i anledning av Kungl. Maj ds proposition 1973:32 med förslag till lagom ändring i giftermålsbalken, m. m.

Motion 1973:1793 av herr Hermansson m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motioner nr 1793—1796 år 1973

Mot. 1973

1793-1796

Nr 1793

av herr Hermansson m. fl.

i anledning av Kungl. Maj ds proposition 1973:32 med förslag till lagom
ändring i giftermålsbalken, m. m.

I. Allmänna bedömningar

En växande klyfta finns sedan länge mellan gällande familjerätt och
den samhälleliga verkligheten. Nya tendenser har gjort sig gällande i
människornas sociala roller och inbördes relationer. En familjerättslig
reform har blivit närmast tvingande.

I så måtto svarar propositionen 32 mot ett i högsta grad angeläget
behov. Att beklaga är emellertid såväl det oberättigat långa dröjsmålet
med reformen som dess ofullständighet. Det ena har skapat onödiga
problem, det andra kommer tyvärr att konservera åtskilliga av dessa. Man
bör särskilt notera de reträtter som på flera punkter i propositionen görs i
förhållande till den bakomvarande statliga utredningen.

Socialt sett genomgår det borgerliga samhället tre faser. I den första
kvarstår trycket av den agrart feodala karaktären i familjerelationerna. I
mellanstadiet stabiliseras en utpräglad cellfamilj, med betydande formalrättsliga
garantier för kvinnan, men samtidigt med strängt genomförda
könsroller. I slutstadiet bryter individens krav alltmer igenom familjeinstitutionens.
Könsrollerna börjar upplösas, ett mångsidigare och friare
system av mänskliga relationer växer fram.

Gällande svenska familjerätt är förankrad i det borgerliga samhällets
mellanstadium. Verkligheten har hunnit till slutstadiet. I ett läge med
eftersläpande rättslig överbyggnad kan staten handla efter två alternativa
linjer. Den kan i efterhand justera de mest påtagliga eftersläpningarna.
Den kan med en avancerad rättsreform som hjälpmedel driva på
upplösning av könsroller och aktivt befordra tolerans och jämlikhet i
mänskliga relationer. Propositionen kunde ha blivit ett exempel på det
senare men har tyvärr närmast blivit ett exempel på det förra.

Vpk:s riksdagsgrupp erkänner den progressiva tendensen i flera av de
föreslagna lagändringarna. Men genom sin ofullständighet kommer de
snabbt att skapa nya eftersläpningar i lagstiftningen. Ett mer konsekvent
grepp på problemen är befogat och nödvändigt. Vi lämnar nedan vissa
synpunkter på dessa problem. Förslag till nya lagtexter bifogas.

II. Samlevnadslagstiftningen

En ny syn på samlevnadsfrågorna är nödvändig. Detta motiverar att
man inte nöjer sig med justeringar i gällande bestämmelser. En ny
tidsenlig grundval bör skapas. Principerna härför kan anges sålunda:

1 Riksdagen 1973. 3 sami. Nr 1793-1796

Mot. 1973:1793

2

Äktenskapsbegreppet bör i lagen ersättas med begreppet samlevnad.
Formerna för samlevnads ingående och upplösning bör förenklas och
avdramatiseras. Vi föreslår för framtiden en konstruktion med registrerad
samlevnad. Vigseln ersätts med registrering. Vigselförfarandet blir en
enskild, frivillig angelägenhet.

I många existerande äktenskap är man kanske inte beredd att övergå
till den nya typen av samlevnad. Dessa äktenskap bör i fortsättningen
kunna förbli reglerade av 1920 års Giftermålsbalk, inklusive ändringar
däri. Parterna i sådana äktenskap bör emellertid beredas möjlighet att
frivilligt övergå till den nya formen av registrerad samlevnad. Detta
betyder att inga nya äktenskap kan ingås med utgångspunkt i 1920 års
lag. Man påtvingar å andra sidan inte parterna i existerande äktenskap en
ny samlevnadsform. Det gamla äktenskapet försvinner automatiskt som
rättsform med den nuvarande vuxengenerationen.

Även de sexuellt avvikande bör ges möjlighet att använda den
registrerade samlevnaden som en rättslig form för en tvåpartsrelation. För
den sociala toleransen och förståelsen är det av vikt att staten formellt
fastslår detta. Dylika fall bör alltså inrangeras i lagstiftningen på samma
villkor som andra tvåpartsförhållanden.

Icke registrerad samlevnad kommer att finnas vid sidan av den
registrerade. Barnen i sådan samlevnadsform bör stå under föräldrarnas
gemensamma vårdnad. Då det gäller tvåpartsförhållanden bör vid
separation samma regler gälla beträffande eventuell gemensam bostad
samt vårdnad av barn som gäller i fråga om registrerad samlevnad.
Samlevnad mellan flera parter än två är en ny och f. n. relativt ovanlig
form. I regel består den av en kombination av tvåpartsförhållanden med
ensamstående, eller av flera ensamstående. Gruppkollektiv av denna typ
upplevs av medlemmarna, inte minst de ensamstående, som ett positivt
stöd. De innehåller dock samtidigt mycket av konfliktstoff och komplikationer.
Det är för tidigt att socialt värdera dem. En rättslig reglering
ställer sig också svår. Staten bör erkänna själva existensen av sådana
samlevnadsformer men inte rättsligt reglera dem. Lämpligast är att
parterna själva får reglera formerna genom överenskommelser. Av värde
kan vara att parterna får möjlighet att hos rätten deponera dokument
som reglerar rättsrelationerna dem emellan. Denna möjlighet bör för
övrigt gälla all icke registrerad samlevnad.

Egendomsrelationerna mellan två parter i en samlevnad bör ändras i
riktning mot större individuell självständighet. Gemensam bör endast
sådan egendom vara, som parterna under samlevnaden eller i anslutning
därtill för gemensamt behov förvärvat. Övrig egendom bör vara enskild.
För äktenskap enligt 1920 års lag bör dock denna lag kvarstå som
egendomrättslig grund.

Underhållsskyldighet mot f. d. samlevnadspartner bör på sikt och i
takt med utjämningen könen emellan avskaffas. Det bör understrykas att
diskrimineringen gentemot kvinnorna är en funktion av det borgerliga
klassamhället. Därför kommer de fullständiga materiella förutsättningarna
för underhållsskyldighetens borttagande att föreligga först sedan

Mot. 1973:1793

3

avgörande steg tagits på vägen mot klassamhällets avskaffande. För
närvarande utgör underhållsskyldigheten ett skydd och en viss kompensation
för den part som i samlevnaden tvingats eftersätta utbildning och
yrke. Underhåll bör för begränsad tid kunna utdömas om sådana
särskilda skäl finns men bör inte som nu vara en generell rättsregel. En
omformulering bör ske på denna punkt.

III. Föräldrabalken

Propositionen framför på detta avsnitt två betydelsefulla reformtankar.
Barnets bästa blir gemensam grundval för beslut i vårdnadsfrågan.
Ogifta fäder kan ansöka om att bli vårdnadshavare, oavsett om de
sammanbor med, respektive har sammanbott med, modern eller ej.

Dessa principer är helt riktiga och har alltför länge väntat på plats i
lagstiftningen. Tyvärr har de i propositionen blivit ofullständigt genomförda.
Detta kan medföra rättsliga och sociala inkonsekvenser. Kritiken
koncentrerar sig till följande:

För barn till ogifta föräldrar kvarstår modern som automatisk
vårdnadshavare. Endast på faderns ansökan kan vårdnadsfrågan prövas.
Detta gör att det rättsliga utgångsläget föräldrar emellan inte är
förutsättningslöst. Det är i sin tur inte konsekvent om utgångspunkten
skall vara barnets bästa.

Ansökningsförfarandet gör, att vissa fäder aldrig ställs inför kravet att
ta sitt ansvar inför barnet. Detta är skevt. Det bidrar till att konservera
könsroller och premierar manligt slentriantänkande och likgiltighet. Alla
föräldrar bör ställas inför ansvarets eventualitet. Först då visar sig i många
fall deras reella personliga förutsättningar att verka för barnets bästa.

Ansökan är ensidig, dvs. helt faderns sak. Givetvis bör det också finnas
möjlighet för modern att yrka att fadern får överta vårdnaden. Vad som i
detta avseende framförts i t. ex. remissyttranden av länsstyrelsen i
Malmöhus län samt av Fredrika Bremer-förbundet är väsentligt. Det finns
fall där modern har skäl att slippa ta på sig en vårdnadsbörda och där
fadern av detta skäl bör komma in i bilden. Bäst vore om man avstod från
detta ansökningsförfarande och föreskrev skyldighet för rätten att
besluta i vårdnadsfrågan utan speciell process eller kostnad för föräldrarna.
Varje part kan i sådant mål ställa sina yrkanden.

Det finns ett speciellt skäl för att inte göra vårdnadsfrågans prövning
beroende av faderns ensidiga ansökan. En sådan ansökan medför process
och konfrontation. Ekonomiska risker eller personlig obenägenhet att
starta en upprivande rättskonflikt skall inte behöva förorsaka att fadern
avstår från möjligheten - kanske till förfång för barnen. Risken är också
påtaglig att det mest blir fäder i högre inkomstgrupper som utnyttjar
möjligheten. Detta är givetvis fel. Där föräldrarna inte är överens bör
vårdnadsfrågan alltid rättsligt prövas. Något annat förfarande är inte
möjligt om man vidhåller principen om barnets bästa.

Följande principer bör gälla i alla vårdnadsfrågor, oavsett vilken
samlevnadsform föräldrarna valt och oavsett om de över huvud taget

1 * Riksdagen 1973. 3 sami. Nr 1793-1796

Mot. 1973:1793

4

sammanbott:

1. Barnets bästa skall konsekvent vara utgångspunkten.

2. Vårdnadsfrågan skall alltid prövas om föräldrarna ej är ense.

3. Alla skillnader mellan könen bör bort ur lag och praxis.
Prövning skall ske helt utifrån omständigheterna i varje särskilt fall.

4. Alla föräldrar skall bedömas lika oavsett sina inbördes relatio

Vårdnaden skall inte ses som en föräldrarättighet utan som en för
alla föräldrar i princip lika skyldighet gentemot barnet.

Med hänvisning till det anförda föreslås

att riksdagen beslutar

1. att i den nya familjerättslagstiftningen ersätta begreppet
äktenskap med begreppet registrerad samlevnad,

2. att existerande äktenskap får möjlighet att kvarstå på
grundval av 1920 års Giftermålsbalk eller övergå till den
registrerade samlevnadens form,

3. att samhället officiellt erkänner existensen även av andra, fria
samlevnadsformer,

4. att de sexuellt avvikandes rätt till lika villkor med andra
grupper erkänns,

5. att det i frågan om vårdnaden av barn skapas full jämställdhet
mellan fäder och mödrar liksom mellan olika samlevnadsformer,

6. att barnets bästa konsekvent göres till avgörande utgångspunkt
i bedömningen av vårdnadsfrågan,

7. att bestämmelserna om underhåll till f. d. äktenskaps- och
samlevnadspartner jämkas i enlighet med motionens förslag,

8. att de såsom ”Bilaga 1 och 2” bifogade förslagen till lagtexter
i konsekvens härmed godkännes,

9. att de delar av Giftermålsbalken vilka ej ersättes av bifogade
”Förslag 1” till ”Lag om samlevnad” (Bil. 1) skall äga
giltighet även för sådan registrerad samlevnad som nämns i
sagda förslag, samt

10. att propositionens förslag i de delar som ej berörts i
ovanstående att-satser godkännes.

ner.

Stockholm den 10 april 1973
C.-H. HERMANSSON (vpk)
EIVOR MARKLUND (vpk)
GUNVOR RYDING (vpk)

GUSTAV LORENTZON (vpk)
JÖRN SVENSSON (vpk)

i Malmö

NILS BERNDTSON (vpk)
i Linköping

LARS WERNER (vpk)
i Tyresö

Mot. 1973:1793

5

Bilaga 1

Förslag 1

Lag om Samlevnad
1 §

Samlevnad mellan två parter ingås genom parternas gemensamma
skriftliga anmälan därom till folkbokföringsmyndighet samt efter vederbörlig
hindersprövning.

2 §

Samlevnad upplöses genom endera eller båda parternas skriftliga
anmälan hos folkbokföringsmyndighet. Upplösning vinner laga kraft
trettio dagar efter det att folkbokföringsmyndighet mottagit anmälan.

3 §

I registrerad samlevnad är sådan tillgång eller skuld gemensam som
parterna respektive förvärvat eller ådragit sig under den tid samlevnaden
varat eller sådan tillgång eller skuld som parterna i övrigt förvärvat eller
ådragit sig på grund av gemensamt ändamål. Övriga tillgångar och skulder
är enskilda. Parter kan genom inbördes överenskommelse besluta om
annan fördelning.

4§

Samlevnad som ej registrerats liksom samlevnad mellan flera parter än
två regleras genom enskild överenskommelse mellan parterna, såvitt intet
särskilt därom finnes stadgat i lag. Handling rörande sådan överenskommelse
må av part deponeras hos rätten.

5 §

I samband med upplösning av registrerad samlevnad kan part
förpliktas utgiva underhåll till andra parten, om särskilda skäl talat
härför. Underhållsskyldighet må ej omfatta längre tid än ett år.

6§

I äktenskap ingånget före 1 januari 1974 gäller beträffande makars
rättsförhållande vad som stadgats i 1920 års giftermålsbalk med däri
gjorda ändringar.

Genom skriftlig anmälan från makarna till folkbokföringsmyndighet
övergår äktenskap till samlevnad varom i 1—3 § § stadgas.

Mot. 1973:1793

6

Bilaga 2

Förslag 2

Lag om Ändring av föräldrabalken
1 §

Barn till samlevande föräldrar står under föräldrarnas vårdnad enligt
vad nedan sägs till dess det fyllt 20 år eller ingått registrerad samlevnad.

7 §

För barn till föräldrar som sammanleva utövas vårdnaden av föräldrarna
gemensamt. Ha föräldrarna ej sammanlevt eller har deras samlevnad
upphört, beslutar rätten om vårdnaden. Äro föräldrarna ense, förordnar
rätten i enlighet härmed, såvida det ej är uppenbart stridande mot barnets
bästa. Äro föräldrarna oense, beslutar rätten efter vad man med hänsyn
till barnets bästa i varje särskilt fall finner skäligt.

Ovanstående förslag till paragrafer ersätter även föräldrabalkens 6 kap.
12 § mom. 1 och 3 samt 8 kap. 1 §.