i anledning av Kungl. Majrts proposition 1973:37 med förslag till lagstiftning om åtgärder mot vissa våldsdåd med internationell bakgrund.

Motion 1973:1608 av fru Jonäng m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motioner nr 1608—1611 år 1973

Mot. 1973

1608-1611

Nr 1608
av herr Romanus

i anledning av Kungl. Majrts proposition 1973:37 med förslag till
lagstiftning om åtgärder mot vissa våldsdåd med internationell bakgrund.

Sammanfattning

I motionen föreslås vissa ändringar i regeringens lagförslag, i avsikt att
stärka rättssäkerheten vid avvisning eller utvisning enligt lagen och i
samband med insättning av särskilda spaningsåtgärder.

Dels föreslås att avvisning eller utvisning endast skall kunna ske om
det skäligen kan misstänkas att utlänningen i fråga kommer att delta i
verksamhet som innebär våld, hot eller tvång för politiska syften.

Dels föreslås att särskilda spaningsåtgärder som husrannsakan, kroppsvisitation,
telefonavlyssning, brevkontroll m. m. endast skall kunna sättas
in om det föreligger skälig misstanke om att utlänningen i fråga
planlägger eller förbereder åtgärd som innebär hot mot allmän ordning
och säkerhet.

Dels föreslås att beslut om vilka organisationer som berörs av lagen
skall fattas av riksdagen, varigenom det även blir offentligt.

Bakgrund

Den ökanda politiska terrorverksamheten, innefattande flygkapningar,
kidnapping, mord och hot om mord, brevbomber etc., är djupt oroande.
Sverige bör vidta åtgärder så att inte det förhållandet uppstår, att vårt
land blir mer fördelaktigt som operationsbas för politiska terrororganisationer
än andra. Vi bör också ta initiativ till och medverka till
internationella sanktioner mot länder som erbjuder en fristad för
terroristerna.

Åtgärder för att förebygga politisk terrorverksamhet kan komma i
konflikt med de garantier för rättssäkerhet och den enskildes integritet
som är en omistlig del av det svenska rättssamhället. Den föreliggande
propositionen erbjuder flera sådana avvägningsproblem.

Föredragande statsrådet anför i propositionen, s. 17:

Människorna har berättigade krav på trygghet och skydd m&t våld.
Men vi vill inte köpa oss trygghet genom att offra värden som är en
omistlig del av vårt samhällsskick. Sådana grundläggande fri- och
rättigheter som åsiktsfrihet, yttrandefrihet och föreningsfrihet utgör
hörnstenar i det demokratiska samhället och uppfattas med rätta som
okränkbara. Inte ens hotet från den internationella terrorismen får tas till
intäkt för att i någon väsentlig omfattning göra avkall på respekten för
dessa rättigheter. Det finns med andra ord vissa grundläggande principer
som sätter gränser för oss vid valet av medel och metoder i kampen mot

1 Riksdagen 1973. 3 sami. Nr 1608-1611

Mot. 1973: 1608

2

terrorismen.

Det anförda är en bra utgångspunkt för det föreliggande lagförslaget.
På ett par viktiga punkter bör lagen ändras i förhållande till propositionen
för att bättre leva upp till det ovan angivna målet att slå vakt om
rättssamhällets principer.

Principen om individuell ansvarighet

Enligt lagförslaget skall en person kunna avvisas eller utvisas enbart på
grund av att han tillhör en organisation som kan befaras utöva
terrorverksamhet i vårt land. Ingen hänsyn skall tas till huruvida det är
sannolikt att utlänningen i fråga personligen skulle komma att delta i
eller medverka till terrorverksamhet. Enligt min mening rimmar det
bättre med den princip för personligt ansvar som är grundläggande för
svensk rättsuppfattning om lagen justeras på denna punkt.

Jag föreslår alltså att avvisning och utvisning skall kunna ske om det
skäligen kan misstänkas att personen i fråga kommer att utöva eller
medverka till våld, hot eller tvång i politiskt syfte.

Det är också enligt min mening otillräckligt att det ”finns grundad
anledning antaga” att utlänningen tillhör eller verkar för sådan organisation
som avses i lagen. Kravet på anknytning till organisationen bör
skärpas så att endast den som ”uppenbarligen” tillhör eller verkar för
organisationen skall beröras av lagen.

Vilka organisationer berörs?

Av stor betydelse för lagens tillämpning är givetvis vilka organisationer
som befaras utöva terrorverksamhet. Av förarbetena får man närmast
intrycket att ett stort antal organisationer är aktuella i sammanhanget.
Statsrådet Lidbom har dock förklarat att det i dag endast rör sig om ett
mycket litet antal. Av specialmotiveringarna framgår att man har tänkt
sig att regeringen skall avgöra vilka organisationer och grupper som
berörs. Oklarhet råder om huruvida namnen på organisationerna kommer
att offentliggöras.

Enligt min uppfattning är det ett rimligt krav i ett rättssamhälle att
man får veta vilka organisationer som man inte bör tillhöra eller stödja
om man vill undvika utvisning, telefonavlyssning etc. Jag föreslår att
beslut om vilka organisationer och grupper som skall avses fattas av
riksdagen eller, när riksdagen ej är samlad, av regeringen. Regeringens
beslut i sådana fall bör underställas riksdagen när denna åter samlats.
Därmed blir beslut angående organisationerna offentligt.

Särskilda spaningsåtgärder

Enligt propositionen skall utlänning, som enligt lagen skulle ha
utvisats, men som kvarstannar i Sverige som politisk flykting, kunna

Mot. 1973:1608

3

underkastas husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning om
detta är av betydelse för att utröna om den organisation han tillhör
planlägger eller förbereder åtgärd som utgör hot mot allmän ordning och
säkerhet. Om synnerliga skäl föreligger skall även telefonavlyssning och
brevkontroll kunna sättas in.

Dessa bestämmelser har kritiserats av riksåklagaren. Han säger:

Enligt förslaget skall vissa tvångsåtgärder kunna tillgripas när det
gäller övervakningen och kontrollen av kvarvarande utlänningar. I
motsats till nu gällande regler krävs därvid inte att misstanke om brott
föreligger. Trots att kommissionen föreslår regler som innebär viss garanti
mot missbruk inger den föreslagna lösningen betänkligheter. Rent
principiellt kan hävdas att tvångsåtgärder — både reella och personella —
inte bör tillgripas annat än mot den som misstänks för brott. Även om
det är mycket angeläget att bekämpa politiska terrordåd, framstår dock
kommissionens lösning som ett alltför stort avsteg från de principer som
hittills präglat vår rättsordning.

För att bättre tillgodose kraven på rättssäkerhet föreslår jag, att de
avsedda tvångsåtgärderna endast skall få sättas in om det föreligger skälig
misstanke att utlänningen i fråga planlägger eller förbereder åtgärd som
utgör hot mot allmän ordning och säkerhet.

För att åstadkomma en relativt restriktiv och enhetlig bedömning
föreslår jag att beslut om samtliga dessa tvångsåtgärder fattas av
Stockholms tingsrätt, inte bara när det gäller telefonavlyssning och
brevkontroll. Möjligheten bör dock finnas, enligt bestämmelserna i 28
kap. rättegångsbalken, att polisman beslutar om t. ex. husrannsakan om
dröjsmål med insättande av åtgärderna bedömes farligt.

Det framlagda lagförslaget, med de av mig föreslagna ändringarna,
skulle ge ökade möjligheter att förebygga politisk terrorverksamhet.
Samtidigt skulle dock viktiga principer för rättssäkerhet och individens
integritet bevaras på ett bättre sätt än enligt propositionen.

En ytterligare garanti ligger i att lagen görs ettårig. I den mån lagen
behöver förlängas måste en redogörelse för vidtagna åtgärder enligt lagen
lämnas till riksdagen och vederbörande riksdagsutskott.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställer jag
att riksdagen beslutar

A. att 1 § lagen om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa
våldsdåd med internationell bakgrund ges följande lydelse:

Utlänning, som ankommer till riket, skall avvisas, om han uppenbarligen
tillhör eller verkar för organisation eller grupp, som på grund av vad
som är känt om dess verksamhet kan befaras här i riket använda våld, hot
eller tvång för politiska syften, och det skäligen kan misstänkas att han
kommer att utöva eller medverka till sådant våld, hot eller tvång.

Beslut om att första stycket skall tillämpas beträffande organisation
eller grupp fattas av riksdagen eller, då riksdagen ej är samlad, av

Mot. 1973: 1608

4

Konungen. Har beslut fattats av Konungen, skall detta underställas
riksdagen inom 15 dagar efter det riksdagen samlats. Rikspolisstyrelsen
upprättar i enlighet med föreskrifter som meddelas av Konungen
förteckning över utlänningar som enligt vad i första stycket sägs skall
avvisas.

B. att 10 § i lagen om särskilda åtgärder till förebyggande av
vissa våldsdåd med internationell bakgrund ges följande
lydelse:

Föreligger skälig misstanke att utlänning, som avses i 9 §, planlägger
eller förbereder åtgärd som utgör hot mot allmän ordning och säkerhet,
får han underkastas husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning.
Av sådan utlänning får också tagas fingeravtryck och fotografi.

Förordnande om åtgärd enligt första stycket meddelas av rätten. I
fråga om sådan åtgärd gäller i övrigt bestämmelserna i 28 kap.
rättegångsbalken i tillämpliga delar.

C. att 4 2 § andra stycket lagen om särskilda åtgärder till
förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund
ges följande lydelse:

Fråga om tillstånd som avses i 10 och 11 §§ prövas av Stockholms

tingsrätt på yrkande av rikspolisstyrelsen. Rättens avgörande

(enligt propositionen) motsvarande tillämpning.

Stockholm den 15 mars 1973

GABRIEL ROMANUS (fp)