovisade främst två skäl till att
studiestödet till viss del borde utgå i form av bidrag. Dels hade den
tidigare stipendieringen en positiv rekryteringseffekt, dels kunde man
genom en bidragsdel undvika alltför stor skuldsättning. Genom att
Mot. 1974:1751
3
bidragsdelen kommit att utgöra en allt mindre del av studiemedelsbeloppet
har syftet med lån-bidrags-konstruktionen till stor del omintetgjorts.
Enligt vår mening är det därför angeläget att sträva efter att återställa
den ursprungliga relationen mellan lån och bidrag i studiemedelssystemet.
Bidragsdelen bör höjas, så att den utgör 25 % av totalbeloppet och
samtidigt indexregleras för att undvika en ny urholkning.
I samband därmed bör de studerande som inte erhållit ett studiebidrag
motsvarande 25 % av studiemedelsbeloppet — under förutsättning att de
varit berättigade till fullt studiestöd — kompenseras genom en avskrivning
på studieskulden, så att uppburet bidrag tillsammans med avskrivet
belopp utgör 25 % av uppburna medel.
2. Återbetalningsreglerna
Till de frågor som bör prövas av en ev. kommande utredning hör om
nuvarande system med återbetalning i fast penningvärde skall bibehållas
eller om ett mer renodlat lån-ränte-system skall införas. Avsevärda
förbättringar av återbetalningsreglerna kan emellertid, som folkpartiet
föreslagit i motion till 1972 och 1973 års riksdagar, åstadkommas redan
inom ramen för nuvarande system, bl. a. genom höjning av avgiftsgränsen
och ändring av reglerna för beräkning av den s. k. jämförelseräntan. Vi
noterar med tillfredsställelse att dessa två förslag, som tidigare avvisats av
riksdagsmajoriteten, återkommer i propositionen.
1 vad gäller den föreslagna konstruktionen av makeprövning vid
återbetalning av studiemedel är emellertid propositionen mycket otillfredsställande.
Den medför att gifta, sammanboende ogifta med gemensamma
barn och personer som har varit gifta och sammanbor har
väsentligt sämre trygghetsregler än övriga personer. Den kategori som
drabbas speciellt hårt är familjer där båda makarna har låga inkomster.
Det föreslagna makeprövningssystemet inte bara frånkänner gifta
låginkomsttagare den ekonomiska trygghet som målsättningarna för
studiemedelssystemet innehåller. Det leder också till stora orättvisor
mellan gifta och ogifta, såsom framgår av nedanstående tabell.
Taxerad inkomst Maximal studiemedelsavgift för
för vardera maken | Gifta | Ogifta |
19 000 | 210 | 0 |
21 000 | 810 | 0 |
23 000 | 1 450 | 0 |
25 000 | 2 090 | 0 |
27 000 | 2 730 | 290 |
29 000 | 3 370 | 690 |
31 000 | 4 010 | 1 090 |
33 000 | 4 650 | 1 490 |
35 000 | 5 290 | 1 890 |
37 000 | 5 930 | 2 290 |
39 000 | 6 570 | 2 690 |
Mot. 1974:1751
4
I familjer där båda makarna har studiemedelsskulder ingår båda
makarnas inkomst i den andra makens avgiftsunderlag. En inkomstökning
medför inte bara en ökning av det egna avgiftsunderlaget utan också en
höjning av den andra makens avgiftsunderlag. Makeprövning leder därför
även till stora marginaleffekter redan vid relativt låga inkomster.
Enligt vår mening bör makeprövningen vid återbetalning utformas så
att:
o De ekonomiskt svaga skall erhålla samma trygghet oavsett civilstånd.
o Ingen makeprövning skall förekomma för låginkomsttagare.
o Ingen inkomst eller del av inkomst skall kunna utgöra någon del av
avgiftsunderlag för mer än en studiemedelsavgift.
Dessa krav uppfylles inte av de föreslagna reglerna.Vi föreslår därför
att endast den del av makes avgiftsunderlag som överstiger det belopp
som motsvaras av hans/hennes egen studiemedelsavgift eller, om han/hon
saknar studiemedelsavgift, det belopp som överstiger avgiftsgränsen skall
med 65 % ingå i den andra makens avgiftsunderlag .
3. Inkomstprövningen
För närvarande reduceras studiemedelsbeloppet för heltidsstuderande
med 2/3 av den del av inkomsten som för terminen överstiger 40 % av
basbeloppet. För deltidsstuderande gäller reduceringen den del av
inkomsten som överstiger 125 % av basbeloppet. Skälet till denna
fribeloppsgräns är framför allt att den studerande skall kunna bereda sig
försörjning under ferierna genom förvärvsarbete utan att detta verkar
reducerande på studiemedelsbeloppet.
Av flera skäl framstår, som 1968 års studiemedelsutredning framhållit,
en justering av fribeloppsgränsen som motiverad. Genom att den
nominella inkomstökningen i samhället sedan studiemedelssystemet
infördes varit betydligt större än konsumentprisökningen kan en studerande
inte förvärvsarbeta i samma utsträckning i dag som 1965, om
vederbörande vill hålla sig inom ramen för fribeloppet.
En annan aspekt gäller överföringen av s. k. äldre elever inom
studiehjälpssystemet till studiemedelssystemet. En stor del av denna
grupp är personer, vilka redan har varit eller är ute i förvärvsarbete och
dessutom har större ekonomiska åtaganden än vanliga ungdomsstuderande.
Relativt höga förvärvsinkomster under ferietiden, eller t. o. m. vid
sidan av studierna, är inte ovanliga för dessa studerande. Dessutom gäller
inom studiehjälpssystemet — vid inkomstprövning av rätt till studielån
för denna grupp — att hänsyn tas till inkomst som den studerande har
under den tid han studerar. Inkomster av t. ex. feriearbete verkar således
inte reducerande på studielånet.
Mot. 1974:1751
5
Hemställan
Med hänvisning till vad ovan anförts hemställer vi
att riksdagen beslutar
1. att 25 % av studiemedelsbeloppet skall utgå som bidrag,
2. att tidigare studiemedelstagare som inte erhållit studiebidrag
motsvarande 25 % av studiemedelsbeloppet beviljas en avskrivning
på studieskulden, så att uppburet bidrag jämte
avskrivet belopp utgår med 25 % av uppburna studiemedel,
3. att makeprövningen vid återbetalning av studiemedel utformas
i enlighet med vad som anförts i motionen, samt
4. att fribeloppet för egen inkomst för heltidsstuderande höjs
till 55 % av basbeloppet per termin.
Stockholm den 16 april 1974
GUNNAR HELÉN (fp)
ROLF WIRTÉN (fp)
CECILIA NETTELBRANDT (fp)
INGEGÄRD FR/ENKEL (fp)
ANDERS JONSSON (fp)
i Mora
OLA ULLSTEN (fp)
ERIC ENLUND (fp)
INGEMAR MUNDEBO (fp)
KARL ERIK ERIKSSON (fp)
i Arvika
SVEN GUSTAFSON (fp)
i Göteborg
BJÖRN MOLIN (fp)











Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket